vem är vem?

Nu har jag varit i Korea sedan i tisdags och saker och ting börjar falla på plats. Mycket av det jag trodde var glömt börjar komma tillbaka när de första intrycken har lagt sig. Det finns mycket man kan säga om koreanerna, både på ont och gott. Det finns en hel del breda generaliserande drag hos detta folk som ganska omgående ger sig tillkänna om man anstränger sig med att se efter. Drag, som både på gott och ont, bidrar till koreanernas charm men som också får mig att ofrånkomligen dra paralleller till en annan, mindre smickrande gruppering.


Ytlighet och fåfänga kännetecknar de flesta koreaner. Det är frisyrer, kosmetika och oroliga blickar i fickspegeln när chansen ges. Höga klackar och korta kjolar ar ett maste, trots att temperaturen stundtals ligger ner mot -10 c. Konkurrensen är påtaglig och förutom de ok av förväntningar och måsten som samhället lägger på de unga koreanernas axlar så är de också tyngda av denna hets att se bra ut. Det är så oerhört viktigt att bli sedd i Korea, att ha ett vackert yttre att imponera med. Det räcker inte att följa sitt hjärta och att vara nöjd, syns man inte så finns man inte.


Något annat som är typiskt för koreanen är den flockmentalitet som präglar dem. I Korea går man inte ensam och äter lunch. Jag kan personligen trivas med att vandra omkring ensam eller läsa en bra bok på ett café. Jag har inga problem med att ensam släntra omkring på ett museum, men jag vet att det i koreanernas ögon inte är helt ok. Här är det oerhört viktigt att inte sticka ut, att följa med i strömmen och att ha någon att stödja sig på. Man gör inte saker och ting ensam här. Ingen är någonting utan det kollektiva i ryggen. Koreanen är inte den som ensam ställer sig upp och säger ifrån när något är fel. För koreanen är harmoni och hierarkiska strukturer betydligt viktigare än att stå upp för vad sitt hjärtas mening.


Vad inte många känner till om Sydkorea är de militärdiktaturer som styrde landet sedan självständighet 1948. Efter koreakrigets slut 1953 har landets styrts av regimer i tur och ordning under Park Chung-hee, Chun Doo-hwan och Roh Tae-Wo. Det folkliga missnöjet växte och till slut var de breda massorna ledde av studenter och medelklassen ute på gatorna och demonstrerade för sina demokratiska rättigheter. Demonstrationerna slogs ner gång på gång men växte och återkom än starkare med jämna mellanrum. Sedan 1992 har Sydkorea varit en fullgod demokrati, mycket tack vare folkets protester.


Dessa tre egenskaper gör att jag, om än motvilligt, inte kan låta bli att jämföra koreanernas lynne med en annan grupp. Det är givetvis särdrag som kännetecknar de flesta supportergrupper, men vissa betydligt mer än andra. Vilka tänker ni på om jag säger fåfänga, plast, bekräftelsebehov och ’sjunger bara när det lyser’? Vilka är det mer som går att beskriva som en likriktad grupp, en grupp som reser i grupp och som inte ifrågasätter på ensamt bevåg? Ett forum där vindarna ständigt blåser åt samma håll. Vilka är det mer som, när det visar sig inte vara ensamma i frågan, helt plötsligt genomdriver protester och bojkotter? Koreanerna må ha demonstrerat för goda skäl, och gör det fortfarande, men det går inte att säga om den grupp som uppenbarligen står på ståplats för den goda siktens skull. De som hotar att genomdriva protester och i fortsättningen bedriva en tyst läktarrörelse i sin besvikelse över att inte få se offensiv ishockey i två perioder. Vilka är det som imorgon kommer till Dackehallen för att genomdriva en protest som ingen tycks bry sig om? Samma grupp som envetet kämpar för att bli erkända, för att synas och för att få bekräftelse.


Jag vet in om parallellerna är av godo eller ondo, om det innebär att jag borde tycka mer eller mindre om koreanerna, eller om lakejerna. Det krävs nog en hel del mer funderande innan jag kommer fram till det. Men jag vet att jag önskar koreanerna ett slags uppvaknande och en insikt om vad som egentligen är viktigt är vad som finns bakom den vackra blanka fasaden. Och om jag önskar koreanerna ett sådant uppvaknande så vore jag en hycklare om jag inte önskade detsamma för lakejerna.


Vilka ar vi da i denna liknelse? Tingsryd ar val da narmast att likna vid det protektionistiskt instangda Nordkorea. Med en bakatstravande tro pa det forflutna och med en naiv tro pa sjalvforsorjande sa har vi val blivit den part som ingen tycker om och som ingen lyckas forsta sig pa.


Goda beslut

Jag ar nojd med flera av mina beslut innan jag drog till Korea. Kala vaggar i mitt rum, bra att jag tog med TAIF-flaggan. Galet kallt i Seoul, bra att jag tog med TAIF-mossan. Dessutom valde jag att inte be om rapporter fran TAIF - Bofors, ocksa ett bra beslut uppenbarligen.


Tillfällig avveckling

Den senaste tiden har uppdateringarna känts alltmer krystade och motiveringen alltmer frånvarande. Det har naturligtvis till stor del berott den resa som nu stundar och de förberedelser som jag har gör inför den. Min blogg har genom åren hållt en på tok för hög standard för att jag nu ska nöja mig med krystade inlägg som inte håller samma nivå. Nu lämnar jag landet om några dagar och då finns det ingen anledning längre att hålla uppe den här bloggen. Jag har drivit många frågor som inte är direkt relaterade till TAIF, och det glädjer mig att ni har accepterat detta. Jag brinner för att försöka öppna ögonen på min omgivning, jag vill informera om omvärlden, och om många av de orättvisor som vi i Sverige lätt blundar för.

Jag vill uppmärksamma palestinernas kamp för självständighet, jag vill uppmärksamma den orättvisa politik som bedrivs på många håll i världen, jag vill visa på alla de människor runt om som fortfarande lever under förtryck eller utnyttjande, jag vill visa att befolkningen även i U-länder är värda lika mycket som oss, jag vill visa på att vår värld är på väg åt fel håll, jag vill visa att oliktänkande, mörkhyade eller muslimer inte är mindre värda och jag vill visa att vi har råd att leva i en värld där vi bryr oss om varandra. Har jag lyckats fästa er uppmärksamhet vid någon av dessa frågor så är jag nöjd.

Nu återvänder jag till Korea, landet där jag för två år sedan upplevde det svidande nederlaget mot Asplöven. Nu är det svenska ambassaden i Seoul som gäller och förhoppningsvis kan det leda till något nytt så småningom. Det finns en fascination för vad som händer i Korea och det ska bli oerhört intressant att återvända och återskapa en, möjligen mer rättvis, bild av den korenska halvön och de utmaningar som den trots allt står för.

TAIF står också inför tuffa utmaningar. Oavsett hur den här säsongen slutar så tror jag att vi, supportrar, spelare, ledare och föreningen i helhet har lärt sig en hel del. Allsvenskan var kanske tuffare än vad många trodde och med en tuff inledning där puckarna studsade stolpe ut så blev skutan svår att vända. Potentialen och kunnandet har vi, det visar vi med jämna mellanrum. Om det kunnandet bara kunde komma fram med lite tätare mellanrum så tror jag att den här säsongen kan sluta väl.

Den senaste veckan har en kampanj för Selmaklubbens revival dragits igång från supporterled, en kampanj jag tror på. Det är inget krav på oss TAIFare att vara med i Selmaklubben, men jag ser det som självklart. Selma-klubben har funnits så pass länge och är nu en del av vår förening. Av vår ryggrad och av vår själ. Genom åren har den bidragit med ofantliga summor pengar till föreningen, men selmaklubben handlar inte enbart om ett ekonomiskt bidrag. Selmaklubben visar att du bryr dig. Selmaklubban är gräsrötternas bidrag till TAIF. Vi köper lotter, öl och mat i Dackehallen, på det viset bidrar vi vid varje hemmamatch. Men genom Selmaklubben gör vi något gemensamt, genom Selmaklubben visar vi TAIF vad de har i ryggen. Genom Selmaklubben visar vi att vi är många, och att vi bryr oss. 50 kronor i månaden är inte mycket pengar, men om du ansluter dig till rörelsen så visar du att du är en del av detta, och inte bara är en passiv åskådare.

Att leden sluts och att vi / ni supportrar känner den gemenskap som selmaklubben är en del av kan vara viktigt även för laget på isen. Jag tror det är oerhört viktigt att tänka på vilka signaler man sänder och vilken energi man bidrar med. Ibland är det så underbart tydligt hur positiv energi studsar mellan väggarna i Dackehallen. Den sköljer över läktarna och ner på isen för att stärka våra smaragdgröna ishockeykrigare. Det finns dock personer på läktarna som till stor del verkar stå där för att skrika på domaren, som inte verkar vilja bidra till den positiva energin. I stundens hetta må det vara en sak, men om man minuten senare fortfarande stå och skrika att domaren borde dö så kanske lite eftertanke vore på sin plats. Vilken stämning sprider jag till övriga likasinnade på läktaren och vilket stöd känner spelarna på isen av mitt bidrag?

