Jobbsökande
Ang
http://www.roglebk.se/natmagasinet/visa/828_rogle_soker_ny_sportchef
"Hej Rögle BK!
Jag såg via en annons på er hemsida att ni söker just MIG för en tjänst som sportchef. Jag har en gedigen hockeykunskap och har i många år följt ett av Södra Sveriges mest anrika lag i seriespel. Min specialitet ligger framför allt på div 1 F och alla de guldklimpar som går att finna där. Jag har min bas i Kronoberg vilket torde vara perfekt med tanke på vilket hockeynäste det har blivit. Jag har dessutom tillgång till en oerhört populär blogg som i många år har varit min kanal för att nå ut till hockeyfans i området. Det jag inte vet om hockey är inte värt att veta och den trend som jag inte känner av är ingen trend. Var vänlig hör av er ganska omgående om när jag kan börja, då jag just nu har många järn i elden. Just nu funderar jag på att starta ett hostel, men då jag alltid har känt att det vore spännande att arbeta som sportchef så är jag beredd att lägga hostel-planerna på is för tillfället. Om ni finner mitt erbjudande attraktivt så uppmanar jag er att återkomma så vi kan utbyta kontaktuppgifter för vidare diskussioner.
Ha det bra och ta hand om er!
Vi hörs!"
Årets röj!
Istället för att vara ute på stan i jakt på felmärkt starköl från spendrups så sitter vi nu istället och lyssnar på fransk house, dricker öl och äter kanelbullar. Den här lördagen har potential att slå alla tidigare rekord... Klackarna i taket!
Lakejerna slår tillbaka...
Det kom ännu ett mms idag. Det verkar som om Lakejerna har
slagit tillbaka och smällt upp ett helt cirkustält utanför Dackehallen...
Nummerologi
Holger presenterade i början av veckan vilka nummer som årets TAIF kommer spela i. Jag har inga djupare tankar om vilka nummer spelarna väljer. Visst känns det som att det nog dröjer innan vi ser någon #27 eller #10 igen, och det tycker jag nog känns rätt trots allt. Men om det är något som min bakåtsträvande ådra säger så är det att jag har lite svårt för höga nummer. Jag minns när Andrei Matitsyn spelade i nummer 32 och man tyckte att det var högt. Nu har vi Lundström med nummer 91 och nyförvärv som väljer att spela i tröjorna 49, 59, 60, 63, 71 och 84. Det spelar egentligen ingen roll, men någonstans inom mig känner jag att jag gärna hade sett att spelarna hade tröjor i nummerföljd från 1 och uppåt, och att Olof Einarsson spelade i tröja nummer 21 förstås. Själv är jag en nummer 6 och att ha samma nummer som Juha Gustavsson ser jag som något väldigt positivt.
När jag ändå är inne på nummer så vill jag göra ett klargörande. Jag klarar inte av hockeyforum där folk sitter och diskuterar om #34, #21, #74 eller #42 borde spela mellan #24 och #19 i förstakedjan. Spelarna har namn, de är inga nummer. Det finns ingen som i tal benämner spelare med deras nummer. Så att sitta på ett forum och försöka bevisa sig överdrivet insatt och nördig genom att hänvisa till spelarna enbart med deras nummer är så oerhört fånigt att det borde vara spöstraff på det.
...och på tal om nummer så stiger antalet besökare varje dag för den här bloggen. Jag vet inte om jag har blivit länkad någonstans men det har pekat stadigt uppåt de senaste dagarna och igår ökade det med nära 50%, vilket är en ganska rejäl ökning för att vara den här bloggen. Jag antar att vi kan tolka det som att intresset för ishockey börjar stiga och att kronobergs finaste hockeysupporters återigen har börjat surfa.
På tal om att...
...sätta upp banderoller så har Karlskrona-fansen varit kreativa och besökt Dackehallen.
Att bli besatt
Igår kväll gick det upp för mig att Adidas tydligen har släppt en
Star Wars-kollektion. Jag vet inte hur det har kunnat undgå mig men nu när det har kommit till min vetskap så är det ett måste för mig att få luvtröjan ovan. Problemet är att de bara säljs online till folk i USA. Jag har inte hittat någon web-butik som är beredd att skicka till Sverige. Så just nu står mitt hopp till att någon av mina amerikanska vänner ställer upp som bulvan alternativt att jag ikväll vinner en auktion på tradera. Det finns få saker som intresserar mig så lite som kläder, men när jag väl hittar något som jag vill ha så vill jag verkligen ha det. Innan detta har löst sig så kan jag nog inte fokusera på annat är jag rädd.
