Stolthet, Hjärta, Tradition

Jag hörde talas om Torstens besök i Vida Arena ganska omgående efter matchen. Jag har ganska starka misstankar om var filmen kommer ifrån, och vad syftet med att sprida den är. Men jag brukar försöka att lägga mig i interna grönvita maktkamper, och gör så även denna gång tror jag. Dock blir jag ganska obekväm av att se det. Dels blir jag obekväm av att se vad som sker på filmen, men även över folks reaktioner på den. För mig känns det närmast fånigt att diskutera vad som sker på filmen, för jag tycker det är väldigt tydligt. Vill man verkligen få det till att han klappar händerna lite oengagerat så är det kanske också vad man ser. För mig är vad jag ser på filmen oförståligt, oförlåtligt och oförsvarbart. Punkt. Sen blir jag också besviken på den acceptans och molokenhet som verkar finnas bland många TAIFare, något jag långt ifrån kan förstå. "Lakers spelar i elitserien och vi är bottenlag i allsvenskan, då är det helt okej att man klappar händerna när de gör mål", verkar många tycka. Helt plötsligt verkar många ha accepterat och förlikat sig med att vi inte längre är konkurrenter eller rivaler. Det handlar inte om huruvida man ska hata Lakers eller inte, det får lov att vara ett individuellt val tycker jag. Men det handlar om att man inte kan sätta sig ner och vara nöjd, man måste sträva efter något och vilja ta tillbaka vad som är vårt.

I ishockeysammanhang så får vi som bekant väldigt ofta höra om att Växjö är en storstad av rang. Jag är född och till stor del uppväxt i Växjö, så jag vet ganska väl vad som stämmer och vad som inte stämmer i den beskrivningen. I Korea får jag med all rätt en hel del gliringar om Växjös storlek, eller brist på storlek snarare. Som mått för att beskriva Växjös storlek och urbanisering så brukar jag nämna antalet rulltrappor i staden, storleken på stans enda storbildsskärm samt den flera år långa debatten om hur högt hus man egentligen ska få bygga i Växjö. Nu krymps Word trade center ordentligt och verkar förlora nästan hälften av de planerade våningarna. Antingen får jag börja ljuga, eller så kommer Växjö krypa ännu mer i mina koreanska vänners ögon.
***
Hela historien om youtube-klippet ovan får mig att bli både ledsen och besviken. Det enda jag kan göra är att dra en oerhört djup suck. Så ledsamt.

Igår kväll var tanken att jag skulle gå och lägga mig tidigt. Men när jag hade laddat ner, och fastnat, i den danska TV-serien Borgen så rann klocken snabbt iväg. När jag insåg att klockan redan var 01.30 så kändes det ju bara dumt att inte vara vaken till nedsläpp kl 02. Jag, liksom de flesta andra antar jag, kände att Malmö nog skulle vinna det här, och om de väl avgjorde tidigt så kunde jag då gå och lägga mig. Nu blev så inte fallet, och det fanns anledning att följa matchen ända in i slutet. Med en väldigt god Malmöitisk rapportering via everysport, en ganska pessimistisk TAIF-chat samt ett par avsnitt till av Borgen så gick det ett par timmar till. Nu gick det inte vägen igår, och jag är betydligt tröttare idag än vad jag borde gjort.

***
***

***

Hur tänkte du här Stefan?

 

Som det var sagt på upptaktsträffen så skulle alla tveksamma situationer i samband med videogranskning läggas upp till allmän beskådan. Nu var det en mycket tveksam situation i matchen mellan Borås och Tingsryd fredagen 23/9 2011. Ett par dagar har passerat och min stilla fråga är; var är filmen? Det är läge för HockeyAllsvenskan att stå för sitt ord och ett ypperligt tillfälle för Borås Hockey att rentvå sig.

MVH
Xxx xxx, Lund,

From: Stefan Bengtsson
Sent: Monday, September 26, 2011 11:41 AM
To: Xxx xxx
Subject: SV: Videogranskning

Hej. Vi har sagt att vi skall publicera videor så snart den tekniska utvecklingen av systemet är testad och klar från alla arenor, vilket tar ett par veckor till. Jag var tydlig på den punkten på upptaktsträffen. Vi kommer till en början att publicera videor på vår egen hemsida samt de berörda klubbarnas hemsidor.

Jag har kollat videon och domaren och videomåldomaren gjorde helt rätt.
Sedan förstår jag inte vad du menar med att ”Borås Hockey skall rentvå sig”?

Mvh Stefan

Stefan Bengtsson
VD HockeyAllsvenskan
+46 70 570 3360

Från: Xxx xxx [mailto:]
Skickat: den 26 september 2011 11:45
Till: Stefan Bengtsson
Ämne: Re: Videogranskning

Det var ju oturligt att tekniken inte är där än då. Jag antar att denna videon heller inte kommer att publiceras i efterhand då? Idén med att publicera videorna är suverän eftersom det undanröjer alla tvivel. Det är också det jag menar med att rentvå sig och det har ju BH gjort nu förutsatt att jag kan lita på ditt ord. Anledningen är att varken spelare eller vi som stod helt i linje med ribba och mållinje kan förstå hur den var inne. Därför hade en video varit perfekt. Du menar att pucken studsade in och inte 2 dm ut som vi trodde oss se?

Tusen tack för snabbt svar!

From: Stefan Bengtsson
Sent: Monday, September 26, 2011 11:53 AM
To: Xxx xxx
Subject: SV: Videogranskning

Hej, videon finns men själva systemet för att redigera och konvertera till webbformat är inte klar. Jag kollar gärna noga när jag får tid – vilken målsituation är det du tänker på?

