Stolthet, Hjärta, Tradition

"Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst" säger den klyshige och "I'm gonna love you like I've never been hurt before. I'm gonna love you like I'm indestructible" säger Robyn. Det är svårt att vara sådär indestructible och osårbar i sin kärlek efter de två matcher mot Troja och Sundsvall som de flesta av oss har sett den här veckan. Nu har vi helt plötsligt spelledigt fram till på fredag och chans att slicka såren och återigen ta oss upp på barrikaderna. För just nu finns det inga andra alternativ.

Tingsryd AIF känns just nu väldigt känsligt för olika energisvängningar och påverkas väldigt mycket av vad som sker i matcherna. Det verkar inte finnas någon mental kraft eller styrka att vända underlägen. Ett lag i vår position får inga billiga slumpmål, får inte de medstudsarna som krävs för att vi ska känna att vi kan vända. Nu är läget som det är och varje match är en ny match. Därför krävs det också att alla inser sin roll, och att all negativ energi som sipprar ut lite överallt just nu görs så minimal som möjligt. Även om klagomål och protester är förståliga så blir situationen bara värre av att de negativa känslorna får överhanden även på läktare, och på internet.

Som sagt, det här blir en tuff vår som vi måste ta oss igenom vare sig vi vill eller inte. Den här resan har bara börjat och det finns ingen annat alternativ än att ro den här båten i land för att sedan se över skadorna och reparera det som uppenbarligen är sönder. Trots allt, ‎16 matcher och 48 poäng kvar att spela om