Stolthet, Hjärta, Tradition

Jag skrev i föregående inlägg om att en match mot Lakers är lite speciellare än en vanlig match. Helt plötsligt står det något mer på spel. Hur det går på isen är en sak, hur det går utanför isen är en annan sak. I somras sattes det upp en klockren banderoll på Växjö Ishall och Växjö Lakers svarade med en annons i SMP. Inför premiären i september visse båda sidor att nya sattyg var i görningen. Några av Lakers fyndigare killar satte upp fjortis-roliga lappar nere i Tingsryd med anspelningar på tidelag och incest. Samma natt var jag själv ute i mörkret med en ny banderoll, dock visade det sig att Securitas var ordentligt på tårna den natten så vi fick återvända hem med oförrättat ärende. Nu är det dags för ett nytt möte och jag är säker på att båda sidor planerar både aktioner och motaktioner.
***
Ikväll står det återigen innebandy. Och eftersom jag numera är petad, bortglömd, och skadad så får jag även ikväll sitta vid sidan och se på. Men även det kan vara förhållandevis trevligt. Det är mitt lag och mina vänner, så oavsett vilken sida av planen jag sitter på så blir matchen oerhört viktig.
***
10-åringen fyllde år igår. Eftersom jag är ansvarig för de sportsliga bitarna i familjen så fick han en innebandyklubba av mig. Han hade dessutom fått ett Xbox och nya Fifa11 i present och som total tvspels-analfabet såg jag min chans att ta en match mot honom innan han hade hunnit lära sig alla knepen. Så mitt Suwon Blue Wings mötte hans ärkekapitalistiska och smutsiga Real Madrid och jag lyckades, kors i taket, grisa mig till en 1-0 seger efter mål av Lee Hyun-Jin. Snopet för 10-åringen men storartat och väldigt viktigt för mig.
***
Ännu en blogg. Nu får det fan vara nog!?!

En öl på Bishops igår kväll blev istället sju öl på Bishops. Men det var en trevlig kväll så det kan jag stå ut med så här i efterhand. Bishops är faktiskt förbannat trevligt och nu när det gamla cigarrummet är omvandlat till ett bibliotek så har det blivit än trevligare. Det är ett sånt rum man önskar att man själv kunde skapa sig en vacker dag.
***
Visst skrev jag härom veckan att oljeföretag av naturen är onda? Det borde Sofia Arkelsten tänkt på, om inte annat borde Carl Bildt informerat om att samröre med oljebolagen kan innebära viss negativ publicitet.
***
Det börjar märkas att matchen imorgon i alla fall är lite speciellare än vanligt. Det märks på sms, mail och andra förfrågningar jag får om både det ena och det andra. Inget vet riktigt vad som väntar, vem kommer göra vad? Mötena med lakers är ganska spända på det viset, det känns som att det räcker att någon sätter bollen i rullning sen kan vad som helst hända. Om det blir något folk på läktarna återstår att se. Det är ganska tyst på forum och dylikt angående matchen, men det ser jag snarare som en varning om att det är något på gång.
***
Varesig det var trevligt eller ej igår, idag går det i alla fall förbannat långsamt.

Ikväll kommer topplaget Örebro till Dackehallen. Ska man tro tidigare storbloggare så är det fruktansvärt imponerande hur denna lågbudgetsatsning bara behövde en säsong för att bli ett topplag i Allsvenskan. Det känns lite spännande inför kvällens match, vad kan vi förvänta oss av Örebro? Tidigare har det varit lite av en freakshow som har kommit på besök. Något som vi med skräckblandad förtjusning ser på med en blandning av förakt och medkänsla. Vem minns inte när Örebro-fansen levde rövare på bortasektionen samtidigt som Örebro skämde ut sg fullständigt på isen. Sedan drog dera ordförande och sportchef igång sin vendetta och då tror jag många gick till Dackehallen utan att egentligen veta vad de kunde förvänta sig. Skulle han våga visa sig? Skulle han ställa till med något? Skulle det blåsa eld ur näsborrarna när han andades?
***
Träningen igår gick förhållandevis bra. Så länge jag håller mig borta från de värsta närkamperna så finns springet kvar i benen. Vi började med löprunda på fem kilometer och trots nollgradigt så är det förbannat skönt att springa ute i friska luften. På med mössa, vantar och en palestinasjal så går det bra. Att jag sedan på träningen drar till med en backhand som det kommer att talas om i år framöver gjorde inte saken sämre.
***
På TAIF.nu fanns ett erbjudande om en resa till Phoenix för att kolla på NHL och lite allmän sighsteeing. NHL är inte direkt min grej, och att åka på en anordnad gruppresa känns inte heller som min grej. Men hade jag varit i en annan fas i livet så hade det mycket väl kunnat vara intressant, för det låter helt klart som ett bra upplägg.
***
Nu har spänningen inför Örebro lagt sig ganska mycket. Egentligen tycker jag mest synd om dem. Ett topplag som kämpar på för att få bekräftelse, men som närapå ingen bryr sig om. Jag vet inte vad som intresserar folk i Örebro, men det verkar ju inte vara ishockey i alla fall. Ikväll möter vi topplaget Örebro, men jag är rädd att de har tappat lite av den fascination och dragningskraft som de hade.
***
Nu blir uppenbarligen även Bjöklund utlånad. Säga vad man vill om det, men Björklund är och förblir en av dessa hjältar från förra säsongen. Dessutom är han en förbannat bra ishockeyback så jag hoppas att han är tillbaka snart igen. Han är för bra för att spela i division 1.

Enligt Enestubbe så kommer Brage få fortsätta att åka fram och tillbaka mellan Tingsryd och Linköping ett tag till. Nu kommenterar Anders Gustavsson det hela för första gången på ett tag och det nog låter även han ganska frustrerad. I och med uppehållet om tio dagar så kommer vi att se en ljusning enligt Gusten, jag undrar om det innebär att vi eller LHC då har gjort klart med en ny målvakt.

***

Säga vad man vill om Janne 'KHK-spelare trillade och skadade sig bland pappersbitarna på isen' Gunnarsson, men någon stor TAIF-vän är han då som sagt inte. Jag brukar inte vara särskilt förtjust i att ge mig i polemik, allra minst med journalister. Men jag tycker å andra sidan att journalister har ett ansvar och andra offentliga personer, och när de inte lever upp till det så kan man tycka det är på sin plats att säga ifrån. Jag har inget emot att folk klagar på vårt TAIF, det har jag vant mig vid. Men ska man ha åsikter så tycker jag att man bör ha underlag för dem. När Gunnarsson kastar ur sig att Hjalmarsson är en bättre hockeyspelare än David Fredriksson så börjar man i alla fall undra vad han grundar sina åsikter på.
***
Jag har dragits med en spricka i ett revben i närmare två veckor nu. Den värsta värken har gått över och nu är det mest när jag ligger ner som det gör ont. Så jag gör ett försök till kvällens träning. Löpning och övningar som inte innebär närkamper ska jag nog kunna vara med på i alla fall.

***
Det är på tok för tyst från Lakershåll vad det gäller biljetter till lördagens match. Jag skulle inte bli förvånad om de köper upp biljetter en masse till neutral stålplats precis som vi gjorde till premiären. Jag tvivlar förvisso på att de kan organisera sig på det viset, men även jag har haft fel och därför bör alla grönvita köpa sig en biljett redan idag. Det finns inget att vänta på.