I motgång så är denna positiv energi naturligtvis svårare att finna. Frustrationen är större och besvikelserna har varit många. Men min uppmaning är att i så stor utsträckning lämna de känslorna hemma. Jag vill inte se några läktare där vi grönvita står likt lakejer som klappar händerna på beställning. Men jag vill se läktare där vi sluter oss samman och gör det här gemensamt till något stort. Just nu är läget så pass skört att varje bidrag, positivt eller negativt kan få vågskålen att tippa över åt ena eller andra hållet. Stödet från Dackehallens läktare är en viktig kraft i kampen för att hänga kvar i Allsvenskan. Den kraften måste vi hålla hårt i och kanalisera i rätt riktning.

Den här bloggen har under mina fyra år lagts ner och lagt på is ett antal gånger. Men för er som har varit med på resan så vet ni att jag varje gång har lyckats hitta tillbaka. I de flesta länder går det att finna trådlösa nätverk och uppkopplingar som möjliggör uppdateringar. När jag har hittat min vardag i Sydkorea och skaffat mig mina rutiner så kommer nog den här bloggen att börja uppdateras igen. Tills dess säger jag, på återhörande!

//Alltid grönvit, alltid trogen!

Källkritik

Citat; "Rätt intressant att läsa att Tingsryd erbjudit Conny Strömberg 350.000 kr. Det är vad Fahlander säger. Gustavsson säger att det var ett krav av hans agent Mikael Fahlander och inget erbjudande. Ord står mot ord och jag vet vem jag ska tro på". I vanlig ordning tas det på många håll som en sanning. En sanning som man inte vill ifrågasätta eftersom den passar så bra in i den bild av det TAIF som man vill trampa på. Jag har ingen aning om ifall Sportbladets uppgifter från igår stämmer, men jag har i alla fall förstånd nog att ta dem med ett par nävar salt. Citat2; "En kille som är så rikskänd lögnare som Fahlander lider ju av den nackdelen att de få gånger han kommer med sanning så tror ingen honom ändå."

På avveckling

Det blev enligt uppgifter bra respons på supporterkampanjen igår. Genom ideella krafter har en kampanj dragits igång för att visa att vi kan leverera på den här nivån, att stödet finns. Och gårdagens resultat var goda, men vi kan bättre. Det är inget krav på oss TAIFare att vara med i Selmaklubben, men jag ser det som självklart. Selma-klubben har funnits så pass länge och är nu en del av vår förening. Av ryggraden och av vår själ. Genom åren har den bidragit med ofantliga summor pengar till föreningen, men selmaklubben handlar inte enbart om ett ekonomiskt bidrag, selmaklubben visar att du bryr dig. Selmaklubban är gräsrötternas bidrag till TAIF. Vi köper lotter, öl och mat i Dackehallen, på det viset bidrar vi vid varje hemmamatch. Men genom Selmaklubben gör vi något gemensamt, genom Selmaklubben visar vi TAIF vad de har i ryggen. Genom Selmaklubben visar vi att vi är många, och att vi bryr oss. 50 kronor i månaden är inte mycket pengar, men om du ansluter dig till rörelsen så visar du att du är en del av detta, och inte bara är en passiv åskådare.  Så om du inte skrev upp dig för Selmaklubben igår så finns chansen återigen på fredag.
***
Imorgon 16.30 på Viasat Hockey, repris av TAIF - Leksand. Om inte annat är den kul att se för det är fortfarande galet ovant att se Dackehallen på TV, att se sig själv på TV är än mer ovant och att se Tingsryd vinna är kanske allra mest ovant.
***
Packandet flyter på oväntat bra och just nu är det stora problemet hur jag ska få med mig min innebandyklubba till Sydkorea. Jag tänker inte släpa på den som handbagage, så lösningen får bli att skruva av bladet och låta skaftet gå igenom hela väskan för att sticka ut lite på toppen. Att jag skulle ta med min klubba till korea var nog bland det sista jag hade väntat mig, men nu har jag hittat både lag och en liga i Korea. Så om jag inte lyckas fullt ut med det yrkesmässiga så kanske jag har en framtid som innebandystjärna i en amatörliga.
***
Det sägs nu att Brage har lämnat föreningen för gott i och med lill-tisses comeback.Om det är någon spelare som har haft svårt att vinna supportrarnas hjärtan i år så är det Brage. Att han konsekvent valde, eller om någon annan valde, att spela i den där Linköpingsmasken underlättade inte direkt hans acklimatisering till föreningen och vad vi vill stå för.

Stor succé

Gårdagens stora succé, frånsett de två poäng vi knep, var det Triss-godis som hade översvämmat ishallen. Det artade sig dessutom så lyckligt att jag föredrog de svarta pastillerna, den nyblivna pappan föredrog de blåa och Lidhultarn de gröna. En ivrig byteshandel av gottebitar inleddes innan vi i slutet av andra perioden alla hade skavsår i gommen efter att oavbrutet ha suttat på pastiller i olika färger.

Man tager vad man haver

Finskorna är inhandlade och skjortorna är strykta. Ska jag nu inleda min nya era som välklädd så ska det göras på allvar. Tanken igår kväll var att även inhandla den gråa och diskreta TAIF-halsduk som jag hade fått för mig fanns i souvenirboden. Dock visade det sig att det endast fanns grönvita halsdukar som nog inte så gör sig så bra till kostymen. Så istället för en ny halsduk så blev det ett stort klistermärke för att smycka min nya dator.
***
Dagens Palmebild.
***
Igår kväll medans jag väntade på att tröttheten skulle infinna sig så blev det att jag tittade lite på Phoenix - San Jose. Jag trodde själv att jag skulle se en hel del av Phoenix i år men då vår senaste NHL-export inte varit helt ut bofast i laget så har det inte blivit av. Men igår kväll var han med i alla fall, och gjorde mål dessutom
***
Lundström var inte den ena hjälten som var tillbaka igår, äntligen fick vi även se Viktor Tisell igen.
***
Stenen i ryggen blev droppen, en artikel som har uppmärksammats en hel del på sistone och är väl värd att läsa. Inom samma ämne så såg jag igår SVT´s dokumentär om Sverigedemokraternas 100 första dagar i Sveriges riksdag. Utan att skuldbelägga någon eller att kunna sätta fingret exakt på vad det är som sker i Sverige så tycker jag fortfarande att det känns obehagligt.
***
Therese Alshammar! Som jag unnade henne det priset! När vi satte oss i bilen igår efter matchen så fick vi höra på radiosporten att det endast var Alshammar och staffettlandslaget kvar i kampen om Jerringpriset. Då tog jag telefonen och ringde in en röst på henne. Det är möjligt att hennes prestation inte är tillräcklig för att vinna ett Jerringpris men den karriär hon har haft och den förmåga hon har att år efter år hänga med i världstoppen gör att hon förtjänar priset.

Från twitter

Härligt att se att Sportbladets nya påläggskalv, Marcus Leifby, håller fast vid sina ideal trots bevakning av januariläger med fotbollslandslaget i Sydafrika.

Leksand can we play you every week?

Efter kvällens match fick jag ett sms från en utflyttad TAIFare i Västeråsregionen; "Vad snygga ni var i TV. Var lite glada, det blev ju två poäng!" Och glada var vi. Koivisto var glad, Simon Stark var glad, Leiononen var glad, Lundström var glad och Janos Vas var glad. Om vi kritiserar det här laget för att de ibland visar brist på känslor och inställning så ska de också få beröm när de bjuder på det motsatta.
***
Tingsryd var bra ikväll. Vi var bättre än Leksand och vann rättvist, inget snack om den saken. Det kändes förvisso lite snopet att vi tappade segern på slutet av ordinarie tid, men så här i efterhand känns det förstås helt ok med två poäng. Vi är bra på hemmaplan och vi är bra mot topplag. Det känns som om vi presterar som bäst när laget har knivet mot strupen och inte förväntas ha en chans. Varför är det så?
***
Ikväll tog vi femte straffsegern av sex möjliga. Poäng som givetvis kan bli väldigt viktiga i längden. Så länge Janos Vas fortsätter att göra mål på sina straffar och så länge Leinonen fortsätter att vägra släppa in några så kommer den här sviten att hålla i sig.
***
För egen del bröts en dålig trend ikväll. För två säsonger sedan drog jag till Tanzania och avslutade med en 0-4-förlust mot Kungälv. För ett år sedan åkte jag till Mozambique och avslutade med en förlust mot Sundsvall med 2-3. Ikväll såg jag min sista match för säsongen och det kändes bra att lämna med en seger iryggen.
***
Tomas Lundström var tillbaka ikväll och var bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Hans comeback comeback kan visa sig bli väldigt viktig.
***
Efter senaste Leksands-matchen så skrev jag något om att vi har ett bra facit mot Leksand under senare år, och ikväll fick jag väl än mer vatten på den kvarnen. Med tanke på att Leksand är ett kroniskt topplag så får våra 11 poäng på de senaste 8 matcherna mot Leksand anses vara väldigt bra.
***
Leksandfansen... som vanligt är de en parodi som inte verkar förstå hur löjeväckande deras brist på agerande är.

