Stolthet, Hjärta, Tradition

Några hjältar från förra årets trupp fick tyvärr inte följa med upp i Allsvenskan. Här följer statistik för några av dem, och för ytterligare några spelare som kan vara intressanta.

Mörrum
Olof Svensson 1+3
Robin Olsson 0+1
Peter Johansson räddningsprocent 87,88

Nybro
William Quist 0+2
Rasmus Johansson 0+2
Johannes Jönsson 1 ass och räddningsprocent 93,59

Skövde
David Jonsson 0+0 (?) 

Asplöven
Anti Alamäki 0+0

Linköping J20
Simon Dahl 1+4

Borlänge
Oleó-legendaren Johannes Lundqvist 1+4
Tranås
Robin Larsson 1+2
Skåre
Fredrik Ljudén 0+2
Nyköping
Sebastian Sjösten 0+1

Mikael Söderlund (Kallinge), Johan Forsander (HC Dalen) och Ismo Siren (Virkiä) är ännu inte registrerade för några matcher. Har jag missat någon?

Efter ett antal spelningar på radion och spotify så har jag nu fallit för Håkan Hellström igen. Skönt att känna igen sig själv igen. Håkan Hellström är en av de stora förebilderna för mig, och när det nu har släppts en bok för att fira hans tioårsjubileum som artist så ser jag den som ett självklart inslag vid diskussionsbordet på det vänliga vänsterkollektivet Hotell Dacke.
***
"Tingsryd visade väldigt lite och kan tacka sin målvakt att siffrorna inte blev större", "Även om bortalaget var väldigt bleka" och "Tingsryd börjar visa dåligt humör och tar några klantiga utvisningar istället för att fokusera på sitt spel". Borashockey.se tar inte till några stora ord för att beskriva Tingsryds insats igår.
***
Någonstans bland Swehockey, skype, everysport.com och webradio så fick mitt mobila bredband nog igår och slutade helt enkelt att fungera. Så under första perioden fick jag förlita mig till pling i rutan under Örebro - Almtuna, vilket var nog så roligt eftersom det var där som Hjalmarssons 1-0 plingade fram. Ungefär där tog väl också det roliga slut dessvärre. När min uppkoppling väl kom igång igen så blev det inte mycket roligare tyvärr.
***
Morgonens msn-diskussion med en av de grönvita på plats igår visar att det är fler än jag som har en negativ bild av att åka till Borås.
- Hur var det igår?
- Som vanligt i Borås. Eller, det brukar ju stå 0-3 efter första i och för sig. Men i andra utspelade och i tredje kommer vi absolut ingenstans

Förhoppningen är som sagt att kunna åka utomlands i vår igen. Listan med möjliga destinationer är lång och består av Korea, Indonesien, Syrien, Zimbabwe, Japan, Saudiarabien, Jordanien, Sudan, Rwanda, Sydafrika, Egypten, Malaysia, Washington samt Indien. Med tanke på den senaste tidens nyhetsflöde så ligger antingen Korea eller mellanöstern överst på listan.

Även om jag hade hoppats på längre norrut i Mellanöstern så finns Saudiarabien med på listan. Tänk att kunna åka dit och bege sig ut för en kopp te eller en kebab i Taif. Taif är en stad i västra Saudiarabien, 70 kilometer sydost om Mekka och har 521.273 invånare (2004). I förislamisk tid var Taif ett religiöst centrum för guden Allah. Staden ligger på en fruktbar högplatå i Hijaz på en höjd av 1880 meter. På grund av sitt svala klimat var Taif ett omtyckt sommarresidens för Mekkas hashimitiska ledare liksom senare även för den nuvarande saudiska kungafamiljen. Taif tillhörde det hashimitiska kungariket Hijaz när den erövrades av Ibn Saud 1924. Tillsammans med de heliga städerna Mekka och Medina införlivades Taif med kungariket Saudiarabien när detta bildades 1932. Vilken resa det hade kunnat bli...

En sällsynt dålig straffläggning.

Ikväll är det närapå full omgång av hockeyallsvenskan. Dessutom spelar J20 borta mot HV71 ikväll, en tuff match för juniorerna som har haft en jobbig inledning på säsongen. Viasat visar Örebro - Almtuna och det lutar för egen del åt en god middag, hockey på TV'n samt Swehockey på datorn ikväll. Kan bli intressant att se om örebro-publiken visar upp någon slags identitetskris nu när deras ÖIK som ersattes av ÖHK Vipers / Pirates har fått konkurrens i stan av ett nytt ÖIK. Ska se om Lidhultarn är intresserad av att komma förbi ikväll.
***
Det blev kanske inte det Nordkoreanska ess i rockärmen som jag hade hoppats på, men det känns i alla fall som ett litet, litet steg i rätt riktning.
***
Borås tog två poäng nere i Ängelholm i premiären, sen dess har det blivit idel förluster. Man kan väl anta att det är ett Borås som känner sig lite pressat att ta poäng på hemmaplan ikväll. På andra sidan står ett Tingsryd som enligt egen utsago har något bra på gång. Jag förväntar mig en tuff match ikväll, och om Tingsryd gör det bra så tror jag på poäng. Det känns dock inte som om Tingsryd, på typiskt nykomlings-manér, har hittat den riktiga stabiliteten ännu. Det har varit mycket upp och ned i de matcherna vi har spelat hitills. I ettan kunde vi ha svackor i matcherna för att sedan köra över motståndaren i tredje perioden. Nu vill jag hellre se ett stabilt Tingsryd som verkligen visar var vi står. En sådan sstabilitet kommer visa sig vara väldigt viktig för att vinna osexiga vardagsmatcher borta mot lag av Borås kaliber och dignitet.
***
Innebandylivet strävar på. Efter vårt avancemang blir det som väntat tufft för mig personligen. Men laget är viktigare än jaget, there´s no I in team och så vidare. Jag har varit med och tagit upp den här föreningen från botten till en nivå där det inte längre finns plats för mig. Det är en lustig känsla, men just nu får jag mer fokusera på vad jag kan bidra med, och se träningen som just träning för egen del. Oavsett vad så är det väldigt nyttigt att röra på sig så pass mycket som jag trots allt gör.
***
Vi får sannerligen hoppas att Borås har fått ordning på musikanordningen till ikväll, vad blir det annars för hockeyupplevelse för publiken på plats...

Imorgon väntar Borås borta. Även om jag hade kunnat så hade jag banne mig inte åkt dit. Där har jag varit åtminstone en gång för mycket de senaste åren. Bäst var när jag var där med en djurgårdare och ett par neutrala TAIFare för att se Elfsborg - Djurgården i sista omgången av allsvenskan 2002. Djurgården vann och säkrade på så vis SM-guldet. På väg ut från Ryavallen såg vi Tingsryd Buss stå parkerad utanför ishallen. Vi undersökte vad som var i görningen och det visade sig vara Tingsryds J20 som var där för att spela. Lagom glada och runda under fötterna stannade vi således kvar ett par timmar extra i Borås och hade en fyramanna-klack som både väckte förvåning, förundran och säkerligen även lite förakt i en annars ganska tom Borås Ishall.
***
Idag hoppas vi på att Nord-Korea plockar fram ett ess ur rockärmen och tar ett steg som gör återförening av Korea lite mera troligt. En minst sagt oväntad vändning i så fall men ibland känner jag att det inte är fel att vara naiv, jag tror nästan man hittar mer lösningar som idealist än som realist. I alla fall lösningar på problem som inte går att lösa.
***
För ett par år sedan gav 94-åringen mig sin guldklocka som han hade fått när han gick i pension. Någonstans bland alla flyttar och utlandsresor så har jag lyckats tappa bort klockan vilket har grämt mig en hel del. Jag har letat lite här och var när jag har kommit åt, men insett att det finns väldigt många ställen att leta på. Igår tog jag tag i letandet på allvar och det visade sig att jag hade lagt den hemma hos mina föräldrar för ett par år sedan, med syftet att jag inte ville tappa bort den. Skönt att man tänker till ibland!
***
Jag minns att när vi väl började dra igång ramsor under den där j-matchen i Borås så vände sig både lagen häpet om och undrade vad som stod på uppe på läktarplats. Vissa av spelarna ägnade garanterat mer tid åt att betrakta läktarspektaklet än vad som skedde på isen. Tingsryd vann och Johan Wallin var den stora matchhjälten.
***
Malmö slog Sundsvall igår, och enligt rapporter var det på intet sätt övertygande. Det känns som att det var bästa tänkbara resultat inför lördagens match mot Malmö. Ett Malmö som fortsätter hacka fram, men som ändå inte är i enorm poängnöd låter som ett inte allt för omöjligt motstånd. Låt gå för att vi möter Borås imorgon, men just nu lockar lördagen lite mer. Dels kommer jag inte kunna se matchen imorgon, och dels så är Malmö det namnkunnigaste laget vi har mött sen 2002.
***
Kan man blogga om vädret? Just nu är det minst sagt häpnadsväckande. Igår var det en dag då solen aldrig tycktes gå upp, följt av en natt då jag trodde taket skulle blåsa av på huset. Och idag väcks man av att solen lyser in i mitt sovrum. Men trots sol så åkte vantar och halsduk på i morse, hur fina höstdagar det än väntar så har jag svårt att se att jag lämnar huset utan varken vantar eller halsduk under de närmaste 4-5 månaderna.