Ett minnesvärt Örebro-minne

Häromveckan uppstod förvirring på Gröna Brigadens forum. Vad är egentligen menat som ironi? För ett par år sedan instiftade jag som en regel för mig själv att aldrig använda ironi i textform, eftersom det helt enkelt sällan når fram. Det är dock något jag här i bloggen frångår med jämna mellanrum, men jag tror ni har lärt er att tolka mig. På Gröna Brigadens forum började folk använda en smiley för att visa att det var ironi det handlade om. En smiley med en kille som tar sig själv för pannan, med andra ord inte det minsta ironiskt. Det där med smileys försöker jag hålla mig så långt borta från som det går. Bortsett från de där 5 månaderna i Korea förra våren då användnadet av smileys blev oundvikligt. Där var det ett så överdrivet användande av smileys, så mitt icke-användande av smileys och emoticons uppfattades som närmast otrevligt.

Imorgon kommer alltså det minst sagt ökända Örebro på besök. Föga förvånande har det börjat gå rykten om vad vi kan förvänta oss av morgondagen. Det är svårt att veta vad man ska tro på. Ironi är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. Kan man då säga att vår relation till Örebro Hockey Vipers Pirates är ironisk? För nog är det så att det är en skillnad på vad som sägs och vad som verkligen menas. På ytan kunde någon få för sig att relationen Tingsryd - Örebro för något år sedan var mer laddad än något annat. Men allvarligt talat, vad var det egentligen?

Allt den där negativa stämningen som bublade upp handlade ju enbart om deras ordförande som av oklar anledning fick ett ont öga till TAIF. Det hela eskalerade och till slut visste ingen hur det ens hade börjat eller vem som hade kastat första stenen. Örebro som hockeylag är ju otroligt ointressant. Inte ens Örebroarna bryr sig om dem, så varför skulle vi som bor i Småland egentligen göra det? Imorgon är det dags för Tingsryd - Örebro och i alla fall från vårt håll så har mycket av den där negativa stämningen försvunnit. Men jag vågar ändå inte utesluta att det ligger en skidresa i potten för morgondagens match, och då är jag inte det minsta ironisk.

Öster tog sig samman och besegrade Trollhättan i lördags. Nu blir det i alla fall kval om att hänga kvar i superettan och jag får för mig att Öster går in i kvalet med förhållandevis gott självförtroende. Öster är genom åren en sorglig historia och en av de mest misskötta föreningar jag känner till, men likväl är det en förening som åtminstone hör hemma i superettan. Nu blir det kval mot Qviding med start i helgen och retur i Växjö 6/11. Kom igen Öster!
***
På taif.nu skrivs det om att veteranlaget har börjat träna. Vet någon vilka som ingår i detta veteranlag? Det hade varit minst sagt kul att se en laguppställning.
***
Wikileaks har släppt 400 000 nya dokument som berättar om nya brott mot mänskliga rättigheter begångna av amerikanska soldater, koalitionssoldater och av irakiska myndigheter. I de hemliga dokument från USA:s militär som avslöjats förekommer tortyr, fångövergrepp och dödsskjutningar av civila under Irakkriget. I USA går man i taket över läckan och över att uppgifterna har kommit ut. Själv känner jag att det finns kanske annat i den här historien att upröras över. Svenska vapen, däribland granatgeväret Carl Gustaf och pansarskott av typen AT 4, nämns på flera håll i det 400 000 dokument digra materialet som släppts av organisationen Wikileaks, skriver SVT. Visst är det väl härligt med vapenexport...
***
Ofrånkomligen känns det som att den här serien börjar sätta sig allt mer. Nu har det börjat utkristalisera sig vilka lag vi framförallt kommer tampas med och vilka matcher man därmed bör följa med extra intresse. Inför säsongen fanns det många som osett tippade TAIF som ett topp7-lag. Nu finns det lika många som, ibland osett kan man ana, dömer ut TAIF och kallar många av våra värvningar för floppar. Det är lätt för någon bloggare i mellansverige att läsa statistik och resultatet och därifrån dra sina slutsatser. Det verkar dessutom lätt att bunta ihop 'finnarna' till en trio och bedöma deras gemensamma insats istället för att ta dem var för sig. Jag hymlar inte om att kalla Elomo och Kauppila för besvikelser så här långt, men att kalla värvningen av Koivisto för flopp tycker jag är att gå för långt. Det kan förvisso vara så att min hockeyanalfabetism spelar in, men i mina ögon är Tom Koivisto bland de bästa spelarna jag har sett i TAIF.
***
Ny vecka, och kalendern fylld från början till slut. Jobb, möten, träningar, ishockey och födelsedagskalas. Nu kör vi!

Så, oavsett vilken fot man väljer att stå på så kan ingen nu undgå att känna att det är oerhört tungt för de grönvita. Att med en dåres envishet hävda att snart lossnar det eller snart vänder det tror jag är livsfarligt. Jag tror inte på slumpen, och alla dessa hederssamma uddamålsförluster var ingen slump. Att tro att det beror på oflyt gör att man ställer in sig på att jobba vidare på samma vis, och skjuter insikten att något måste förändras än längre ifrån sig. Nu har förlusterna förvandlats till helt vanlga förluster, inte ens hederssamma längre och då finns lösningen än längre bort.

Jag hävdar dock med en dåres envishet att vi har ett bra lag, vi har kvalitet. Men vi har ingen spets. Ingen kan påstå att Kauppila och Elomo har levererat vad som förväntades av dem. Det är snart dags att göra ett vägval där. Jag tänker inte, som andra roas av, sitta och gissa löner men nog kan även jag ana att de inte är de billigaste spelarna i laget. Lundströms uttalande idag känns lite märkligt, och om han verkligen är rätt citerad så kan man ju ana att det är en förändring på gång. Dock är det ju inte så enkelt att man bara kan sparka spelare. De har ju ett kontrakt, och vill någon nu bli av med dem så tror jag det är bäst att det även finns en klubb som är beredd att ta emot dem. Sen ska de förstås ersättas också...

Men, men, men... våra resultat beror givetvis inte enbart Elomos och Kauppila uteblivna succé. Jag, som total hockeyanalfabet, förstår att det nu även är mentala frågor som spelar in här. Förluster tär på psyket, att alltid jaga i underläge tär på psyket, att aldrig få något gratis kan vara förbannat jobbigt. Även om vi har lika många poäng som Troja så har de -22 i målskillnad, vi har -11. Vi har inga stora förluster, vi har varit med mer eller mindre i alla matcher. Detta känns givetvis bra på många sätt och vis, men det blir också fan så mycket mer frustrerande i längden.

Jag sitter inte på några lösningar. Jag vet inte om det är en lösning att sparka folk, att göra stora förändringar eller bara jobba på. Däremot vet jag att det nog är många som är väldigt oroliga just nu, och som dessutom har en hel del att fundera på. Den enda lösningen jag ser för egen del är att inte ge upp. Samtidigt som man förväntar sig att ledningen ska hitta lösningar och genomförbara förändringar så ska vi fortsatt kräva att samtliga spelare tar sitt ansvar.

Gårdagens förlust var nog den som fick vågskålen att väga över och dammluckorna att öppnas. Nu skrivs och debatteras det öppet om vad som har gått fel, för fel har det gått. Och även om vi vet hur mycket det glädjer forumtroll i Växjö och Karlskrona så är det en smäll vi får ta. Finns ingen mening att hymla om något bara för att frånta dem den glädjen. Ibland är det en styrka att visa sig svag och erkänna sina fel, och det här är ett sånt tillfälle.