Aldrig ger vi upp

Ikväll är det hemmamatch mot Leksand och förutom att ni ska vara där, så ska ni även signa upp er för Selmaklubben. Nu är det dags att vi visar att TAIF är kronobergs stolthet och bevisa att våra grundläggande värden bär.

Det finns miljontals idrottsföreningar och klubbar i världen. Sedan finns Tingsryds AIF. Den lilla föreningen med det stora hjärtat. Den lilla bygden i den stora hockeyvärlden. Vi är alla medvetna om det unika med TAIF. Föreningens långa historia har skapat minnen och djupa band till föreningen. Vi har mött både med och motgångar, toppar och dalar. Men vi har alltid knutit näven och tillsammans fört traditionen TAIF vidare. Detta är något vi är och bör vara väldigt stolta över.

Det har länge sagts att TAIF är en för liten förening för elithockey, att vi saknar tillräckliga resurser för att hävda oss på elitnivå, att framtidens elithockey inte har plats för en liten förening som TAIF. Vi vill inte förhindra framtiden. Vi vill föra TAIF in i den. Vi vill göra detta tillsammans med andra TAIF:are genom att visa resten av Sverige vad Stolthet, Hjärta, Tradition verkligen innebär. Vi vill bevisa för både oss själva och andra att våra grundläggande värden bär, även i framtiden.

Från supporterled har det nu startats en kampanj för att stärka föreningen och föreningens koppling till sina supportrar. Det är vi som gör TAIF unikt och genom denna kampanjen visar vi att ett starkt lokalt stöd är nog så viktigt för att kunna hålla en förening på allsvensk nivå. Innan och under kvällens match mellan Tingsryd och Leksand kommer supportrar att anordna en kampanj som syftar till att stödja TAIF i sitt mål att etablera sig i Allsvenskan. En kampanj av supportrar som vill visa sitt stöd för Tingsryds AIF tillsammans med andra supportrar.

Genom att stödja TAIF kan även du bli en del av oss som vill bevara och stötta något alldeles unikt; Tingsryds AIF. Med denna kampanj vill vi supportrar hjälpa och stötta TAIF med målet att etablera sig som ett lag i Hockeyallsvenskan! Även ditt bidrag är viktigt, och tillsammans kan vi supportrar stötta Tingsryds AIF. Målet är att öka omsättningen för den ideella sponsringen från supportrarna. Kampanjen kommer vara fortlöpande och mer information kommer. Slut upp och dra ditt strå till stacken!

Aldrig ger vi upp!

Årets sista

Om en vecka åker jag till Sydkorea, men redan ikväll ser jag min sista match för säsongen. Det känns lite abrubt och rumphugget att lämna laget i ett läge då ingen kan veta vart det här bär hän. Men en seger ikväll så är vi på rätt väg igen, en förlust och vi får börja om på fredag igen.
***
SMP har uppmärksammat den kampanj som idag drar igång ikväll i Dackehallen. Via supporterled har det skapats en rörelse för att visa att vi vill vara med, att vi vill bidra och att vi vill vara kvar. Det här är en unik kampanj på så sätt att TAIF inte är inblandade i dess utformning. Det är inte TAIF som har gått ut och bett om pengar, det är supportrar som har gått samman för att hitta sätt att stärka stödet till TAIF. Det är det här som är stolthet, hjärta och tradition.
***
Nu när det bara är en vecka kvar så börjar det bli dags att ta tag i än det ena och än det andra. I eftermiddag innan hockeyn så åker jag hem till min syster för att spender lite kvalitativ tid dels med hennes sönder samt med min farmor. Trevliga måsten.

Tja, varför inte...

Korea Floorball Federation...

En titt på swehockey

En titt på lagen i allettan visar att allt inte är som förr. De flesta lagen känns bekanta. det är Skövde, Hästen, Mariestad och så vidare. Allt är som vanligt med andra ord, nästan. Vi är av förståliga skäl inte med men vad som är mer anmärkningsvärt är att Skåre inte är med. Skåre är väl alltid med i allettan? Vad har hänt? Var har de tagit vägen?
***
Vi ska nog vara glada att Örebro har svajat lite på sistone. Hade de varit lite stabilare så kan man ju ana att det säkert hade funnits någon morot för dem att INTE vinna dagens match mot Sundsvall.
***
Erik Hjalmarssons makalösa framfart i Olofström har nog ingen kunnat undgå. Fyra nya mål idag och totalt åtta på fyra spelade matcher i allettan. Tillsammans med grundserien har han nu 26 poäng på 11 matcher. Frågan är var detta spelet fanns när han bar den grönvita tröjan. Även Björka och Lundström spelade dagens seger.

Heja Karlskrona

Idag var jag förbi ICA på Teleborg för att tippa lite. Det var tänkt bli en trippel inför söndagens supermatcher i den engelska fotbollen. Tanken var Birmingham - Villa 2, Liverpool - Everton x och Tottenham - Man Utd 1. Döm av min förvåning när jag kom ut från ICA och det visade sig att matcherna på bongen istället var Mariestad - KHK 2, Hästen - Nybro x och Kaiserslautern - Köln 1. Nåväl, den trippeln ser väl inte helt omöjlig ut den heller...

Nu är vi igång

Birmingham - Villa, Liverpool - Everton, Tottenham - Man Utd. Det glada vänsterkollektivet hotell Dacke är öppet. Kaffet är nybryggt, gästerna är här, j20 på swehockey, spelbongarna framme och Excelle-pizzorna på väg. En söndag som ser ut att bli som alla söndagar borde vara!

Aldrig ger vi upp

Det finns miljontals idrottsföreningar och klubbar i världen. Sedan finns Tingsryds AIF. Den lilla föreningen med det stora hjärtat. Den lilla bygden i den stora hockeyvärlden. Vi är alla medvetna om det unika med TAIF. Föreningens långa historia har skapat minnen och djupa band till föreningen. Vi har mött både med och motgångar, toppar och dalar. Men vi har alltid knutit näven och tillsammans fört traditionen TAIF vidare. Detta är något vi är och bör vara väldigt stolta över.

Det har länge sagts att TAIF är en för liten förening för elithockey, att vi saknar tillräckliga resurser för att hävda oss på elitnivå, att framtidens elithockey inte har plats för en liten förening som TAIF. Vi vill inte förhindra framtiden. Vi vill föra TAIF in i den. Vi vill göra detta tillsammans med andra TAIF:are genom att visa resten av Sverige vad Stolthet, Hjärta, Tradition verkligen innebär. Vi vill bevisa för både oss själva och andra att våra grundläggande värden bär, även i framtiden.

Från supporterled har det nu startats en kampanj för att stärka föreningen och föreningens koppling till sina supportrar. Det är vi som gör TAIF unikt och genom denna kampanjen visar vi att ett starkt lokalt stöd är nog så viktigt för att kunna hålla en förening på allsvensk nivå. Innan och under matchen mellan Tingsryd-Leksand den 17/1 kommer supportrar att anordna en kampanj som syftar till att stödja TAIF i sitt mål att etablera sig i Allsvenskan. En kampanj av supportrar som vill visa sitt stöd för Tingsryds AIF tillsammans med andra supportrar.

Genom att stödja TAIF kan även du bli en del av oss som vill bevara och stötta något alldeles unikt; Tingsryds AIF. Med denna kampanj vill vi supportrar hjälpa och stötta TAIF med målet att etablera sig som ett lag i Hockeyallsvenskan! Även ditt bidrag är viktigt, och tillsammans kan vi supportrar stötta Tingsryds AIF. Målet är att öka omsättningen för den ideella sponsringen från supportrarna. Kampanjen kommer vara fortlöpande och mer information kommer. Slut upp och dra ditt strå till stacken!

Aldrig ger vi upp!

Mer Nostalgi

Förlfyttandet av lådor fortsätter och idag trotsade jag Flin flon-väglaget och körde hem mot mina föräldrar med omgång fullpackade flyttlådor. Under färden underhölls jag av Tracks 90-talssammanfattning. Tracks och Kaj Kindvall lägger sig nu självmant på hyllan och ägnar nu lördagarna åt att sammanfatta programmets decennier av musik. Ska man sammanfatta 90-talsmusik så är det lätt att det blir väldigt goofy-nostalgiskt med Aqua, dr Bombay och Rednex. Men den här sammanfattningen bjöd på väldigt mycket kvalitet, Cranberries, Offspring, Soul Asylum, Dilba och så vidare.

Min stundande resa har utlöst en dominoeffekt i låd- och förvaringsbranschen. I och med att jag tömmer ett hus här så tvingas mina föräldrar tömma en stor garderob hemma hos sig för att göra plats för mina grejer. I denna garderob fanns förstås redan mycket av mina gamla prylar från den tid då Soul Asylum fortfarande spelades. Bland annat fanns där en tamburmajor som var fylld av halsdukar från olika lag från olika delar av världen. Mest anmärkningsvärt var den grönvita halsduk som tillhör FC Thurgau, det schweiziska lag vi mötte i Östersjö Cup en gång för länge, länge sedan.