”Kalla händer, varmt hjärta” fick jag ofta höra i bortre Asien. Mina händer är av tradition väldigt kalla, så i fredags köpte jag mig ett par vantar som jag nu gladeligen bär på vägen till jobbet. Och då är vi inte ens inne i oktober ännu…
***
Nu har det i och för sig bara gått fyra omgångar, men nu känns det som om vi kommer till ett skede där Tingsryd AIF ställs på prov, ett tillfälle för oss att lämna besked och visa var vi står. Bortamatcher mot Borås och Mora samt hemmamatcher mot tippade topplagen Malmö och Leksand. Nu blandas serielunken med matcher mot så kallade storlag. Det har känts ganska bra hittills, och nu gäller det att vi håller i det här och fortsätter göra mål och ta poäng. Det var mycket tal inför serien om att vår så kallade superfemma var tvungen att leverera, för annars skulle vi få problem. Nu känns det nästan som att det än så länge är vår andra, tredje och fjärde superfemma som har levererat mest, och vi lever ändå. Det ser jag som ett styrketecken.
***
Som startsida i min webläsare har jag en RSS-läsare som visar alla senaste inläggen från de bloggar jag följer. Igår när jag satte på datorn och efter en helg med innebandylaget så fanns där 52 inlägg för mig att läsa. Det kräver sin man för att hålla sig uppdaterad om vad som händer i bloggvärlden.
***
På tal om måltorka, i statistiken för effektivitet ligger Tingsryd femma med en utdelning på 12.84 %. Inte så illa trots allt, speciellt inte med tanke på att det känns som om vi bränner fruktansvärt mycket chanser.
***
Efter en del tvivel och barnsjukdomar så känns det nu som att jag har hittat rätt i mitt jobb. Polettern har fallit ner, pusselbitarna har fallit på plats och jag börjar känna mig allt mer i kontroll över situationen. Idag kändes det, trots måndagmorgon, en mindre bakfylla och för lite sömn, upplyftande att gå till jobbet.

Dokument utifrån visade igår en dokumentär som alla borde se. En dokumentär om hur Israeliska aktivister deltar i motståndskampen mot ockupationen av de paletsinska områdena. Jag säger inget om Israels rätt att existera, och jag försvarar inga av de självmordsattacker som ibland sker. Men ser man den här dokumentären så blir man påmind om de inhumana förhållanden som palestinierna tvingas leva i. Jag kan inte förstå Israel-vänner som försvarar den politik som bedrivs. Israel klassar ett helt folk som terrorister och tvingar dem gå genom galler och grindar i timmatal varje dag för att bara kunna ta sig till jobbet. Allt prat om mänskliga rättigheter och människors lika värde, var det bara tomt prat? Jag har själv tillbringat en sommar bakom muren i ett flyktngläger utanför Betlehem. Även om jag personligen kunde passera vägspärrar och checkpoints utan problem så såg jag dagligen den förnedring och kränkande behandling som palestinierna utsätts för. Idag kom dessutom besked att Israel återigen tillåter byggandet av nya bosättningar på Palestinska mark. Att Israel, som en av västvärldens närmast allierade, tillåts bedriva en sådan politik är inget annat än en skandal, och en skam för omvärlden.

Sitter man vid en dator hela dagen så är webradio väldigt viktigt. Och idag kom äntligen den dagen vi alla har väntat på, P3 Musik var tillbaka på allvar. På fredagarna går musikredaktörerna med Germund Stenhag i spetsen igenom P3´s låtlistor och spelar de nyaste och bästa låtarna som är på väg in på P3. Ofattbart bra!

På 90-talet gick kampen hård i slaget om kronobergstronen. Tingsryd och Troja slogs ytterst hetsigt om att vara bäst i länet, och även om Troja oftast gick segrande ur striden så var det de grönvita som kallade sig för Kronobergs stolthet. När vi för första gången i modern tid vann i Sunnerbohov är ett minne som få av oss kommer glömma. 4/1 2001 är en dag som de flesta också kommer minnas tack vare de legendariska siffrorna 59.40. Antalet legendariska möten med Troja är oräkneliga, och mötena är oförglömliga.

Sen hände något som vände på maktbalansen. Tingsryd försvann och upp kom Växjö. Helt plötsligt var det en triangel med lag i Kronoberg, och vi var den nedersta spetsen i den triangeln. Vi fick stå i Dackehallen och i mötena med Jonstorp eller Tvåstad Cobras via resultattavlan följa hur Troja och Växjö möttes en serie högre upp. Och utan tvekan så hamnade de flesta grönvita sympatier hos Trojanerna. Växjö blev vår gemensamma fiende och vi fann att vi hade mer gemensamt med vår förra antagonist än någon hade kunnat ana. Likadant är det vid de tillfällen då vi möter Växjö, då sitter de västra delarna av Kronoberg och håller på oss.

Nu har Växjö lagt sig till med att kalla sig för 'Kronobergarnas Hockeylag', vad de nu menar med det. Om Kronoberg enbart innefattar Åby, Åryd, Lammhult, Furuby och Braås så har de kanske en poäng, men annars har de inte mycket belägg för sitt nya grepp. Om man vågar sig in för att läsa på Lakejernas forum så undrar jag lite om det är inte är Troja som trots allt är Kronobergs lag. Trojanerna håller på Troja, vi håller på Troja när de möter Växjö och Växjö-fansen håller med all tydlighet stenhårt på Troja när de möter oss. Case closed?

Även Elitserien har dragit igång och enligt uppgifter från diverse media så har Niklas Olausson vuxit in i kostymen. Än så länge har det inte spelats mer än 3-4 matcher men enligt kunnarna så har Olausson bra fart under skridskorna och är mer vältränad än någonsin. Något som kanske behövdes. Jag minns vilken lirare Olausson var när han slog igenom, och hur han tog det mesta med en klackspark. Jag vet inte hur många gånger jag träffade honom ute på stan nattetid eller på nattbussen och försökte förklara hur olämpligt det var.

Våren 2003 kom det stora genombrottet för Olausson och kedjekamraterna Olof Svensson och Petersson. Kycklingkedjan blev namnet och jag minns hur jag satt i San Diego, Kalifornien, och läste om deras framfart. Just då kändes det som något stort, som att de kunde ta oss tillbaka. Så blev sannerligen inte fallet, Olausson stannade i TAIF ytterligare två säsonger innan han drog vidare till Nyköping och Linköping för att sedan bli allsvensk poängkung i Västerås. Till slut blev det Luleå och där verkar han nu komma till sin rätt.