Stefan

From:
Sent: Monday, September 26, 2011 11:51 AM
To: Stefan Bengtsson
Subject: Re: Videogranskning

Det är vid Borås 3-1 mål. Pucken går upp i ribban och ut två dm så som jag ser det och ALLA med mig som står helt i linje med ribba och mållinje. Jag vet att man kan se fel, men vi var så otroligt säkra på att den inte var inne, och det gäller även Borås publik och jag har även hört att inte ens “målskytten” anser att den var inne.  Tiden var 47.01. När nu tekniken finns så är det ju ett perfekt tillfälle att röja alla tvivel.

Det var förstås bara en tidsfråga innan någon skulle ta en stillbild när pucken har lämnat ribban och är på väg ut igen, för att visa att pucken "tydligt är inne". Så enkelt (och roligt?) det är att visa att vi TAIFare återigen har fel och på så vis gör bort oss... Alla stora svenska tidningar har stoppat kommentarer från anonyma läsare som vill använda internet till att häva ur sig all skit de kan komma på. Det hindrar dem dessvärre inte från att göra det på mindre kontrollerade ishockeysiter. Lakers forum är just nu ett sånt totalt haveri för allt vad Nätetikett heter.

Det här är så sjukt. Först hette det så fint att alla bilder från måldomarens kamera skulle publiceras efter matchslut. Men det kom inga bilder och allt var tyst. Så börjades det mailas från TAIF-supportrar som undrade var bilderna fanns. Dels hette det från Allsvenskans VD Stefan Bengtsson att han hade sett bilderna, och att det tydligt var mål. Sen kom det uppgifter om att tekniken inte var klar och att det inte gick att konvertera filmerna för att visa dem offentligt.

Det finns tusentals konverteringsprogram på download.com. Jag kan inte förstå vad för sjukt superformat de filmar i som inte skulle gå att lägga ut på nätet. Allt annat videomaterial går att lägga upp nätet cirka fem sekunder efter det är filmat. Är det utrustning från NASA de påstår sig använda? Eller Nordkorea kanske? Troligtvis det senare då kvaliteten på filmerna inte verkar vara särskilt bra.

När sedan riktig media började intressera sig för fallet så visade det sig först att det inte var så svårt att konvertera filmen som de först påstod. Och sen visade det sig att det visst inte var mål trots allt. Hela den här soppan blir ju än mer sjukt när det är ganska uppenbart hur det här oerhört pinsamma misstaget försökte mörkas med lögner av relativt dålig kvalitet. Hade jag varit lite mer konspiratoriskt lagd så hade jag varit övertyga om den ständiga konspiration som riktas mot oss grönvita.

Avgå Allihop!

Jag gillar universitetsfestivaler. Speciellt den sortens festivaler där det bjuds på gratis öl, högkvalitativ K-pop samt 10 000 entusiastiska koreaner som går fullständigt all in. Efter en festivalhelg bestående av fest och klubbande så är det dags att ta sig i kragen och leverera lite nya tecken till mina trogna läsare

***
***
***

Den israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza pågår sedan 1967. Flera fredsförhandlingar och vägkartor har misslyckats med att uppnå fred; tvärtom har situationen förvärrats. Israel har under alla dessa förhandlingsprocesser fortsatt med, markkonfiskering, husrivningar, vägspärrar och framförallt med att bygga bosättningar på ockuperad mark och förtrycka det palestinska folket. Under Sveriges ordförandeskap i EU tog Sverige initiativet att erkänna östra Jerusalem som huvudstad i en framtida palestinsk stat. Israel svarade med att bygga flera bosättningar runt Jerusalem och annektera stora palestinska markområden. En illegal blockad av Gaza pågår sedan drygt fyra år tillbaka. Idag ansöker Palestina om att bli medlemsstat nummer 194 i FN. Det är dags att omvärlden lyfter sin hand från Israel och låter regionen få en chans till fred.
***
Det finns inte mycket med NHL som tilltalar mig, men den här nyheten om Mike Modano och Dallas tyckte jag om att höra. Larry Pilut borde kanske gjort något liknande...

***
***

På tal om Palestina. Nog är det tråkigt att Sverige inte har möjlighet att ha en egen åsikt, utan istället måste vänta in den gemensamma Europeiska inställningen innan vi får ett uttalande från Carl Bildt.

Överrock, var är du när vi behöver dig?

***
Just nu är vädret perfekt i Korea. Solen skiner men den där värmen och luftfuktigheten som gjorde sommaren olidlig har passerat. Nu är det perfekt för att kunna använda shorts, luvtröja och solglasögon. Det passar mig strålande!
***

Hade jag inte varit på en farsartad musikalisk cabaret i köksmiljö ikväll så hade jag bloggat lite mer. Men nu blev det ett par öl på eftersittningen så jag känner att det nog är bättre att jag går och lägger mig och låter bloggandet vänta till imorgon. Ha en trevlig kväll! Har ni inget bättre för er så kan ni ta er till Dackehallen för att se J18 möta Nässjö HC, alternativt följa den på swehockey.

Ja, det blev visst ett jävla uppvaknande. Bokstavligt talat. Jag vaknade inatt och gick på toaletten. När jag ändå var vaken kunde jag inte undvika att slå på datorn för att se hur ishockeyn gick. 1-6! Godmorgon! Det ska aldrig vara okej att förlora med såna siffror, inte på hemmaplan. Inte i Dackehallen. Jag vet inte vad som gick fel, eller hur det gick till, jag vet bara att det inte ska få ske. Nu är vi tillbaka där vi avslutade förra säsongen, uträknade och bortgjorda. Imorgon är det dags igen och en chans för detta Tingsryd AIF att visa att vi är att räkna med i vinter. Jag försöker att inte dra för stora växlar av en match, men jag vet att vi är i ett läge där väldigt många, inklusive många TAIFare, inte behöver mycket vatten innan den negativa kvarnen börjar mala. Nåväl, vi är fortfarande över strecket och imorgon vänder vi på den här skutan och tar de där tre poängen i Borås Ishall.

