Nya tider

Imorgon är det onsdag, då ska jag gå på ishockey.

Mer biljetthets

MrMadhawk.se rapporterar om att alla som ska till Lund på lördag och vill vara garanterade platser, kan nu förbeställa. Man skickar ett mail till kansli@lundgiants.se för att boka. Skriv "Malmö-Tingsryd" i ämnesraden, sedan skriver ni namn, antal biljetter samt ett telefonnummer. Därefter hämtar ni era bokade biljetter på lördag mellan 14.00 och 15.30.

På tal om andra biljetter så vet jag folk som idag har lyckats köpa biljetter till premiären. Att hemmastå ännu inte är slutsåld, trots alla TAIFare som tydligen köper biljetter till den sektionen, visste vi sedan tidigare men idag dök det även upp ett par biljetter till sektion 4 som de flesta av oss andra har biljetter till. Så det kan kanske löna sig för er utan biljetter att klicka in sig med jämna melllanrum på den här länken och hoppas att det har dykt upp någon biljett.

Omställning.

Sundsvall hockey tippas nu att hamna i botten av Allsvenskan av många tyckare. Anledningen är det faktum att de åkte ur i våras för att sedan få en friplats i somras. De hann ställa in sig på att vara ett div 1-lag men måste nu ställa om och ta sig an en högre serie. Lite samma läge har mitt innebandylag hamnat i. Vi har i flera säsonger kämpat för att gå upp ett steg och i våras var det på håret att vi lyckades. Nu har det dykt upp en friplats och vi har bestämt oss för att ta den, så helt plötsligt förändras innebandyn radikalt. Ett steg upp i seriesystemet kräver hårdare satsning. Dels måste jag personligen omvärdera mitt eget engagemang, och försöka finna min roll i ett lag som nu står inför helt nya utmaningar. Vad har jag egentligen tid, och förmåga, för? Vidare ställer det till en hel del för mitt hockeytittande då våra träningar faktiskt var planerade för att inte krocka med hockeymatcher. Våra hemmamatcher hade vi dessutom lagt efter samma mall. Nu ryktas det om ytterligare en träningsdag i veckan och våra hemmamatcher redan är inplanerade efter ett förplanerat schema som vi inte kan påverka. Jag får helt enkelt ta mig en funderare och ge det ett par veckor för att känna efter. Men just idag ska det bli fruktansvärt roligt att träna innebandy för första gången med det nyblivna division 2-laget.


I fickan

Jag är löjligt förtjust i att bära shorts långt in på året och mina jeans har en egenskap att bli liggande i garderoben. Idag rotade jag fram ett par gamla jeans som inte har använts på ett tag. Och se vad jag hittade i fickan, en biljett från Enköping - Tingsryd i våras. Thomas Mitell gjorde 7-8 mål, Victor R-C gjorde ett mer ändå och blev matchhjälte, LG gjorde bort sig, jag fick agera spärrvakt på vägen hem och två dagar senare drog jag till södra Afrika och lämnade kvalserien bakom mig.

Lite rolig kuriosa...

I lördags fick jag höra att lokalnyheterna hade rapporterat om det stora intresset för Lakers i år. Bland annat hade de nämnt att premiären var närapå slutsålt, utan att nämna att det var TAIF som stod för motståndet och att TAIFare i princip har köpt alla biljetterna. Nu visar det sig dessutom att det fortfarande finns biljetter kvar till hemmaläktarna. Jag lägger mig inte i vem som köper biljetter till vilken läktare, så har du ingen biljett så klicka här. Hemmafansen verkar ju inte vilja ha biljetterna i alla fall...

Utmed Larry Piluts väg

Idag har jag varit nere i Ronneby på några möten. Likt ett pärlband ligger TAIF-nästena utplacerade längs väg 27, Växjö - Ingelstad - Väckelsång - Tingsryd - Hallabro - Backaryd - Ronneby. TAIF-land.

När jag åker där på Larry Piluts väg kan jag inte låta bli att fundera på Larry Pilut och vad som egentligen hände med honom. Ingen kan förneka att han i konkurrens med Åkesson aspirerar på att vara TAIF´s största spelare genom tiderna. Så det känns aningen sorligt att tänka på det avsked Larry och Åkesson fick och den bittra eftersmak som deras engagemang i KHK lämnade efter sig. Jag har sett bilder från de hyllningar som Kenny Jönsson fick motta i Lindab Arena härom helgen och kan inte låta bli att undra varför inte vi anordnar något liknande i Dackehallen? Vore inte nästa försäsong ett lämpligt tillfälle att anordna en hyllningsmatch för Pilut och Åkesson så att de får uppleva det avsked som de förtjänar? Jag tror dessutom att det skulle göra att vi grönvita kan få lite ordning på de blandade känslor som jag tror många av oss trots allt fortfarande har till dessa två legender. Jippon och show har aldrig varit vår grej, och har sällan uppskattats särskilt mycket av den grönvita publiken men jag tror ett sånt här evenemang kunde fungera som lämplig terapi för alla inblandade. Håller det enorma intresse som finns just nu i sig så är det dessutom ett jippo som utan tvekan skulle bli utsålt.


Tänk om alla dagar vore söndagar

Det blev en stillsam söndag som verkligen inte kommer gå till historien, men som å andra sidan kan vara fruktansvärt värdefull och efterlängtad ibland. Vi vann innebandyn igår och det var skäl nog för att jag skulle bjuda in till en mindre segerbankett. Så idag när jag vaknade fick det bli det sedvanliga städandet av burkar och glas innan jag åt en rejäl frukost och tittade på nyhetsmorgon.

Innan den riktiga fotbollen från England drog igång så åkte jag ut till Åbo Idrottsplats och såg 8-åringen spela poolspel med sitt lag. Han är inte mycket till talang, och dessutom huvudet kortare än lagkamreterna, men han kämpar och stretar på vilket gör det värt att se trots förlusterna. Jag träffade även på en för mig obekant TAIFare som ville snacka ishockey. Jag vet dock inte om jag hade särskilt mycket vettigt att komma med, ishockey i allmänhet är som sagt inte riktigt min grej.

I eftermiddags blev det så kaffekalas med gäster och fotboll från Bolton, Liverpool och Birmingham på TV'n. Inget storslaget i sig men skönt med en söndag utan några måsten och med mycket frihet. Ungefär som alla mina söndagar brukar se ut i och för sig.

Min Stad

Det står sedan tidigare klart att det blir x antal hundra grönvita på plats för att bevittna Tingsryd AIF´s comeback i allsvenskan. Nu ryktas det även om att Harrys i Växjö öppnar dörrarna ett par timmar före nersläpp för alla grönvita Växjöbor som vill dricka ett par öl. Om bönderna från Blekinge är välkomna låter jag dock vara osagt. Det känns mer och mer som om den 15e september inte kan komma snart nog.

En bra lördag!

J20: Tingsryd - Växjö 5-1
J18: Troja - Tingsryd 2-5

Västerås away

Biljetter bokade.

Vänskap

Igår eftermiddag hamnade jag framför TV'n och kollade lite på Beverly Hills. Det var graduation day från High School för Brandon, Steve, Brenda och de andra. Andrea Zuckerman höll ett tal som mynnade ut i vänskap och tankar om att avstånd inte behöver innebära att vänskapen försvinner. 90210-gänget ska börja på College och det visar sig att de kommer splittras för vinden. Brenda (sjukt vad snygg hon är) ska till Minnesota, Andrea till Yale, Dylan ska flänga runt i Europa medans övriga tänker stanna i Kalifornien. Men Andrea menar att även om gänget splittras så har de ändå vänskapen med sig. Vissa vänner behöver man inte träffa eller prata regelbundet med för att vänskapen ska bestå, när man väl träffas igen så finns den där. Jag har ett par såna vänner som jag vet att jag alltid kan lita på, oavsett när eller hur sällan vi ses.