Öppet för tolkning

Igår tog jag mig en nödvändig tur runt bland stadens butiker för att förnya garderoben inför stundande äventyr. Jag gillar verkligen inte att gå i affärer, när jag väl är där så försöker jag vara så snabb och effektiv som möjligt. In and out. Jag vet i förväg vad det är jag behöver och när jag hittar det så köper jag det. Ingen tid för några impulser eller avvikelser. Dock ska det sägas att jag allt som oftast brukar vara ganska glad över nya kläder, nu när de ligger i garderoben så är jag nöjd med nytillskotten och vet att jag kommer känna mig ganska snygg ikväll.
***
Tingsryds AIF - VIK Västerås HK J20, idag kl 16.
***
Jag vet inte vad jag vill se av mitt Tingsryd AIF just nu. Ett ointresserat och håglöst Tingsryd som förlorar med 2-5 mot Mora eller ett Tingsryd som strider ända in på mållinjen men ändå förlorar med 2-5 mot Mora. Igår fick vi uppenbarligen det sistnämnda och även om man kan tolka det som att vi helt enkelt inte räcker till så väljer jag att tolka det som laget inte har gett upp. Jag tolkar det som att vi har 15 matcher kvar att spela, 45 kvar att spela om och tio hemmamatcher. Jag tolkar det som att i alla fall laget fortfarande tror på att vi ska kunna ta nödvändiga poäng för att undvika kval. Nu kör vi!
***
Henrik Bankelius blogg är läsvärd, och bjuder faktiskt på en del av det där roliga som annars aldrig kommer ut.

Mitt innebandylag

Vi är nykomlingar, vi har haft det lite tufft och förlusterna har blivit flera. Vi känner ofta att vi spelar bra och att vi är med i matcherna, men jämnheten har saknats och ibland kommer rasen och vi kan förlora en period med 4-5 bollar. Ikväll kom inget sånt ras, och så ledde det till en poäng också. Den poängen var vi värda och det lovar gott inför framtiden. Jag kan inte låta bli att önska att även TAIF fick förmånen av att känna av den känslan, att man har gjort en stabil insats som man kan bygga på inför framtiden. På måndag, på måndag tar vi Leksand!

Vad ska man säga...


Men vafan BLT, vad är det här för journalistik?! "STORVÄRVNING. I Karlskrona HK gissar man att Alex Brooks är den mest meriterade hockeyspelare som någonsin värvats till ett Blekingelag."

Det känns ju väldigt seriöst av en tidning att citera vad en förening gissar... Speciellt när det under artikeln kommer en kommentar som ganska omgående krossar den teorin; "Snälla, sluta nu! Det finns annat än KHK i Blekinge, Alex Brooks kanske är den mest meriterade i Karlskronas historia med sina 19 NHL matcher. Men säsongen 2003/2004 spelade Evgeny Davydov i Olofströms IK, han hade 226 matcher för CSKA Moskva, 143 NHL matcher & 86 Elitserie matcher bakom sig! Dessutom OS-guld 1992. Det kallar jag meriterad.

I´m in

3500 kronor i månaden för en etta på 9x5 m2 mitt i centrala Seoul, det känns som om jag gör rätt i att ta med TAIF-flaggan för att smycka det där rummet en aning.
***
Jag har tidigare skrivit om hockeyvåldet ute på isen. "Jag vet att jag är miniriotet med mina åsikter eller vill ingen tala om det. Därför blev jag rätt glad när Enestubbe i SMP tar upp det idag. Det behövs en större debatt om detta. inte minst för hur barn och ungar ser på hockeyn. Men också vilken typ av underhållning och sponsorbärare hockeyn ska vara i framtiden" (TAIF-bloggen). Ovanstående är något jag fullt ut ställer upp på. Jag tycker det är så galet sjukt att hockeyspelare tillåts slåss öppet med varandra på det viset. Strunt samma hur länge det har funnits inom hockeyn, ingen vettig människa kan försvara företeelsen med hållbara argument.
***
Hade jag velat se något sånt här i Tingsryds AIF? Hade jag velat att vi blev en förening som styrdes av profit för enskilda affärsmän? Givetvis inte, I´m out.

trots torkan

Som de flesta andra svenskar så sitter jag nu och kollar på handboll. Det blir dock uppenbart för mig att jag nog har missat ett decennium handboll ungefär. Och kanske är det faktiskt så, av oklar anledning så brukar mina utlandsresor alltid infalla på våren. Så det finns trots allt en möjlighet att jag verkligen har missat de senaste tio årens handbollsmästerskap. Vad jag vill komma till är Jonas Källman är det enda namnet jag känner till i det svenska laget. Och anledningen till det är faktiskt att han och den nyblivna pappan en gång i tiden gick gymnasiet ihop. Detta bidrog till att vi fick en del fribiljetter och såg en hel del Växjö HF-matcher innan Källman försvann.
***
Återigen kommer det tänkvärda ord via aftonbladet. Läs dem, men kom ihåg att ni läste dem i den här bloggen först.
***
Nu är det mycket snack om mitt flyttpackande. Men idag när jag var nere i källaren så hittade jag en gammal luvtröja inköpt i Dackehallen. Av oklar anledning var den i storlek XXL. Kanske för att jag kände till Dackehallssyndromet att kläder brukar krympa, vilket även denna tröja hade gjort. Fast den har krympt mer än någon kan ana och var nog inte mer än en M i nuläget. Eftersom jag varken vill slänga eller skänka bort den så fick den ikväll följa med till innebandyträningen och fungera som födelsedagspresent till min favorit-artonåring
***
J18 vann ikväll hemma mot Borås, 4-2. Vi får glädjas åt det lilla!

Intresserad?

När jag nu håller på att rensa ut bland mina ägodelar så hittade jag mitt gamla album med hockeybilder. Bilderna är samlade mellan åren 94 och 96 kanske och har ett fokus på dåtidens favoriter, Chicago. Blackhawks utgör nog ungefär 2/5 av mina lite drygt 350 bilder. Det här albumet har jag släpat fram och tillbaka utan nytta de senaste åren och nu får det vara nog. Dock känner jag att jag inte vill slänga dem och att Kupan nog inte är så sugna på att ta emot dem.

Därför, om det nu finns någon som vill ha dem, så skänker jag bort mina hockeybilder. Om det inte går att lösa med en rent fysiskt överlämning så får du stå för frakten, och om du finner ett större värde än noll kronor för mitt album så går det givetvis bra med retroaktiv ersättning. Och om det nu visar sig finnas mer än en intresserad (om det nu ens finns en) så får väl albumet gå till högstbjudande. Skicka iväg ett mail till [email protected] om du är intresserad.

Vem är väl jag att döma...

Till lunch idag så såg jag en sändning av Almtuna - Växjö. Jag fick se Almtuna gå upp till 3-1 och med all säkerhet vinna matchen innan jag gick därifrån. Vad som dock blev uppenbart för mig var att om jag hade haft skygglapparna på och ett fundamentalt sätt att se på grannklubbarna så hade jag redan nu börjat håna Växjös nya målvaktsvärvning. Eftersom jag vet (som folk alltid verkar veta...) hur mycket han kostar så blir det väldigt lite hockey per krona, som det så fint heter, i det fallet.

Men jag är väl inte den som får för mig att börja betygsätta spelare i motståndarlaget efter att endast ha sett enstaka glimtar eller efter vad jag har läst i media? Tänk om jag drev en blogg eller levde mitt liv genom ett forum-nick där jag ägnar halva min kraft åt att glädjas över andra lags motgångar. Att agera så känner jag vore oerhört barnsligt och jag är innerligt glad att jag inte tillhör den sorgliga kategorin människor.

Lånespelare, samarbetsklubbar och panikvärvningar

facebook fick jag rådet att skriva om "Lånespelare, samarbetsklubbar, panikvärvningar m.m m.m". Rent spontant så är jag som bekant emot allt sånt här. Mitt innebandylag har i dagarna lånat in en spelare från en högre division för att under 3-4 matcher bidra med målskytte och spetskompetens. Jag har sedan detta lånet blev klart kunnat se vilken oro det kan skapa att plocka in nya individer i ett sammansvetsat lag. Har man en bra lagstruktur så kan en nykomling ses som något yttre, någon som egentligen inte tillhör. Men givetvis finns chansen att lånespelaren acklimatiserar sig och snabbt blir en del av laget. Vad jag menar är att lånespelare, samarbetsklubbar och panikvärvningar inte är det enklaste, varken för spelaren i fråga eller för laget, och att det krävs att en hel rad faktorer klaffar för att det ska gå vägen.
***
Olof Palme borde förstås vara på 200-kronorssedeln.
***
Men å andra sidan, vad ska en sportchef göra när det är uppenbart att laget inte fungerar? Sitta lugnt tillbaka med tålamod och vänta på att det eventuellt ska lösa sig för laget? Eller agera och försöka rätta till de brister som är uppenbara?
***
Och jag är inte orolig för att innebandyns nyförvärv kommer innebära några problem för den delen, tror nog att vi ska kunna ta bra hand om honom.
***
Som sagt, istället för att sitta framför Swehockey och våndas så var jag på Bishop Arms igår. Jag gillar Bishops och att sitta i skinnfåtöljerna inne i biblioteket kan vara väldigt behagligt. Lägg därtill ett väldigt trevligt sällskap och ett ett gott utbud av öl så är det svårt att misslyckas. Gårdagen blev inspirerande och visade sig att jag nog är på rätt väg i den långa vandring som jag av oklar anledning har gett mig in på.
***
Men jag är givetvis också medveten om att spelare och lag på TAIF´s nivå bör vara betydligt mer vana vid att det kommer och går spelare under säsongen. På den nivån bör acceptansen och förståelsen vara så pass hög att en ny kille i omklädningsrummet inte innebär några problem. De avtal vi har ingått den här säsongen har haft blandade resultat. Den där soppan runt Axel Brage gjorde nog ingen glad medans samarbetet med Olofström än så länge verkar fungera bra. Igår gjorde till exempel Tomas Lundström en assist i sin comeback i bortamatchen mot Kristianstad. 
***
Dagens flyttpackningsval, ska TAIF-flaggan vikas ihop och få åka med till Korea eller ej?