Ett inlägg som borde handla om nattens hemmapremiär, men jag kan inte låta bli att börja med vår gamla vän Skövde IK. "Skövde IK, Stolthet, hjärta och tradition". Alltså, hur tänkte ni här? Det är en bra slogan helt klart, men något fel måste det uppenbarligen ha blivit.

Jadå Lars, vi tycker också att det här är roligt om det mot förmodan skulle stämma.

Följande skrev jag 8e augusti: "På tal om backar så läser jag idag i SMP att Marcus Johansson inte får mycket speltid (ingen alls till och med) i sin klubb. I somras så hade jag varit beredd att sätta mycket av min heder på att Laudius och Macke Lenhovda troligtvis skulle bli två av våra första nyförvärv. Hälften rätt i alla fall, än så länge."

Idag när jag vaknade så kunde jag läsa en antydan i GB´s forum om att även min andra gissning hade fallit in. Att hitta en bekräftelse var dock inte det lättaste, men nu när elitserie-SMP har lyckats trycka in oss i förbifarten i en artikel om Växjö så får vi väl anta att det stämmer. Vidare bjuder taif.nu på följande stycka om Växjös förtjänst av den här affären; För Växjös del är utlåningen i första hand den här veckan och det är för att Marcus Johansson skall få matchträning. –”Vi har varit förskonade från skador och har många spelare i truppen, och alla måste vara igång”, säger sportchefen Henrik Evertsson om utlåningen.

Att SMP helt har abdikerat har vi vetat rätt länge, men att taif.nu också skulle göra det känns lite tråkigt. Är det den synen vi nu ska ha på de regionala maktförhållandena? Lånar vi spelare för att vara snälla mot Växjö? Sen när är Henrik Evertssons åsikter något att ta hänsyn till när vi plockar in spelare?

Sett till själva sakfrågan så är det naturligtvis väldigt tråkigt. Jag kan inte påstå att jag har något direkt emot Macke Lenhovda. Han gjorde nio säsonger i TAIF och ska ha all heder för det. Macke kom från juniorlaget och hamnade lustigt nog i en fjärdelina tillsammans med Daniel Levin och Petter Henning under vår succévår i Superallasvenskan 2001. En fjärdelina som fick mycket stor del av våra framgångar. Till kommande säsong var han tillbaka på backplats igen, nu med Vesa Salo vid sin sida. Macke svarade under åren i Superarallsvenskan för en rad stormatcher och förväntades ta för sig minst lika bra i div 1. Men Macke behövde nog ha en Vesa Salo jämte sig för att bli den storback han var i SA. I division 1 pekade formen konstant neråt och Macke blev ärligt talat sämre för varje säsong. När han väl lämnade för Karlskrona i div 2 så var nog de flesta inblandade ganska nöjda. Vad som sedan har hänt med hans karriär kan jag inte svara på. Om någon skulle sagt när han lämnade att han skulle vara tillbaka hos oss fem år senare, på lån från en elitserieklubb så hade jag helt klart inte trott på det. Men det är inte för att det är Macke Johansson som lånas, som upprör vissa kretsar.

Vad som upprör oss är att vi återigen ger oss in i den här soppan. Det finns två saker som bör redas ut. För det första bör vi fundera över vilket lagbygge vi vill ha. Vi borde ha lärt oss från förra säsongen att ha lite mer tålamod, att inte låna spelare och att inte röra runt för mycket i grytan i onödan. Framför allt inte ett lån för en vecka. Det är sånt trams och så kortsiktigt. Lex Erik Lindhagen. Vi har spelat en match och sänder redan signaler om att vi inte riktigt vågar lita på vår egen trupp och vår egen scouting. Du ger på så vis inga bra tecken till varken publiken, sponsorer eller till spelarna i laget.

För det andra så bör Tingsryd AIF fundera på vilken relation vi vill ha till grannklubbar, och då framför allt Växjö givetvis. Vad som önskas från supporterhåll har ingen kunnat undgå. Jag, och många fler med mig, vill inte ha något som helst med dem att göra. Det har visat sig gång på gång att det inte är en klubb vi bör ha något som helst samarbete med. Än mindre är det en klubb som vi ska acceptera som någon överhöghet. Växjö Lakers är vår rival, inte samarbetspartner. Vi skjuter oss bara själva i foten om vi tror att det kan gynna båda parter att vi ger deras petade spelare speltid. Jag ville inte höra Tingsrydledare tala om vad som är bra för Kronobergshockeyn, jag vill inte höra talas om Tingsrydledare som går på elitseriehockey och klappar händerna när Växjö gör mål (oavsett om det stämmer eller inte) och jag vill inte behöva läsa om att Macke Johansson lånas ut till Tingsryd för att få speltid. Det handlar om vår trovärdighet, vår syn på oss själva och om vilken roll vi vill spela i framtiden. Jag vill höra Tingsrydledare som säger "Vi kommer inte stå här och vara snälla för att vi heter Tingsryd", och som sedan står för det.