Det finns mycket man kan säga om Olausson, men störst är trots allt hans uppväxt. Det var tydligt vad som hade färgat Olausson och vilka förebilder han hade haft när han kom upp i A-laget. Var han inne på isen när det blev mål framåt så tog han en åktur ner runt egen målbur och slog klubban i båda stolparna, precis som alla barns stora idol, Larry Pilut, alltid gjorde. Detta var något Olausson hade lärt sig från läktarplats och tog efter. Stundtals var det stor humor när Larry, Olausson och Daniel Levin (Vad gör han nu för tiden?!?) åkte på led ner till det egna målet.

Själv har jag inte så stor koll på ishockey som spelas i serier utan Tingsryds medverkan, så jag har inte sett så mycket Olausson på senare år. Därför frågar jag er, hockey-kunniga läsare, sitter traditionen i? Åker han fortfarande ner runt eget mål för att fira?

På vägen mot Ljungby i onsdags hamnade vi bakom en lettisk bil. Med all sannolikhet så var det Andrei Matitsyns bil. På vägen hem hamnade vi i en bilkö i höjd med Blädingeås och funderade allvarligt på att parkera bilen för att stjäla varsin häst och rida hem. Så blev dock inte fallet, vi stannade i bilen och körde hem.
***
Dagens man, Freddy Borg!
***
Innebandyn kämpar på framåt och saker och ting börjar sätta sig. I helgen är det dags för kickoff, och som del i festkomittén har jag haft en del planerande att stå i. Vår kickoff är oerhört beroende av fint väder, något som brukar vara väldigt tillförlitligt i våra trakter. Skulle det mot all förmodan bli regn så vet i tusan vad vi gör.
***
J18 vann på straffar mot Växjö igår kväll, 3-2.
***
Här är presskonferensen efter Troja-matchen. "Det känns som om vi hade pucken under kontroll, och sen två sekunder senare låg den i mål", säger Tisell. Jo, det kan man väl hålla med om. För egen del känns det mest som en typisk Troja-match, de gör mål när vi tycker att de inte borde göra det.

På viss håll går debatten just nu het om vad som hände, eller inte hände, på läktarna i Ljungby igår. Ett sundhetstecken så gott som något. Läktarkultur är beroende av att det kommer nya generationer och fyller på underifrån. Det hade inte fungerat om vi som stod där på 90-talet fortfarande var de drivande inom Gröna Brigaden. För 6-7 år sedan kom den blekingska sektionen in och började göra sig allt mer märkbar på läktarna. På senare år har det kommit ännu en ny generation som även de försöker bidra till läktarkulturen. Det står fem, sex, sju, femton generationer TAIFare på läktarna och det är nog oundvikligt att finns delade meningar om vad som egentligen är okej på läktarna.

Precis som samhället i stort så finns det ingen som kan hävda äganderätt till läktarna eller till supporterkulturen. Vad som sker på läktarna är som en organism som ständigt är i förändring, och som består av de som utgör samt formar den, och vad de bidrar med. Precis som i övriga världen. Det finns grupper i samhället som hävdar att de har större rätt till ett landområde för att de har varit där längst, det finns andra grupper som hävdar att de har större rätt eftersom de gör mer nytta av området. Rent filosofiskt och utopiskt så tycker jag att äganderätt av land känns fel. Vi äger inte jorden, vi lånar den av våra barn och så vidare. Det finns flera exempel på länder där ingen mark kan vara privatägd, utan man har bara rätt att nyttja den.

För att gå tillbaka till läktardebatten så är det nästan så jag tycker att det bör fungera. Ingen äger läktarna, vi har dem gemensamt och det är upp till alla oss som köper biljett att göra det bästa av den. Att det har kommit en ny ung generation som försöker skapa nya dimensioner med TIFO´n och så vidare är ett inslag som nu finns på läktarna även i Dackehallen. Precis som i övriga samhället så handlar det på läktarna om ett givande och ett tagande där ödmjukhet och förståelse blir viktiga ingredienser. Dels så måste det finnas en förståelse för att alla inte direkt accepterar att det kommer in nya element på läktarna som rör om i den gryta som lätt annars stelnar. Men det måste å andra sidan även finnas en förståelse och uppskattning från oss som har stått på läktarna i många år att det sker något nytt, att folk tar initiativ. Jag tycker egentligen inte om att det av misstag kastas in papper på isen, eller att Tingsryd AIF skulle få böter för något som sker på läktarna. Men att det kommer nya generationer TAIFare som bidrar till, förnyar och till viss del tar över det som vi lämnat efter oss tycker jag väldigt mycket om. Ingen av oss har egentligen rätt eller fel, för vad som sker på läktarna har vi alla rätt att tycka till om, då vi står där tillsammans. Oavsett ålder, åsikt eller röst-styrka.

Tingsryds AIF  - Växjö Lakers HC
Game starts 2010-09-23 at 19.30

Så här såg det definitivt inte ut på 90-talet. Alla övriga kommentarer överflödiga.

Philip Owesson nominerad till guldgallret, priset till Allsvenskans bästa junior. Inget ont om Owesson, men nog känns det lite missvisande. Vi har en väldigt bra ungdomsorganisation, men att få in juniorerna i A-laget har vi inte lyckats särskilt bra med på senare år.
***
Och nu vet vi varför Mattias Elm var på en träning i Dackehallen förra veckan. Inte optimalt på något vis. Låneavtal är till naturen av ondo. Att ha en målvakt som nu ska pendla (dagligen?) mellan Tingsryd och Linköping kan väl inte vara bra för någon av parterna. Antigen eller ska det vara, inte ett hoppande fram och tillbaka. En målvakt fullt fokuserad på Tingsryd AIF är att föredra i alla lägen. På tal om målvakter så är det nog dags att Pappas Pojke får stå, om inte ikväll så i alla fall på lördag mot Sundsvall.
***
Tingsryds bästa juniorer spelar väl juts nu i Phoenix, HV71, Linköping och eventuellt även Nybro. Tråkigt men sant.
***
På Brigadens forum spånas det alltid på nya ramsor, det kanske vore något även för Sverigedemokraterna att lägga lite mer fokus på.
***
Dagens ord, Näringspyramid. En näringspyramid illustrerar i form av en pyramid hur biomassan fördelas på olika trofiska nivåer i ett ekosystem. Det är en kvantitativ illustration av en näringskedja, som visar hur energi överförs från producenter till konsumenter uppåt i näringskedjan samtidigt som energin går förlorad i varje steg. På pyramidens botten finns i regel producenterna. På nivåerna ovanför placeras konsumenterna, förstahandskonsumenter (växtätare) längst ner, andrahandskonsumenter (köttätare) ovanför osv med toppkonsumenterna placerade högst på pyramiden.

Ingen biljetthets i Ljungby...
Bilden inskickad av 'Grönvit'

Har du också en bild som du känner är bra nog för att publiceras på Sveriges första TAIF-blogg? Känner du att den passar in i det vida spektrum som den här bloggen behandlar så maila den gärna till [email protected]. Tack på förhand!

Bild från gronabrigaden.se

Konstnären som är fri att måla, någon stor ordkonstnär är inte den gode Persson i alla fall. Mattias Persson var en spelare som blev väldigt populär under sina två säsonger i Dackehallen. Jag älskade hans förmåga att i frilägen helt enkelt vispa runt med klubban för att sedan bara låta pucken glida in mellan benen på målvakten. Storstilat!
***
Det ska bli kul att åka till Ljungby ikväll. Senast vi mötte dem i en tävlingsmatch var väl våren 2007 om jag inte missminner mig. Det finns en särskild relation till Ljungby-klubben, en relation som byggdes upp under många år. Under många år tvingades jag vänja mig vid att Troja alltid fick vad vi ville ha. De tog sig alltid vidare till SuperAllsvenskan och så vidare, och det kändes allt så ofta som att de gjorde det på vår bekostnad. Ett par gånger om blev vi 'lottade' mot Troja i PlayOff, och drömmarna om att kunna slå ut Troja rasade alltid. Vad som grämde mig allra mest var att Troja inte verkade bry sig, de hade inget nämnvärt läktarstöd och för dem var segrarna inte mer än en axelryckning. Vår dröm var deras vardag, och det kunde vara oerhört provocerande.
***
Hockeymagasinet på Radio Kronoberg, kan duga att lyssna på om ni inte har något annat för er på jobbet. Ingen kan anklaga Janne Gunnarsson för att vara TAIFare i alla fall.
***
Dagens dåliga skämt;
‎-Vad är det för likhet med Troja och en minibuss?
-Båda släpper in 8...