Men sån är inte all vänskap. Utan att kunna förklara varför, är jag också medveten om att det finns väldigt goda vänner som man helt plötsligt förlorar. Utan synbar orsak glider man alltmer ifrån varandra, telefonsamtalen blir färre och allt som tidigare skedde så naturligt är nu inte mer än ett blekt minne. Det spelar egentligen ingen roll vems fel det är, förlorad vänskap är ett misslyckande från båda parter.

En vänskap som jag inte är orolig för är den med mitt innebandylag. De älskar mig och jag älskar dem. Nog för att det har varit ett par fnurror på tråden genom åren, men inget som inte har gått att lösa. Idag är det dags för säsongens första träningsmatch för min del och det känns som om det inte hade kunnat börja bättre. Vi åker iväg med ett ganska stukat lag för att spela mot allra största derby-rivalen, och det är i såna lägen som vänskapen prövas allra bäst. Idag kommer det blåsa ordentligt runt oss och då gäller det att vi står upp än mer för varandra, och det är såna prövningar som i slutändan stärker vänskapen. Ungefär som snålblåsten i div 1 stärkte vänskapen mellan Tingsryd och dess supportrar. Oavsett var jag befinner mig kommer alltid den fundamentala vänskapen till mitt Tingsryd AIF och till mitt innebandylag att stå fast. Hur hårt det än blåser.

En bra start på kvällen

Vem behöver alkohol för att dansa när det finns låtar som denna?

Var finns miljötänket...?


Är det verkligen försvarbart att skicka ut massa sånt här som hamnar direkt i pappersinsamlingen?


Ett klargörande

Medans jag var på Bishops igår och drack MAX 2 öl, som givetvis blev 3 öl, så trillade det visst in en hel del kommentarer här angående biljetterna. Lakers släppte 250 biljetter till bortasupportrar, TAIF har enligt uppgift släppt 150 biljetter till bortasupportrar. Fine. Resterande biljetter säljs öppet till vem som, där går det alltså inte stoppa någon eller kontrollera vilka sympatier personen i fråga har. I Växjö kanske det är kotym med clownnäsor, peruker, pukor och trumpeter som visar vilket lag man håller på, men så är det inte i Tingsryd. Och inte bär vi stråhattar, gummistövlar eller högrepar för att kunna bli identifierade när vi går på ishockey heller. Och även om så vore fallet så tror jag att det är svårt att enbart på typ av stråhatt urskilja en TAIFare från från en stråhatt från Åryd, Öja, Gemla, Moheda, Vederslöv eller något annat av Lakejernas fästen runt om Växjö. Det går aldrig att stoppa någon från att gå på ishockey enbart beroende på vilket lag han eller hon håller på, som många Lakers-fans verkar tro att TAIF försöker göra. Vad jag opponerade mig emot var påståendet att det fanns biljetter kvar men att Lakers hade stoppat försäljningen för att kontrollera så att biljetterna hamnade i rätt händer. Om Lakers håller på dessa biljetter som är ämnade för allmänheten så tycker jag att TAIF borde göra detsamma. Men i rättvisans namn tycker jag givetvis att alla biljetter borde vara öppna för allmänheten, först till kvarn så att säga. Nog om det.

På tal om premiären som drar sig allt närmare så har tråden VLH - TAIF på Brigadens forum redan redan blivit en klassiker. Det känns som om vi Tingsryd-fans kan få det ofantligt jobbigt när vi ska 'besöka' metropolen Växjö, där flertalet av oss dessutom har växt upp. Dresscodes, stadskartor och dylikt efterfrågas när våra grönvita vänner från landet (?) ska få äran att åka in till residens-staden. Det finns en uppenbar risk för en hel del vilsekomna grönvita som irrar runt nere i centrala Växjö på matchdagen. Jag minns att för min farmor och farfar så var det en stor grej att åka in till Växjö. De bodde 20 km söder om stan, på en bondgård dessutom, men var inte inne i stan om det inte var absolut nödvändigt. När resan väl skulle bli av så tvättades bilen och finaste gåbort-kostymen åkte på. Sen tog de farväl av grannar och vänner och körde in till Lantmännen i Växjö, köpte hönsgödsel och åkte sedan nöjt ut på landet igen.


Torsdag

Gårdagens innebandy gick ganska bra, eftermiddagens tupplur gjorde susen och snart ska jag till Bishops för att dricka MAX 2 öl. Med andra ord har jag det ganska behagligt just nu och livet i allmänhet börjar komma allt mer i fas med sig självt. Det känns som om en stabil vardag är en bra grund att stå på för att kunna sväva iväg lite ibland. Och den vardagen byggs upp allt mer omkring mig nu. Rutiner och och vanor skapas runt omkring mig utan att jag knappt är medveten om det, och samtidigt som det finns en trygghet i det så innebär även rutinerna att man blir fastlåst. Så livet i sig kräver en väl avvägd balansgång mellan frihet och trygghet, ungefär som politiken i grund och botten ser ut.
Vår 'biljett-kupp' igår gick enligt planerna och det verkar som om de från Lakers-håll först idag insåg vad som hade hänt. Kul att se att vi har spridit lite panik bland lakejerna som uppenbarligen inte var på tårna. Jag brukar inte lita allt för mycket på den här bloggen, således undrar jag om det stämmer som han skriver att 'Webbiljett har stängts ner vilket är fullt naturligt då Växjö Lakers vill ha så bra kontroll som möjligt på vilka de släpper ståplatsbiljetterna till'. Men om det är så Lakers väljer att sälja sina biljetter så förväntar jag mig att TAIF svarar med samma medel när det väl blir dags.

En oroväckande utveckling

På mitt inlägg igår om hur snacket inför TAIF (Tejf…?) – KHK gick så kom det en intressant och tänkvärd kommentar från signaturen R;
”Det verkar finnas en föreställning därute bland våra länskollegor (även icke-länskollegor) att TAIF anser sig vara störst, bäst och vackrast; därav har man rätten att generalisera gentemot föreningen och dess supportrar. Svavelosande svador avlossas där både intelligensnivåer och inavelsnivåer proklameras ut i en direkt hatfull diskurs, det verkar liksom inte finnas någon gräns för missunnsamheten mot TAIF.


För att rättfärdiga det som närmast kan liknas vid strukturell rasism skapas mytbildningar och schabloner, som "de är så jävla enögda där uppe i mögelladan", "de tror att de är sådana jävla världsmästare", och i samma andetag proklameras det att deras föreningar minsann står för att älska sina egna föreningar till skillnad från "TEJF:s intelligensbefriade anhang".


Jag vet egentligen inte vad det hela bottnar i, men det är onekligen märkligt hur perspektiven går så hopplöst förlorade på forum, och där grova angrepp och generaliseringar berättigas och uppmuntras utan vidare. TAIF är i särklass den hockeyförening som fått mottaga mest skit, och varit utsatt för lögner, ryktesspridning och direkta angrepp under de senaste säsongerna. Vi unnas helt enkelt inte våra framgångar.”