Jo tjena,...


...så gick det med den förhoppningen. Skönt att jag hade en bra kväll på annat håll med trevligt sällskap där det faktiskt inte fanns en tanke på vad som skedde i Sundsvall. Så när jag nu kom hem så satte jag på text-tv och drog av en svordomsramsa innan jag gick ner i källaren och hängde upp tvätten. Nu handlar det inte längre om att hänga av något lag, nu är det dags att börja jaga!

Givande sammanfattning


...

I bloggtorkans spår

TAIF har spelledigt och jag har haft juluppehåll. Men någonstans tröttnar man på ledigheten och nu är det dags att göra klart vad som står på min att göra-lista och se till att jag inte får en sista vecka i Sverige med allt för hektiskt schema. För TAIF´s del har det nog snarare handlat om att slicka såren och följa botten kollegorna på text-tv. Igår tog Borås tre poäng borta mot Mora och ikväll spelas Oskarshamn - Troja och Sundsvall - Leksand. Det finns inte mycket att göra annat än att klicka sig in efter slutsignal och hoppas på det bästa. Den här veckan kan vi inte påverka vad som sker utan bara förlita oss på att rättvisan sätter ner sin fot till vår favör.
***
Är det någon som vet när det är dags för final i bartipset? Det vore snopet om jag för andra säsongen i rad tvingas avstå min väl förtjänta finalplats.
***
Igår kväll inledde jag en ny trend att likt en storstjärna träna i långärmat. Vilken fullständig succé det blev. Nu förstår jag varför det heter vindjacka. Stegen blev dubbelt så långa och orken tröt aldrig. Likt en vind forsade jag fram samtidigt som jag förbannade mig själv för att jag inte har tagit steget in i stjärnornas värld tidigare. Bland allt som jag nu lämnar bakom mig så kommer mitt innebandylag vara bland det som jag kommer sakna mest. Att vara en del av ett väl sammansvetsat lag och att tillsammans ta sig an nya utmaningar är en lyx få förunnat, en lyx som jag inte kommer finna någon annanstans i världen är jag rädd. 
***
Och så var det Karlskrona HK som "kan köpa vad de vill" som nu tvingas be supportrar samla ihop de 25 tusen kronor som fattas till ett nyförvärv. Är vi redan omkörda?

Torka

Jag drabbas med jämna mellanrum av bloggtorka. Vad ska jag egentligen skriva om och hur lyckas jag knyta ihop rubriken, hockeyn med mina omvärldsbetraktelser? Även om det säkert inte alltid framgår så försöker jag oftast ha en röd tråd genom mina inlägg, något som jag tycker att jag har lyckats väldigt bra med de senaste dagarna. Idag är det dock helt tomt och den stundande vårfloden känns till exempel inte direkt jämförbar med hur mina vänner i Australien har det. Snarare är det nog bristen på floder, torkan alltså, som får bli det här inläggets röda tråd.
***
Några som nu med all säkerhet inte har skrivartorka är kvällstidningarna. "Let´s dance-bråket mellan Ranelid och svenska akademien" basunerade löpsedlarna ut igår. Visst är det för härligt att programmet är igång och att Let´s Dance återigen kan bli ett prefix till nästan vad som helst. Vad media skriver om och vad svenskarna bryr sig om för oväsentligheter resten av året är för mig en gåta. Tack Let´s Dance för att ni åter för in lite väsentlighet i vår vardag.
***
Ett enkelt och bra (tveksamt kanske) sätt att kringgå bloggtorkan är förstås att hitta på sina nyheter. En av de bästa bloggarna i den grenen slog igår på stora trumman om värvningen av "en offensiv back med VM medalj av högsta valör och flera NHL matcher i bagaget. Det kommer i så fall vara den mest välmeriterade spelaren som spelar i alla div 1 klubbar hittills den här säsongen". Idag dementerade bloggaren sig själv och förbannade desom sprider ut falska rykten och ifrågasätter syftet med att plantera dem. Stor humor då det kommer från en blogg som lever på hittepå-nyheter, indicier, falsarier och illvilja.

Sin fars son

En ranking över vilka europeiska spelare som är hetast inför draften till sommaren har släppts på nhl.com. Några TAIF-spelare finns förstås inte med, det dröjer nog ytterligare något år 95orna dyker upp där. Dock finns det ett namn på listan som sticker ut lite extra, på plats 40 hittar vi Joel Mustonen, Skellefteå AIK, moderklubb Tingsryds AIF.

On repeat

On repeat. Samma sak, om och om igen. Borås borta innebär förlust, visst känns det som om vi har hört det förut? Nu läste jag att vi tog en seger borta mot Borås säsongen 02/03, men sedan dess har det blivit förluster. Detta faktum tillsammans med att vi i år har tagit endast 10 av 25 poäng på bortaplan och har en genant dålig utdelning mot övriga bortalag (0/9 mot BHC, 3/12 mot Sundsvall och 4/9 mot Troja) så var kanske inte seger igår ens var att hoppas på egentligen. 
***
Med risk för att trampa på minerat område så kan jag inte låta bli att läsa den här artikeln, både en och två gånger. Är det bara jag som reagerar på hur många stolar vår gamla vän Fahlander sitter på i den här affären? Han är med i sportgruppen som har sparkat (även om han nu inte verkar vara sparkad) Strömberg och han är Strömbergs rådgivare som också betalar hans lön för att spela i den klubb som anser sig ha honom som huvudsponsor. Nu läste jag för ett tag sen att Fahlander har lämnat Karlskronas sportgrupp, så där var det i alla fall en stol mindre att sitta på. Oavsett så är det lite lustigt och imponerande hur många fingrar han kan ha i olika kakburkar samtidigt.
***
Något annat som vi har hört förut är sportspegelns bekanta jingel. När jag tog paus i städandet och packandet så visade det sig att SVT visade repris på jubileumsprogrammet från förra veckan för att fira Sportspegelns 50 år i rutan. Sämre program kan jag komma på att titta på medans jag dricker mitt eftermiddagskaffe.

De börjar närma sig

Efter en fruktansvärt hetsig vecka senast så har jag nu kommit in i en ny fas. Helgen är över och sviterna från den överkörning jag fick i fredags natt har nu gått över helt. Nu är det dags att börja förbereda sig för nästa steg, och att avsluta det senaste. Med andra ord är det dags att börja se över min stundande resa till Korea och att börja rensa ut både bland mina och bland 94-åringens tillhörigheter. Det mesta rent konkret formella med Korea börjar falla på plats, men nu är det dags att börja planera mina nästkommande två veckor. Hur ska jag spendera dem, hur mycket innebandy har jag tid med, vilka hockeymatcher hinner jag se och vilka vill jag hälsa på innan jag far? Någon resa till Mora på fredag blir det som väntat inte, men Rögle hemma och Leksand hemma ska jag hinna se innan det är dags.

Jag har aldrig tagit mig för att slänga kläder tidigare, men idag insåg jag att det inte längre finns någon mening att flytta runt på säckar med kläder som jag aldrig använder. Eftersom jag är en tshirt-människa så har jag idag fått gå igenom en rejäl samling tshirts inköpta runt om i världen, och i Dackehallen. Gemensamt för billiga tshirts köpta från ett gatustånd i till exempel jerusalem eller tokyo med tshirts från Dackehallen är att de brukar både krympa och tappa tryck efter ett par rundor i tvättmaskinen. Därför går nu minst 4-5 kassar med tshirts och luvtröjor utan resår till kupan för att göra bättre nytta någon annanstans.

En fråga jag måste ställa mig inför Korea är dock vad jag ska ha med mig. Vilka tshirtar ska hamna i sopsäckar för att hamna i förvar i någon ny garderob, vilka ska hamna på kupan och vilka ska jag faktiskt ta med mig. Hur många TAIF-tshirts är egentligen berättigat att med sig? Det bästa med att bära TAIF-shirts utomlands är att knappast någon vet vad det är för tröja. Så man kan faktiskt komma undan med att dansa på scen inne på några av Seouls hetaste nattklubbar iklädd en grönvit TAIF-tshirt. Jag tror jag har hittat en bra balans i fördelningen av tröjor, så nu är det dags att ta sig an böckerna. Vad ska med, vad ska skänkas bort och vad ska sparas?