Det kom ett mms...
Isen ligger blank och väntar.
Det lilla extra...
Jag har de senaste dagarna läst ännu en biografi om Olof Palme. Säga vad man vill om denna ikoniska ledare, men med all tydlighet spelade Sverige en betydligt mer framskjuten roll på den tiden. Sverige var det bångstyriga barnet i klassen som sa vad vi tyckte, och vi fick både ris och ros för det. Nu är vår roll betydligt mer nertonad och som en del i den europeiska gemenskapen är det sällan som de svenska rösterna står ut ur mängden. Tidigare drev Sverige opinion och vann en hel del i anseende genom det. Nu för tiden är det vanligt att se Sverige som tidigare väldigt präktigt och som av någon anledning försökte vara bättre än övriga i klassen. Debatter om den svenska neutraliteten och då framför allt kriget i Afghanistan brukar innehålla argument om att Sverige borde dra sitt strå till stacken, att vi inte har någon rätt att stå utanför och se på när övriga drar det tunga lasset. Liknande argument hålls fram när det kommer till miljö-debatten, varför ska Sverige sänka sina utsläpp när inte övriga världen gör det? Varför ska vi behöva vara bättre än de andra?
Miljöpartiets Maria Wetterstrand sa något på området klimatpolitik som jag tyckte lät oerhört bra, och som går att anpassa till fler områden än just klimatpolitik.
"På nästa toppmöte om klimatet borde Sveriges klimatpolitik bli riktmärke för alla de som vill mer. Alla som spelat fotboll vet att framgångsrika lag har spelare som kan göra det där lilla extra. Som tar hela laget till en ny nivå. Sverige ska bli den spelaren."
Vilken roll kan Sverige spela? Vill vi vara ett land som anpassar oss till den rådande opinionen för att inte väcka allt för mycket uppmärksamhet? Vad har vi egentligen att bidra med till världen? Den svenska modellen var ett tag föredöme för hela världen och vi hade något att bidra med. Vi hade en välfärd utan dess like som vi nu mer eller mindre avvecklar. Vill vi spela någon roll i framtiden så tror jag det är rollen som den präktiga/bråkiga ungen i klassen. Skit samma i om övriga länder lyssnar på oss, det finns helt klart ett behov av att någon ställer sig och med jämna mellanrum visar sig vara ett föredöme. Det finns så oerhört många andra länder som är bra på att kriga och som gärna är i Afghanistan, vore det då inte skönt om det var någon nation som stod upp med den vita fanan och sa att krig inte är vår grej? Våra 500 soldater i Afghanistan gör nog inte mycket varken till eller från, vi hade gjort ett större avtryck om vi försökt arbeta emot vapen än med.
Igår när jag kastade ett öga på friidrotts-EM och såg tidigare dopingavstängda Dwain Chambers springa final på hundra meter så blev jag stolt över att DN-galan i dagarna har gått ut med att
tidigare dopade Justin Gatlin inte är välkommen. Strunt samma om övriga världen följer DN-galans beslut, men de står i alla fall upp för vad de tror är rätt. Det är den roll jag vill att Sverige ska spela, som den spelaren som kan göra det lilla extra som Wetterstrand pratar om. Det är den roll som jag naivt försöker inbilla mig att Tingsryd AIF med jämna mellanrum lever upp till. Vi försöker tillföra något som andra föreningar har glömt bort. Vi försöker stå upp för vad vi tror är rätt, värderingar som gör att vi inte är sugna på att spela någon försäsongsturnering i Växjö till exempel.
Jag är rik!
Den så uppskattade värmen har försvunnit och nu känns det som om det regnar mer eller mindre dagligen. I måndags var jag nere i Dackehallen och på tisdag är det dags igen. Det är med all tydlighet klart att den allsvenska premiären närmar sig alltmer. De senaste dagarna har jag tagit tag i ett par nödvändiga åtgärder inför säsongen. 200 kronor har betalats in till Gröna Brigaden och 2600 kronor är på väg till Tingsryd AIF. Medlemskapet i Gröna Brigaden ser jag som naturligt, även om det mest givetvis är en ren sponsring.