Är det dags för det här nu? Lundell sjöng ju om att det skulle bli ljusare. När jag gick och la mig igår så trodde jag det var ett övergående mörker, men när jag idag vaknade så verkar det inte finnas någon ljusning. Men, inget blir bättre av att sitta inne och tjura. Det enda alternativet är att snöra på sig kängorna ordentligt och ge sig ut i skiten. Ingen kan räkna med solsken varje dag, ibland kommer även dessa jobbiga dagar och då är det bara att bita ihop. Självömkan hjälper aldrig. Ryck upp er nu för fan!

Snön faller och vi med den, långt långt in i sommaren.
Snön faller och vi med den, det blir mycket bättre sen.

Iväg med bilen genom flingorna, ingenvart, ingenvart.
Bara bort.
...
Snön faller och vi med den, snön faller till morgonen.
Då blir det ljust.

Soldater i US Army avfyrar ett pansarskott utvecklat av Bofors.

På papperet ska Sverige inte exportera vapen till länder i krig eller till diktaturer. I verkligheten skeppas tonvis med svenska vapen till exempelvis USA och Pakistan. Bofors tillverkar vapen, vapen som sedan säljs till länder som använder dem i krig. Lägg ner skiten, vi ska inte behöva hålla på med sånt. Varför ska Sverige samarbeta med, och hjälpa länder som bedriver offensiva krig runt om i världen?
***
Först och främst, inget ont om Victor Tisell. Jag gillar Pappas Pojke, division 1´s bästa målvakt förra säsongen. Men oavsett vilket så känns det väldigt fel att Axel Brage ikväll sitter i Linköping medans vi spelar match i Karlskoga, trots att LHC är spellediga. Är han trött efter pendlandet kanske? Jag hoppas att alla har uppfattat mina tidigare tankar om låneavtal.
***
I Malmö börjar det alltmer verka som om något oroväckande är på gång när personer med invandrarbakgrund skjuts ner utan synbar anledning efter mörkrets inbrott. Låter det inte obehagligt bekant? För snart 20 år sedan blåste högervindar genom Sverige och samtidigt som vi valde in ett främlingsfientligt pajas-parti i riksdagen så gick John Ausonius runt och sköt invandrare på gatorna i Stockholm. Vi får hoppas det finns en mindre obehaglig förklaring till vad som sker i Malmö, även om den lär vara nog så obehaglig i vilket fall.

Bofors på bortaplan väcker inga roliga minnen. Senast jag var där var 11e januari 2002. Det var fredagsmatch och vi var 4-5 stycken som hade köpt tågbiljetter och bokat vandrarhem uppe i Karlskoga. På torsdagkvällen satt jag hemma och såg på Hermans Historia när telefonen ringde. SMP hade gått ut på sin hemsida med uppgifter om razzia mot Tingsryd AIF, om svarta löner och fan och hans moster. Helt plötsligt vändes allt uppochner, och suget efter ishockey försvann väldigt fort. Men, tågbiljetter och vandrarhem var ju trots allt redan betalt och resan till Karlskoga blev en ohygglig terapiresa.

Det blev en resa vi sent kommer glömma. Det rent hockeymässiga hamnade aldrig i fokus på vår resa upp mot Karlskoga. Istället var det mest anklagelser och försvarstal varvat med ilska och besvikelse. Alkoholintaget blev dessutom förståligt nog betydligt större än vad som egentligen vore nyttigt. På plats i Karlskoga så fortsatte förfesten på vandrarhemmet och när taxin väl kom för att ta oss till Nobelhallen så var vi egentligen redo för sängen. Men vi hade inte bearbetat de senaste tidens händelser tillräckligt, så vi åkte ut till Nobelhallen för att bearbeta vidare.

Tingsryd AIF hade inte mycket att hämta på isen och på läktarna ömsom gräts, skälldes och skreks det. Så här i efterhand finns det de som hävdar att just den resan var den viktigaste vi har gjort som TAIF-supporters. Men just där och då fanns inte de tankarna, just där och då var Tingsryd AIF inte vatten värda. Vi gjorde nog inget vidare intryck på någon uppe i Karlskoga den helgen, men det är en resa vi inte kommer glömma och det är en resa som nog trots allt stärkte oss i vår relation till Tingsryd AIF. Resan till Karlskoga fungerade som vår egen slags terapi och vi fick ur oss väldigt mycket av den besvikelse och ilska som man då bar på. Nu är Tingsryd AIF tillbaka, och vi finns kvar på läktarna. Det måste betyda något i alla fall.

Kommer ni ihåg för ett drygt år sedan när den gode Fahlander hånfullt började kalla vår Davidson för Miljonmannen eftersom han hade räknat ut att det var så mycket han kostade. Nu bloggar dessvärre (?) inte Fahlander längre men istället sitter det nu ett helt gäng troll och räknar på vår ekonomi. Hade jag varit utav annat skrot och korn hade jag kallat dem för avundsjuka och glatt mig för att vi berör, som det så fint heter. Men nu tycker jag istället att det är mest beklagansvärt.
***
Jag har alltid haft en förmåga att skjuta på saker och ting så länge jag kan. Att låta bli att ta tag i problem förrän jag verkligen behöver. Med den inställningen kommer till slut den dagen då bilan faller och man helt enkelt är tvungen att agera. En förmåga som är både på gott och ont, minst sagt.
***
Som sagt, Alla vill se dig dala nu Håkan Hellström.
***
Ikväll är det dags för bortamatch mot Bofors. En match som på sätt och vis har hamnat lite i skymundan känns det som. Vilket på sätt och vis kan vara bra, för inte mig emot att TAIF åker upp till Karlskoga och tar ett par poäng som vi kan jubla åt över framför Swehockey. 2-3 och lite grishockey i sista perioden och tre poäng till smålandskogens grönvita hjältar. Inte mig emot.

Ajdå Sebastian Ellerstad, arbetslös... Skönt i alla fall att arbetsmarknadsminister Sven Otto inte är kvar i matchen. Littorin som i våras gick ut och ville "öka trycket på unga som driver omkring utan att varken jobba eller plugga. Ett sätt är att höja kraven för att få socialbidrag.

– Man får nog anstränga sig lite för att få försörjningsstöd, sade Littorin vid en träff med riksdagsjournalisterna på tisdagen.

Han pekade på att omkring 100 000 unga i åldrarna 16–24 år varken pluggar eller arbetar. Littorin varnade för att hälften av dem riskerar att hamna i långvarigt utanförskap om inget görs. Ett problem är dock att det är svårt att få information om hur gruppen ser ut.

– Det är en salig blandning. Några är sjuka, några sitter hemma och spelar TV-spel förmodligen, och några reser. Det är svårt att få grepp om dem, säger Littorin".

Hade det inte varit för att Ellerstad verkar så oerhört osympatisk så hade jag nog känt lite sympati för att han nu är en av alla dessa unga som driver omkring utan att varken jobba eller plugga. För övrigt så finns TV-spelsbutiken Game på Borgmästaregatan 13, om nu Ellerstad skulle vilja flytta till en riktig storstad.

Goda nyheter, sett i alla fall ur vårt eget ekonomiska perspektiv. Både TAIF och Gröna Brigadens kassör kan därmed nog andas ut. "Även i övrigt slipper Djurgården straff. En bengalisk eld kastades in liksom ett annat föremål. Men nämnden har inte fått några bevis för att föremålen har kastats in från Djurgårdshåll."