Kopplingen må vara långsökt, men ändå tillräcklig för att tänka över. Jämför med den bild som SVT´s korrespondenterna beskriver av situationen som muslimer idag upplever i Europa. För 70 år sedan var det judarna som, inte bara i Tyskland, beskylldes för allt ont och svartmålades i det europeiska samhället. Idag har muslimerna tagit över den rollen. Precis som för oss TAIFare så finns det inget ont man kan säga om muslimerna som är för grovt, det finns inte många som tänker efter själva och reflekterar över vad som egentligen sägs. En lögn upprepad tillräckligt många gånger blir till slut en sanning. Står det dessutom en välklädd ung man i Jimmie Åkessons kläder och uttalar dessa anklagelser så finns det många som tar dem för givna istället för att försöka förstå vad det är som egentligen sägs. Det svåra med den här typens anklagelser är att de är nära på omöjliga att försvara sig emot. Sakliga argument biter sällan och att försvara sig med osakliga argument tyder bara på desperation och faller platt till marken.


Tänk Lars Wijks, tänk Muhammed-karikatyrer, Dansk Folkeparti och Jimmie Åkesson. Jag förstår inte. Syftet att håna och förlöjliga i kombination med att generalisera och dra alla över en kam låter både bekant och skrämmande. Det gäller för hur många ser på oss grönvita, men det påminner också om de anti-semitiska rörelserna för 70 år sedan och om de islamofobiska svängningarna som nu finns. Jag drar inga paralleller, men det är intressant att se samhällsfenomen som återfinns både i stora och i små sammanhang. Och i den här jämförelsen så är människors syn på Tingsryd AIF helt klart en del av det sistnämnda.

Well done!

Det har planerats ett tag och när startskottet gick i morse så satte djungeltrumman igång. Vi har länge varit medvetna om att de 250 biljetterna som TAIF blev tilldelade till vår allsvenska comeback inte skulle räcka för att matcha efterfrågan. Så lösningen blev att vara på tårna när biljetterna till övrig ståplats skulle släppas till allmän försäljning. I morse släpptes biljetterna utan nämnvärd förvarning och då drog SMS-kedjor och dylikt igång. Det känns som om det mobiliserades ganska kraftigt runt om i Kronoberg i morse och nu finns en ansenlig mängd biljetter i grönvita händer. Bra jobbat!

...

Medans Tingsryd-fans har ägnat dagen åt att köpa biljetter till vår allsvenska comeback så ägnar sig KHK-fansen åt att diskutera kvällens träningsmatch. Jag har tidigare klagat på allt pajkastande på diverse forum men 6 sidor om om dildos, damtrosor och mögel tar nog ändå priset. Att det samtidigt finns grönvita som ligger på samma låga nivå är bara sorgligt. 'Never argue with a fool, onlookers might not be able to tell the difference' heter det som bekant, men i detta fallet undrar jag om inte båda sidor ligger på samma låga nivå. För fan, skaffa er ett intresse. Läs en bok. Kolla på TV. Gå ut och gå en runda. Gör vad som helst och jag är övertygad om att det är mer givande än att sitta och kladda massa anonymt trams på ett forum.

Samtidigt är det förhållandevis tyst på GB's forum inför kvällens match. Ska vi tolka det som att vi har haft annat för oss idag än att tänka på damtrosor och dildos och att det sticker för mycket i ögonen på de uppmärksamhetstörstande KHK-fansen? Jag vet inte, men att gå i taket så över en träningsmatch i augusti är för mig i alla fall svårförståligt. Nu ska jag i alla fall iväg och träna innebandy. Heja TAIF!

Dagens köpråd **Uppdaterad

Biljetterna till premiären är släppta. Sittplats är slut och även ståplats kommer att ta slut idag. Köp till dig själv, alla dina vänner och alla andra som kan tänkas vilja komma dit. Sektion 4 är vi ute efter. Låt djungeltrumman gå. Ring dina polare. Spread the word! Snabba ryck!

**Sektion 4 är slut, vill du fortfarande in på ståplats så finns det gott om biljetter till sektion 2 och 3.

Halv åtta hos mig

En god vän uppe i Stockholm ringde precis för att ställa två väldigt oväntade frågor. Tydligen har han kontakter med någon inom produktionsteamet för TV-programmet Halv åtta hos mig, som ska spela in ett par avsnitt i Växjö. Dels undrar de av oklar anledning om jag ville vara med i programmet, och om jag inte vill så undrar de om jag vet några lokala profiler som hade gjort sig bra i ett sådant sammanhang. Nu har jag såvitt jag vet aldrig sett programmet, men jag tror jag känner till konceptet i alla fall. Min undran till er är i alla fall om jag bör ställa upp, och om inte, vilka profiler bör jag tipsa om? Ola P?


Jag är ingen Larry Pilut

På gårdagkvällens innebandyträning fick vi order om att para ihop oss två och två för att sedan helt enkelt spela en mot en. Jag hamnade med en av barndomskamraterna med en likvärdig teknik som mig så det blev nog en ganska jämn match. Jämndålig så att säga. Jag kan vara bra på att hålla undan och hålla i motståndaren, men att dribbla bort honom har aldrig riktigt min grej. Men vi kämpade på och efter ett par minuter var det mer än lovligt tröttsamt. Sen small det till. Något gick snett i baksidan av ena låret och jag fick kliva av träningen. Ska sanningen fram har det ömmat ett tag men jag trodde givetvis inte att det skulle förvärras. Så idag vaknar jag med ett oerhört stelt och ömmande vänsterben. Vi får hoppas att det räcker att vila sig frisk.

Dessutom verkar det som om vi ska ha en kickoff med innebandylaget den 18e september, samma dag som Tingsryd har hemmapremiär i Allsvenskan. För mig personligen är det en omöjlighet att missa denna match, och som del i festkommitén så kommer det propageras vilt för att ett besök i Dackehallen ska ingå i vår kickoff.  


En bra start på dagen


Tack

Som sagt, Växjö BK var 94-åringens lag och ända in i det sista samlade han kraft för att fråga mig hur det hade gått för klubben. Idag läste jag i tidningen och på BK's hemsida att klubben höll en tyst minut för min morfar vid hemmamatchen i lördags. Det gör mig varm att det fortfarande finns plats och tid för lite medmänsklighet i vårt samhälle som rusar på i ett allt snabbare tempo där vad som verkligen är viktigt ibland glöms bort. Det är givetvis inte för mig personligen jämförbart, men öite samma känsla är det när Erik Clarberg uppmärksammas i Dackehallen under en hemmamatch varje säsong. Med det säger vi godnatt och så berättar jag om min muskelbristning imorgon.

På tapeten

För lite drygt ett år sedan kom nyheten om att det skulle byggas en Skybar och spekulationerna om hur den skulle se ut tog fart direkt. Nu blev förvisso inte Skybaren så storslagen som i något av de förslag jag gav, men nog blev den bra i vilket fall. Nu nalkas en ny säsong och trots ombyggnation av Dackehallen så snurrar i sommar diskussionerna kring lite mer hockey-relaterade ämnen. Jag tar det som ett gott tecken.


Den stora icke-frågan just för tillfället är nog Axel Brage’s målvaktsmask som inte har fallit alla i smaken. På den sportsliga sidan känns målvaktsspelet, ett aningen förvirrat försvarsspel och för många utvisningar som de mest brännande frågorna. Något som det däremot inte har talats särskilt mycket om är Tomas Lundström och hans armbågsskada. Jag vill inte måla fan på väggen eller tvinga ut någon ko på isen, men jag börjar bli mer och mer tveksam till om han kommer att ta sig tillbaka. Jag tänker inte skriva något griftestal över Lundström ännu, men helt klart känns utvecklingen de senaste veckorna aningen illavarslande.


För övrigt börjar det talas ganska mycket politik nu när valet närmar sig. Jag tog mig för idag och laddade ner och skrev ut statsminister Fredrik Reinfeldts bok ’Det sovande folket’ som han skrev under sin tid som ordförande för MUF. Jag ser fram emot en minst sagt väldigt spännande och givande läsning innan det är dags för innebandyträning. Boken finns inte att få tag på i handeln men går att ladda ner här om ni är sugna.