Årskort för ståplats som säljs till Gröna Brigadens medlemmar är så oförskämt förmånligt att det inte gick att missa. När det dessutom innefattar medlemskap i TAIF och därmed inträde till Skybaren också så får det ses som årets fynd. 2400 kr för ett årskort är så pass billigt så att man som smålänning närapå trillar av stolen. Ser jag 17 matcher så är jag redan uppe i 2380 kronor och har närapå redan gått runt. Utanpå det tillkommer då ytterligare 9 seriematcher, 6 träningsmatcher samt eventuella playoff-matcher. Att dessutom slippar härja med biljetter och förköp till de matcher som riskerar att bli slutsålda ser jag bara som en bonus.
Men, lägg undan alla ekonomiska kalkyler och jag känner mig ändå som en vinnare. Den stora förtjänsten för någon som helt saknar ekonomiskt budget-tänk som sträcker längre än en månad är att det nu kommer kännas som gratis att gå på ishockey i en hel säsong.
Ännu en dag till arkivet
Idag när jag vandrade i sjukhusets korridorer mötte jag en kvinna som stoppade mig. Det visade sig att det var min mors kusin och att hon hade varit på besök hos 94-åringen. Tydligen kände hon mycket väl till mig, vad jag har företagit mig de senaste åren och mina planer för framtiden. Där stod jag som ett fån och hade ingen aning vem jag pratade med men nickade och låtsades som om jag hade koll på läget. Efter vårt 20 minuter långa samtal var jag dock tvungen att ringa min för att fråga vem det var jag egentligen hade pratat med.
Lite samma känsla blir det de gånger då okända människor kommer fram till mig för att diskutera min blogg. På något vis kan det kännas lite obehagligt när folk som jag aldrig har träffat tidigare känner till detaljer i mitt liv. Men när det kommer till bloggen så kan jag ju inte skylla på någon annan än mig själv. Jag verkar dock inte behöva oroa mig för att besväras av
Fredrik Hansson som uppenbarligen inte läser bloggen.
Vackert!
Jag missade visst inte bara ishockey i våras.
Tänk att Dackehallen även kan vara kärlekens borg...
Progressiva Tingsryd AIF
Idag kom världens bästa radio-program,
Morgonpasset i P3, med nyheten om att Kronobergarna är sämst i landet på att facebooka. Endast 22% av kronobergarna uppger i en undersökning att de besöker facebook minst en gång i veckan. Med dessa fakta i minnet så måste det sannerligen uppmärksammas att Tingsryd AIF, överlag beskyllda för att vara bakåtsträvande etc, finns ordentligt
representerade på facebook. Vinden har vänt!
Alla tjejer älskar Hello Kitty...
I Korea förra året så skulle det köpas presenter till diverse flickvänner. Det råd som gavs när jag frågade om vad man borde köpa var; 'All girls love Hello Kitty...' Så fick det bli och presenten uppskattades.
Igår när vi var på besök i Dackehallen så kikade jag och Lidhultarn upp i Skybaren för att kolla in att saker och ting var sig lika. Jag vet inte om det är spår från firandet av det allsvenska avancemanget, men i taket av Skybaren hängde mängder av Hello Kitty-ballonger. Vad försiggår egentligen där uppe när vi inte är där och dricker öl?
Skräp
Att spendera en dag på Växjö Lasarett är sällan roligt. Så ej heller idag. I morse ringde min mor och berättade att 94-åringen hade hamnat på akuten med en befarade stroke. Så dagen har för min del spenderats på akuten, i väntrum och korridorer och övriga sjukhus-salar. Nu kom jag precis hem och min ringa medicinska säger mig att saker och ting inte står särskilt bra till och nog aldrig blir sig lika igen.
...något som i alla fall piggade upp var att det låg ett halvtomhalvt kärleksbrev från Korea i brevlådan och väntade på mig. Nog för att det hör till det förgångna, men det är givetvis skönt att få höra att man inte är glömd och att det kanske någon gång i framtiden kan finnas en fortsättning.
Bilder från Tingsryd
Det blev som sagt en tur ner till Tingsryd idag för att bland annat kika in Dackehallen och allt som sker i och runt den. Här är några av de bilder jag tog under besöket.
Tillbyggnaden på ena kortsidan fortgår, men någon ny läktare såg vi inte av. Vi får väl se om den står där när det är dags för hemmapremiär i Allsvenskan.
Isen håller på att spolas, i ordets rätta bemärkelse.
Reklamskyltarna som har hängt ner från lamporna var borttagna så sikten från Skybaren är nu betydligt bättre än tidigare.
Den nya restaurangen pryder ena kortsidan och ser lovande ut.
Pressläktaren.
