Därför är jag TAIFare

Mitt i mörkaste Småland ligger Tingsryd. I många år har ishockeylaget Tingsryd AIF satt den lilla orten på kartan. Tingsryd ligger mitt emellan både Växjö och Karlskrona vars ishockeylag på senare år har fått ett uppsving såväl sportsligt som medialt. Det har föranlett att vi gång på gång har vi fått höra att Tingsryd är för litet för att kunna vara med och konkurrera med de större städerna. Gång på gång har vi fått höra hur den moderna idrotten är här och där finns det inte plats för landsbygdslag som TAIF. Det påstås att det i Tingsryd varken finns underlag vad det gäller spelare, sponsorer eller publik för att kunna driva ett allsvenskt lag. Liknande diskussioner ser vi i övriga idrottssverige, och i idrottsvärlden i stort. Kultur och historia bedöms vara allt mindre värda, istället värderas yta och flärd. Men vi har visat gång på gång att det inte stämmer. Vi har visat att vi går vår egen väg och att vi med ledorden stolthet, hjärta och tradition kan konkurrera med betydligt större aktörer. I städerna byggs det nya ishockeyarenor och publiken bjuds på en sprudlande och blinkande underhållning som varar i 3 x 20 minuter. Men i Tingsryd fyller ishockeyn en samhällsfunktion som är svår att finna på andra håll. Det existerar något bortom glittret. Någonting mer än sprakande ljussättningar, nya högtalarsystem och replikatröjor. Det finns någonting annat än den eviga strävan efter kortsiktiga framgångar, någonting så mycket starkare än viljan att få snålåka på framgångståget för en liten stund. Något så mycket djupare än önskan om att få tillhöra de framgångsrika skara för ett ögonblick. Ishallen är en samlingsplats för både ortens befolkning och supportrar som bor längre bort. Tingsryd har knappt 3 000 invånare, men likväl har vi publiksiffror som helt klart går att jämföra med klubbarna från klart större städer. Ofta är det fler personer på plats vid lagets hemmamatcher än vad det finns invånare på orten.

Tingsryd AIF visar gång på gång att det är möjligt att slåss mot de stora. TAIF har varit uträknade och utdömda förr, men vi har gång på gång visat att ingenting är omöjligt. I maj 2002 fick vi beskedet om att vi hade blivit nerflyttade i division 1. Mariestad, Borås, Asplöven, Väsby, Tyringe och Örebro var några av lagen som under åren kom i vägen och hindrade vårt avancemang. Åren gick och det blev en långvarig kamp där föreningen ville gå upp och där supportrarna ville visa att det var möjligt. Våren 2010 vann vi en avgörande kvalmatch mot Sundsvall och vi var tillbaka i landets näst högsta ishockeyliga. Lilla Tingsryd som många nog helst hade glömt bort hade tagit sig tillbaka upp på elitnivå. Återigen konkurrerar vi med lag från betydligt större städer som Uppsala, Malmö, Västerås, Örebro och Stockholm. Något som inte vore möjligt utan de karaktärsdrag som kännetecknar föreningen Tingsryds AIF och våra supportrar.

Bakom allt det lättförståliga, det ytliga, det konkreta och allt annat som inte är vi finns en abstrakt idé, en tanke samt en förhoppning och en tro om något större. Något som är mer värt än den tillfälliga tillfredställelsen. Vad som gör det möjligt för Tingsryd att konkurrera på den nivån är vår övertygelse om att det är möjligt, och om att vår närvaro betyder något. Det är tron om att ett nederlag inte betyder att vi är besegrade och att en förlust betyder inte att de andra har vunnit. Vi vill visa bygdens ungdomar, vår omgivning, våra konkurrenter och övriga Sverige att inget slag är givet på förhand. Det måste inte alltid vara så att det är den starke som vinner. Samhället är fyllt av underdogs och med rätt kunskap är ingenting omöjligt. Tingsryd må vara en liten ort, men där finns en uppbackning som är svår att överträffa. Selmaklubben är sedan många år tillbaka en av TAIF:s största sponsorer. Medlemmarna i Selmaklubben donerar varje månad via autogira en ”Selma”, dvs. 20 kronor, till föreningen. Föreningen har över 1 000 medlemmar, vilket representerar en tredjedel av ortens befolkning. TAIF har spelat ishockey på hög nivå i flera decennier och inom föreningen och på orten finns oerhört mycket kunnande och passion för föreningen. Många av supportrarna på läktarna åker långväga från Blekinge och runt om i Kronobergs län och har ofta visat sig vara mer än beredda att dra sitt strå till stacken. Vad som gör TAIF unikt är passionen och supportrarnas vilja att visa att landsbygden inte är död. Det finns kraft att mobilisera i de småländska granskogarna, och att ingen ska tro att de kan något bättre än oss bara för att de kommer från en större ort. För utomstående uppfattas föreningen och dess supportrar som egensinniga, stundom tjuriga, bönder som egentligen inte passar in. Men det finns också en viss beundran och fascination för att vi år efter år lyckas med vad som bedöms vara omöjligt. Det finns en inneboende styrka i att gång på gång vara uträknad och att vara underdog. Det gör att vi alltid måste slita hårdare, att sluta oss samman än mer och att ta tillvara på våra resurser på bästa möjliga sätt. Enbart på det viset kan vi fortsätta att konkurrera på den nivå som sägs vara för hög för oss. Humlan flyger.