Ni vet att jag brukar tycka illa om när det finns så kallade experter som tycker allt möjligt om allsvenskan. Vad som retar mig är när de inte har så mycket kunskap om Tingsryd, men ändå måste tycka. Det visar sig gång på gång och ibland tycker jag synd om dem som verkar vara illa tvungna att kasta ur sig en åsikt, och gärna något kontroversiellt. En vanlig åsikt är att en förutsättning om Tingsryd ska lyckas den här säsongen är att Chris Higgins och Joe Pereira "måste leverera". En åsikt som jag inte helt håller med om. Det viktigaste för mig att är Laudius, Johner och Kauppila levererar. Där har vi en förstalina av hög kvalitet, och att de ska göra mycket poäng i vinter ser jag som en nödvändighet, och nog troligare än att de nya amerikanerna kommer att göra 40-50 poäng. Om de hur som helst gör mycket poäng så är det givetvis välkommet och något av en bonus. Givetvis skulle alla Tingsrydspelare gärna få göra 20-30 poäng i år, men riktigt så enkelt är det dessvärre inte.

***

***

Gröna Brigaden är på väg hem från Sundsvall. På vägen hem stannar de till i Linköping för att heja fram J18. I mål för TAIF, Fredrik Elm. Äpplet faller inte långt från trädet, heter det som bekant. I så fall ska vi vara glada att han inte spelar för Linköping antar jag. Fast när jag tänker efter så hade väl Mattias Elm bara två döttrar, som han hade lackerade på sin mask i början av seklet. Hur som helst, ett Linköping med Viktor Crus-Rydberg som center i förstafemman...

Jag har nämnt tidigare om hur jag har hamnat på Koreanska rockabillykonserter och hittat något av en underground-scen i Seoul. Det är ingen musik jag normalt lyssnar på, men här känns helt konceptet så oerhört oväntat och revolutionerande så det känns svårt att inte ryckas med. Igår var det andra gången som jag såg bandet The Rocktigers, ett band som är väldigt svårt att inte tycka om. Saken blir inte sämre av att sångaren är så fruktansvärt cool. I en av pauserna mellan låtarna så lånade jag en väns Ipad för att besöka swehockey. Underläge 1-2 och inte förrän jag var hemma fyra timmar senare fick jag reda på hur det verkligen gick. På förhand hade det kanske kännts som ett hyfsat resultat, men sett till hur det gick till så grämer det förstås en aning. Vi gjorde 4-3 med mindre än två minuter kvar, och då känns det som om vi borde knytit åt säcken.

***

Det är söndag kväll, något som innebär att jag återigen är på jakt efter bra streams till fotbollen. Tottenham - Liverpool och Manchester United - Chelsea är två matcher som lockar väldigt mycket just nu. Avspark 21.30 respektive midnatt. Vi får väl se hur det blir med den andra matchen, men den första ser jag definitivt.

***

Tingsryds AIF - Färjestads BK (J20) 5 - 2 igår efter bland annat två mål av favoriten Kevin Carlsson. Ny match idag hemma mot Västerås medans J18 är i Linköping för match. Bara det faktum att jag nu sitter och följer en match via Swehockey igen känns som ett gott tecken på att ishockeyn är igång igen. Tingsryd hamnade i underläge i början av andra perioden men vände på 14 sekunder efter ett nytt mål av Kevin och ett mål av Jacob Nilsson, som har gjort en del mål i a-laget på sistone. Vissa av namnen känns igen, medans vissa är för mig helt nya. Killar som Kevin Carlsson, Johan Dånge, Hannes Johansson, Mattias Håkansson och Marcus Von Der Geest finns kvar, tillsammans med nya bekantskaper som Jacob Nilsson, Sebastian Nykvist, Viktor och Bolin. En ny säsong för J20 innebär med andra ord många nya namn att lägga på minnet.
***
Det blev trots allt en poäng i Sundsvall igår. Hade vi haft det poängsnittet förra säsongen så hade vi sluppit kval. 51 poäng hade räckt i våras för att komma över strecket. Det har börjat bra med andra ord. Men å andra sidan, om Dustin Johner fortsätter snitta fyra poäng per match så ska vi kanske kunna ta mer än de där 52 poängen. Ensam ledning i poängligan än så länge.

---

***
Vad var det nu jag skrev till Gustaf Andersson på SMP igår? Snäpp upp ett par steg. Det verkar inte som om han har tagit åt sig av mina råd. "...i så fall den första i seriespel sedan Skåre borta den 27 januari 2010 (5–2)". Så segrar i allettan räknas som seriespel, men segrar på bortaplan mot Nybro, Olofström, Enköping och framför allt Sundsvall i kvalserien samma vår räknas inte. Inte speciellt upprörande i sak, men själva principen stör mig. Försök att ha fokus på rätt saker och gör i alla fall en ordentlig faktakoll innan du skriver, det är väl det minsta vi kan begära.

"Under dagen kommer också Växjö Lakers maskot lejonet Leo visa upp sig för första gången. Att ett lejon blir Lakers symbol i stället för exempelvis en älg är inte så konstigt eftersom lejonet i Smålands landskapsvapen ingår i Lakers emblem". Nej det är klart det inte är så konstigt. Inget blir mer förvirrat av att laget som bytte färger och logga över sommaren även ska lägga sig till med ännu en ny symbol. Det börjar bli trångt nu bland lejonen, gamarna och sjömännen.

Gudfadern! Vilken fantastisk film det är, en film jag kan se om gång på gång.

Vidare från Smp; "Bland annat kommer Växjö Lakers nya cheerleaders att bjuda på en show...". Nya Cheerleaders! Det känns då sannerligen som ett beslut för 2010-talet...