Tillbaka

Efter en bra fest och en oerhört lång i Katrineholm tog jag idag tåget tillbaka till storstaden Växjö igen. Eftersom det var gratis påtår i restaurang-vagnen så blev det dock en ganska behaglig hemresa tillsammans med en god bok. I trakterna kring Norrköping kom ett SMS från Lidhultarn; "Ett oerhört tamt TAIF förlorar med 2-1, mål av Melonmannen. Sjukt nog var jag på plats". Senast jag fick rapporter från Oskarshamns ishall så satt jag på Arlanda och väntade på mitt flyg till Syd-Afrika. För övrigt samma match som jag satt och väntade på pling ifrån häromdagen när jag såg en repris av AIK - Almtuna.

Nu är jag hemma igen och har precis avnjutit en oerhört roande debatt mellan Jimmie Åkesson och Gudrun Schyman där den välklädda rasisten blev fullständigt uppäten av Gudrun. Säga vad man vill om Schyman, men hon kan i alla fall konsten att vara underhållande. Nu blir det en sen kvällsmat medans TV-veckans flaggskepp 'Agenda' och 'Dokument Utifrån' är tillbaka från sommarledigheten.

Adaptation

Vår trana vogen ligger vi ganska omgående under med två puckar i Borås Ishall, men trots att det är omöjligt kommer vi in i matchen igen och får oavgjort till slut. Tisell säger tydligen till Holger att laget har en hel del att jobba på, och det finns väl en slags trygghet i att den vetskapen trots allt finns. Några andra som också har en hel del att jobba på är Öster som återigen spelar relativt bra men har väldigt svårt att skapa något framåt. Efter fotbollen slog vi på Adaptation, en film som krävde att man tänkte till både en och två gånger för att förstå om det var ett manus som handlade om en bok som blev en film, eller en film som handlade om en bok som blev ett manus som blev en film, eller om det var en film om ett manus i en bok. Till slut när alla poletter verkligen trillade ner så var det faktiskt en väldigt bra film.

Efter filmen visades AIK - Almtuna på från vårens kvalserie på Viasat. Inför ett halvtomt Johanneshov dominerade AIK stort och vår Julius Larsson tappade pucken mot framstormande gnagare tre gånger. Enda anledningen till att jag tittade var att få se ett TAIF-pling i rutan, en liten chans att få uppleva den kvalserie-känsla som jag gick miste om i våras. Men efter att det först plingat till mellan Nybro - Enköping och sedan Olofström - Sundsvall så förstod jag att matchen som fattades spelades mot Ugglorna från Oskarshamn, och då kunde jag ju likaväl gå och lägga mig igen. Imorgon ska jag åka ända till Katrineholm för att gå på kalas så det blir nog inget bloggande förrän på söndag som tidigast.
God natt!

Tala om att slå in vidöppna dörrar... uppdaterad.


Nu ska vi kanske inte gå händelserna i förväg, Örebro kan säkerligen reda ut detta. Men nog känns det lite som luftslottet som sprängdes. För på något vis känns Örebro HK / Vipers / Pirates som urtypen för ett luftslott. Fahlanders brevlåde-pengar har pumpats in i en hockeyförening som egentligen ingen bryr sig om och som inte har någonting att bygga på.   

Jag läser på Örebros hemsida att ordföranden Davor Dundic använder Barcelonas slogan ”Més que un club”. "Det är katalanska och betyder ”Mer än en klubb”. Ord som symboliserar vad FC Barcelona är och betyder för dess anhängare, och vad anhängarna betyder för klubben. En inneboende kraft, en känsla som inte går att beskriva, men något som ständigt finns närvarande och ger supportrar, spelare, funktionärer och sponsorer den extra energi som gör klubben till den kanske främsta i världen. (...) Vi är på väg att bli en riktig klubb. En klubb där alla – eldsjälar, funktionärer, spelare och ledare – är välkomna, där man gläds, utvecklas, känner tillhörighet. Jag vill att vi blir mer än en klubb. En klubb med ett hjärta. En inneboende kraft, en känsla som inte går att beskriva. Men som ständigt går att ta på." Detta är något han vill applicera på Örebro HK och dess fans. Det låter förstås fint, men jag tror Örebro är illa ute om de tror att det är något man kan skapa över en sommar. Det är inget man kan be om, det är något som skapas genom generationers slit och samverkan i vått och torrt.

Det är mycket möjligt, och kanske troligt, att Fahlander skänker mer pengar och att Örebro löser denna situationen för nu, men det är i alla fall en liten fingervisning om att vissa saker tar tid, hur mycket pengar man än har.

Bloggtips

Såhär i dags-att-starta-en-ny-säsong-tiden så är det läge att tipsa om Torstens Pågar, bloggen som skriver om J-lagens framfart på och utanför isen.

Att bära färg

Jag har rent generellt svårt att bära klubbfärger eller loggor från andra svenska klubbar än just Tingsryd AIF. Handlar det om utländska lag så kan man komma undan med att spela det oförstående turist-kortet. Fast å andra sidan är det sällan OK att springa runt i Sverige och vara hängiven supporter till ett utländskt lag som aldrig har sett live eller ännu mindre varit i närheten av deras hemmaarena. Hur som helst så finns det ett lag som jag nu kan börja känna att det är OK att jag flaggar med. 94-åringen följde sitt Växjö BK i närmare 70 år, och i hans hus syns det tydligt. Jag ser det som inte mer än rätt att låta VBK-flaggan hänga kvar i en hyllning till denna man och som ett tack för att jag tillåts bo i hans hus.

Det var också en kväll...

Den ack så berömda och vackra Italienskan som har varit i landet de senaste två veckorna ska nu åka tillbaka till Rom igen. Så ikväll har vi druckit oss fulla på sex folköl innan det var dags för henne att ta bussen hemåt. Nu är jag hemma igen och lagar en stor gryta chili con carne, utan chili, samt funderar på hur full jag egentligen blev tidigare ikväll. För när jag nu läser på Gröna Brigadens forum så verkar det som om det finns folk som ska åka till Borås imorgon kväll. Va?!? Hur många gånger har vi svurit på att aldrig mer någonsin åka till Borås? Och så gör ni det ändå. Igen. Fredagsmatch i Borås Ishall, usch det låter inte bra på något vis. Då tror jag min fredagkväll blir bättre i sällskap med taif.nu, ett storkok chili con carne samt Örgryte - Öster på tv. Men först ska jag sova ett par timmar.

En månad kvar

Idag är det 27 dagar kvar till seriepremiär och på dagen en månad kvar till valet. Tingsryd AIF och Politik, två av mina stora intressen som sällan går sida vid sida. Det är en spännande månad vi har framför oss, inom båda områdena. Lika lite som jag egentligen förstår om spelsystem förstår jag om inflationer eller handelsbalans. Däremot förstår jag mig på tendenser och ideologier, och för tillfället måste jag säga att jag är mer orolig för politiken än för ishockeyn. Just nu, efter tre träningsmatcher, så verkar Tisell ha koll på sina mannar och den våg som bär Tingsryd AIF framåt är fortsatt positiv. Det märks i intervjuer, blogginlägg, artiklar och på snacket på läktaren att det finns en trygghet i det vi gör och en förväntan på vad som komma skall. På något vis önskar jag att en liknande känsla kunde infinna sig på den politiska arenan. Jag har för länge sedan egentligen insett att inrikespolitiska frågor inte intresserar mig nämnvärt, den svenska välfärdsstaten har fått partierna att samsas om vilken modell som passar Sverige bäst och jag har svårt att se varken Högern eller Vänstern avvika allt för mycket från den planen. Vad som istället avgör var mina politiska sympatier hamnar är mina ideologiska ställningstaganden samt partiernas utrikes-, bistånds-, och miljöpolitik. Partiernas syn på de svaga i samhället styr i mångt och mycket vad jag tycker om partierna. Rent ideologiskt ligger jag nog egentligen längre till vänster än vad som erbjuds på den svenska politiska skalan, och när det kommer till just utrikes-, bistånds-, och miljöpolitik så tycker jag inte det är något snack om vilka partier som är att föredra. I grund och botten tycker jag alltid det är en fråga om man röstar efter vad som är bäst individuellt eller om man röstar för vad man tror är bäst för alla. Individ eller kollektiv, egoist eller utilitarist.