Fler klipp från Västerås-matchen och Tingsryd har bästa publiken i Kronoberg.

Eftersom vi gemensamt löste frågan om vilka som stod i båset under hemmamatchen i lördags så tar jag er läsare återigen till hjälp. Denna gången har jag två frågor.

1. Vad är egentligen SnickarPer och, framför allt, var ligger den? Enligt taif.nu är det en mysig egen liten restaurang för ett eller ett par sällskap. Här serveras kall mat och till det kan man dricka lättdrycker, öl, cider och vin. Snickarper har 16 platser. SnickarPer öppnar 90 minuter innan matchstart och stänger vid matchernas slut. Ingång sker via trappan mittemot kansliet. För det första låter det ju helt klockrent att dra med sig polarna dit till någon match i vinter. För det andra så undrar jag om det helt enkelt är den förra restaurangen som har blivit SnickarPer? Någon som vet

2. Sen kan jag inte låta bli att undra om man över huvud taget ser något om man sitter på första bänkraden numera? Ser det inte ut som om reklamskyltarna skymmer sikten ganska bra?

Igår demonstrereades det runt om i Sverige, mot främlingsfientlighet, mot Sverigedemokraterna och även mot valresultatet antar jag. Problemet är att vi gör detta först nu. Vi har alla uppenbarligen varit ganska naiva och blåögda som inte riktigt ville tro på att SD skulle komma in i riksdagen. Problemen har varit uppenbara och alla opinionsundersökningar har sagt att Sverigedemokraterna är på frammarsch. Ändå är det först efter valresultatet som folk börjar reagera och säga ifrån. Vi borde gjort det redan för flera år sedan.
***
Imorgon möter vi Troja på bortaplan. Ett riktigt kronobergsderby som helt klart har hamnat lite i skymundan. Biljetthetsen är inte i närheten av vad den var för en vecka sedan. Hur ni än tar er till Ljungby imorgon så räknar jag med att vi ses där, och för er som vill försäkra er om biljetter så finns de att köpa här. Någon skrev något om att Trojas kansli var nerringt angående biljetter, vad det nu innebär.
***
Min kära mor ringde igår och frågade om det kanske är dags att döpa om katten Åkesson. Men det tycker jag inte. Han har trots allt hetat Åkesson i två mandatperioder nu och har i alla år umgåts med vår svarta och vår rödspräckliga katt.
***
Tisdag: Innebandy, Onsdag: Hockey, Torsdag: Innebandy, Fredag: Innebandy, Lördag: Innebandy. Så här kan det ju förstås inte fortsätta. Helt klart borde jag tagit vara på min ledighet lite bättre än vad jag gjorde igår kväll. När ska det finnas tid över för annat?
***

För någon vecka sedan investerade innebandylaget i en lagstereo som nu går varm i omklädningsrummet före match och träning. Musikansvarig hade till första gången bränt en skiva, och precis som vanligt när det gäller vårt innebandylag så var den start inspirerad av Dackehallen. En av låtarna på skivan var det fenomenala soundtracket till skräpfilmen 'The Rock'. Ett soundtrack som för mig är oerhört starkt förknippat med Dackehallen och sent 90-tal. Denna låt följd av Scooters 'Fire' fungerade som intro när jag var ung och jag och mina högstadievänner tyckte den var världens bästa låt.

I lördags var jag i Dackehallen, Tingsryd AIF var tillbaka och tillbaka var även introlåten från det glada nittiotalet. Mina högstadiekamrater såg jag dock inte av.

I morse vaknade jag och kände mig både förkyld och mörbultad. Jag satte på en kopp kaffe, slog på SVT Gomorron och insåg att det var sant trots allt. På TV'n jublade en glad Jimmie Åkesson över en plats i riksdagen. Själv drack jag mitt kaffe, gnuggade ögonen, drog en varm filt om mig och såg förundrat på TV'n. Mycket har gått fel, nu gäller det att börja göra rätt. När jag gjorde mig redo för att cykla till jobbet så plockade jag ner Skånskans gröna palestinasjal från hatthyllan. Hösten är här, Sverige har blivit kallt. Nu är det nya tider och man får värma sig bäst det går.

Jag har i alla år varit stolt över att bo i Sverige. Vid samtal med mina utländska vänner så brukar jag tala mig varm om den välfärd vi har i landet. Första gången jag verkligen träffade Koreanskan så frågade hon mig om det var sant att så mycket av samhällstjänsterna var gratis i Sverige. Hon hade en sett en dokumentär om Sverige, men visste inte om hon vågade tro att det verkligen var sant. Sverige har länge varit en förebild runt om i världen, och oavsett ideologisk ståndpunkt så har vår välfärd varit något för oss att vara stolta över. Dessutom har vi längre än de flesta andra stått emot den våg av främlingsfientliga partier som sakta men säkert har spridit sig över Europa. Jag har varit stolt över Sverige, vi har stått ut från mängden och vi har varit någon att se upp till.

Nu fortsätter vi sälja ut välfärden, men än mer skrämmande är att den högerextrema vågen har nått Sverige. Sverigedemokraterna i riksdagen skrämmer mig. 5 procent av Sveriges röstberättigade befolkning tycker att det är bra att vi i riksdagen får in ett parti grundat i Nazismen. Det här var ett nederlag för alla partier, från rött till grönt till blått, och nu gäller det att det kraftsamlas för att stoppa nederlaget där. Jag vill att Sverige ska fortsätta vara en förebild, jag vill kunna fortsätta med stolthet berätta att jag kommer från Sverige. Men idag är jag inte stolt, idag är jag orolig och rädd för framtiden.

Ett fruktansvärt viktigt besked av TAIF.
***
Lundström 1+3, vem hade kunnat tro det
***
Gröna Brigaden sjunger Bonnie Tyler, vackert så!
***
Nu ska jag ut och dricka öl, vi hörs imorgon!

Saker och ting har förändrats när Håkan Hellström kan släppa en ny singel utan att jag lyssnar sönder den redan de första dagarna. Att jag numera får en tidning som heter 'VillaLiv' på posten, eller kommer hem en fredag-eftermiddag och inser att jag har en enorm gräsmatta som behöver klippas är andra tecken på att saker och ting har förändrats. Förändringar är ofrånkomliga, men det betyder inte att man alltid måste tycka om dem.
***

Robin Olsson blir utlånad till Mörrum. Jag har egentligen sett för få träningsmatcher för att uttala mig om det är rätt eller inte att just Robin får lämna. Däremot var vi alla väldigt medvetna om att någon skulle bli utlånad förr eller senare och av matchen i onsdags att döma känns det som om det fanns fler backar som aspirerade på det ödet.

***
Växjö - Tingsryd går uppenbarligen som repris ikväll på Viasat med start 21.30. Kl 20 visas den avslutande partiledarduellen på SVT, och även om jag är väldigt övertygad i min ideologiska ståndpunkt så blir det nog att jag ser den ändå. Jag behöver inte bli övertygad om någonting, men det kan vara intressant att höra de avslutande argumenten innan vi går till val på söndag. Inte heller behöver jag egentligen se ishockeyn men det ska bli kul att själv se om Tingsryd-fansen var så dåliga som det har sagt och om hemma-fansen verkligen dominerade på det viset som de själva tycker. Det får med andra ord lov att bli en TV-kväll med argument som jag har hört förut och med en hockeymatch som jag har sett förut, kanske som motvikt till alla förändringar som jag inte kan styra över.