...tillbaka till arbetet.

Några gissningar?

Jag är inte den som sitter hemma i Växjö och tänker ifrågasätta vad domaren i Borås gjorde ikväll. Men när jag ser målen från matchen på SMP så kan jag inte låta bli att bli nyfiken. Tero Leinonen får matchstraff efter Borås tredje mål efter att ha sagt något till domaren. Vad som får mig nyfiken är att man på klippet ser hur Leinonen knappt hinner resa sig upp innan domaren visar missconduct. Vad än Leinonen sa så måste det varit väldigt grovt för att framkalla den reaktionen. Stalltipsen är samperin vittu, haista home eller paksu posraan paska

And it hurts with every heartbeat

"Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst" säger den klyshige och "I'm gonna love you like I've never been hurt before. I'm gonna love you like I'm indestructible" säger Robyn. Det är svårt att vara sådär indestructible och osårbar i sin kärlek efter de två matcher mot Troja och Sundsvall som de flesta av oss har sett den här veckan. Nu har vi helt plötsligt spelledigt fram till på fredag och chans att slicka såren och återigen ta oss upp på barrikaderna. För just nu finns det inga andra alternativ.

Tingsryd AIF känns just nu väldigt känsligt för olika energisvängningar och påverkas väldigt mycket av vad som sker i matcherna. Det verkar inte finnas någon mental kraft eller styrka att vända underlägen. Ett lag i vår position får inga billiga slumpmål, får inte de medstudsarna som krävs för att vi ska känna att vi kan vända. Nu är läget som det är och varje match är en ny match. Därför krävs det också att alla inser sin roll, och att all negativ energi som sipprar ut lite överallt just nu görs så minimal som möjligt. Även om klagomål och protester är förståliga så blir situationen bara värre av att de negativa känslorna får överhanden även på läktare, och på internet.

Som sagt, det här blir en tuff vår som vi måste ta oss igenom vare sig vi vill eller inte. Den här resan har bara börjat och det finns ingen annat alternativ än att ro den här båten i land för att sedan se över skadorna och reparera det som uppenbarligen är sönder. Trots allt, ‎16 matcher och 48 poäng kvar att spela om

skräp

Det finns förluster som svider mer än andra. När det gäller Tingsryd så finns det inget värre än de senaste veckans förluster som andades uppgivenhet och hopplöshet. Men för egen del så tar jag hellre än mental överkörning än en hedersam förlust. Idag blev det ånyo en hedersam förlust i innebandyn och eftersom vi känner att vi faktiskt spelar bra och hänger med så känns det än tuffare.
***
I-1 i Borås, Fredrik Hansson.
***
Säga vad man vill, men det är oroande att en världsmakt likt USA har sina absurda vapenlagar trots alla de skjutningar som sker. Man undrar när de får upp ögonen och börjar dra paralleller mellan antalet attentat och de liberala lagarna. Sjukt är vad det är!
***
Så blev det precis 1-2 i Borås. Skit...
***
Än mer skrämmande än vapenlagarna är det kanske att Sarah Palin ryktas bli presidentkandidat i nästa val. Att en av världens största militära makter skulle styras av en kvinna med en syn på tillvaron som verkar härstamma från 1800-talet vore ödesdigert.

Vi som tycker...

På facebook där allting av värde sker nu för tiden så anordnas det grupper för att få Astrid Lindgren, Eddie Meduza eller kanske Christer Pettersson på den nya 200kronorssedeln som är på väg. Givetvis ska den nya sedeln prydas av Miljonmannens ansikte.
***
Idag drog FA-cupen igång och jag såg Leeds försöka mäta sig med stora Arsenal. Den lilla mot det stora, david mot goliat. Det är ju så vi helst vill se oss själva. Det känns som om det är en känsla som har försvunnit lite. Det är vi mot allsvenskan. Vi mot etablissemanget. Den som trodde att det skulle vara en enkel match var fel ute. Allsvenskan var tuffare än många trodde och först nu börjar vi bli varse om det. Det här blir en tuff vår som vi måste ta oss igenom vare sig vi vill eller inte. Den här resan har bara börjat och nu är det dags att knyta näven än hårdare.
***
På tal om facebook så fick jag en notis om en namninsamling mot rattfylleri. Äntligen! Det var på tiden att någon fick tummen ur så vi blir av med det otyget...

Fläsket är stekt

En lördag som denna så är vildsvinskotletterna som fräser på spisen och engelsk cupfotboll ett alldeles ypperligt tidsfördriv. På Swehockey har dessutom J20 bortavunnit mot Södertälje vilket är värt att glädja sig över.
***
Mitt senaste inlägg var kanske inte den här bloggens mest välskrivna men det sammanfattade gårdagskvällen ganska bra. Det finns oerhört mycket frustration och känslor runt TAIF just nu, något som kommer fram på allehanda vis. Efter förlusten mot Troja skrev jag "Tingsryd var fullkomligt bedrövliga ikväll. Så bedrövliga som vi har vant oss vid att vi med jämna mellanrum kan bli. Men det är så fruktansvärt tråkigt att se" och "det fanns många på läktaren som hade mått i alla fall lite bättre av att se lite känslor, lite besvikelse från spelarna", ord som känns passande även nu. Vad som sker i TAIF känns svårt att förstå, för en vecka sedan spelade vi bra och vann mot Västerås. Den segern följdes upp av en straffseger mot Oskarshamn för att sedan följas upp av två bottennapp mot Troja och Sundsvall. Det är ytterst beklagligt att vi inte kan prestera eller leverera mot bottenkonkurrenterna.
***
Efter gårdagens match så blev det både en, två och tre gravöl inne i Växjö. En skön soffa, bra sällskap samt spotify med Marit Bergman och Mando Diao-tema gör att även en skitkväll kan sluta ganska bra. Dock är jag av okänd anledningen fläskläpp rikare sen igår kväll, men jag antar att det är något man får ta när frustrationen tar överhanden.
***
Imorgon är det bortamatch mot Borås, och all heder åt er som åker dit efter veckans käftsmällar och de senaste årens tragiska Borås-facit.

...

föralltidförevigtnikandradraåthelvetetingsrydärbästivärldelnrunawaykanyewest.

Säsongen 03-04


Ska det nu vara div 1-retro så ska det.
Må vi aldrig hamna där igen.


Den som är utan skuld får kasta första stenen

En nära anhörig på akuten, en oerhört god vän som återigen ska lämna landet, en oerhört stor dag imorgon samt en innebandyträning med spelarmöte ikväll har gjort att dagens uppdatering inte kommer förrän först nu. Vägarna mot Åseda idag kändes närmare som vägarna till Flin flon vilket gjorde att tiden på vägarna nog blev länge än vad mitt besök i Uppvidinge varade. Men jag var där i alla fall och nu kan Italienskan få åka tillbaka till sitt hittepå-land.
***
Nu är det kanske många som blir förvånade över att jag drar ut till försvar för en Örebroare, men jag tycker faktiskt synd om Conny Strömberg och den behandling han nu får. Han må vara en idiot på isen där han gör en hel del dumheter tillsammans med alla sina poäng. Men vad han gör vid sidan om isen är det egentligen ingen som vet. Att håna och måla ut honom som en alkolist och det ena och det andra tycker jag är att gå för långt. I höstas var han uppenbarligen bakfull på en träning och kvällen innan julafton hamnade han i fyllecell. Visst det är inget exemplariskt uppträdande men hur många TAIF-spelare har man inte genom åren stött på som varit redo för fyllecellen. Till och med jag som är så präktig och ordentlig har närapå hamnat där. Så att dra massa alkisskämt runt Conny Strömberg känns mest billigt och att nog många i så fall bör börja med att rannsaka sig själva.
***
De flesta vet nog nu om att det vankas lite klassisk fredagsmatch imorgon. Målet är att återigen uppleva en fredagsmatch som vi brukade göra det förr, innan fredagarna blev en vana. Mer information finns här, men det viktigaste är samling på Tingsryds Pizzeria.
***
Ryssarna verkar fest på i alla fall...

grönvita koner

Tre konstateranden kan vi göra från kvällens match.
  1. Tingsryd var fullkomligt bedrövliga ikväll. Så bedrövliga som vi har vant oss vid att vi med jämna mellanrum kan bli. Men det är så fruktansvärt tråkigt att se. Troja var knappt bättre egentligen och stundtals kändes det som om laget som gjorde minst misstag skulle vinna. Efter Trojas 4-3 och 5-3 tidigt i tredje så är det avgjort och vad som sen händer i tredje perioden är ganska irrelevant. Men det fanns många på läktaren som hade mått i alla fall lite bättre av att se lite känslor, lite besvikelse från spelarna. Efter matchen så både buades det och applåderades åt spelarna, och även om jag helst hade sett att inget av det skedde så undrar jag om inte det sistnämnda ändå var mest uppseendeväckande.
  2. Trots tabelläge och bristande bortaspel så slöt det i vanlig ordning upp hundratals grönvita på bortastå i Sunnerbohov. Och det måhända att det inte var tidernas bästa drag, men det kan ingen kräva av publiken när spelet faller samman som det gjorde.
  3. Det är lätt att håna Lakers för discomusik och så vidare, men efter två besök i Sunnerbohov den här säsongen så kan jag konstatera att jag nog aldrig har varit i en ishall där det pumpas euro-disco på det vis som de gör i Ljungby. Och högt spelar de också. Jag förstår att det är därför det är så avslaget som det är i Ljungby, publiken har gett upp sina försök att överrösta E-type.