Problemet är dock, både vad det gäller politik och ishockey, att inte alla håller med mig. Folk resonerar och prioriterar olika, vilket gör att vi också kommer fram till olika slutsatser. Å andra sidan vore det inte heller särskilt lyckat om alla höll med mig, då vore både ishockey och politik relativt meningslösa. Utan polemiken så försvinner nog det intressanta ur båda företeelserna, och det kanske är det som förenar mina två intressen.


Aug. 18, 2010

Tingsryd körde över Nybro och jag körde för att träna innebandy. När jag körde förbi Spetsamossen såg jag att där var ett stort cirkus-tält uppslaget. För en kort sekund försökte jag tänka ut någon fyndig koppling mellan cirkustältet och Lakers. Men sen kände jag att det är ju redan gjort, och att upprepa skämt och hån ger sällan samma effekt. Tänk till exempel om Lakejerna gång på gång skulle tjata om bönner, högrepar och stråhattar, hur intetsägande och meningslöst skulle inte det bli i längden?

Jag tycker som sagt inte att man ska dra för stora växlar av en träningsmatch... bla bla bla, men spekulera får man förstås göra. Och att analysera en träningsmatch jag inte ens har sett ger jag mig inte på. Men, oavsett vilket så är det förstås skönt att finnarna än så länge levererar, det gläder mig att publikfavoriterna i Hanssons lina fortsätter producera och framför allt känns det bra att vi fortsätter vinna.

Nu ska jag se ett nytt avsnitt av Entourage innan jag somnar gott efter en för mig väldigt lång dag.

Jag mötte Lassie

Idag har jag varit i Kalmar hela dagen på personaldag, som det tydligen kallas. På vägen hem svängde vi vänster i rondellen i Nybro. Samtidigt kom Tingsryd Buss in i rondellen och svängde upp mot ishallen. Nu är jag hemma igen och vänder innan jag ska på innebandyträning, i Nybro har nog uppvärmningen precis börjat. Hade det inte varit en träningsmatch så hade det nog bekommit mig väldigt mycket mer att jag inte stannade i Nybro.

Brännö Serenad

"Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva"

Det är välkänt att man inte saknar kossan förrän båset är tomt, men det går också vända på orden och säga att man uppskattar kossan betydligt mycket mer om man även har upplevt ett tomt bås. Förra veckan inleddes Ramadan, den muslimska fastemånaden. Så här i Islamofobins decennium kan det vara på sin plats att framhålla vissa av de goda aspekterna med religionen. Ramadan firas bland annat för att påminna folk om hur bra de har det, och hur det vore att leva som fattig. Något som nog fler än muslimerna skulle behöva prova på. Har man aldrig varit riktigt hungrig så förstår man inte vad verklig hunger är, och njuter således inte heller fullt ut av att vara mätt. Har man aldrig hatat kärleken så vet man inte heller vad det innebär att vara olyckligt kär, och uppskattar därför heller inte fullt ut vad det innebär att vara lyckligt kär. Har man aldrig harvat i division 1 och åkt till Jonstorp, Osby eller Mölndal så förstår man inte heller lyckan och tillfredsställelsen över att få upprättelse och vara tillbaka i Allsvenskan. Har man inte sett misslyckanden mot Väsby, Borås, Mariestad eller Asplöven så kan man inte förstå den glädje som segern i Sundsvall innebar. Nu är vi här, och de som inte förstår vad vi har upplevt kan heller inte ta det ifrån oss. Vad jag egentligen villa ha sagt med det här inlägget har jag glömt bort för länge sedan, men förhoppningsvis fick ni ut något givande av att läsa det.

Nu är det dags att fokusera på fotbollen. Young Boys har hunnit göra 2-0 på första femton så nu hoppas jag på att få se ett jagande Tottenham i återstoden av matchen. Ha en trevlig kväll!

Läsarna bestämmer

Hela dagen har jag gått och funderat på om jag ska se Young Boys - Tottenham eller Rosenborg - FC Köpenhamn ikväll. Hjälp mig, vad ska jag välja?

Nu börjar J-lagen

Ikväll och imorgon kväll börjar J-lagen spela sina träningsmatcher.
Tis 17/8   TINGSRYDS AIF J20 - IF TROJA LJUNGBY J20
Ons 18/8   TINGSRYDS AIF J18 - TROJA-LJUNGBY J18

Så har det hänt

Mitt innebandylag har alltid varit ett grönvitt näste, det har jag skrivit om sedan tidigare. Även om inte hela laget går på alla matcher så är det ingen tvekan om var sympatierna ligger. De senaste säsongerna är det en stackars målvakt från Karlshamn som har brytit mönstret eftersom han håller på Mörrum. Men Mörrum är Mörrum och det kan ingen bli för upprörd över. Men nu går vi in i en ny säsong och ett par nya spelare har kommit in. Bland annat en 17-årig kille från Växjö som igår råkade erkänna vilka han höll på. Att man som ungdom från Växjö håller på Lakers har jag ingenting emot, men det ska bli spännande att se hur det hela utvecklas och hur mycket han kan stoltsera med sitt supporterskap under den kommande säsongen.


Nu är det dags!

Under matcherna i Dackehallen så brukar jag, den nyblivna pappan samt Lidhultarn ha för vana att vandra runt i hallen för att insupa stämningen från olika perspektiv. Besök i souvenirboden brukar vara obligatoriska, så även ett besök bakom ena målet för att titta på lagfotografierna för J och alla U-lagen. Jag och Lidhultarn har alltid beundrat TAIF årgång 95 för deras oerhört fräcka namn. Nu börjar det bli dags för dem att ta steget in i rampljuset och det börjar bra. Tingsryds tillskott till TV-pucklaget (för födda 1995 eller senare) är Lawrence Pilut, Kevin Ekman-Larsson, Fabian Ilestedt, Erik Persson och Viktor Crus Rydberg. Att VCR kommer dominera i TV-pucken är ingen vild gissning och att lillebror Ekman-Larsson påminner mycket om sin aningen mer berömda storebror är också sedan tidigare bekräftat. Andra favoriter bland 95orna är givetvis målvakten Fredrik Elm (!) samt utespelarna Artiom Vlasov och Mirza Omer, Det finns som sagt ett par fräcka namn i den årgången.

Stort

9-åringen har en ny profilbild på Facebook.
Han håller på att växa upp till en riktigt sund liten man.

Det var då självaste...

Nu när hockeyn väl har börjat igen så vill jag så klart se på ishockey. Jag tog en titt på spelschemat idag och insåg att jag nog inte kommer kunna se någon match innan träningsmatchen hemma mot Troja om tre veckor. Va?!? Vad är det för trams? Att jag skulle ta mig till Nybro, Borås eller Oskarshamn i veckan är inte aktuellt eftersom jag är bortlovad på andra aktiviteter. Sen är det två nya onsdagsmatcher som krockar med innebandyträningarna. Så här kan vi ju inte ha det. Det får nog nästan lov att bli så att jag åker till Ljungby nästa tisdag för att kolla på J20.