I morse vaknade jag förkyld, trött och sur med regn utanför fönstret. Hade gärna laget kvar lite längre men efter en kopp kaffe till Gommoron Sverige och en promenad i regn till jobbet vaknade jag till och insåg att det trots allt inte är särskilt många timmar kvar till helg.

Det känns allt mer som att det återigen börjar bli dags att planera framtiden. Just nu känns det som om möjligheterna är oändliga och att världen ligger öppen för mig. Vart vill jag åka? Vad vill jag göra? Dags att bli bofast kanske, eller skaffa sig mer erfarenheter för framtiden. Jag är väl medveten om att det finns en öppen fil in i Korea igen, ett möjlighet som kanske är för bra för att säga nej till. Men är det dit jag vill? Jordanien? Tokyo? Jerusalem? Zimbabwe? Kanske är det dags för den amerikanska kontinenten? Vi får se vad som händer, uppenbart är det i alla fall att Växjö inte är rätt. Växjö är för bekant.

Det blir nog en ganska lugn kväll tror jag. Imorgon ger jag innebandyn en chans, vilket i sin tur kommer innebära att jag kommer sent till Dackehallen. Men kommer, det gör jag. Det känns som om att det kan bli en rolig lördag i Dackehallen. Men det känns också som om det står en del på spel. Tingsryd gjorde en premiär som varken lovade bu eller bä så imorgon vill jag se ett Tingsryd som sätter ner foten och ställer in en färdriktning för den här säsongen. Vad är det vi vill och vart är det vi ska? Med tanke på den status vi har bland många motståndarfans så skulle det inte dröja länge innan domedagsprofetiorna börjar ljuda om vi får en tuff inledning.

Jag kan inte låta bli att skriva lite mer om det som skedde utanför isen igår. Utöver det faktum att det var ganska skönt att för första gången kunna cykla hem från en bortamatch så kom jag under matchen på mig själv med att stå och småle åt den musik som spelades i Växjö Ishall. Först fick jag för mig att musikansvarige gjorde sitt bästa för att håna Tingsryd med det vanliga dravlet om bönner och så vidare. För i högtalarna spelades dragspelsmusik varvat med Balders Hage-techno, men sen gjorde jag samma notering som bloggaren Anna Tigerström skriver om på SR Kronobergs sida; "Det var inte hårdrock som tände Lakers-klacken, det var inte hip-hop. Nej, det var när det spelades dragspelsmusik i högtalarna som klacken kom i extas och hoppade taktfast upp och ner". Det var kanske inget hån, det var nog för lakejernas skull som logdans-hitsen spelades. Där ser man.
***
Kul för laudius med så mycket speltid. Bra byte.
***
Miljonmannen var bra igår tycker jag. Men jag börjar mer och mer känna, som så många andra, att Davidson och finnarna kanske inte borde lira ihop. Det blir för statiskt, för långsamt. Davidson ska spela med fart, ha lite snabbare folk omkring sig. Likaså kan nog finnarna må bra av att ha någon i sin femma som rör runt lite mer.
***
För övrigt blev jag inte visiterad igår, och ingen kollade min biljett ordentligt när jag kom. Med andra ord hade jag inte behövt köpa 64 biljetter för att sälja vidare till mina grönvita vänner. Jag hade kunnat köpa en biljett och sen tryckt upp kopior på den.
***
Stefan Paldan fick höra både det ena och det andra från Öster-sympatiösrer som stod på den neutrala läktaren. Paldan är ett av flera goda exempel på hur man snabbt på egen hand kan förstöra den status man under många år har byggt upp.
***
Inte bara A-laget hade premiär igår, J20 tog emot Frölunda och fick tyvärr stryk med 1-4. Jacob Nilsson ensam målskytt för de grönvita. Hemmamatch på lördag mot Huddinge för de som är sugna på en heldag i Dackehallen.

"Det existerar något bortom glittret. Någonting mer än sprakande ljussättningar, nya högtalarsystem och replikatröjor. Det finns någonting annat än den eviga strävan efter kortsiktiga framgångar, någonting så mycket starkare än viljan att få snålåka på framgångståget för en liten stund. Något så mycket djupare än önskan om att få tillhöra de framgångsrika skara för ett ögonblick. Någonting mer än sponsoravtal och spelaravtal", skrev Dackehallen så väldigt vackert häromdagen. Det finns något annat än tre poäng, än att vinna en enstaka match och att kunna glädjas en kväll. Det finns annat än 500 kronor mer i plånboken, annat än en ny platt-TV eller ett drinkbord på krogen. Det finns annat än euro-disco, blinkande lampor eller radiostyrda bussar som levererar matchpucken.

Bakom allt det lättförståliga, det ytliga, det konkreta och allt det där andra som vi inte tycker om finns en abstrakt idé, en tanke samt en förhoppning och en tro om något större. Något som är mer värt än den tillfälliga tillfredställelsen. Det är den tron som gör att ett nederlag inte betyder att vi är besegrade, en förlust betyder inte att de andra har vunnit. En förlust i Växjö ishall räcker inte för att få mig inte tvivla på att jag står på rätt sida. Vi står där för att vi tror på vad vi gör, och på lördag kommer vi återigen stå på samma sida för det vi tror på. Håll hårt i varandra nu mina grönvita gelikar , nu är det nya tider och vår övertygelse kommer få utstå hårdare test än det igår.

På lördag kommer Västerås till Dackehallen, och vi kommer hem. Vi kan göra entré i Allsvenskan utan att behöva ha Växjö Lakers och dess supporters som ett överskuggande moln. På lördag kan vi dricka öl i skybaren, stå på vår bekanta plats på läktarna i Dackehallen och åter skapa den bild av Tingsryd AIF som har blivit etablerad under senare år.  Nu är premiären avklarad och vi har Allsvenskan framför oss. Framåt!

Lakers-fansen tar till allt fyndigare knep inför premiären imorgon. Efter förra veckans bränning av en grönvit tröja så tog de inatt sina mopeder och körde ända ner till Tingsryd. Deras nyskapande drag att kasta ett gäng skyltar i diket utmed väg 27 får väl lov att ses om innovativt och nyskapande, men föga givande.

Hur sätter man ord på vad som väntar imorgon? På något vis kan jag känna att det är synd med ett möte mot Växjö redan i premiären. På något vis har derbyhets, biljettstrul och clownerier överskuggat det faktum att vi är tillbaka. Egentligen hade det varit härligare att inleda med en premiär hemma mot Västerås på lördag, en match där vi kunde fira vårt avancemang och att rättvisan har segrat. Imorgon väntar en match där matchen i sig för många är viktigare än det faktum att vi är tillbaka. Jag har länge påstått att resultatet imorgon i det långa loppet inte är viktigt, det viktiga är att jag kan bära huvudet högt och som allsvensk supporter kliva upp på läktarna i Växjö Ishall för att se mitt allsvenska Tingsryd AIF. En allsvensk premiär är större än resultatet i densamma.

I maj 2002 fick vi beskedet om att vi hade blivit nerflyttade i division 1. Jag gick fortfarande på gymnasiet på den tiden och fick ett telefonsamtal med beskedet precis innan jag skulle in på lektion. Sen den dagen har kampen för att ta oss tillbaka varit på allas hornhinnor. Mariestad, Borås, Asplöven, Väsby, Tyringe och Örebro är några av lagen som under åren kom i vägen och hindrade vårt avancemang. Åren gick, supportrar gav upp och nya anslöt. Kampen fortsatte men förändrades på sätt och vis från revanschlusta till en ren längtan om att gå upp. För mig, och fler med mig, så har det dock alltid varit en kamp för upprättelse. En kamp för att ta oss och tillbaka och återigen få umgås i de finare salongerna. En kamp för att återigen kunna stå upp för vilka vi är och för vad vi står för.