***

---

Jag spelar inte Starcraft, men jag använder datorn ganska flitigt dagligen. Min laptop pryds av ett antal klistermärken. Där finns bland annat TAIF, Gröna Brigaden samt ett blått, gult och rött klistermärke som jag faktiskt är glad över att Koreanerna inte förstår. Koreaner är rätt pryda av sig, och fnissar gärna om man säger något som är lite för intimt eller för provocerande. Att jag då sitter på café och skyltar med ett stort klistermärke med texten "Pissa på ***" tror jag inte hade varit helt okej. Att pissa på saker är inte helt allmänt accepterat i Korea är jag rädd.
***
Jag har tidigare hackat på SMP´s Gustaf Andersson efter en artikel han skrev när Michal Zajkowskiv blev klar för TAIF. ‎"Du har inte varit i Tingsryd innan?" och "Han kunde ha valt något helt annat – i stället blev det Tingsryds AIF för Michal Zajkowski" var meningar i den artikeln som fick i alla fall mig att höja på ögonen. Den här texten från Värnamo-Öster i måndags befogar att kritiken kommer tillbaka. Tala om att leta efter skandaler med ljust och lykta. Att det var 500-talet östersupportrar på plats i Värnamo fanns det inte utrymme för att nämna antar jag.
***
Jag har blivit lovad att få ett exemplar av Gröna Brigadens medlemstidning skickad till mig här i Korea. Det ser jag minst sagt fram emot. Bara det faktum att ha en medlemstidning känns bra, och kan borga för att öka medlemsantalet än mer i framtiden. Alla sätt för mig att få känna lite närhet till vårt TAIF är dessutom mycket bra sätt.
***
Danmark var något av ett föregångsland i Skandinavien vad det gällde att få in rasistiska populistpartier i parlamentet. Nu hoppas jag att gårdagens val i Danmark var ett första steg mot att deras inflytande minskar igen och att vi börjar se världen i mer nyanser än svart och vitt igen.
***
Förresten, jag kritiserade TAIF´s hemsida häromdagen. Som ett brev på posten kom följande besked; "Hemsidan är ok igen, och vi håller på att uppdatera den statistik som saknats den senaste veckan. Arbetet med en helt ny hemsida pågår, och vi återkommer i ärendet längre fram under säsongen". Eftersom jag i princip har tröttnat på att scrolla runt bland reklamen på taif.nu så dröjde det dessutom ända till idag innan jag märkte att det fanns ett klipp med mål från TAIF-Bofors häromveckan. Gott! Bland att var det kul att se slagskottskungen Koivisto skjuta ett dragskott som Laudius gör mål på returen på. Det var kul (nåväl...) att se att Bofors komma fyra mot en i powerplay efter att TAIF gör ett pojklagsbyte. Framför allt var det givetvis kul att vi kunde välkomna Peter "Det känns som ett jävla mörker att åka till Dackehallen igen" Messa tillbaka till Dackehallen.

---

Korea var som sagt ledigt måndag och tisdag för att fira Chuseok, den koreanska versionen av Thanksgiving. Så igår gav vi oss upp i bergen för att vandra. Att vandra i bergen är något som är ganska populärt bland koreanerna, och ska man vandra då ska man göra det ordentligt och med den rätta utrustningen. Så när jag inte kom med skinande vandringskängor, stavar, kabinhakar, och en neon färgad klättrarjacka (?) så såg jag förstås väldigt amatörmässig ut. Men det gick bra ändå, och även om det ibland var mer klättring än vandring så tog vi oss upp till toppen och fick en ganska god utsikt över Sim City-staden Seoul.

***
Alla medlemmar i Gröna Brigaden bjuds in på en träff med Tingsryds AIF. Inte idag, utan imorgon torsdag klockan 17.30 i Dackehallen äger träffen rum. Aningen kort varsel kanske, men har ni tid så så ska ni förstås bege er dit. Det är genom att gå på såna här evenemang som man visar att man vill att det ska ske igen.

***
***

Idag sändes så det sista avsnittet av Entourage. I mina ögon den bästa TV-serie som har gjorts, i kamp med Macahan kanske. Hur som helst så föll bitarna på plats och jag förvånade mig själv genom att vara rörd på slutet. Jag har inte förmågan att gråta till vad jag ser på TV. Men idag var det trots allt faktiskt ganska nära, förvånansvärt nog.

***
För ett år sedan uppdaterade jag min facebookstatus; "is starting to realize that going back to Korea might be a very good idea". Än har jag inte ångrat mig i alla fall.
***

---

Det gick att läsa i Gröna Brigadens forum att taif.nu eventuellt inte kommer att uppdateras mer av rädsla för att hackarna ska komma åt uppgifter. Vad det är för uppgifter, eller hur hackarna skulle komma åt dem vet jag inte. Men vad jag vet är att TAIF´s hemsida har sladdat efter i ett par år och fått utstå en del kritik. Jag var länge ganska tveksam till kritiken, men börjar nu också tycka att något borde göras. För mig, och säkert för dig, så fyller hemsidan ingen större funktion. Vi vet när matcherna spelas, vilka som spelar i laget och hur vi ska hitta till Dackehallen och så vidare. Men för motståndarsupporters, media och eventuella sponsorer så känns en fungerande hemsida betydligt mer vital. En hemsida ska vara lättnavigerad, tillgänglig och erbjuda den information som eftersöks. I allsvenskan bör det vara så pass professionellt att vårt virtuella yttre inte består av ett plotter av reklamloggor, wordart-banners och annat som skymmer vad hemsidan egentligen bör förmedla. Innehållsmässigt har jag inga klagomål, men nog tycker jag att vi som allsvensk klubb bör anlita ett företag för att designa en hemsida värdig Tingsryds AIF, och värdig 2011.

