Stolthet, Hjärta, Tradition

***
***

Så tog vi den där segern mot Borås som vi alla förväntade. Nu ser det ganska tryggt ut i tabellen neråt, igen. Elva poäng ner till Sundsvall, och vi har fortfarande Almtuna som en livlina på tolfte plats. Men det har svängt så många gånger tidigare, och om Sundsvall bara tar två nya skrällsegrar så är vi tillbaka bland ångesten och oron igen. Så jag tänker inte ta ut något i förskott. Jag kom hem i fredags natt vid förväntade fyratiden och körde everysport ett tag innan ögonlocken blev för tunga. 3-1 och 3-2 hann jag följa live, men slutresultatet fick vänta till dagen efter. 
***
Min RSS-läsare hade idag 462 nya inlägg. Enda tänkbara förklaring torde vara ett tredje världskrig eller invasion från yttre rymden. Men det visade sig bara vara en humorblogg från Karlskrona som hade spårat ur och visade alla inlägg som nya.
***
Det är efter en sån här helg som man kan ifrågasätta varför i hela fridens namn det inte finns folköl i Korea. Det är samtidigt efter en sån här helg som man är glad över att utkörning av mat fungerar så pass bra och enkelt som det gör här. I fredags var det födelsedagsfest och igår var det avskedsfest för mina danska vänner. Utöver det så har jag gjort just ingenting under helgen. Men nu är det söndag kväll, och jag är tillbaka på banan igen. Men mer spännande än en kopp te och ett nytt avsnitt av Borgen blir det nog inte.
***
TAIF's segrar eller förluster påverkar mig. Men det känns ibland att man går miste om väldigt mycket. Det tog mig lång tid innan jag förstod vad allt snack om Hard Bass egentligen handlade om. Och efter fredagens match kan jag läsa på både twitter och facebook om efterfester och om Hannover Indians. När jag var i Malmö i december så gladdes jag lika mycket åt dricka öl med mina grönvita vänner som åt att se själva matchen. Det är kanske dags att flytta hem igen.

3-2... Kom igen nu TAIF.

***
***

Den där reflexen kan jag nog plocka ut ur min jackficka nu.
Det finns inte riktigt behov för den här i Seoul har jag insett.

Det kinesiska nyåret firades in i Busan längst ner i söder. Det är en stad som ligger fint vid kusten. Men när det är minus tio och vindarna piskar in från havet så är det inte behagligt. Den koreanska vintern är tuff. Temperaturen kryper ner mot minus tio grader, och i combination med vinden och fuktigheten så känns det som minst det dubbla. “Men du som är från Sverige borde ju vara van”, får jag ofta höra från mina koreanska vänner. Men det är jag inte. På något vis går det inte att jämföra den svenska och den koreanska vintern. Aldrig har jag i småland upplevt den bitande kylan som jag gör här i Korea. Hur väl jag än klär mig så letar sig kylan in innanför min jacka och min grönvita halsduk. Vi går hukade mot vinden och försöker vara ute så lite som möjligt. Affärerna som är öppna mot gatan värms upp av infravärme som i alla fall ger en viss lindring medans vi med raska steg skyndar från tunnelbanan hem till våra lägenheter som är uppvärmda med den traditionella koreanska golvvärmen.

I en blogg som bjuder på skarpa iaktagelser har det konstaterats att Tingsryd har "en sunkit arrangemang. Här har klubben inte lagt en spänn på att bygga upp förväntningarna hos publiken". Ja, där snackar vi verkligen en skarp iaktagelse. Att påpeka att Tingsryd inte ligger i framkant vad det gäller pyroteknik och discointron är minst sagt en nyskapande tanke. Har en Blekingeskribent verkligen kunnat undgå vår trögflytande Trabant som tillhör det förflutna? Inser han först nu hur omkörda vi blev för länge sedan?

2009 inleddes Tigerns år och vi gick upp i allsvenskan. I fjol var det kaninens år och vi var räddhågsnare än någonsin och lyckades med ett nödrop hålla oss kvar i Allsvenskan. I måndags inleddes drakens år, och hur det ska tolkas hockeymässigt har jag svårt att se. Men det finns en risk att det inte bådar gott inför ett möte med ett lag vars supportrar har kallat sig Red Dragons.

Det brukar passera ganska obemärkt där hemma, men i Korea är det kinesiska nyåret minst sagt årets största högtid. I dagarna tre slår allt igen och alla koreaner firar hemma hos sina mor eller farföräldrar. Själv har jag inga koreanska mor eller farföräldrar, så jag åker till Busan i södra Korea istället. Det är en strandstad som väl egentligen är som bäst på sommaren, men det ska likväl bli komma iväg ett par dagar. Därför kommer nu även bloggen ligga lite på is över helgen.

***

Man är väl inte sämre än att man kan ge saker och ting en endra chans. I förhandssnacket låter det som om SMP Live idag tro det eller ej även skulle handla om vår Tingsryd och morgondagens derby mot Troja. Ikväll kom jag hem en kvart efter sändningen startade, och nu verkar det som om det efter sändning tar sid tid innan reprisen går att se i efterhand. Så nu sitter jag här och rullar tummarna och gör just ingenting. Jag ger det hela 40 minuter till, ligger programmet inte uppe då så går jag och lägger mig.