Big Kjell

Ni har nog inte missat intervjun med Kjell Samuelsson som publicerades igår. Jag kom att tänka på Samuelsson häromdagen när nyheten kom om regeländringar till den nya säsongen. I år går man bland annat nämligen tillbaka till systemet som innebär att den spelare som blir foulad också blir den som ska lägga straffen som följer. Jag vet inte hur många myter man har hört om hur Kjell Samuelsson sköt straffar på sin tid. Enligt legenden så åkte han fram och strax efter blålinjen så drog han på ett stenhårt slagskott. Inga krusiduller. Jag vet inte hur sant det är, men så sades det vara i alla fall. Någon av er därute vet kanske hur det egentligen gick till?

Allting har sin tid

Häromdagen hörde en polare av sig och berättade att han hade hittat något till mig när han hjälpte sina föräldrar att flyttstäda. Han lämnade över en skrynklig papperslapp med en autograf på till mig. Ser ni vems autograf det är? Hade jag bara varit 13-14 år yngre så hade det här varit oerhört stort för mig.

Självhushåll

Tiden går och saker och ting förändras, så även denna bloggen. Rent generellt har denna bloggen blivit allt mindre personlig genom åren och många av de profiler som förr var en del av den har av diverse olika anledningar tagit ett steg tillbaka. En stor förändring som ni nog har lagt märke till efter min senaste afrika-turné är att fritidsgården är ett minne blott. Fritidsgården var under många år mitt hem som även fungerade som samlingslokal för folk som ville ha förfest, efterfest, helfest, kolla på fotboll, hänga på balkongen, dricka kaffe, sova över eller bara enbart vänta på bussen. Fritidsgården har nu gått i arv till yngre förmågor medans jag har bytt upp mig till en tvåplans villa med en väldigt Kafe de Luxe-inspirerad inredning och stor trädgård. Umgängeskretsen håller i sig och frekvensen nattgäster har ökat markant. Fritidsgården har bytts ut mot Hotel Dacke där vi spenderar sena nätter i cigarr-rummet med diskussioner om hur vi ska förändra världen, vad häst-krafter egentligen är, hur Öster ska lyckas hänga kvar, hur Robyn bara kan bli bättre och bättre och om vi verkligen måste ändra på oss bara för att våra vänner runt omkring oss verkar bli äldre.

Igår och idag har det vänskapliga vänster-kollektivet 'Hotel Dacke' ägnat helgen åt att göra egen saft och sylt på svarta vinbär, björnbärssylt, blåbärspaj och äppelpaj på frukter plockade i trädgården. Resultaten har blivit ganska blandade men vi har haft oerhört trevligt och lärt oss mycket om det husmoderliga arbetat. Nu är äppelpajen precis på väg ur ugnen och ska avnjutas med lite vaniljglass till Chelsea - West Bromwich.

Livet går vidare

Dagarna går och idag startar Premier League igen. Igår kom äntligen killen från InfoCare och skruvade upp min nya parabol så nu är allt förberett. Nu kan jag återigen slå upp mina dörrar på lördagseftermiddagarna för mina vänner som vill komma till min fristad och se på fotboll. Jag har nu flyttat från fritidsgården till 94-åringens hus, men jag tror nog flödet av gäster blir detsamma. Säga vad man vill om sommaren och alla dess nöjen, men det är rätt skönt när hösten väl kommer och livet återgår till rutiner och bekanta strukturer igen.

Kungen är död


London, 2007.

94-åringen, min bästa vän de senaste 27 åren, har gått bort. Efter ett par hårda veckor gick inatt så luften slutligen ur honom och nu är han borta. Den enda glädjen är att han har det bättre där han nu är, där han förhoppningsvis kan cykla igen, kan sitta på sjön och meta eller gå i skogen och leta efter blåbär. Växjö, och framför allt min familj, är en stark profil fattigare och livet blir sig aldrig likt. Det här medför nog ett par dagars blogg-uppehåll för min del, men jag återkommer när det är tid för det. Du var min hjälte och du var min vän, kan inte förstå att jag ej får se dig igen.

Vackert i all sin tragik...

East Front i Landskrona igår, efter förlust 0-4.

En vädjan

Jag vill bara passa på att be alla mina läsare om en tjänst. Nu när serien närmar sig och derbyhetsen ökar så börjar även vissa motståndarfans hitta tillbaka hit. Motståndarfans som skriver trams stör mig lika mycket som när folk från de grönvita leden ska svara med samma medel. Så jag ber alla er som gillar sandlådor och pajkastning att hålla er till detta forum. Där accepteras det och du är garanterad att få svar på samma låga nivå.  Där förs nu även en diskussion bland styrelseledamöter i LL om huruvida Tingsryd verkligen blev trötta igår och om de i så fall verkligen håller för allsvenskan. Såg inte du heller matchen? Ge dig då med fördel in i träsket och debattera den! Tack på förhand för att ni följer min uppmaning!
Det är roande att läsa rapporter från folk som verkligen såg gårdagens match. Nu när jag läst min blogg, SMP, taif.nu, Holgers blogg samt på forum så tror jag i princip att alla spelare blir nämnda när det ska berömmas. Med tanke på mitt ringa hockeykunnande och att jag berömde Jan Öberg och Janos Vas så kanske det är dags att börja oroa sig för dessa båda värvningar. Eller vänta, det kanske inte är rätt läge att hissa eller dissa efter en träningsmatch...? Jag ger det nog någon vecka till.

Tingsryd - Kristianstad 7-4

Köerna ringlade långa utanför Dackehallen ikväll och det märktes att det var många som ville komma in i kylan och se Tigrarna spela säsongens första match. Hockeyfeber och andra superlativ hade förstås använts om det varit i andra sammanhang. Själv hade jag suttit och vakat i ett par timmar på Växjö Lasarett så det var minst sagt skönt att få komma iväg ett slag. Väl i Dackehallen bjöds vi, som väntat, på en ganska intetsägande match med en hel del misstag som resulterade i något mål för mycket bakåt. Tisell blandade och gav ganska friskt och spelade, likt förra säsongen, mer eller mindre på enbart två femmor per period.

Spelarkritik är förstås svårt att komma med efter en match av den här kalibern, men Janos Vas och Jan Öberg höjde sig från mängden. Dessutom märktes det att Miljonfemman hittade varandra bra och att gammel-finnarna i alla fall kan tillföra något i matcher mot lag av Kristianstads kaliber...

Dessutom vill jag passa på att påpeka att TAIF bör se till att Axel Brage får sig en ny målvaktsmask innan seriestart. Jag, och säkert många med mig, vill inte se en TAIF-målvakt åka runt och med en massa LHC-loggor i ansiktet.

Så var det igång

Ikväll går Tigrarna sin första träningsmatch och jag är den första att ha förståelse för om det kommer vara lite stelt och många felpass. Igår gjorde vi nämligen vår första innebandyträning för säsongen, och det blir ofta en sorglig syn. Även om jag har hållit igång ganska hyfsat i sommar så går det inte att jämföra med en riktig träning. Dessutom är jag så pass mycket tävlingsmänniska så att jag kan pressa mig nämnvärt mycket mer när jag har en rygg att hänga på. Idag värker hela kroppen, och jag är väl medveten om att det inte kommer bli lindrigare under dagen. Rent spelmässigt är jag ingen naturbegåvning, jag spelar mer med hjärta och med hjärna än med känsliga handleder. Då blir det också så att i början av säsongen stämmer allt ännu mindre, timingen, mottagningar, passningar och skott är inte riktigt som de ska. Men det är jag van vid, ge mig ett par veckor så är jag igång även på den fronten. Så om Einarsson eller From-Björk skulle slå bort en passning eller två ikväll skulle jag inte bli orolig, då vet jag vad det beror på.