***
För tio år sedan dödades tre tusen oskyldiga i New York. Ett dåd som på många vis förändrade hur vi ser på världen, och på varandra. På tio år har dåden som orsakade deras död lett till så mycket mer. Två krig, FRA, Sverigedemokraterna, Guantanamo, självmordsbombare i Stockholm, Anders Behring Breivik, övervakning, murar, islamofobi och så vidare. Det Europa vi har idag är en stundtals skrämmande plats där rädslan för de som ska skydda oss ofta överträffar rädslan för vad de skyddar oss emot. Jag undrar hur vi ser tillbaka på elfte september om ytterligare tio år. Det finns dock ljusglimtar, glimtar som ibland ger hopp för framtiden. Reaktionerna i Norge efter massakern på Utöya visade att det finns andra vägar att välja. Att hat och ilska inte nödvändigtvis behöver vara den enda responsen. 
***
Ikväll hade jag mer än gärna satt mig ner med en pizza och lite streamad engelsk ligafotboll. När jag insåg att det är Norwich - West Bromwich och Fulham - Blackburn som visas så kändes det inte längre lika lockande. Menfotboll är fotboll antar jag. Någon pizza blir det inte, men en kopp kaffe i en blå IKEA-mugg räcker för att det ska påminna lite om där hemma. Det är bara vännerna som saknas.

Ekwall vs Lundh, det bästa prata-om-fotbollprogrammet som finns.

– "Fram till jul var det en av mina bästa säsonger på länge. Sedan tappade jag lite motivation, det var väldigt turbulent i Tingsryd i fjol", Jan Öberg till Barometern. Ska vi kalla det brist på självinsikt?

---

Tillbaka på ett café. Jag har suttit här i fem timmar nu. Jag skriver, dricker kaffe, tar en paus och ser på Boardwalk Empire, läser en bok, lyssnar på Säkert, mailar, läser om Stefan Liv och betraktar människor. Få folk är så uttrycksfulla som koreaner. Vid bordet jämte mig har jag ett ungt par. De kom för säkert en halvtimme sedan, men de har inte pratat med varandra ännu. Istället sitter de bara och stirrar på varandra. Något är helt klart fel, de ser så ledsna ut. Jag hade velat säga åt dem att det löser sig, säga åt dem att en kram nog bryter isen. Men så bra är tyvärr inte min koreanska ännu.
***
Dagens outfit; Gröna Brigaden-tshirt och mina vita Adidas Superstar.
***
Inför matchen igår så ville jag få en seger. Segrar mot allsvenska lag känns på sätt och vis betryggande. Men jag ville även få se lite poäng av vår tilltänkta förstalina. Och jag fick i princip båda delarna. Sett till rena resultat så är förstås både 6-2, 3 poäng av Kauppila och 2 mål av Laudius glädjande. Nu verkar taif.nu inte vara helt kry, så det är svårt att få fram några direkta fakta från matchen. Vad jag läser i SMP låter dock bra. Ny match på lördag.

Jag gillar inte att gå i taket för vad media skriver, men den här informationsrutan i dagens Sportbladet köper jag inte. "Andra udda, kommersiella arenanamn"? Jag kan öka på den listan i så fall; FM Mattsson Arena, Lindab Arena, AXA Sports Center, Tegera Arena, ABB Arena, Stadium Arena, Behrn Arena, COOP Arena, Vida Arena, Ericsson Globe, E.ON Arena, Löfbergs Lila Arena, Skellefteå Kraft Arena, Läkerol Arena, Kinnarps Arena, Swedbank Stadion och så vidare... Räknas Nelson Garden Arena verkligen som ett udda, kommersiellt namn i det här sällskapet? Jag känner snarare att vi, tillsammans med Skellefteå Kraft Arena, har det namn som kommer undan bäst med sitt kommersiella namn.
***
Och läste jag något om TAIF som en plantskola? En förening på gräsrotsnivå?
***

Anledningen till att majoriteten av de bakåsträvande, och omoderna TAIF-supportrarna inte gör upppror över namnbytet är väl just för att de flesta inser att det är ett ganska bra namn som inte förstör allt för mycket. Hade vi fått höra att vi skulle bli Läkerol Arena, AXA Sports Center eller något liknande, då tror jag folk hade reagerat betydligt mer.
***
Leifby skriver för övrigt bland annat i sin blogg;
"Nelson Garden Arena.
Där talangerna blommar ut.
Där segrarna inte växer på träd.
Där Löven kommer att falla.
Tja, det kan funka.
Nils Dacke har ju ändå inte skjutit till en spänn sedan 1500-talet."
***

Och klart det inte är en arena. Vi har aldrig haft, och vill nog inte ens ha en arena i Tingsryd.

Dackehallen, min kära Dackehall. Så finns du inte mer. Inte till namnet i alla fall. På något sätt var det ett ofrånkomligt ont antar jag. Vi var en av få allsvenska klubbar som inte har sålt ut vårt namn på hemmahallen. I den bästa av världar hade det här inte varit nödvändigt, det är jag den första att erkänna. Ni vet mycket väl var jag står i frågan om idrott vs kommersialisering. Men jag är samtidigt inte dummare än att jag förstår vad som ibland är nödvändigt. Men jag har svårt att se att det någonsin kommer att vara något annat än Dackehallen för oss. Namnet i sig är bara något yttre, vad som finns bakom namnet och under det runda taket förblir detsamma. I Dackehallen var vi vuxit upp, lärt oss vad TAIF står för och lärt oss älska en förening som inte är som någon annan. För egen del kan jag nu så här i efterhand ångra att jag inte la beslag på en av de plankor som fanns från den gamla ståplatsläktaren som revs för ett par år sedan, den hade gjort sig bra på väggen bakom glas och ram.