***

TREumf...?

***

Det är något av en overklig innebandykarriär jag har här i Korea. Det är klart att nivån inte är den högsta, men likväl är det kul att vara med om en tidigare helt ickeexisterande stjärnstatus. Det asiatiska VM-kvalet avgörs snart och däför behövde landslaget få träningsspela. Det samlades ihop något slags All Star-lag som ikväll spelade mot landslaget. Det är troligtvis det närmades jag någonsin kommer komma att spela en landskamp, så jag passade på att värma upp i min fina Sverige-jacka från Adidas. I matchen fick vi storstryk, men jag fick i alla fall äran att göra ett mål.

Innan jag ens har sett mer än fem minuter av första avsnittet så inser jag att jag verkligen kommer att gilla SVT's nya Mot alla odds. Och om jag nu mot förmodan inte kommer att tycka om det, då har SVT misslyckats med en god programidé. Det här bli perfekt att somna in till efter ännu en dag i kampen för fred och rättvisa på jörden samt förbättrade mänskliga rättigheter i Nordkorea.
***
Imorgon vaknar jag upp och vill kunna läsa om seger i Sundsvall, allra helst tre poäng. Eftersom det inte verkar finnas någon everysport från matchen och eftersom SR's hockeyextra nog knappast kommer fokusera på TAIF så finner jag det inte värt att sitta uppe och se matchen via Swehockey. Tyvärr.
***
Oskarshamn... Först förlorar ni mot Sundsvall, sen fortsätter Håkan Juholts misslyckande. Vad för gott har ni någonsin gett en sån som mig
***
Dessutom räknar jag med att imorgon även få läsa om en domarskandal och ett orättvist resultat i Olofströms Ishall.

Enligt twitter så är sjävlate Peter Andersson inbjuden till SMP's lakersmagasin på fredag. Det kan nog bli ett sevärt program. Sällan har en TAIF-spelare varit så utskälld av den egna publiken som Peter Andersson var. Kombinationen att vara lagkapten samtidigt som han var loj och oengagerad gick aldrig riktigt hem hos den grönvita publken. Sen hamnade han i Mörrum och blev Peter den Store med halva blekinge. Det vore kul att höra vad han har att säga om karriären.

***
Det är alltså med spännband man ska sätta upp vägskyltar, inte med kedjor.

André Peterson är alltså uppkallad till Ottawa Senators i NHL. Vi fick aldrig se Peterson spela för TAIF's a-lag. Men likväl har vi nu alltså två killar med TAIF som moderklubb i NHL. Det är helt klart värt att lyfta fram. Kanske ett webb-TVprogram om TAIF's juniorverksamhet...?

Ständigt detta jävla Sundsvall. Det verkar som förgjort att skaka oss av dem. Nu står vi inför ännu en match som kan dra oss in i bottenstriden, igen. Förlust imorgon så är vi bara otäcka tre poäng över strecket, förlust och vi har återigen nio poäng ner. Det känns i alla fall betryggande att vi har haft hyffsat lätt mot de andra bottenlagen i år. Så med det i ryggen hoppas jag på det bästa.

I morse när jag slog på datorn för att se vad jag har missat så var Twitter och Facebook fyllt av kommentarer från folk som inte på något sätt och vis kunde förstå hur Rolf-Göran Bengtsson kunde vinna Jerringpriset. Han är inte värd det, hästhoppning är ingen idrott och hästen borde få priset var ganska vanligt förekommande åsikter. Åsikter som känns mer eller mindre meningslösa. Det är inget pris som går till den som har gjort den största prestationen eller som utövar den internationellt sett största idrotten. Jerringpriset går till den som får flest röster. Det är därför till exempel Magdalena Forsberg kunde vinna priset fyra gånger i en ickesport som skidskytte. Jag hade inte lagt min röst på Rolf-Göran Bengtsson, men eftersom jag inte heller röstade på någon annan så känns det märkligt att höja rösten för att han inte skulle vara värd priset. Det är klart att den som får flest röster är värd att vinna, eftersom det ju är det som priset går ut på. Hade tillräckligt många röstat på Henrik eller Daniel Sedin, så är jag säker på att han hade vunnit. Men nu var hockeyfolket för dåliga på att ringa in med sina telefoner, och då vinner man heller inga Jerringpris. Svårare än så är det inte.

Det är så jäkla coolt att vi verkligen har en kändis-TAIFare.
Dessutom är BLT uppenbarligen TAIFare.

***

Årets Manliga Idrottare, nominerade:

Dustin Johner, Tingsryd AIF.

Victor Rollin-Carlsson, Tingsryd AIF.
***

Vinnare: Michail Zajkowski. För att han har varit överlägset bäst alla tre gånger jag har sett Tingsryd AIF i år.

Jag fick ett mail från en läsare;

"Hej
Tack på förhand"