Var är de nu?

Förra året kom 'Den sjätte spelaren', nu är det dags igen och denna gång blir namnet 'Blue Front Support'. Vad hände egentligen med Moore Support, Mange Mes och grabbarna? För ett decennium sen var de Gröna Brigadens stora antagonist på alla plan, och när vi nu äntligen är tillbaka så finns de inte kvar. Lite tråkigt.

Klassens clown


Jan Björklund går från klarhet till klarhet och kastar nu varje vecka ur sig nya roligheter. Just nu känns han lite som regeringens svar på Matti Höylä. Han som inte hade tillräcklig kvalitet för att bli ihågkommen för sina bedrifter, utan fick ta ta till diverse cirkuskonster för att väcka uppmärksamhet. När får vi se Björklund göra så här, så här eller så här?

Nu kör vi!

Utanför mitt fönster regnar det av bibliska mått och det är nästan så jag tror att vi går det pakistanska ödet till mötes. Jag har hällt upp en rejäl kopp kaffe, lyssnar på morgon-nyheterna och gör mig redo för en ny vecka som bjuder på en hel del. Imorgon drar Tigrarna igång med träningsmatchandet, ikväll har innebandylaget sin första träning och på torsdag ska jag till Göteborg en sväng. Det är också sista veckan jag har i frihet och efter nästa helg går jag för första gången på fyra år till jobbet. Jag har väldigt mycket att ta tag i innan dess, så nu är det bara att börja.

En ny start!

Sådär ja, efter tre kvällar i rusdryckens tecken vaknade jag idag upp till nyheten om att 94-åringen var på väg till akuten med en bruten lårbenshals. Ännu inte helt nykter tar jag mig således ner till sjukhuset för att möta upp ambulansen och blir kvar där ett antal timmar. Nu är jag hemma igen i en uppochnervänd villa som stinker av avslagen öl efter en hemmafest som höll på långt in på de berömda småtimmarna. Så just nu är varken humör eller fysiken på topp och jag ser fram emot morgondagen. Då är det måndag igen, och vi kan börja om. Härligt!

Min stad

Växjö, dekadensens högborg. Igår kväll när jag cyklade hemåt kunde jag inte låta bli att känna mig lite som Travis i Taxi Driver när han betraktar all den smuts och förruttnelse som han ser i New York. Med lite nyktrare ögon ser jag givetvis att det är en jämförelse som haltar betänkligt. Men om det är någon gång på året som man ska se Växjö från sin sämre sida så är det nog under Karl Oskar-dagarna. Inget ont om evenemanget i sig, jag gillar egentligen att det händer något utöver det vanliga. Men trängsel tilltalar mig inte, fulla fjortisar tilltalar mig än mindre och Rix FM festival allra minst.

Jag var igår på förfest med en samling grönvita och ofrånkomligen så spelades det Marit Bergman och snackades en hel del ishockey. Jag har sett det mesta på youtube, jag har fått hundratals sms-rapporter ner till Afrika och följde avancemanget bättre än man hade kunnat tro i förväg. Men när jag hör berättelserna som inte ligger på youtube, när jag får höra hur det verkligen var i Sundsvall så inser jag att jag gick miste om något som aldrig kommer upprepas.

Om det är något som blev tydligt under gårdagskvällen, och som har visat sig allt mer de senaste veckorna, så är det att intresset för ishockey börjar stegras, och att rivaliteten mellan Tingsryd och Växjö börjar närma sig tidigare oöverträffade höjder. När jag igår såg Karlskrona bor i skinnväst och cowboy-hatt så kunde jag inte låta bli att hånle lite åt den rivalitet som försökte skapas de senaste säsongerna. En ren trivalitet jämfört med det förakt som finns mot Växjö Lakers. Vi hatar allt vad de står för, och de hatar oss. Och det finns ingen förståelse för den andra sidans argument. I derbyn mot Mörrum eller Troja har det alltid funnits en respekt med i bilden, men gentemot Växjö finns enbart förakt. Den här stämningen kommer dessutom bara fortsätta att byggas på inför premiärderbyt. Det känns nu ganska bra att jag inte flyttade till Göteborg, för det här vill jag inte missa.

På väggen

Där hänger den förresten, Ismo Siren hemma i Den nyblivna pappans bastu.



Och själv satte jag härom dagen upp en lp-singel på väggen i mitt Kafe de luxe-inspirerade hem. Bättre att den sitter där än ligger i en låda och dammar.


Profeter i sin egen stad

Killarna från landet som blev ett växjöband tog igår över sin gamla hemstad. Konsertrescensioner är jag säker på att ni kan läsa på annan plats, men jag nöjer mig med att konstatera att få svenska band nog kan mäta sig med the Ark. 'Calleth you, comet I' är en grym låt och framförd live blir den bara bättre. Växjö har alltid känts lite som en högborg för den svenska avundsjukan och jantelagen, så jag blev lite förvånad över att se så mycket folk på plats. Dock kändes det inte helt oväntat när någon bakom mig sa 'Kolla vad bögig Ola Salo är, nu har han tagit av sig topless'. Det var nog någon från landet, säkert från Tingsryd, som sa det.

Jag kunde inte låta bli att notera att Ola Salo skickade en passning till oss Tingsryd-fans innan de brände av en av de bästa svenska låtarna de senaste tio åren, 'It takes a fool to remain sane'. Salo beskrev låtens kärna som om det spelar ingen roll att alla tycker du är en idiot, så länge du står för vad du tror är rätt. Och är det något folk tycker om oss TAIFare så är det ju att vi är idioter. Vi har en överdriven tro på stolthet, heder, lojalitet, känslor, stolthet, tradition och ärlighet. Värderingar som ofta får det att sticka i ögonen på folk när vi kommer på kollisionskurs och våra i detta fallet smått konservativa värderingar krockar med deras syn på den moderna ishockeyn. Men det är såna vi är.

Verklighetens folk

Henrik Torehammars formidabla program 'Brunchrapporten' i P3 är nu tillbaka efter sommarledigt och har denna veckan partiledare på besök. Torehammar skildrar samhället på ett oerhört bra och stundtals blåögt sätt vilket gör allting oerhört mer intressant. Hans partiledar-utfrågningar lägger all tramsig parti-polemik åt sidan och fokuserar istället på ideologier och partiernas egentliga själ.

Idag var Kristdemokraternas Göran Hägglund på besök och på tal om verklighetens folk så ser jag väldigt mycket fram emot att se The Ark ikväll på stortorget. Trots att de är ett Växjöband så är det inte många gånger jag har sett dem live, men när jag väl har gjort så har de varit förbannat bra. Att konserten dessutom är gratis gör ju inte saken sämre. Det blir nog för övrigt en ganska lugn kväll. Kanske ett par glas vin i trädgården. Kanske någon öl på staglaberget. Troligtvis blir det i alla fall en väldigt bra kväll.

När vi ändå är inne på partier så kan jag inte låta bli att se komiken i att Piratpartiet igår gick ut med att de tyckte barnpornografi borde legaliseras, för att idag ta tillbaka det efter att ha 'tänkt om'. Ja, det låter ju som ett parti som man gärna lägger sin röst på...

Never argue with a fool...

...onlookers may not be able to tell the difference.

Att ni bara orkar... (vara storkar). Pajkastningens forum nummer 1, från alla håll. Såg i alla fall att SMP rensade ut allt dravel bland kommentarerna efter gårdagens halvt misslyckade artikel från Dackehallen. Kom igen grabbar och tjejer, ge er ut i det fina vädret istället för att skriva massa strunt på internet.