Men å andra sidan kan man tycka att det låter oerhört tamt att Djurgården inte kan straffas för det här. Då kan man ju börja undra vad som krävs egentligen. Om det bränns av en bengal på hemmasektionen och bengalen sedan kastas in på isen så tycker man ju att det torde vara solklart vilka som står som skyldiga. Vad som hände i Ljungby var på alla sätt och vis annorlunda, men garanterat svårare att bevisa.

Jag vill minnas att jag förra tisdagen vaknade med ett väldigt gott humör och att det blev en väldigt bra dag. Goda nyheter verkar samla sig på tisdagar, för det är samma känsla idag. Utsövd och med framgångar i ryggen så är det inte hela världen det regnar i ansiktet när jag sätter mig cykeln för att trampa iväg.
***
Ni kanske tycker att jag knappt har skrivit någonting om fotbollsallsvenskan i år. Och det har jag nog inte heller. Jämfört med förra årets upphausade guldjakt mellan AIK och Göteborg så känns årets upplösning ointressant, kall och framför allt obevakad. Hade jag varit konspiratoriskt lagd så hade jag sagt att det är för att kampen står mellan två skånelag och därför ointressant för riksmedia.
***
Igår kväll så tittade jag från och till på Malmö - Mora. En analys av matchen kan ni läsa på någon av alla de andra hundra bloggarna som skriver om samma saker. Själv är jag ganska nöjd med att spela i Allsvenskan och kunna följa våra motståndare på TV. En stor skillnad jämfört med tidigare säsonger är att jag nu har betydligt bättre koll på våra motståndare. Eftersom bevakningen av allsvenskan är så pass mycket bättre så kan jag direkt se, eller i efterhand läsa om, alla matcherna i serien. Helt plötsligt skapas profiler även i motståndarlagen och det hela blir ack så mycket intressantare.
***
Men å andra sidan kan det väl kanske vara så att intresset för guldstriden i allsvenskan helt enkelt inte är större på det nationella planet. Jag vet många som tyckte att det var lustigt att vår premiär i allsvenskan inte rönte större uppmärksamhet i riksmedia, och över att Viasat till exempel valde att visa Mora - Leksand istället. Men ska sanningen fram så var denna premiären ett exempel på en match som var betydligt hetare lokalt och regionalt än nationellt. Förr oss var den större än allt tidigare skådat, men för gemene man var den kanske inte mer intressant än Borås - Almtuna. Ungefär som kampen mellan Malmö och Helsingborg kanske är.

Utanför fönstret arbetar de för fullt med att asfaltera gatan. Lastbilarna och ångvältarna kör fram och tillbak, och männen i neonfärgade jackor springer med spadar och skyfflar saker fram och tillbaka. Det kanske är ett sånt jobb jag borde ha, ett manligt jobb. Själv sitter jag innanför fönstret, skriver på min dator, antecknar i mitt block och pratar i telefon. Men oavsett vilket som är bäst så är jag ganska nöjd att sitta inomhus när jag ser hur det blåser rök ur munnen på de där ute och hur de är klädda i både vantar och mössa.
***
J20 spelade igår på bortaplan mot Rögle och mönstret gick igen. Inför sista perioden var ställningen 2-2, men skåningarna vinner med 4-2 efter sista målet i tom kasse. Ingen revansch där alltså.
***
Det där ömmande revbenet jag har gör att det nog inte blir några innebandyträningar för mig den här veckan. Synd då att det inte är någon hockey i närheten som man kunde passat på att titta på när jag ändå är ledig. Det känns som om Bofors borta på onsdag kan bli något av en vattendelare för den här säsongen, men det är ändå lite för långt bort för att jag ska sätta mig och åka dit en onsdag i oktober.
***
En repris av Tingsryd - Rögle visas i eftermiddag kl 16.45 på Viasat Hockey.
***
Öster då, tänker ni, hur gick det för dem? Jodå, de tog en pinne och nu verkar det i alla fall som att det lutar åt kval. Om det blir kval så spelas matcherna 30/10 och 6/11. Den första matchen krockar med en hemmamatch i Dackehallen, returen i Växjö en vecka senare ska jag nog dock kunna se. På gott och ont.

Så var det fredag igen. Jag tycker det är helg hela tiden numera, och som vanligt lägger innebandyn temat för helgen. Det är match imorgon vilket innebär att det får bli en lugn fredag. Även om innebandyn kan vara förbannat tråkig ibland så är den oerhört nyttig och ger mig oerhört mycket som jag inte kan finna någon annanstans. Min stora förhoppning är att Håkans nya album ligger i brevlådan när jag kommer hem idag. Jag beställde den i början av veckan och hade förväntat mig att få den omgående. Istället har det dragit ut på tiden och eftersom albumet inte heller finns på spotify så är jag i total radioskugga. Ligger skivan där så tror jag det blir en bra helg, gör den inte det så får jag lov att ta till drastiska åtgärder.
***
Enligt rykten så är AIA´s buss till Tingsryd imorgon inställd. Nu behöver det ju inte betyda att det för den delen blir tomt på bortastå, och det hoppas jag verkligen inte. Det har alltid funnits en slags hatkärlek till Rögle. Vi har alltid gillat att åka till Ängelholm, och de har uppenbarligen tyckt om att komma till Tingsryd. Det har funnits en hel del minnesvärda möten genom åren och mest minnesvärda är givetvis de möten runt sekelskiftet då AIA hade ett rykte som ingen supportergrupp nog egentligen vill ha. Så fort det vankades hemmamatch mot Rögle så visste man att det var något utöver det vanliga som skulle komma på besök. Det är nya tider, men visst finns en del av fascinationen för Rögle och deras fans kvar.
***
Det var länge sedan jag tränade innebandy med så gott humör som igår. Det är lustigt hur det dessutom avspeglar sig i prestationen på planen. Dock slutade det hela lite olyckligt då jag gick in lite för hårt i en närkamp framför mål och nu har förbannat ont i ett revben. För ett par år sedan drogs jag med en spricka i ett revben fram och tillbaka i ett par månader, får hoppas att det inte blir något liknande denna gång.
***
Som Israelkritiker så blir man lätt trött på att bli kallad antisemit och så vidare. Det skulle förstås underlätta om Iran inte hade en president med skygglappar som gör vad han kan för att piska upp de antisemitiska stämningarna som trots allt desvärre är utbredda i området. Lösningen på konflikten i mellanöstern är givetvis inte ett utplånande av den judiska staten från jordens yta, och inte heller att låsa in palestinier i två enorma fängelser kallade Gaza och Västbanken. Extremer åt något av hållen kommer aldrig att kunna bidra till en lösning.

Anders Gustavsson pratar om hur vi ska göra bokslut efter 10 omgångar och därefter utvärdera vår insats och vad som eventuellt kan behöva förändras. Nu händer det saker på värvningsfronten och jag kan inte låta bli att göra bokslut redan nu. Det är många namn som snurrar just nu som aktuella och ibland undrar jag om det inte är rena gissningar från en person som framställs som heta rykten när det sedan når en tredje part. Idag skriver SMP om Harlan Pratt som ett namn, och han är det sjätte eller sjunde namnet jag hör ryktas om som förstärkning på backsidan. Många backar blir det och nog känns det som att vi måste skicka någon om vi ska ha in en förstärkning. Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag fram till olika namn beroende på om jag tänker med hjärnan eller med hjärtat.