Senast vi spelade kvalseriehockey var det med ett leende man åkte till Dackehallen. Den allra bästa tiden för ishockey är just denna. Att få åka ner till Tingsryd lite lätt salongsberusad, med solen i ögonen och medvind i seglen brukade vara en ynnest. Den spänning och nerv som fanns runt kvalmatcher gick att ta på. Idag känns det aningen annorlunda. Det finns ingenting i min kropp som gör att det känns lockande att åka till Tingsryd idag. När jag ringde min medåkare så var det samma tongångar där. Vi vill inte se TAIF spela ett negativt kval, vi vill inte behöva utsätta oss för vad som kan ske ikväll. Ni vet förutsättningarna. Vi kan ikväll bli skickade tillbaka till division 1. Det är inget vi vill se, men vi kommer att göra det ändå. Ikväll åker jag inte till Dackehallen för att jag vill, utanför att min heder hänger på det. Precis som en hockeyspelare har sin heder i att slutföra säsongen så har jag som supporter det. Jag kan inte se någon i ögonen framöver om jag inte är på plats ikväll. Oavsett hur den här helvetessäsongen slutar så ska jag ha varit med om slutet, jag ska ha bidragit med vad jag kan för att göra det bästa av situationen. Vi har satt oss i den här situationen och då gäller det att vi löser den också. Jag kanske inte har rätten att döma någon för hur de agerar, men jag vet vad som fördöms i min bok i alla fall. Vi har rott båten rakt ut på sjön, Almtuna kom förbi och slog ett stort hål i botten på den och nu sjunker vi. Alternativen är att antingen hjälpa till att tömma båten på vatten, eller att låta bli. Det gäller såväl spelare som supporters. Vi är ingen lyxkryssare där man kan glida med och ligga på däck och sola sig. Vi är en båt som är i närmast i konstant sjönöd, och det är tack vare att vi är medvetna om det som håller oss flytande. Kanske har du fått kontakt med en annan båt som kommer och hämtar dig innan vi sjunker. OK, kul för dig. Då får du gärna kliva av här, låt oss andra fortsätta rädda vår egen båt är du snäll. Ikväll åker jag inte till Dackehallen för att ha roligt, ikväll åker jag till Dackehallen för att jag vill vara med och bidra till hur det här slutar. Hur det än går, åker vi ner i division 1 ikväll så ska jag vara där och se det. Om vi mot förmodan klarar oss kvar, då ska jag vara där och se et. Vem är du som med gått samvete kan stanna hemma och låtsas vara oberörd? Hur ska du kunna se på dig själv med respekt och förklara att du inte var i Dackehallen ikväll och bidrog?

Kommentarer
Postat av: Fille

Det bästa jag läst, någonsin. ÄLSKA TAIF!

2013-04-03 @ 22:27:48
Postat av: Emil

Håller med föregående skribent, mycket bra skrivet!

2013-04-03 @ 22:41:04
Postat av: Eva-Lena

Fint skrivet! Det är bara råttor som lämnar ett sjunkande skepp!

2013-04-03 @ 22:51:35
URL: http://eva-lena.net
Postat av: Hallabroan

Riktigt bra skrivit.
Nu gjorde vi vårt i går, och gör så förhoppningsvis på mot Hästen med.
Det kan räcka, eller så gör det inte det.
Oavsett vilken division vi tillhör nästa år så, är jag TAIFare och står där och ser dom möta Djurgården eller Pantern till hösten.

2013-04-04 @ 08:47:00
Postat av: Goisare

Mycket fint skrivet! Som goisare är man väl medveten om hur motvind känns. Hur det känns att gång på gång stå där och se SIN båt sjunka. Men hur det än är kommer jag alltid att älska min båt, och jag kommer stå där och som du säger försöka rädda den, tömma den på vatten.
Jag önskar er all lycka att tömma ut vattnet och låta er båt åka vidare.

2013-04-04 @ 13:51:02
Postat av: Stefan Nilsson

Helt fantastiskt. Du har verkligen fångat känslorna man har för TAIF.

2013-04-04 @ 22:05:23
Postat av: VLH

Ha det så kul i ettan!
Skål!

2013-04-05 @ 21:35:49
Postat av: VLH

Glömde att tala om det men vilken skämt taif blivit. Torsten är ju inte sann, hahaha.

2013-04-05 @ 22:02:11
Postat av: Jocke

Ja du VLH Vi kommer att ha förbannat kul i ettan precis så kul som det alltid är att vara TAIFare oavsett divison, ordförande, konkurshot eller vilka problem den än vara månde så kommer iaf jag att älska att vara TAIFare

2013-04-13 @ 13:45:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0