Om vi nu ska tala om framtiden och det nya namnet på Dackehallen så tror jag alla är överrens om att Nelson Garden Arena är det bästa alternativet. Det är lokalt förankrat och det är ett namn som trots allt låter som har en klang av ishockey över sig. Man kan ha åsikter om huruvida tillägget 'arena' verkligen är nödvändigt. För det första har vi ingen arena, och för det andra så hade Nelson Garden låtit bättre. Vidare kan jag vända mig mot att det inte annonserades lite tidigare om det här. Så vitt jag förstår så har det varit aktuellt, och även klart, en längre tid. Jag tycker gott TAIF kunde gått ut med det här direkt, så att ni som är där hemma av rent emotionella skäl kunde gått på vad som hade varit den sista matchen officiellt i Dackehallen.

Nu är jag kanske naiv igen, men jag tror inte att det här kommer att innebära så stora förändringar. I media och bland motståndarfans kommer det kanske att heta Nelson Garden Arena. Men jag har svårt att se att vi Tingsrydsupportrar kommer att ta åt oss det företagssponsrade namnet fullt ut. Karlskronasupportrarna är så innerligt stolta över sin TAK, ett fenomen som jag har svårt att se ska drabba oss. För mig, och troligtvis för många av er, så är och förblir Dackehallen vår hemmahall.

First things first. Svensk media och hockeysiter domineras idag av att Stefan Livs bortgång i flygkrashen i Ryssland. Det är naturligtvis oerhört tråkigt att en av de största profilerna i svensk hockey går bort i så tidig ålder. För egen del vill jag bestämt minnas att vi mötte Stefan Liv när han var utlånad till Tranås i början av milleniet, även om jag via ett par snabba googlingar inte kan hitta någon fakta på det. 

Vad som var slående med Liv var hans humör. Han verkade aldrig ta hockeyn för mer än vad den verkligen är. Hockey är viktigt för stunden, men det kändes som om Liv likväl hade en behövlig distans till vad han höll på med och alltid hade ett skämt eller leende i beredskap. Och ungefär den bilden får man när man nu läser alla andras uppfattningar om honom, en härlig kille helt enkelt. Det är alltid väldigt sorgligt när sånt här händer. Någon som är på tok för ung går bort, någon som så många har en relation till. En man som Stefan Liv var en symbol för väldigt många, speciellt i Jönköpingsområdet, vilket naturligtvis påverkar att den gemensamma sorgen blir så mycket större.

Nu finns det förstås en risk för att jag blir missförstådd. Men jag kan inte låta bli att reagera på reaktionerna efter Lokomotiv Yaroslavls flygkrasch. Det är tragiskt givetivis, och reaktionerna är inte fel. Men det känns alltid lite lustigt när det helt plötsligt tävlas i vem som kan gå med i flest "RIP Stefan Liv"-facebookgrupper. Det är förstås väldigt bra att folk ser tragiken och beklagar sig över såna här katastrofer, men ibland önskar jag att den sympatin och medkänslan fanns lite oftare. Ni känner säkert till att jag reagerar lite när vissa liv helt plötsligt är mer värda än andra. Men å andra sidan, vem hade orkat ta till sig av all världens sorger. Jag förstår varför det inte är så, men någonstans i sorgen som nu finns får man inte glömma alla de tusentals andra som dagligen dör runt om i världen. Människor för oss utan ansikten eller namn, som går bort i olyckor och sjukdomar som vi i vår värld inte ens behöver oroa oss för. I världar där det inte finns ishockeylag att förlora. Vila i frid.

"Karma som begrepp förekommer inom religionerna buddhism, jainism, sikhism och många hinduistiska riktningar. Inom buddhismen är karma resultatet av en människas handlingar, ord och tankar under hennes livstid. Inom hinduismen står karma också för summan av handlingar under livet, hur väl en människa uppfyllt sina plikter avseende religiösa och vardagliga handlingar. Karmans "kvalitet" har en direkt betydelse när det gäller om vi återföds och som vad vi återföds. Karma används även av andra grupper och individer, även utan filosofisk eller religiös innebörd och som ett uttryck som blivit populärt i Nordamerika och Europa." På tal om det här...

---

Nu talar jag om saker som jag inte vet, saker som man bara kan misstänka. Men man ska inte glömma vilka förhållanden som ofta råder i en textilfabriker i fattiga länder. Hur bra betalda är arbetare i fattigare länder för att sy upp hockeytröjor åt småländska bönner? Bakom den här rubriken finns det kanske en nyhet som är betydligt mer tragisk än att Johan Eliasson från Vitteryd Lönshult eller Patrik Andersson från Nässjö inte får sina oranga replicatröjor i tid. Kanske en historia om barnarbete, familjer som har förlorat sin inkomstkälla eller arbetare utan rättigheter. Oavsett om så är fallet eller inte, så är det tråkigt för alla drabbade i Thailand.

Någon som vet var Matt Davidson håller hus nu för tiden? Så vitt jag förstår är han inte klar för någon klubb. Sitter han och väntar ut något sent och lockande anbud, eller har han flyttat hem till Flin Flon och lagt klubban på hyllan? Någon sa Belfast, och om det stämmer så tror jag inte det dröjer länge innan vi har en grönvit delegation på väg till de brittiska öarna. Kombinera det med ett Old Firm så har vi en grönvit resa som inte skulle gå av för hackor.
***
Vår ledmotivsångerska Marit Bergman blev igår mamma. Väl värt att notera i all enkelhet.
***
På friidrottstävlingar brukar det vara vanligt att de tävlande försöker klappa igång publiken innan de ska kasta eller hoppa. Det har jag sett på TV. Men det inte så lätt för de tävlande i Daegu. Dels hackade Koreanerna inte på omedelbart, och när de väl började klappa så valde ljudansvariga att ständigt dränka klappandet genom att spela "TAIF is Life" med Opus. En fin och trallvänling låt givetvis, men det kändes inte riktigt som rätt läge för den klassikern.
***
Men någon på forumet skrev nu något om Norge för Miljonmannen. Jag antar att det inte vore en resa som skulle lokar fullt lika mycket.