Ofrånkomligen ligger hjältarna från division 1 mig betydligt varmare om hjärtat. Jag väljer hellre Simon Stark än Temu Elomo, hellre Viktor Tisell än Axel Brage, hellre From Björk än Julius Larsson. Åtta dagar i veckan. Men enbart så kan man ju inte resonera. Dock kan jag inte låta bli att glädjas lite över att det var våra div1-spelare som ledde laget senast i Oskarshamn. Dessa spelare som unisont har dömts ut för och har antagits inte hålla för allsvenskan visar allt mer att de håller. Hansson / Stark, From Björk, Lundström och så vidare var de som ledde laget i onsdags.

Om det är något nyförvärv som jag har blivit väldigt förtjust i så är det Janos Vas, påminner lite om förra årets miljonman. Ungraren spelar med den inställning som man vill se hos alla spelare. Han sliter på, tacklar bakom mål, står upp för sina lagkamrater och gör mål på sina målchanser. En spelare utan märkbara styrkor, men som det verkar med väldigt få svagheter. Koivisto och Jan Öberg är två klasspelare och visar det match efter match, så dem är jag också mer än nöjd med. Markus Molin har kommit igång allt mer efter sin skada och kan nog visa sig bli ganska nyttig tror jag.

Elomo, Thegel och Kaupila hade jag ofrånkomligen önskat mig mer av. Även om den sistnämnda på slutet har visat upp mer spelmässigt så är det fortfarande inte tillräckligt. När, eller om, det lossnar för dessa spelare så blir Tingsryd AIF ytterligare ett par snäpp bättre. Om det inte skulle ske en förbättring, ta i trä, så måste man nog se sig om efter alternativa lösningar.

Detsamma gäller målvaktsidan. Axel Brage har på intet sätt varit dålig tycker jag, men han har å andra sidan inte vunnit några matcher åt oss (nu har vi i och för sig knappt vunnit några matcher i vilket fall). Men vad jag verkligen inte tycker om är det där hoppandet mellan Tingsryd och Linköping. Det kan inte på något vis gynna oss och det verkar inte heller komma någon lösning på problemet. Om nu inte Linköping tänker lösa problemet i sin ända så hoppas jag verkligen att Tingsryd plockar in en ny målvakt så kan Brage fokusera på spel med LHC.

Tränar-Tisell verkar också vara ganska trött på hedersamma förluster...

Det kändes lite som att vara med i dolda kameran igår. När jag och Lidhultarn i ena pausen försökte lämna ishallen för att gå ut och äta så fick vi beskedet att publiken inte fick lämna hallen. Vi försökte lirka lite med att vi hade biljetter och på så vis väl borde vara välkomna in igen. Men där var det blankt nej, lämnade man hallen så var man inte välommen in igen. Lite snopna gick vi och köpte en kaffe istället, och fick beskedet att kopparna var för stora, så att därför får vi bara en halv kopp.  Va?!?
***
Bänkar och buskar rensas bort från teaterparken i Växjö eftersom parken är ett tillhåll för Växjös uteliggare och missbrukare. ”Detta skapar otrygghet, inte minst beroende på att det ofta är hundar på platsen, och det ger också en dålig bild för konferensdeltagare och andra som besöker konserthuset”. Likt de danska försöken att riva problemfyllda bostadsområden så kan man ju undra om det här verkligen är rätt sätt att tackla ett problem. Försvinner missbruksproblemen om vi slipper se dem inne i centrala Växjö? Att sopa saker under mattan och skjuta bort dem ur sitt synfält är nog knappast rätt väg att gå, vad det än gäller.
***
Tingsryd J18 - Frölunda ikväll kl 19.
***
Så här ser planen ut just nu. Våren 2011 spenderar jag antingen i mellanöstern eller i fjärran östern. Efter 4-5 månaders uträttat arbete så tar jag min ryggsäck och reser mot Pakistan. Efter 2-3 månader på luffen väntar där förhoppningsvis nya uppgifter på mig. Det är en förbannat bra plan. Nu gäller det bara att få alla pusselbitarna på rätt plats också.

Stolthet, hjärta, tradition och så vidare. Vi är många som gärna ser oss grönvita som ett föredöme, men likväl flirtas det med jämna mellanrum med den moderna ishockeyn. Senast i söndags så sjöngs det i Dackehallen om småbarn, popcorn och discomusik. En varningsklocka så god som någon. Det finns många som arbetar för att förbättra 'showen' i Dackehallen, och som lägger ner tid på det. All cred till dem, men de kommer alltid jobba i viss medvind. Det finns folk som hävdar, och tycker, att ett fräckt intro är väldigt viktigt. Att det tillför en hel del till upplevelsen och förhoppningsvis får publiken att komma tillbaka till nästa match. Men jag är minst sagt tveksam. Se på klippen nedan och fundera på vad som gör starkast intryck på dig.

1. Tingsryd - Västerås, september 2010
Hemmapremiär i Allsvenskan, och spelarna möts av skränande högtalare.

2. Tingsryd - Leksand, oktober 2010
Hemmaspelarna möts av skränande högtalare, en sjungande publik och ett vackert tifo.

3. Tingsryd - Enköping, mars 2010
Sista hemmamatchen för säsongen, hemmaspelarna möts av en sjungande publik och ett vackert tifo.

Varför inte göra publiken till en bestående del av introt i Dackehallen? Som det är nu så åker spelarna in till någon disco-bit, publiken klappar förstrött men det gör knappt någon skillnad för handklappen hörs inte över högtalarmusiken. Om Gröna Brigaden kunde lära sig sjunga i ett lagom lugnt tempo och vi fått med oss sittplatspubliken så hade det varit det bästa introt i Hockeysverige. Se på klipp 2 och 3, varför inte göra det till en vana? Låt spelarna åka in till stillsam och mäktig sång från publiken samtidigt som den nya stora flaggan täcker ståplats. Behåll den nedsläckta ishallen och spetsa till med ett par blinkande lampor och kanske lite rök. Vi har kapacitet att sticka ut, att göra något annorlunda till att bli vårt signum. Vi hade fått publicitet för det och jag är övertygad om att den mytbild vi försöker måla upp av Dackehalen förstärks ytterligare. Vad vill vi? Vill vi vara en förening i mängden, eller vill vi vara tungan på vågen som strävar efter den förändring många av oss förespråkar?

Förra veckan fick jag en igång en juniordebatt som nog för den här bloggen slog rekord i antalet kommentarer. Är ni lika sugna på att kommentera den här gången? Ni som förespråkar ett 'vanligt' intro med högtalarmusik som dränker allt annat, hur tänker ni? Vad är det i det introt som bidrar till stämningen på ett vis som vi i publiken inte klarar? Vad är bättre? Varför låter vi inte publiken ta emot spelarna?