Nu har vi vunnit den kampen. Efter åtta år så vann vi den avgörande matchen i Sundsvall och kampen var över. Nu inleds vårt segertåg. Nu inleds firandet. Nu kommer belöningen för vad vi har vunnit. Samtidigt som det här är en seger så startar nu en ny resa. En resa som kräver nya viljor och nya krafter. Vi spelar imorgon ett derby som nog på förhand är det hetaste på år och dar, men jag kan inte låta bli att känna att resultatet är sekundärt. Det primära är att det spelas, att vi har tagit oss dit. Nu krävs det nya viljor, krafter som inte ser morgondagens match som en seger enbart eftersom den spelas. Nu krävs det att ni som inte är nöjda med att enbart gå upp i allsvenskan tar tag i taktpinnen. Själv kommer jag ägna morgondagen åt att njuta, åt att se frukten av det slit vi i så många år har lagt ner. Nu är vi här, vi har vunnit. Vi är framme! Nu gäller det att ta nästa steg.

På onsdag kl 16 har jag ett möte nere i Ronneby. Som alla förstår så är detta inte ultimat på något vis och jag inser att det blir stressigt för mig att hinna till matchstart i Växjö. Dock vet jag att mötet som absolut längst håller på i två timmar, förhoppningsvis mindre än så. Idag kommer dock glädjande nyheter, ALLA ska visiteras innan de ska in i ishallen på onsdag. Det är med andra ord upplagt för långa köer och fördröjd matchstart om 4 000 personer ska visiteras. 5-10 minuter försenad matchstart kan vara guld värd för mig. Så ett stort tack till alla inblandade för det beslutet!

Årets TV-puck är avslutad och Småland med Viktor Crus-Rydberg, Lillebror Ekman-Larsson, Lill-Pilut, Eric Persson och Fabian Ihlestedt slutar på en hedersam andraplats. Jag bad Maciej Szwojch, tidigare målvaktstalang i TAIF och numera del av tränarstaben för Smålandslaget att uttala sig om de grönvita knattarnas framfart i turneringen.

"Victor Crus-Rydberg fick Sven tumbas pris som bästa Forward i TV pucken och det säger allt. Klockren! Lawrence har växt under processens gång och visat sig vara en mycket stabil och trygg back. Kevin Ekman Larsson, spelskicklig back som bidrog en hel del i vårat offensiva spel. Eric och Fabian fick begränsat med speltid och jag kan därför inte ge ett omdöme där.
Mvh
Maciej"

Jag fick även för mig att VCR på något sätt borde vara historisk i och med sin andra raka seger i poängligan, så jag bestämde mig för att undersöka det hela och skickade iväg ett par mail till folk som jag trodde kunde tänkas veta.

Mats Wennerholm, Aftonbladet

”Det är imponerande av Crus-Rydberg men jag har inte kunnat hitta någon statistik över poängkungar i TV-pucken och inte kunnat se hur många som vunnit poängligan två år i rad. Men som du nämner är det säkerligen ganska unikt. Jag ska kolla med mina kontakter på förbundet, men det kan nog ta någon dag.

Hälsar Wennerholm

Chris Härenstam, SVT

"Ingen aning. Den enda jag kan tänka mig som skulle kunna veta det är Anders Feltenmark på Svenska Ishockeyförbundet.

Häftigt med Tingsryds alla talanger!

Hälsar Chris Härenstam"

Anders Feltenmark, Svenska Ishockeyförbundet:

"Han blev tvåa i fjol, vann i år. Mig veterligen har det inte inträffat förut. Problemet är att det saknas poängligor för 1959-1998, därför går det inte att svara exakt.

Med vänliga hälsningar

Anders Feltenmark"

Så med andra ord mindes jag väl helt enkelt fel, VCR vann inte poängligan i fjol och helt plötsligt var det inte fullt så historiskt som jag hade hoppats. Inte mindre anmärkningsvärt för det dock och det är uppenbart att VCR har gjort sig ett namn. Kul för honom givetvis, och kul för föreningen. Men nu gäller det för alla inblandade att jobba för att lyckas behålla VCR inom TAIF. Grabben ska snart börja gymnasiet och anbuden från större klubbar lär stå som spön i backen.

Moderaterna kallar sig arbetarparti, Zlatan spelar i landslaget, jag planerar en nykter helg, en amerikansk president får Nobels fredspris, folk från Åryd kallar mig bör bonde och Tingsryd har blivit ett poplag. Vad händer härnäst? Öster visar prov på kontinuitet eller vatten blir till vin? Snart vet jag knappt på vilken sida jag ska kliva ur sängen längre. Tiden är då sannerligen ur led.

Så fort jag läst det hela var jag tvungen att ringa Lidhultarn för att läsa upp citatet. Genom telefonen hörde jag hur han trillade av stolen och ritade ett kors i taket.
-"Tingsryd, ett topplag...!?!", utbrister han. Topplag, jo tjena. Poplag är vi tydligen numera. Vad händer nu? Popcorn-tifo i Dackehallen? Identitetskris i Växjö? Kan Lakejerna nu med gott samvete ironisera och fortsätta med att kalla sig själva för pop-lag? Har vi tagit över den stämpeln i Kronoberg nu? Vem är du, vem är jag? Levande charader. Tomas Ros ordval leder till så oerhört många frågor och till oro om framtiden.

Idag under sändningen från TV-pucken pratade Wikegård och Härenstam om hur viktigt kultur och tradition är för återväxten inom ishockeyn. Vart ska vi vända oss för att finna kultur och tradition nu? Till Växjö? Eller till Ljungby kanske, kan det vara så att pop-lagen Tingsryd och Växjö nu kan göra gemensam sak mot Tomtarna? I flera år har vi känt en gemenskap och respekt med Troja eftersom vi har haft något gemensamt till skillnad mot tramset här i Växjö som katten har släpat in. Nu är vi helt plötsligt ett pop-lag, och från och med idag blir sig världen nog aldrig mer lik.

Snart är äntligen är helgen här och eftersom en lång och jobbig vecka blir det rätt skönt att sjunka ner framför TV'n ikväll. Nyhetens behag med att spela i Allsvenskan håller ännu i sig och kvällens Uppladdning i Viasat Hockey lockar mig betydligt mer än vad LG´s hockeymagasin filmat i ett omklädningsrum på Hissingen brukade göra. Aftonbladet släpper idag en Hockeybibel och enligt egen utsago är "den HockeyAllsvenska delen större och maffigare än någonsin". Det har hänt mycket i Allsvenskan sedan vi senast var med och jag tror de första månaderna blir ett uppvaknande för många av oss. Det kommer ställas högre krav, och erbjudas bättre förutsättningar som jag egentligen inte tror någon av oss egentligen kan vara förberedd på. Allting är proffsigare, större och bättre än senast.

I många år har vi fått höra att hockeyn har förändrats och att vår syn på den är förlegad. Det finns inte längre plats för ett bakåtsträvande Tingsryd med gammaldags värderingar. Nu står vi trots allt här och det återstår om det blir den kulturkrock som den nya tidens hockeyfans i många år har varnat för. Målkameror, skybarer, Malmö Arena, publikvärdar och direktsända matcher i TV är ett långt steg från kaffe med kask i Osby, Jonstorps jumbotron, swehockey.se och topp-matcher mot Olofström.

Om vi lyckas hålla oss kvar, och etablera oss i Allsvenskan så kommer vi med nostalgi se tillbaka på åren i division 1. Allt det vi har upplevt tillsammans där kommer göra njutningen av att vara tillbaka i Allsvenskan så enormt mycket större. Nog finns det mål och mening med vår färd, men det var vägen som är mödan värd, som Karin Boye skrev. Som jag har skrivit tidigare så innebär den vandring vi har gjort att jag inte längre är särskilt intresserad av resultaten. Om vi kommer sexa eller tia i årets serie blir för mig oväsentligt, glädjen ligger i att vara tillbaka och att vi har bevisat att det var möjligt. Likaså är jag beredd att ta en förlust i premiären, tillfredställelsen över att vara tillbaka och att ha besegrat alla som sa att det var omöjligt kommer ändå överväga det.

Vi är tillbaka, till en plats som ser väldigt annorlunda ut än när vi var här senast. Nu jävlar gäller det att passa på att njuta.