Sköna besked

Som vanligt när det vankas match mot Troja så är det en lustig känsla. Man letar efter den där derbyhetsen och anspänningen som alltid fanns förr. Under de senaste 5-6 åren så har jag lärt mig att den hetsen och de heta känslorna inte går att finna, före matchen. När vi väl står på läktarna i Sunnerbohov så brukar de dock komma tillbaka. Helt plötsligt är det återigen Troja med Patrik Ross, Henrik Melinder och Håkan Jansson som står för motståndet. Helt plötsligt är det återigen en av våra bittraste rivaler.
***
"Tingsryds finländska importer har fått ordentlig fart på grejorna" skriver SMP idag och har helt plötsligt vänt på myntet. Förståndigt!
***
Häromdagen kom rapporter om att det år 2010 dog fler människor i naturkatastrofer än på länge. Dock var det inte så många av de 220 000 som dog i Haiti försäkrade så den ekonomiska förlusten blev inte så allvarlig som den hade kunnat bli. Och eftersom de flesta som dog var i u-länder så kan vi fortsätta fokusera på hur klimatförändringar påverkar vår snöskottning och om vi kan hitta den där extra femhundringen i plånboken.
***
Det beting som jag gav mig själv över december och januari är nu avslutat. 90 sidor och 31 000 ord om den lokala utvecklingen i norra Moçambique ligger nu på bordet och är uppe till bedömning. Skönt att ha det gjort och nu kan jag åka till Ljungby och unna mig en öl extra.

59 40 !

Om det är någon grönvit skribent som ska uppmärksamma den historiska dag som det idag är, så är det väl jag. Idag är det den fjärde januari och därmed årsdagen av en historisk grönvit match. Det är idag tio år sedan som vi på allvar växte förbi Troja. Det var en händelse som gjorde djupa avtryck i supporterled och som var början på en vår som slår det mesta. En föreningen är ingenting utan sina legender eller legendarer och det här är en av våra största legender som jag mer än gärna berättar.

Säsongen 2000/2001 såg ut att bli ännu en säsong utan avancemang till SuperAllsvenskan. På den tiden var en plats i superallsvenskan nästan lika efterlängtad och utopisk som vår allsvenska plats i många år har varit. Efter jul återstod 4 matcher av grundserien och vi hade knappt råd att förlora några poäng. Vi inledde slutspurten med en fredagsmatch i Ljungby. Tingsryd spelar bra och går upp till 3-0 när domare Sören Persson kliver in i handlingarna. En rad märkliga domslut leder fram till att Troja går upp till 3-3 och det är minst sagt heta känslor på läktarna. Personligen blev jag så frustrerad att min grönvita halsduk åkte in på isen i samband med kvitteringsmålet. Dock var det inte värre än att Mattias Elm kastade ut halsduken på läktaren igen, något som fick oanade rubriker i media efter matchen. Dock blev domare Persson ordentligt orolig över livet på läktaren så han hotar att avbryta matchen om det inte lugnar ner sig. Halva södra sveriges poliskår stiger in på läktarna med hundar och kravallutrustning medans matchen på isen fortsatte.

Med halvminuten kvar av matchen får Larry Pilut pucken och gör ett av de vackraste och mest minnevärda målen någonsin. Han får pucken ute på vänsterkanten, smiter först förbi den ena och sen den andra backen. Larry kommer in från kanten och får friläge med målvakten. En målvakt som han lurar ner på isen, åker ett varv runt den tomma målburen och lägger in pucken köksvägen. Hoppet om Superallsvenskan lever. Händelsen fick namnet 5940 och lever kvar i våra minnen för en lång tid framöver. Det fanns en löst sammansatt supportergrupp som kallade sig 5940 och det fanns en hemsida som byggde på samma sifferkombination.

Imorgon åker vi återigen till Ljungby i ännu ett slag om kronobergstronen. Den här gången står ingen plats i superallsvenskan på spel men det är Trojas chans att på allvar bli ett hot och det är vår chans att såga av dem. Morgondagens match kanske inte kommer att skriva in sig i historien på samma vis, men om den skulle göra det så tycker jag inte att du bör ha suttit på hemmaplan och gått miste om att vara en del av något historiskt.

Presskonferens

Kari Rauhanen fortsätter vara en muntergök som gör allt för att sprida glädje runt omkring sig. Så länge han fortsätter plocka poäng åt oss dock så stör det mig inte att hans humörkurva påminner väldigt mycket om Dan Hobérs.

Det som göms i snö..

För ett par veckor sedan lyckades jag tappa bort mitt medlemskort i TAIF. Hade det inte varit för att det är nyckeln in till Skybar så hade det nog inte bekommit mig nämnvärt. Formatet på årets medlemskort gör att det bara var en tidsfråga innan det väl skulle tappas bort. De senaste hemmamatcherna har jag klarat mig då det har varit uppehåll, jag har varit chaufför och så vidare. Men nu till på fredag vore det dödsdömt att inte ha något medlemskort då det är fredagsmatch och storsatsning. Men, ödet är på min sida och idag när jag parkerade på Växjö´s Time Square så tittade det upp jämte passagerarsätet. Hallelujah!
***
Det är väl en stor risk att Pekka Saarenheimo har gjort en av tidernas kortaste karriärer i TAIF-tröjan. Tråkigt om så är fallet.
***
Oskarshamn gör en rockad på målvaktssidan och plockar in ex-Nybroiten Troy Davenport. Man undrar ju var de får pengar ifrån, för att använda ett nyligen använt citat...
***
Samtidigt som det fortsätter skrivas om floppade och överbetalda finnar så fortsätter Jari Kauppila att klättra i poängligan. Nu är han uppe på delad sextonde plats och bara tre poäng från topp-10. Tänk den dag då tyckare och tänkare ser till att skaffa lite underlag för de åsikter som de lägger fram.
***
Imorgon går resan till Ljungby. Det är två bussar som rullar, den ena från Skruv och den andra från Tingsryd. Hur man anmäler sig till den förstnämnda vet jag inte men info om Gröna Brigadens buss finns här. Det fylls på ganska bra med anmälningar så vill du med är det lika bra att anmäla sig omgående innan det är fullt.

Starkt jobbat

Oerhört starkt av Tingsryd att ta två poäng uppe i Oskarshamn trots det publikstöd som hemmalaget hade i ryggen.

En bra kväll

En bra och rolig innebandyträning, två poäng till Tigrarna efter nya poäng från de där jävla finnarna, JVM-semifinal på TV och nu en ordentligt kvällsmat. Ikväll låter jag datorn vila och njuter av glädjen som finns i de små detaljerna.

Att läsa in sig på motståndaren

Jag började läsa 'Till världskapitalismens försvar' häromdagen. För er som har läst den här bloggen ett tag så torde det vara uppenbart och välkänt att kapitalismen eller liberalismen inte tillhör mina favoritideologier, men det kan vara nyttigt även läsa in sig på fiendens argument ibland. Förvisso är jag inte dummare än att jag också i grund och botten och i den bästa av världar vore beredd att kalla mig för liberal. Visst vore en fungerande anarkism ganska trevligt. De flesta ideologier skulle nog fungera om de bara fick chansen att appliceras fullt ut. Det viktigaste är nog inte vilken ideologi som används, det viktiga är att den används genomgående och på ett rättvist sätt. Liberalism, socialism eller konservatism skulle nog alla kunna fungera hyfsat om det inte fanns klasskillnader som gav den starka chansen att utnyttja den svaga i en värld där de rika sätter reglerna, som den värld vi nu lever i trots att det påstås råda en nyliberal paradigm. Att läsa in mig på de nyliberala eller kapitalisternas argument lär mig att förstå dem, och att argumentera emot dem.

Nåväl, att läsa in sig på sina meningsmotståndare kan vara viktigt även när det gäller ishockeyn. Jag läser ganska mycket på motståndares forum och bloggar för att hålla mig uppdaterad med vad som är i görningen och hur debatten går. Speciellt som grönvit opinionsbildare och representant så tror jag att det just nu är extra viktigt att hålla koll på vad som sägs och påstås om oss. Ryktesspridning, förtal, lögner och påhitt är ganska vanligt förekommande och jag börjar bli väldigt trött på det. I och med kommentarer i denna blogg så märker jag av den allt hetskare polemiken allt mer. Det är förbannat tröttsamt med personliga angrepp och att behöva bedriva en verbal kamp mot en armé av strutsar med huvudet i sanden. På internet tas lögner, påhitt och påhopp för sanningar och inte många ifrågasätter längre vad de läser. Den sandlådenivå som stundtals är alltför uppenbar bland hockeysupportrar har fått mig att tröttna även på den här bloggen. Suget att skriva har börjat avta allt mer och mer under de senaste månaderna. Någonstans har den här bloggen blivit en strid som jag inte längre är beredd att ta, för det finns inte längre något att vinna på kunna argumentera för sin sak. Att läsa in mig på internethockeysupportrarnas argument lär mig att det ofta inte går att förstå dem, och att argumentera emot dem tragiskt nog oftast inte hjälper.

