Vi är framme

Hur sätter man ord på vad som väntar imorgon? På något vis kan jag känna att det är synd med ett möte mot Växjö redan i premiären. På något vis har derbyhets, biljettstrul och clownerier överskuggat det faktum att vi är tillbaka. Egentligen hade det varit härligare att inleda med en premiär hemma mot Västerås på lördag, en match där vi kunde fira vårt avancemang och att rättvisan har segrat. Imorgon väntar en match där matchen i sig för många är viktigare än det faktum att vi är tillbaka. Jag har länge påstått att resultatet imorgon i det långa loppet inte är viktigt, det viktiga är att jag kan bära huvudet högt och som allsvensk supporter kliva upp på läktarna i Växjö Ishall för att se mitt allsvenska Tingsryd AIF. En allsvensk premiär är större än resultatet i densamma.

I maj 2002 fick vi beskedet om att vi hade blivit nerflyttade i division 1. Jag gick fortfarande på gymnasiet på den tiden och fick ett telefonsamtal med beskedet precis innan jag skulle in på lektion. Sen den dagen har kampen för att ta oss tillbaka varit på allas hornhinnor. Mariestad, Borås, Asplöven, Väsby, Tyringe och Örebro är några av lagen som under åren kom i vägen och hindrade vårt avancemang. Åren gick, supportrar gav upp och nya anslöt. Kampen fortsatte men förändrades på sätt och vis från revanschlusta till en ren längtan om att gå upp. För mig, och fler med mig, så har det dock alltid varit en kamp för upprättelse. En kamp för att ta oss och tillbaka och återigen få umgås i de finare salongerna. En kamp för att återigen kunna stå upp för vilka vi är och för vad vi står för.

Nu har vi vunnit den kampen. Efter åtta år så vann vi den avgörande matchen i Sundsvall och kampen var över. Nu inleds vårt segertåg. Nu inleds firandet. Nu kommer belöningen för vad vi har vunnit. Samtidigt som det här är en seger så startar nu en ny resa. En resa som kräver nya viljor och nya krafter. Vi spelar imorgon ett derby som nog på förhand är det hetaste på år och dar, men jag kan inte låta bli att känna att resultatet är sekundärt. Det primära är att det spelas, att vi har tagit oss dit. Nu krävs det nya viljor, krafter som inte ser morgondagens match som en seger enbart eftersom den spelas. Nu krävs det att ni som inte är nöjda med att enbart gå upp i allsvenskan tar tag i taktpinnen. Själv kommer jag ägna morgondagen åt att njuta, åt att se frukten av det slit vi i så många år har lagt ner. Nu är vi här, vi har vunnit. Vi är framme! Nu gäller det att ta nästa steg.


Kommentarer
Postat av: R

På pricken!

2010-09-14 @ 13:08:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0