Som avkoppling idag efter en slitsam helg så tittar jag på dokumentären 'Fotbollens sista proletärer'. En dokumentär som ideologiskt givetvis tilltalar mig. En berättelse om ett lag, en stad och en samhällsmodell. En berättelse om Sverige. En tid som inte finns längre. En tid när de små kunde slå de stora. En tid då pengar inte avgjorde. En tid då Sverige kunde vinna, för att vi var ett lag. Det går än idag, men det är inte lika enkelt. Tingsryd kan konkurrera, men vi kan nog aldrig vinna. Samhället förändras, och värderingarna förändras. På gott och ont.

Kärnan i Hongdae Hwarang åkte i helgen till Daegu. Det blev en på många sätt och vis en händelserik helg med ett antal minnesvärda detaljer. Allt är nog knappast passande för att skrivas ner här, men jag kan bjuda på ett axplock av händelserna. Även om det svenska deltagandet från Emma Green och Christian Olsson inte direkt bjöd på några höjder så fick vi se en del höjdpunkter.

Det största från helgen är ofrånkomligen Usain Bolt. Man må tycka vad man vill om fenomen av det slaget, men det är oerhört fascinerande att betrakta hur enormt stor han är. Usain Bolt är större än idrotten han håller på med, ett fenomen som inte många andra idrottare har kunnat skryta med genom historien. Såfort Bolt kommer in på arenan så riktas allas blickar mot honom. När han gör en liten vinkning så jublar 50 000 personer. Och i Korea, där de inte skäms för att skriva av upphetsning, blir stjärndyrkan än tydligare. Efter debaclet på 100 meter så räddare det en hel friidrottsvärld och ett helt arrangemang att Bolt sprang in på tidernas fjärde bästa tid på 200 meter samt var med i det Jamaicanska stafettlag som slog världsrekord igår kväll. Totalt sett så var nog ändå staffetterna det bästa under den här helgen, fart, dramatik och skiftningar. Speciellt på 4x400 meter.
***
Vad jag verkligen slog av inne på var hur oerhört snabbt det går. Att sprinterlöparna är snabba, det ser jag på TV. Men när man sitter på plats och ser långdistanslöparna jaga runt så förstår man hur oerhört snabbt det går. När de sista två varven av finalen på 5000 meter inleddes igår så går det inte mycket långsammare än ett 800meterslopp. Så oerhört fascinerande!
***
Men givetvis blev det inte bara friidrott i Daegu. Nattlivet är oerhört påtagligt i Korea. Koreanerna lever för sina sena nätter med öl, soju och koreansk bbq. En kultur som vi inte har haft svårt att ta till oss. Lördagen blev förstås en oerhört sen och blöt natt. För våra fyra musketörer slutade det på vitt skilda vis. Två av dem hamnade i en taxi till Busan, 90 kilometer söderut, runt femtiden på morgonen. En annan somnade på en bänk i tunnelbanan tillsammans med 4-5 andra uteliggare och den fjärde resenären sov på ett golv ett par timmar. Vart jag hamnade låter jag vara osagt.

***
Jag är inte helt bortglömd i Korea ännu. Det medförde att jag och mina vänner igår halkade in via ett bananskal på en lunchbjudning hos den svenska generalkonsuln i Daegu. Bjudna var den svenska truppen, förbundsledningen samt svensk media. Vi var naturligtvis de svarta fåren, så vi hamnade vid journalistbordet. Vid min sida hade jag Bengt Skött från Radiosporten. Det blev en oerhört trevlig tillställning där vi fick höra experternas syn på alla de saker som vi hade missat eller inte förstått innebörden av. Schött var oerhört trevlig och oerhört nyfiken på hur livet i Korea ser ut. Till slut visade det sig dock att han hade en dold agenda. En agenda som jag inte vet om jag ska tycka var sorglig eller rolig. Eftersom jag har gått både högstadie och gymnasie med Carolina Klüft så var jag förstås även tvungen att hänga lite med de aktiva, även om man mest kände sig som en autografjägare.

Här är mitt favorit-café, 'Aa Design Museum'. Här sitter jag just nu. Nersjunken i en fåtölj och skriver. Jag skriver, skriver och dricker blaskigt koreanskt kaffe. Jag skriver projektplaner, mailar och googlar fram allt som jag inte visste sedan tidigare. Igår tog livet i Korea äntligen fart på allvar. Nu har jag fått en utmaning som har triggat igång alla mina kreativa krafter. En utmaning, som gör vad som helst möjligt ifall jag löser den. Om jag inte löser det så har jag nog lärt mig oändligt mycket i vilket fall. Just idag känner jag mig väldigt priviligerad. Idag vaknar halva Stockholm upp med ett mail från mig i sin inbox. Jag har fått en enormt intressant båt till mitt förfogande, en båt som jag nu försöker få media, politiker, mänskliga rättigheters-representanter och och universitetsfolk att kliva ombord på. Och än så länge verkar det inte alls omöjligt. Om alla bitar faller på plats så innebär det att jag tar med mig utvalda koreanska vänner för en föreläsningsturné i Sverige under slutet av 2011.

---