Men när vi ändå är igång och kastar skit och ställer sjukdomsdiagnoser så måste jag dela med mig av den här länken. Känns symptomen bekanta? Lakers-syndromet 'Vi berör...' går igen.

Han kostar hundra miljoner...

Jag undrar om det finns någon spelare som tidigare har blivit så omåttligt populär efter bara en säsong i TAIF som Miljonmannen har blivit. Låt gå för att killen likt Atlas bar Tingsryd på sina axlar i våras och gjorde 9 mål i kvalserien, men jag kan inte heller låta bli att undra hur mycket han kan tacka Fahlander och andra halvdana bloggare för sin storhet. Allt det spått och hån som Davidson fick utstå när han värvades växte samman i symbios med allt det skitsnack vi grönvita fått höra. Allt nya nid-inlägg mot Davidson långt innan han ens för första gången satte sin fot i Kronoberg gjorde att vi slöt oss allt tätare samman. Sparkar ni på Davidson så sparkar ni på oss. När sedan Miljonmannen blev tungan på den våg som bar Tingsryd till Allsvenskan och svarade för ofattbara 74 poäng så sänkte han samtidigt alla som kritiserat honom, och alla som kritiserat oss. Därför älskar vi Matt Davidson som ingen annan, och därför tror jag att han i sinom tid kommer att få en enorm legend-status i Dackebygden.

I got mail

Först fick jag inbetalningskort från TAIF för mitt årskort som jag har beställt och sen var det Rögle BK som hörde av sig angående min jobbansökan hos dem från förra veckan. Det är oklart om klubbdirektör Hedlund förstod att min fylleansökan inte var särskilt allvarligt menad.

"Hej
Tack för ditt mail. För att få en tydligare förståelse över vem du är och vad du kan vill jag att du skriver en ordentlig CV som tydliggör det som du skriver nedan.
MVH
Peter Hedlund
Klubbdirektör"

TAIF är heta

Jag vet inte om brandsläckaren på blocket är en falsk souvenir som har letat sig ut på marknaden eller inte, men jag vet att intresset för TAIF är hetare än på länge. Det dryga tusentalet som var på läktarna i Dackehallen igår för att hylla sina allsvenska hjältar visar tydligt på det. Så många som det var på plats i Dackehallen igår har det knappt på alla tidigare träningar ihop. Nu är det bara framåt som gäller, mot nya mål och för en mer uppmärksam lokaltidning.

Jag har det bra!

Så har vi då äntligen fått komma in i Dackehallen och se det nya Tingsryd AIF på is för första gången. Om vi ska börja med det positiva så gladde det mig att se att hjältarna från Sundsvall fick ännu en hyllning innan nyförvärven presenterades. Vad som än händer kommer nog Tingsryd AIF anno 2009/2010 alltid att kommas ihåg som stora hjältar. Det var ni som gjorde det, ni som tog oss tillbaka och för det är vi er evigt tacksamma! Hur Tingsryd AIF 2010/2011 kommer beskrivas i historieböckerna återstår att se, men jag är oavsett glad att det har kommit igång i alla fall. För övrigt var väl hela evenemanget ganska typiskt Tingsryd AIF, på gott och ont. Man kan ju tycka att någon med mikrofon i hand i alla fall kunde ha berättat vilka som spelade i vilka tröjor. Nåväl.

Allra bäst var ändå när jag i souvenirshopen upptäckte att till och med TAIF har börjat använda min lyrik. Rimmet på knappen ovan skrevs i en Troja-röd bil på väg hem från en försäsongsturnering i Nybro sommaren 2002. Då var Tingsryd AIF precis nerflyttade, och jag tror nog ingen av oss trodde att det skulle ta 8 år innan vi var tillbaka.

Som betalning för resturen fick jag ett skattemärke av Den nyblivna pappan. Det finns en härlig ironi i de där skattemärkena, jag bara väntar på när det uppmärksammas bland övriga lags supportrar.

Väl hemma lagom till solnedgången i min stad slår jag på datorn, läser att jag nog får storslaget internationellt besök i höst, dricker en folköl, lutar mig tillbaka i stolen och njuter rent allmänt av tillvaron. Hoppas ni har haft en bra dag!

Parabolen är här

För en vecka sedan skrev jag under ett aboonemang för Viasat. Ett par dagar insåg jag att två års bindningstid är för lång tid för mig med tanke på att jag inte själv vet när jag nästa gång hamnar utomlands. Det enda jag vet är att jag skulle bli förvånad om jag stannade i Växjö i två år. Så när det visade sig att en polare hade ett viasat-abonnemang som han ville bli av med så skruvade vi ner hans parabol och släpade hem den till mig. Så nu sitter jag, Växjös ohändigaste kille, med en parabol som inte bara ska skruvas upp, den ska installeras också. Så min fråga till er, kära läsare, är om Du bor i Växjö och har en viasat-parabol. Vilka frekvenser har du den i så fall inställd på? Jag bjuder på en öl i Dackehallen ikväll för den som kan hjälpa mig.

Den som är satt i skuld...

...är inte fri.

Jag och mina polare spelar ganska regelbundet finans. För något år sedan så insåg vi att den katastrofkapitalism som vi ägnad oss åt på spelbrädet inte var hållbar. Via de lån som finns i spelet lyckades vi skapa en inflation i hästväg och köpa både aktier och företag som vi egentligen inte hade råd med. Det välstånd vi byggde upp var helt och hållet skapat med lånade pengar. Vi fick börja reglera låneverksamheten och sätta gräns efter gräns för hur vi skulle bedriva låneverksamheten. De senaste gångerna vi har spelat har det till och med gått så långt att att vi tagit bort lånen helt och hållet och vi känner att det nog har blivit ett bättre spel.

Det finns andra lån som jag också har lite svårt för. Lån av spelare ishockeyklubbar emellan har sällan lockat mig särskilt mycket. Idag läste jag att Linköping har signat Tero Leinonen för att täcka upp för Christian Engstrand som har gått sönder. Vad som sker på målvaktssidan i Linköping är av naturliga skäl av intresse även för oss TAIFare. Jag vet inte exakt hur låne-avtalet för Axel Brage verkligen ser ut, och jag tror inte Linköping kan kalla tillbaka honom utan vidare. Men det är vad som står i slutet av texten som gjorde mig lite orolig; "Samtidigt vill LHC låta lagets tredjemålvakt Axel Brage, som kommer vara utlånad till Tingsryd, få starta upp med spel där snarare än att behöva åka fram och tillbaka för att vara reserv i LHC." Det känns lite som om de ändå någonstans övervägde att ta tillbaka honom, som om det i alla fall fanns möjlighet för det. Vet någon hur låne-avtalet verkligen ser ut? Hur fungerar sånt där egentligen?

Dags att bli vuxen

Nu när jag ska börja jobba på kontor så funkar det inte med mina sedvanliga vita sneakers längre. Men, å andra sidan är ju inte jag någon 'kläuppmig'-kille som kan komma undan med någon slags business-stil heller. Så det blev en kompromiss, jag har nu frångått min princip att årligen köpa ett par nya vita Adidas Superstar och köpte istället ett par svarta. Vi får hoppas det blir bra.

Live like a king

I efterdyningarna till de senaste dagarnas besökarexplosion på bloggen så landade igår Miljonmannen med sitt privatjet på Kallinge flygplats. Detta var dock inget jag hade tid med eftersom den årliga luftgevärs-turneringen gick av stapeln samtidigt. Det är lite enklare att vakna idag med vetskapen om att jag tog hem mörkerskyttet som avgjordes runt 2-snåret i natt. Nu är jag herre på täppan i ytterligare ett år, precis som Miljonmannen kommer vara kung av Dackeland i ännu ett år.


RSS 2.0