Sveriges startelva om Sverigedemokraterna får bestämma...

Småland har gått fram som en ångvält i gruppspelet och har fem segrar med målskillnaden 36:5 på fem matcher. Värst / bäst har vår egen Viktor Crus-Rydberg varit med 4 mål och 11 assist. Kevin Ekman-Larsson har 1+6 och Lawrence Pilut 0+3 medans Erik Persson och Fabian Ilestedh än så länge är poänglösa.

Småland spelar kvartsfinal mot Örebro län kl 14.30 och går att se direkt på svtplay.se.

...så noterar jag att Rögle valde att INTE nappa på mitt erbjudande om att bli sportchef och att det är fler än jag som tycker att det kanske var en och annan vit fyrkant för mycket på storstadslagets matchtröja.

...var nog inte 3-3 hemma mot Nybro det besked vi ville ha inför premiären om en vecka. Ser man krasst på resultaten så har vi inte vunnit någon av de sju senaste träningsmatcherna. Vi behöver nog inte oroa oss för att vara favoriter till premiären i alla fall.

...är det lustigt att jag nu inte ens kan gå på begravning utan att folk ska vilja prata om min blogg. Det börjar bli jobbigt att vara kändis. Men det var en oerhört vacker begravning och bakom tårarna känns det som om vi tog ett värdigt farväl. Jag höll ett tal som kändes mitt i prick och som i efterhand fick mycket beröm. Och även om det är svårt att sätta ord på en relation så gjorde jag så gott jag kunde.

...är det jobbigt att känna sig obehövd. Hur man kommer över det är något jag får lov att fundera på.

Idag skrivs det lite överallt om hur hockeyn är på väg att passera fotbollen som Sveriges publikmässigt största sport, och på diverse hockeysiter och av diverse hockeyskribenter framhävs det här som en seger för ishockeyn. Vad som dock bör poängteras är ju att hockeyn går förbi fotbollen för att fotbollen har tappat oerhört mycket publik på senare år, inte för att hockeyn har ökat. En förlust för fotbollen innebär väl inte automatiskt en vinst för ishockeyn?

För egen del så bryr jag mig inte särskilt mycket om ifall ishockeyn är störst eller inte. Jag har flertalet gånger tidigare klargjort att mitt ishockeyintresse knappt sträcker sig längre än till Dackehallen och de lag vi för säsongen har i vår serie. Ishockey i allmänhet intresserar mig inte särskilt mycket.

För mig kan ishockey aldrig mäta sig med fotboll. Jag ser hellre en match från fotbolls-Allsvenskan än från Elitserien. Jag följer ingen utländsk hockeyliga, jag följer flera fotbollsligor. En eftersänd EM-kvalmatch mot San Marino intresserar mig mer än en OS-final i ishockey. Att Allsvensk fotboll nu tappar betyder nog även i längden att vårt kära landslag kommer tappa. Större fotbollsmästerskap utan Sveriges medverkan blir oerhört mycket tråkigare och jag tror inte någon hockey-nörd på allvar kan propagera för att Sveriges speldagar i Fotbolls-EM eller VM inte är en fest utan dess like. Så, Heja Fotbollen säger jag!

Nu vet vi vad som väntar...

I Malmö i tisdags.

Daniel Andersson är TAIFare.

Igår på P3 hörde jag ett intressant reportage om människor som i politiska syften kastar ur sig anonyma kommentarer på nätet. I något fall var det samma person som hade kommenterat samma artikel 60 gånger under 35 olika namn. Lite samma fenomen har det varit på SMP där nivån ibland har varit under all kritik. Nu är denna funktionen stoppad och det var inte en dag för tidigt. Om än mildare, men samma fenomen är det med den där lakejen som i snart ett år har roat sig med att kommentera här i min blogg. Även om de flesta nog vet vem det egentligen är som står bakom kommentarerna så fortsätter han vara anonym. Kommentarerna i sig stör mig inte så mycket, han är trots allt flitigast på att kommentera bland alla er tusentals läsare och jag känner att det är ju bättre med dåliga kommentarer än inga alls. Vad som däremot fascinerar mig är att folk kan finna motivation och glädje i att skriva massa anonymt trams på nätet. Jag har egentligen inget emot själva anonymiteten i sig. Jag försökte ju själv så länge som möjligt, och försöker fortfarande desperat, förneka vem jag egentligen var som låg bakom den här bloggen. Jag har inget emot forumanvändare som använder nick´s hit och dit. Så länge man skriver acceptabla saker och inte smutskastar någon så tycker jag inte anonymiteten är ett problem. Men vad jag inte klarar av när folk går över gränsen och samtidigt gömmer sig bakom anonymiteten. Vädligt många verkar tro att de kan säga vad de vill, och lite därtill, enbart för att ingen vet vem de är.

För egen del ska jag inte skicka några anonyma kommentarer ikväll. Däremot ska jag på något som ser ut som ett tre timmar långt innebandy-pass. Vet inte riktigt vad tränaren har kokat ihop och hur han tror att vi ska orka. Men det blir nog bra, om inte annat kommer jag sova väldigt gott.

Malmöbloggaren Mr Madhawk är i Stockholm på upptaktsträff inför allsvenskan och från honom lånar jag bilden på alla lagens tränare iklädda matchtröjor. Jag tror alla fans till alla lag egentligen överrens om att less is more är ett bra ledord när det gäller matchtröjor. En klubblogga på bröstet är allt vi vill ha, eventuell reklam som är ett nödvändigt ont ska smälta in så bra som möjligt i tröjans färger. Låt gå för att Tingsryd-tröjan möjligtvis inte är snyggast på bilden, men jag tycker den uppfyller kraven tillräckligt mycket i alla fall. Men Växjö (nu hackar jag visst på er igen...) och Borås, vad pysslar ni med? Kan någon gilla det plottret av reklam-loggor som pryder bröstet på dessa båda tröjor? Är det verkligen meningen att de ska se ut så?

Det här blev en helg som platsar i historieböckerna. Tingsryd AIF har fortsatt svårt att göra mål medans jag och mina gäster var på offensiven hela helgen. Likt ett Östers IF kom mina gäster från när och fjärran och via bussar, tåg och flyg sammanstrålade vi i Växjö, min stad. Det blev, givetvis, en helg med otaliga minnen, bravader och skandaler. Imorse skickade jag kanadensaren till Smaland Airport och därmed hade den sista gästen lämnat. Ingen vet om, när eller var vi träffas nästa gång men jag har en känsla av att det nog kommer ske förr eller senare.

Veckan inleds dessutom med att jag börjar inse att jag har väldigt mycket att stå i de närmsta dagarna och att det inte finns tid att vila upp sig framför TVn ikväll. Imorgon kommer tydligen representanter från försäkringsbolaget för att inspektera mitt hus, på onsdag är det begravning, jag har ett hus att städa efter helgens 7 gäster, ett gäng innebandyträningar, ett möte i Ronneby samt ett jobb att ta hand om, samtidigt som jag allra helst skulle vilja kolla repriserna av TV-programmen som jag missade igår.

Jag kan inte undgå att notera att den sedvanliga debatten om träningsmatcher är igång till höger och vänster. Och säga vad man vill om dem och deras betydelse, men jag hade onekligen hellre sett oss vinna än förlora mot Troja/Ljungby. Vi har vant oss vid att se tränare Tisell med framgång monotomt matcha sitt lag och låta femmorna rulla runt efter mer eller mindre förutbestämda mönster. Den frågan många nu börjar ställa sig är om detta kommer vara hållbart eller om det är dags att börja matcha hårdare på våra Miljonmän, PRO-finnar, div1-spelare och allt vad de nu kallas. Vid det här laget har ni nog insett att mina hockeykunskaper är väldigt ringa, så därför vet jag inte riktigt vad jag tycker i frågan. Men det är nog trots allt så att det krävs lite annan matchning när man är ett överlägset topplag än om man är en nykomling som kämpar för att hålla sig kvar.