Även om jag tvingades skrapa rutorna på bilen i morse så känns det som jag går en bra dag till mötes. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som ger mig en behaglig må-bra-känsla i kroppen. Kanske räckte det med en natts ordentlig sömn. Kanske är det för att P3 Populär idag har en timmes intervju med Håkan Hellström. Kanske var det telefonsamtalet jag fick igår kväll. Kanske är det solen som lyser utanför mitt fönster eller kanske är det något annat som har lyfts från mina axlar. Framgången blåser mig hur som helst i ansiktet och just idag känns det förträffligt! Impossible is nothing!
***
Ikväll spelas Holland - Sverige. Sommaren 2004 var jag på plats i Portugal och följde Sveriges matcher i EM-slutspelet. Från just Hollands-matchen minns jag att det var förbannat varmt och att det förlusten kändes oerhört bitter. Ikväll möts vi igen och i vanlig ordning kommer det en innebandyträning i vägen. Min förhoppning är att vi slutar träningen lite i förtid för att få se så mycket fotboll som möjligt.
***
Just nu finns det en massa oro runt omkring mig. Då kan det vara än viktigare att jag står fast och trygg. Något jag brukar kunna vara bra på.
***
På tal om att saker och ting går bra så har den här bloggen ryckt upp sig efter en tillfällig dipp i besökarantalet. Dessutom känner jag rent kvalitativt de senaste dagarna har levererat på en nivå som jag förväntar mig av mig själv. Dock missade jag i vanlig ordning ett jubileum. För någon dag sedan skrev jag tydligen mitt tusende inlägg sedan 1923.bloggspace.se blev nittontjugotre.blogg.se. Grattis till mig!

Fredagsmatch mot Kungälv, är det någon som längtar tillbaka?

Suck, nu slog en koffeinkick modell större in. Ögonen går i kors och i huvudet rusar det så fort så det enda som skulle hjälpa vore att lägga sig ner och sova en timme eller två. Men det är samtidigt det enda som just nu vore komplett omöjligt. Jag tror det får lov att bli en löptur istället, ett bra sätt att bli av med överskottsenergi
***
Det verkar vara galet dåligt intresse för en resa till Oskarshamn på onsdag. Vad väntar vi på? Vi är i Allsvenskan nu, var det här roligare menar ni? Själv ser jag det som en ynnest att ens få chansen att åka till Oskarshamn.
***
Jag har tidigare skrivit om att jag funderar på att åka utomlands till våren. Just nu är listan med tänkbara resmål lång, lite för lång. Av Syd-Korea, Nigeria, Indonesien, Vietnam, Saudia-arabien, Zimbabwe, Jordanien, Sudan, Syrien, Japan, Turkiet, Malaysia, Washington, Indien, Moldavien, Sydafrika, Cambodja, Etiopien, Bangladesh, Kenya, Mozambique samt Uganda ska det bara bli en destination kvar. Just nu består nog min egen topp-3 av Seoul, Hanoi och Damaskus. Frågan är vart jag egentligen vill, och varför. Jag är givetvis inte dummare än att jag inser att det finns olika faktorer som drar olika mycket, på olika platser. Det brukar vara lätt att ge råd, att säga åt folk att följa sitt hjärta, men svårare när det väl kommer till kritan för egen del. Det vore minst sagt skönt att få besked svart på vitt om hur det blir.
***
Var ni uppe i Skybaren igår? Leksandströjan var mycket riktigt nerplockad. Gott så.
***
Det snackas om måltorka förresten. Vet ni hur jävla stort ett hockeymål är? Jag och Lidhultarn hittade ett hockeymål på en hemmamatch som vi mätte upp till ohyggligt stort. Målet är 122 centimeter högt och 183 centimeter brett, och pucken i sin tur är 7,62 cm i diamter och 2,54 cm hög. Det får med andra ord plats en ohygglig massa puckar i ett hockeymål. Skjut bara innanför ramen så är det inga problem.

"Man har valt att kalla den Dackehallen. Uppkallad efter den folkliga upprorsledaren, han som kunde dra med sig ett uppbåd. Uppretade bönder och skogsmän med yxor och vässade pålar. Klädda i den gröna skogens färger. Dackehallen har lite av den stämningen med publiken som tränger sig på och ger tillkänna sitt missnöje. Det ensidiga kravet på rättvisa."

Det finns många bloggar som startas utan någon riktig tanke. Vissa bloggare inser ganska snart att de egentligen inte har något att skriva om, och lägger då helt enkelt ner bloggen. Vissa bloggare har inget att skriva om, men fortsätter När årets hockeyallsvenska skulle promotas från olika Kronobergs-håll så drog både SR Kronoberg samt Smålandsposten fram en bloggande spelare från alla tre lagen. SR Kronoberg slår ännu större på trumman och låter även sina reportrar blogga på området ishockey. Jag kan vända mig mycket mot många av dessa helt meningslösa bloggar. Ska man som journalist blogga så kan jag tycka att inläggen ska handla om journalist-biten. De ska avslöja något, ge oss vinklar på stories som inte kommer fram ordentligt någon annanstans eller skriva om de rykten som ligger under ytan. Idag kom det för första gången ett inlägg från en av SR's reportrar med ett någorlunda intressant innehåll. Äntligen! Det intressanta i Thomas Hermanssons inlägg var förstås Troja-biten, avsnitten om Växjö och Tingsryd höll dock sedvanlig meningslös-blogg-stil.
***
I Danmark ska man riva invandrartäta bostadsområden för att förhindra brottslighet (?), i Frankrike förbjuder man burkor på offentlig plats, i Italien fortsätter jakten på Romer och i Sverige har vi som sagt valt in Sverigedemokraterna i riksdagen. Den som säger att Europa inte går mot mörkar tider har inte sett sig om ordentligt.
***
Desto mer jag läser om denna Liu Xiaobo, desto mer rätt känns det att han har blivit förärad med Nobels Fredspris.
***
Bosse Frank...
***
Jag är dock givetvis medveten om att även jag bloggar om en hel del ointressanta saker. Men det är skillnad. Jag bedriver en privat uppdateras-flera-gånger-dagligen-blogg, och då kan ingen klandra mig för att det blir lite krystat ibland. Men om man som journalist driver en uppdatera-en-gång-i-veckan-blogg så kan man tycka att det inlägget borde innehålla något utöver det vanliga. Jag vill inte kritisera eller såga någon, men jag ställer mig lite frågande till själva tanken med att ha en blogg som inte leverarar. Att ha en blogg verkar för vissa vara ett självändamål, för mig är min blogg ett medel. Det är där skillnaden ligger.

Dagens namn att lägga på minnet; Liu Xiaobo. Det känns som att den norska nobel-kommittén lyckades lite bättre med sitt pris i år än förra året. Nu går det till en kinesisk människorättskämpe som jag aldrig har hört talas om, men tillsammans med den hårda kritik som riktades mot Kina och deras brott mot mänskliga rättigheter så tycker jag det kändes ganska bra.
***
J18 tog igår en seger med 7-6 på hemmaplan mot Mariestad. Även J18 har kommit igång lite efter en förhållandevis knackig start.
***
Igår kväll var det långväga bortamatch med innebandyn. I vanlig ordning höll jag i frågesport för att göra bussresan lite enklare. Frågan handlade om allt mellan himmel och jord, ungefär som den här bloggen skulle man kunna säga. Matchen förlorade vi lite snopet, vilket inte gjorde hemresan kortare. Ikväll ställer jag till med kalas för laget för att bygga nya broar och skapa bättre sammanhållning, minst lika viktigt som finurliga frislagsvarianter

Enestubben hade en tävling i sin blogg om hur det gick till när Tingsryd tog sig till SuperAllsvenskan första gången. Vad han glömde berätta om var hur det var att uppleva denna match i Dackehallen. Historien har berättats otaliga gånger redan, men är väl värd att köra en gång till. Inför sista omgången var förutsättningarna enkla, vi var tvungna att i Dackehallen slå topplaget Rögle samtidigt som Oskarshamn var tvungat att förlora hemma mot bottenlaget Gislaved.

