Gemensamt ägande
På viss håll går debatten just nu het om vad som hände, eller inte hände, på läktarna i Ljungby igår. Ett sundhetstecken så gott som något. Läktarkultur är beroende av att det kommer nya generationer och fyller på underifrån. Det hade inte fungerat om vi som stod där på 90-talet fortfarande var de drivande inom Gröna Brigaden. För 6-7 år sedan kom den blekingska sektionen in och började göra sig allt mer märkbar på läktarna. På senare år har det kommit ännu en ny generation som även de försöker bidra till läktarkulturen. Det står fem, sex, sju, femton generationer TAIFare på läktarna och det är nog oundvikligt att finns delade meningar om vad som egentligen är okej på läktarna.
Precis som samhället i stort så finns det ingen som kan hävda äganderätt till läktarna eller till supporterkulturen. Vad som sker på läktarna är som en organism som ständigt är i förändring, och som består av de som utgör samt formar den, och vad de bidrar med. Precis som i övriga världen. Det finns grupper i samhället som hävdar att de har större rätt till ett landområde för att de har varit där längst, det finns andra grupper som hävdar att de har större rätt eftersom de gör mer nytta av området. Rent filosofiskt och utopiskt så tycker jag att äganderätt av land känns fel. Vi äger inte jorden, vi lånar den av våra barn och så vidare. Det finns flera exempel på länder där ingen mark kan vara privatägd, utan man har bara rätt att nyttja den.
För att gå tillbaka till läktardebatten så är det nästan så jag tycker att det bör fungera. Ingen äger läktarna, vi har dem gemensamt och det är upp till alla oss som köper biljett att göra det bästa av den. Att det har kommit en ny ung generation som försöker skapa nya dimensioner med TIFO´n och så vidare är ett inslag som nu finns på läktarna även i Dackehallen. Precis som i övriga samhället så handlar det på läktarna om ett givande och ett tagande där ödmjukhet och förståelse blir viktiga ingredienser. Dels så måste det finnas en förståelse för att alla inte direkt accepterar att det kommer in nya element på läktarna som rör om i den gryta som lätt annars stelnar. Men det måste å andra sidan även finnas en förståelse och uppskattning från oss som har stått på läktarna i många år att det sker något nytt, att folk tar initiativ. Jag tycker egentligen inte om att det av misstag kastas in papper på isen, eller att Tingsryd AIF skulle få böter för något som sker på läktarna. Men att det kommer nya generationer TAIFare som bidrar till, förnyar och till viss del tar över det som vi lämnat efter oss tycker jag väldigt mycket om. Ingen av oss har egentligen rätt eller fel, för vad som sker på läktarna har vi alla rätt att tycka till om, då vi står där tillsammans. Oavsett ålder, åsikt eller röst-styrka.