Det börjar närma sig helg och 'den välkända TAIF-bloggen' går mot lugnare tider. Efter att i veckan ha lekt Janne Josefsson och varit Växjö Lakers i hälarna så är jag nu välförtjänt av vila. Den här bloggen har haft sin största mediala framgång någonsin när Enestubbe valde att hänvisa lite löst till den i en artikel igår. För att inte låta den här nuvynna berömdheten stiga mig åt huvudet (...) så får bloggen gå lite på halvfart de kommande dagarna.

Dessutom har jag denna helgen besök av flera nordeuropeiska vänner som jag lärde känna i Korea 2009 så jag har nog inte tid att blogga i vilket fall. Det vänliga vänsterkollektivet hotell Dacke är i helgen fullbelagt med kanadensare, litauer, britter samt svenskar och nostalgifaktorn är väldigt hög. I eftermiddag ska vi till Kronobergs Slottsruin och imorgon blir det älgsafari i Kosta. Finns det andra förslag på sightseeing inom lämpligt avstånd?

I somras under en av Syd-Koreas VM-matcher i Syd-Afrika så fick Koreanerna beröm av SVT’s kommentatorer för att de inte klagade på domare eller motståndare. Kommentatorerna såg detta som sportsligt och ett tecken på fair play, medans jag snarare såg det som ett tecken på en stark uppfostran grundad i konfucianismen.

Som många av er nog vet så spenderade jag ett halvår i Syd-Korea under våren 2009. Även om jag givetvis inte lärde känna Korea innan och utan så lärde jag mig en hel del om samhället och kulturen av mina koreanska vänner. Korea är start präglat av konfucianismen, en av Kinas tre klassiska religioner eller filosofier. Konfucianismen är i högsta grad en statsideologi, och starkt hierarkisk. En av de viktigaste idéerna i konfucianismen är den om de fem banden. Dessa är de olika typer av relationer eller förhållanden som anses finnas i, och vara av grundläggande vikt för ett fungerande samhälle, förhållanden som står mellan över- och underordnade:

• Furste och undersåte
• Man och hustru
• Föräldrar och barn
• Äldre bror och yngre bror
• Äldre vän och yngre vän

Enkelt uttryckt, man lyder sin överordnade och ser upp till de auktoriteter som finns i samhället. Koreaner uppskattar starka ledare, vilket bland annat till stor del underlättar för Kim Jung-Ill’s diktatoriska styre. När jag bodde i Korea så kunde vi inte undgå att stundtals utnyttja detta fenomen, om du låtsas ha auktoritet så ger Koreanerna dig automatiskt auktoritet. Detta ledde givetvis, speciellt på fyllan, att vi inte kunde undgå att ta oss friheter och åtnjuta lyx som vi egentligen inte var förtjänta av. Jag såg häromdagen att Jan Björklund berömde den Syd-koreanska skolan, något jag ställer mig tveksam till. Visst, de är ihärdiga och de lär sig enormt mycket, men de lär sig inte kritisera eller tänka kreativt. Kunskap är inte mycket värt om man inte förstår eller ifrågasätter vad man lär sig.

När jag såg dokumentären om Nord-Korea på Utbildningsradion igår, samtidigt som jag läste forumet för ett lokalt hockeylag, så slog det mig. Benägenheten att lyssna på sina överordnade, att inte ifrågasätta den information som kommer och att alltid följa blint i raka led är inte enbart signifikativ för den koreanska halvön, den finns på betydligt närmare håll än så. Men kan inte alltid acceptera saker som sägs enbart beroende på vem det är som säger det. Om det är något vi svenskar är bra på så är det att, försöker jag intala mig, vara kreativa och ifrågasättande. Think outside the box, mina kära vänner. Vad står egentligen? Vad är det folk för söker säga dig? Ifrågasätt!

Jag kan inte låta bli att känna att det vore skönt att slippa skriva mer om de där premiärbiljetterna, men det är nu omöjligt att låta bli. Efter att det kommit en kommentar till förra inlägget om att det fortfarande finns biljetter till sektion 4 så ringde jag helt enkelt upp Växjö Lakers och frågade hur det låg till. Och håll i er nu. De har biljetter till sektion 4, men säljer dem enbart om man kommer till Växjös kansli och påstår sig inte hålla på Tingsryd. De hävdar dessutom att det kommer vara kontroller utanför hallen och alla som har en tingsryd-halsduk på sig har köpt sin biljett i onödan och kommer inte släppas in på den sektion de har köpt biljett till, inte ens till sektion 4. Jag har tidigare sågat alla som påstått att det går stoppa folk från att komma in i en ishall beroende på vilket lag de håller på, men enligt Växjö Lakers kommer de alltså att försöka trots allt. Lycka till!

Vad Växjö Lakers just nu håller på med känns närapå farligt. Att först och främst sälja biljetter fritt utan förbehåll för att sedan sätta upp villkor i efterhand. Det finns nu hundratals TAIFare som har biljetter till den neutrala läktaren, åskådare som VLH anser sig ha rätt att stoppa från att komma in i hallen. Kan någon ens föreställa sig vad som kommer att ske då? Vidare så är sektion 4, som vi köper biljetter till, enligt nätet slutsåld vilket gör att TAIFare köper biljetter till övriga ståplats i sin iver att få se vår premiärmatch. Vore det inte, trots allt, bättre att ha alla TAIFarna på samma sida? Vad tror sig Växjö Lakers kunna åstadkomma mer än att orsaka problem och upprörda känslor? Tomma hot eller ej, att hälla bensin på en redan tämligen het brasa torde inte vara i Växjös intresse.

Just nu känns det som att Växjö Lakers sannerligen har målat in sig i ett hörn och tagit sig vatten över huvudet. Att de tror sig kunna stoppa hundratals personer utanför hallen som helt korrekt enligt konstens alla regler har köpt biljetter till matchen känns bara absurt. Min uppmaning till Lakers är helt enkelt att släppa försäljningen av återstående biljetter till sektion 4 fri för att undvika stora problem. Jag undrar om de vet vad de verkligen har gett sig in på. Det ska i vilket fall bli intressant att se hur de löser detta.

Hur som helst, vill du ha en biljett till sektion 4 så är det bara att åka till Växjö's kansli och låtsas vara neutral. Då släpper de gärna in dig.

Känns det här igen? Det är alltså fler än vi som köper upp biljetter för att distribuera till rätt personer. Men jag antar att det bara är Lakejerna som inte klarar av att gå på ishockey utan att ha öronmärkta biljetter. Idag dök det återigen upp ytterligare ett par biljetter till premiären för vår del. Vi vill framförallt ha biljetter till sektion 4, men för er som vill ha det lite hetare om öronen så fungerar äkert sektion 2 och 3 också. När nu inte hemmafansen verkar vilja ha dem så är det ju bättre än inget, så att säga. Hur som helst så kanske det kan löna sig för er utan biljetter att klicka in sig med jämna melllanrum på den här länken och hoppas att det har dykt upp någon biljett.

Idag är det dags för ny träningsmatch mot Oskarshamn. Eftersom jag inte är uppbokad på annat håll så får det bli en sväng ner till Tingsryd. Om inte annat så ligger mitt säsongskort fortfarande och väntar på mig, och det känns som att det börjar bli dags för att hämta det nu. Matchen i sig vet jag inte om jag har så mycket att säga om, men jag hoppas få se Simon Stark och Christoffer Björklund göra mål. Jag har nog mer att säga ikväll efter matchen hoppas jag.

För övrigt börjar den vanliga Växjö-känslan nu slå till på allvar. Växjö är min stad, och jag trivs egentligen här. Men efter att ha varit iväg ett par månader så brukar det alltid komma ett bakslag då tillvaron har blivit vardag och längtan bort just för tillfället är stor. Jag har just nu skaffat både jobb och hus, och vet att saker och ting egentligen verkligen går min väg. Men ändå kan jag inte låta bli att sitta och söka efter utlandstjänster och nya, eller gamla, resmål. Korea lockar fortfarande.