Det var lördagsmatch i Dackehallen, och även om det på den tiden inte fanns någon skybar så var stämningen god. Den blev inte sämre när luckan öppnas och ansvarig för resultattavlan hänger upp bortaledning i Oskarshamns ishall. Gislaved håller ledningen under hela matchen, men IKO knappar in. Tingsryd avgör sin match ganska omgående och nu ligger det stora fokuset på resultattavlan. Mest minnesvärt från matchen är när luckan öppnas och killen som ska hänga upp ännu en siffra på tavlan står och dansar med den i handen innan han visar att GSK gjort ännu ett mål. Ett stort jubel bryter ut i Dackehallen, i samma veva gör Rögle mål men det rör ingen i ryggen.

Tingsryd vinner sin match och det visar sig att det återstår 10 minuter av matchen uppe i Oskarshamn. Radiosporten kopplas in i högtalarna och medans ett pojklag gör entré på isen för att träna står tusentalet åskådare kvar på läktarna och hoppas på att GSK ska hålla ut. IKO vinner skotten med 53-16 men förlorar matchen med 5-4. Jesus amalia vilket minne, och vilket firande det blev.

Nu ska jag till Vimmerby. För egen del blir det inget mer bloggande idag, men det betyder inte att övriga bloggar behöver ligga nere.

Kommentarer överflödiga...

Jag tycker att Taif har tappat mycket i tänket hockey/krona. Man måste utgå därifrån och sedan börja prioritera.

Det som sägs om att J-lagen skulle bli dåliga om de bästa lyfts bort kanske är sant. Det får dock med sig positiva följder. talangfulla juniorer ser att man kan få ta steget i Tingsryd och säker hockeygymn. eller? Den vesäntliga frågan är: varför finns det juniorlag? Jo, meningen är att man ska få egna spelare härifrån (inte för att det är på skoj). realistiskt är att få upp minst 2 varje säsong som på allvar tillåts utmana om en plats i startuppställningen.

Tränaren, styrelse och sportchefen måste börja hitta en röd tråd. Vad vill Taif? Nu gör man mycket, men inte med den effektiviten man borde. Vi värvar spelare lite här och där. Juniorerna fattar att det nästan är omöjligt att komma upp för om någon blir skadad, värvar/lånar man en annan. Man tror alltid att alla spelare som kommer från nått annat håll är bättre.

Tror är stort skäl till varför VCR lämnar är för han ser hur det gått för de andra "spetsjuniorerna". Vi tar inte hand om dem som elitserieklubbarna och deras resurser är också givetvis bättre.
2010-10-06 @ 18:19:31

Jag undrar vilka spelare ni pratar om när ni säger att talanger slarvats bort av TAIF??

Tror inte att alla fattar hur tuff allvenskan är nuförtiden. Man har det tufft som det är nu och skulle man göra som vissa vill och slänga in juniorer så blir det givetvis ÄNNU tuffare.

Efter ett par dagar av förkunnanden av naturvetenskapliga Nobelpriser så kommer idag det pris som jag har störst chans att förstå, och som jag själv ämnar att en dag vinna. Vem som bör få priset idag har jag inte så mycket åsikter om. Jag läser själv inte så mycket skönlitteratur längre, särskilt inte när jag är i Sverige. Och de två författare jag helst läser, Hemingway och Steinbeck, har redan både fått priset samt gått bort för ett halvt sekel sedan, så ingen av dem lär vara påtänkt. Och att vänstervridna globaliseringskritiker som Naomi Klein skulle få priset håller jag dessvärre som ganska osannolikt, även om det vore en snygg gest.
***
TAIF J20 vann igår derbyt mot Troja. Efter den senaste tidens segrar ser tabelläget aningen ljusare ut. På lördag väntar ny hemmamatch mot Trojanerna, ett ypperligt läge att förbättre situationen ytterligare.
***
Nog hade det kunnat vara skönt att kunna kritisera Israels politik utan att behöva bli anklagad för att vara antisemit. Jag föraktar den politik som Israel för, men det betyder inte att jag föraktar israeler eller judar. Jag föraktar mycket av det som Växjö Lakers i mina ögon står för, men det betyder inte att jag hatar de personer som av outgrundlig anledning håller på Lakers.  Man måste kunna kritisera till exempel Israel, tifogrupper, juniorverksamhet, Växjö Lakers eller kanske kungahuset utan att behöva bli utmålad som en rabiat motståndare till samma företeelse. Debatt och kritik är ofta utvecklande, inget som man ska bemöta med förakt och oförståelse. Världen är dessbättre inte så svart eller vit, det finns nyanser!
***
I morse fick jag ett MMS av en de bästa polarna. MMS'et kom från BB och på bilden fanns hans hans nyfödda son. Storartat! Det skålar vi för!
***
Medgångssupportrar eller ej. Frågan är när det senast hände att vi hade tre raka förluster. Utan att ha någon som helst faktakoll i ryggen så kan det mycket väl ha varit tio år sedan senast. Oavsett om det är en högre serie, så tär förluster på psyket. Men oavsett utgång, så är en hemmamatch mot Leksand betydligt roligare än mot Kungälv, Karlskrona eller Pantern, så jag mår inte dåligt.
***
Jag rekommenderar verkligen att ni läser den Svd-artikel om Israel-protester som jag länkade till. Där kan man då sannerligen prata om onyanserat.

Nu drar jag till Ronneby. Det finns en blåögd och naiv förhoppning att vara hemma till hockeyn börjar, men så lär inte bli fallet. Vill ni ha något intressant att läsa så finns det många bra kommentarer till junior-inlägget nedan.

Ska man nu hänga upp något på väggarna så tycker jag att ska vara tygsjok som går i grönt och vitt med mozambicanska frihetshjältinnor på. Inget annat är gott nog.
***
Erik Almqvist, SD:s pressekreterare och ny riksdagsman, på tal om frihetshjältar, skriver på Twitter; "Vidrigt politiserad kyrka som tar ställning för vänsterextremister." Ja, det är verkligen typiskt vänterextremister att tala om människors lika värde och fördöma rasismen i vårt samhälle. Det viktiga är i alla fall att de där utlänningarna lär sig vett och etikett samt hur man ska uppföra sig i Sverige.
***
Ska ni inte sitta och kolla på Mora-TAIF på datorn ikväll så spelas det derby i Dackehallen, TAIF - Troja J20. Seger senast för juniorerna, vore guld värt för juniorerna att följa upp med ännu en seger.

En kommentar nedan bad mig som oppononsbildare för goda ideal belysa frågan om vår juniorverksamhet. Idag har det kommit ut att vår supertalang Crus-Rydberg lämnar för Linköping. Som jag har förstått det så lämnar han för att gå hockeygymnasiet i Linköping, så med andra ord antar jag att han spelar klart säsongen i Tingsryds j-organisation. Samtidigt är Simon Dahl redan i Linköping, Robin Olsson i Mörrum, Rasmus Johansson samt William Quist i Nybro och Sebastian Arvidsson har försvunnit någonstans i Blekinge. Alla är spelare som mer eller mindre bedömdes som stora talanger men som alla har lämnat. De två sistnämnda fick i och för sig mycket speltid i TAIF, men valde att lämna då de trodde sig kunna utvecklas bättre på annat håll. I fallet Simon Dahl kan man ju såhär i efterhand undra om inte han hade kunnat spela i en fjärdekedja förra säsongen istället för till exempelt David Jonsson.