Men, det här betyder inte att jag lägger ner bloggen. Det har jag gjort alltför många gånger förr utan att lyckas. Jag har behovet kvar att skriva och att trots allt fortsätta med den kamp som jag har inlett. Men om tre veckor drar jag till Sydkorea och ofrånkomligen kommer TAIF och hockeyallsvenskan få en viss distans. Då kommer det inte längre finnas tid eller intresse för att läsa andra bloggar och forum. Då kan jag återigen börja fokusera på mig och på hur mitt förhållande till TAIF gör sig synligt i min vardag. Det är vad jag egentligen vill att denna blogg ska behandla.

Äntligen återfunnen

Sedan i somras när 94-åringen gick ur tiden så har jag bott i hans hus. Jag har så gott jag kunnat gjort det till mitt och mina vänner verkar uppskatta det glada vänsterkollektivet hotell Dacke som har uppstått för en höst. I och med att jag snart lämnar landet för ansenlig tid så ska huset nu säljas. Så sakteliga har vi börjat gå igenom garderober och skåp för att se vad som ska sparas och vad som ska skänkas. Jag har hela tiden varit medveten om att det här huset gömmer både en och annan skatt, och idag fann vi nog den dyrbaraste.

Så länge jag kan minnas så har det hängt ett foto på ett ishockeylag från stenåldern i mina morföräldrars sovrum. Bilden är med största trolighet någon gång från femtiotalet och föreställer Växjö IK uppställda för match. När min mormor lämnade huset för sju år sedan så flyttade min morfar ner en våning och det så bekanta möblemanget flyttades runt. Någonstans där försvann den bild som både jag och min morfar så mycket uppskattade. I alla år sedan dess har vi hållit öron och ögon öppna för att försöka finna bilden. Eftersom 94-åringen var en man som likt de flesta andra inte slänger saker så visste vi dessutom att den med all säkerhet fanns kvar i huset någonstans. Idag, till stort jubel, återfanns den till slut i en skolåda i en garderob och finns nu på hedersplats i salongen.

E cogito ergo sum

Vissa julklappar uppskattar man mer än andra. Ikväll kom 8-åringen fram och gav mig en kruka som han har målat till mig. Vad krukan ska vara bra till eller vilken funktion den ska fylla vet jag inte, men jag uppskattar hans ansträngning att måla mig en kruka i grönt och vitt. Det är, som de visa säger, tanken som räknas.
***
Folk som kör bil på fyllan är fullkomliga idioter som sätter oskyldiga personer i livsfara. Mer än så behöver man inte säga. Jag tror det är många inom vår förening som drar en lättnadens suck att Erik Hjalmarsson inte längre tillhör vår förening och att vi slipper vara de som får ta skit för hans beteende. Det känns som om rätt många hade tagit tillfället i akt och slängt en extra skopa skit på TAIF, och den energin det hade krävt kan vi behöva till annat. Huruvida Hjalmarsson tänkte eller inte är oklart, men jag antar att även bristen på tanke ibland räknas.

Resa till Ljungby

Följ med Gröna Brigaden för att heja fram TAIF mot Troja Ljungby den 5/1.  4/1 2001 mötte vi Troja på bortaplan och Larry Pilut avgjorde 19.40 in i tredje perioden. Nästan på dagen 10 år senare möter vi återigen Troja borta, och även denna gång är det en väldigt viktig match. Då gällde det kampen runt det Superallsvenska strecket, i år gäller det kampen runt det allsvenska nedflyttningsstrecket. Var du med den gången så är det ett måste att vilja åka med nu. Det har börjat tätna kring strecket och spelarna behöver allt stöd de kan få. 200 kronor för resa och inträde till Sunnerbohov är ett bra pris och om du bara får ledigt från jobbet så finns det ingen anledning att inte åka med. Resan är en del i den Retrovecka och div-1 / 90-tals-reunion som har final mot Sundsvall på fredag.

Pris
200kr för bussresa+ståplatsbiljett oavsett ålder eller medlem!

Tider och hållplatser
15.00 - Tingsryd, Övre torget
15.15 - Väckelsång, busshållplats vid ICA
15.25 - Ingelstad, busshållplats vid rondellen
15.45 - Växjö, Quality Hotel

~16.30 - Sunnerbohov, Ljungby

Reseinfo
Entrébiljett ingår!
Vill ni hoppa på utmed vägen så går det att ordna. Hör av er till Grillen innan.
Matchen startar redan 17:00!


Du anmäler dig genom att
- Ringa mig, på telefonnummer 070 - 144 85 77
- Skicka ett sms, till samma nummer
- Skicka ett mail, till [email protected]
- Skicka ett PM till mig på Gröna Brigadens forum

Glöm inte att ange antalet platsbokningar samt namn och påstigningsplats!

Den första dagen på ett nytt liv

Det är viss skillnad på lag och lag. Från och till igår kväll så tittade jag på de svenska småkronornas möte med Kanada. Sverige utstrålar en härlig tro på sig själva och en övertygelse om att allting är möjligt. Inget verkar skrämma och desto sämre förutsättningarna är, desto mer biter de ihop. Detsamma kan man inte säga om Liverpool som utstrålar den totala motsatsen. Dagens match mot Bolton var, som vanligt numera, en pina att se. Samtliga spelare, ledare och publik utstrålar en krampaktighet nertyngd av krav och prestationsångest.
***
Nyår är nyår och egentligen inte mer än en kväll bland andra. Men även i år (förra året?) blev det ett trevligt nyår med förträffligt god middag och trevligt sällskap. Svårare än så tycker jag inte det behöver vara för att få en bra nyårsafton. 
***
Efter sju och en halv timmes fotbollstittande idag så fastnade jag framför en film som totalt fångade mig. 'Over the border' med Harrisson Ford, Ashley Judd och Ray Liotta var berörde illegal invandring och hur mänsklighet och omtanke åsidosätts för lagar och förordningar. Hur familjer kan splittras när personer enbart blir ett namn på papperet. En människa är aldrig illegal.
***
Om det nu stämmer att Pekka Saarenheimo är klar för TAIF så antar jag att vi får tolka det som att vi inte får se Lundström mer i år. Väldigt tråkigt i så fall. Värvningen av Saarenheimo får nog supportrar till grannklubbarna att gå i taket av glädje kan jag tro. Men oavsett om det är en finne eller ej så behöver laget förstärkas. Det har varit uppenbart att truppen är för tunn och att vi inte orkar med när laget matchas för hårt i nuläget.

Retrovecka, div1 / 90tals-reunion

Det går ett upprop på internet. Är du bjuden så hittar du mer information här, är du inte direkt bjuden så är du det indirekt och finner nödvändig information nedanför.

En av säsongens viktigaste matcher närmar sig. Sundsvall hemma en fredag kväll tycker jag borde borga för en ordentlig samling. Det har kommit på förslag att vi den 7 januari kör en klassisk Fredagsmatch a la 90-talet / divsion 1 på läktaren. Ölosande atmosfär och ett jävla drag med andra ord.

Förr om åren hade vi en eller två fredagsmatcher per säsong och då var det alltid full satsning. Nu för tiden har vi fler fredagar och lördagar än någon kan räkna till vilket har urvattnat företeelsen en aning. Förr rullade folk ner för läktaren och ingen kom ihåg resultatet dagen efter match. I all tragik så fanns det en charm med allt det där.

4/1 2001 mötte vi Troja på bortaplan och Larry Pilut avgjorde 19.40 in i tredje perioden. Nästan på dagen 10 år senare möter vi återigen Troja borta, vilket ger än mer vibbar av det förflutna. Lägg därtill ett snöbollskrig mot Moore Support på måndag och vi har en retrovecka med trolig förlust borta mot Borås som avslutning.

Varför inte försöka åstadkomma lite av en reunion i Skybaren på fredag för alla oss som var med på div1-tiden, eller åren dessförinnan på det glada 90-talet. Och alla andra är också välkomna för den delen förstås. Om ni inte var med på den tiden så kan en fest med den gamla tidens läktarrävar vara på sin plats. Vad vore supporterskapet utan legender och legendarer...

Jag tar med mig Jät Ultraz-flaggan om ni tar med era gamla vänner och sen rullar vi ner för läktaren i gammal god stil. Givetvis hade det varit trevligt om alla levde upp till den autentiska känslan med medhavd öl i en plastkasse. Vad sägs?

Årssammanfattning i bilder

Fotograf Henrik Johansson har under hösten 2010 fotograferat de flesta av Tingsryds hemmamatcher. Nu när det ändå sammanfattas både till höger och vänster så är hans bildsummering från hösten 2010 väl värd att kolla in. Du hittar bilderna här.

RSS 2.0