Stolthet, Hjärta, Tradition

Det här blev en helg som platsar i historieböckerna. Tingsryd AIF har fortsatt svårt att göra mål medans jag och mina gäster var på offensiven hela helgen. Likt ett Östers IF kom mina gäster från när och fjärran och via bussar, tåg och flyg sammanstrålade vi i Växjö, min stad. Det blev, givetvis, en helg med otaliga minnen, bravader och skandaler. Imorse skickade jag kanadensaren till Smaland Airport och därmed hade den sista gästen lämnat. Ingen vet om, när eller var vi träffas nästa gång men jag har en känsla av att det nog kommer ske förr eller senare.

Veckan inleds dessutom med att jag börjar inse att jag har väldigt mycket att stå i de närmsta dagarna och att det inte finns tid att vila upp sig framför TVn ikväll. Imorgon kommer tydligen representanter från försäkringsbolaget för att inspektera mitt hus, på onsdag är det begravning, jag har ett hus att städa efter helgens 7 gäster, ett gäng innebandyträningar, ett möte i Ronneby samt ett jobb att ta hand om, samtidigt som jag allra helst skulle vilja kolla repriserna av TV-programmen som jag missade igår.

Jag kan inte undgå att notera att den sedvanliga debatten om träningsmatcher är igång till höger och vänster. Och säga vad man vill om dem och deras betydelse, men jag hade onekligen hellre sett oss vinna än förlora mot Troja/Ljungby. Vi har vant oss vid att se tränare Tisell med framgång monotomt matcha sitt lag och låta femmorna rulla runt efter mer eller mindre förutbestämda mönster. Den frågan många nu börjar ställa sig är om detta kommer vara hållbart eller om det är dags att börja matcha hårdare på våra Miljonmän, PRO-finnar, div1-spelare och allt vad de nu kallas. Vid det här laget har ni nog insett att mina hockeykunskaper är väldigt ringa, så därför vet jag inte riktigt vad jag tycker i frågan. Men det är nog trots allt så att det krävs lite annan matchning när man är ett överlägset topplag än om man är en nykomling som kämpar för att hålla sig kvar.