Det här med juniorer har alltid varit en fråga som upprör, vi vill se många egna produkter i a-laget men samtidigt vill vi se ett a-lag i allsvenskan. Det är en svår balansgång att ge juniorer speltid samtidigt som vi vill nå resultat. Ofta kan man känna att en del av kritiken kommer från föräldrar, vänner och andra som rör sig runt den juniorspelare som inte får chansen. Men lika ofta kan det kännas som att unga spelare får stå tillbaka eftersom det är enklare att peta dem än en 'dyr' värvning som inte presterar bättre. Olausson, Johannes Jönsson, Arvidsson, William Quist, Oskar Fransson, Simon Stark, Ekman-Larsson och Micke Söderlund är de som jag på rak arm kan komma på som verkligen har tagit steget de från juniorlagen till a-laget de senare 5-6 åren och som har spelat till sig en riktig plats. Lägg till spelare som Fridhagen, Robin Larsson samt Niedomyslar och Waldemarar som också har varit med, men som aldrig riktigt klarade av att imponera tillräckligt för att få stanna kvar. Det har dessutom varit med ytterligare ett gäng juniorer genom åren som inte har gjort särskilt djupa avtryck. Kanske höll de inte måttet, eller fick de inte tillräckligt med chanser.

Jag önskar att jag som opinionsbildare kunda sätta ner foten här och ha en åsikt. Men jag är rädd att jag är för dåligt insatt. Trots att jag har sett en del j-hockey så kan jag inte riktigt bedöma skillnad mellan J20 och en div 1-match (som det trots allt har handlat om i många år). Jag önskar givetvis att talanger skulle få chansen, och leverera, i A-laget men jag vet inte hur troligt det egentligen vore. 

Varför lämnar talangerna, de som gör det, och vad kan vi göra för att behålla dem? Bör vi försöka behålla dem? Eller är den listan av namn som jag skrev ovan kanske ganska hyfsad trots allt? Där räknade jag upp 8 killar som har spelat sig upp i A-laget och gjort det tillräckligt bra för att verkligen bli a-lagsspelare. Hade de kanske något som övriga inte har? Hur många juniorer är det rimligt att förvänta sig ska hålla måttet? Vad tycker ni?

Sportbladet skriver idag om Anton Lander, Timråtalangen som tackade vänligt men bestämt nej till en marknadsmässig lön för att klubben skulle kunna värva fler spelare. Givetvis är det sånt här som vi uppskattar och hyllar. Laget för jaget och så vidare. Eller är det bara vi Tingsrydare som tycker om spelare som visar prov på sunda värderingar? Det är väl vi som är de där bakåtsträvarna som inte har förstått hur den moderna ishockeyn fungerar och att hockeyspelare är handelsresande utan några som helst anlag för varken moral eller ansvar. Så brukar det låta, så jag antar att Anton Lander tillhör samma kategori bakåtsträvare utan insikt i hur den moderna ishockeyn egentligen fungerar. Han har ännu inte förstått och förlikat sig med tanken på att det är pengarna som styr. Sorgligt...

Att jag är väldigt förtjust i Star Wars är ingen hemlighet för mina vänner. I helgen har någon uppenbarligen varit förbi min stora villa och lagt en R2D2 i brevlådan. Eller det kanske inte är en vän, det kanske är en hemlig beundrare. En bloggläsare som stalkar mig? Hur som helst så var det djupt uppskattat och R2D2 står nu placerad på hedersplats i TV-rummet!
***
Oliver Ekman-Larsson är nu väldigt nära en plats i Phoenix NHL-trupp. Det känns nästa lite overkligt att han åkte runt med sitt galler i Dackehallen för tre säsonger sedan, jag undrar om vi då verkligen förstod vilken supertalang det var.
***
Jag efterlyste förra årets juniorspelare Patrik Linander och Rasmus Willman häromdagen, J skriver "Rasmus Willman tillhör denna säsongen Kallinge i div.2. Patrik Linander spelar ett snäpp högre upp i seriesystemet & representerar i år hans modeklubb, Valbo.", och H fyller på med "De båda spelarna är födda 1990 och således inte längre juniorer. Rasmus Willman satt på bänken hela matchen idag när KRIF hade seriepremiär mot Limhamn". Så var det mysteriet löst.

Idag cyklade jag hem på lunchen. Det vankades öppning av riksdagen på TV och eftersom jag hade gäster på min övervåning så tyckte jag det var på sin plats att äta lunch hemma. En nudelwok intogs samtidigt som Mona Sahlin och Peter Eriksson räknade röster på TV. Om man ska gå efter Reinfeldts logik så har nu moderaterna alltså tagit stöd av Sverigedemokraterna i valet av ny talman, men det är en logik jag inte direkt håller med om. Sedan vankas det stor humor när Sverigedemokraterna gick upp i talarstolen och presenterar sig som riksdagens tredje största block, Sverigeblocket. SD lade sedan fram Mikael Jansson som kandidat för platsen som andra vide talman eftersom de anser sig vara riksdagens tredje största parti. Läs följande intervju med Jansson  så får ni se vilka stjärnor vi har fått in i riksdagen.

Vi brukar vara snabba att klaga på vädret när det är dåligt, men folk glömmer ibland att glädjas åt vädret när det är fint. Nu har vi närapå haft två veckor med fint höst-väder. Det är en fröjd att rulla runt på cykeln i fint höstväder. Och det är väl värt att passa på, för det kan slå om när som helst. En kopp kaffe och en kanelbulle ute i solen var inte alls fel en dag som idag, trots att SD fått tillträde till riksdagen.

Det är dags för match mot Malmö, och det väcker ofrånkomligen en den minnen. Klippet ovan är före min tid, men ändå väldigt väl värt att se. Mitt första minne av Malmö är från säsongen 93-94. Som så många andra fick jag upp ögonen för ishockeyn efter guldet i Lillehammer-OS. Veckorna senare skulle det spelas SM-slutspel och landets nya superstjärna Peter Forsberg gjorde lite som han ville. I finalen ställdes hans Modo mot Malmö IF och på något sätt blev det lite av David mot Goliat, det onda mot det goda och så vidare. Och jag tror knappt någon höll på Malmö i den finalserien.

Kommunalstrejken i Sverige 1995 gjorde att jag fick ännu ett minne av Malmö IF. Konflikten berörde framför allt sporten då de anläggningar som var beroende av kommunalarbetare inte gick att använda. Elitserien kunde inte spela, eftersom inga kommunala ishallar fick användas. Dackehallen, som har bytt ägare varannat år känns det som, berördes inte heller av kommunalstrejken och just därför kom Malmö IF till Dackehallen för en träningsmatch. Som minderårig och nybliven hockeyfrälst så var en träningsmatch förstås lika viktig som en vanlig match.

Malmö vann dock förkrossande enkelt med tvåssifrigt har jag för mig. Vad jag dock minns allra mest är att Mathias Olsson (som senare gjorde en hel del minst sagt tveksamma klubbval) började slåss med en Malmö-spelare och att Robert Burakowsky gjorde ett minst sagt anmärkningsvärt mål. Han kom i friläge, la klubban mellan egna ben och satte pucken i krysset bakom TAIF-målvakten. Jag får för mig att det var Marcus Svensson som var målvakt, men med tanke på vilket år det var så är det kanske troligare att det var Tuben Svensson som stod i mål.

Hur som haver, imorgon får jag för första gången se mitt TAIF möta Malmö i en tävlingsmatch och det ser jag väldigt mycket fram emot. J18 slog Malmö igår och jag hoppas på något liknande imorgon.

Jag har numera en sju anfallszoner stor trädgård att ta hand om. En ordentlig fågelholk är nog vad som behövs i något av alla mina träd.