Förargligast var att vi i avbytarbåset hittade en vattenkran som stod och droppade. Jag vet inte vem som betalar vattenräkningen i Dackehallen, men vi kände för att göra en insats och göra slut på droppandet. Det slutade dock inte bättre än att efter att vi hade varit och vridit på kranen ett par gånger så strömmade det vatten istället för att sluta droppa ur den. Och hur vi än försökte så gick det inte få stopp på syndafloden.
...sen var det som bekant den där marknaden också. Vi hastade som planerat igenom själva marknaden och gjorde vårt första och näst sista stopp vid TAIF-båset där det blev en ny T-shirt och en TAIF-korv.
Det andra och sista stoppet på marknaden blev vid Viasats tält. Såväl jag som Lidhultarn har varit väl medvetna om att vi förr eller senare i sommar tvingas ta oss i kragen och skaffa ett Viasat-abonnemang. Och det är sannerligen svårt att finna ett bättre tillfälle än när det står en kille på gatan med ett erbjudande i handen. Så nu är vi båda signade för 24 månader a´ 219 kr för samtliga sportkanaler. Det känns rent spontant som vi kom undan med en ganska bra lösning som i slutändan inte kommer kosta allt för mycket. Vi passade givetvis på att påtala för Viasat-killen att de nog hade sålt fler abonnemang om de skyltat med Miljonmannen än med Samuel Eto'o.
En trevlig utflykt bland stråhattar och högafflar på landet, men nu känns det naturligtvis skönt att vara hemma i stan igen.
Nu åker vi
Om man äger världens fräckaste solglasögon så kan ni ju barqa föreställa er glädjen när man återfinner dem efter två veckors försvinnande. Nu är jag redo för att ge mig ut på vägarna igen och åka åka ner till Tingsryd för att titta på Dackehallen och köpa TAIF-korv. Mot Sherwood-skogen!
Öppna min dörr
Imorgon drar Tingsryd marknad igång och jag och Lidhultarn har faktiskt planerat på att åka dit en sväng. Vi är båda rörande överrens om att marknaden som sådan inte lockar det minsta. Vad som intresserar oss är ombyggnationen av Dackehallen och den där T-shirten som ska börja säljas i begränsad upplaga imorgon. Nu visar det sig dessutom att i samband med Tingsryds Marknad har XL Bygg (Tingsryds Järn) och Tingsryds AIF ett samarbete där XL Bygg skänker en viss summa till Tingsryds AIF för varje dörr man säljer under Tingsryds Marknad. Är det här en ren tillfällighet eller är det ett tecken från ovan? Jag som precis har skaffat hus har därmed givetvis ohyggligt många dörrposter att fylla. Lite enkelt räknat så får jag det till närmare 25 dörrposter som jag skulle kunna fylla med nya dörrar här i mitt hus. Frågan är bara hur stor den där vissa summan som dörr-företaget skänker till TAIF. Hur som helst är det nog bäst jag säger åt Lidhultarn att koppla på det stora släpet efter bilen imorgon när vi kör söderut.
Låt mig vara!
Igår kväll kom en polare över för att dricka en kopp kaffe. Efter ett par timmars häng med kaffekopparna i hand insåg vi att vi kanske trots allt skulle ta oss ner till stan för en öl eller två. Sagt och gjort, vid tio-tiden kommer vi in på Bishops och lyckas hitta ett bord. Det visar sig dock att det i andra änden av bordet sitter två överförfriskade herrar i 50-årsåldern som av oklar anledning känner igen mig. Det visar sig att de håller på Lakers och på något vis känner igen mig som Tingsryd-supporter. Så där fick jag och min polare sitta och lyssna på sluddrandet om hur Tingsryd inte kommer ha en chans i premiären och om hur underlägsna vi är. Är det något man inte vill umgås med som nykter så är det onyktra människor, och framför allt inte fulla människor som tror att de vet bäst. Därför blev lättnaden stor när en öppning visade sig och det blev ett ledigt bord längre in i lokalen där vi slapp fulla lakers-gubbar. Ett par öl senare gav vi oss hemåt i regnet, ytterligare stärkta i övertygelsen att Tingsryd AIF är det rätta.
Vart är de nu?
Spelare som väljer att mitt under brinnande kvalspel skriva på för lokalkonkurrenter får en hel del rubriker. Men de spelare som inte får förlängt kontrakt försvinner ibland utan att vi vet vart de tar vägen. Att Mörrums GOIS nu har värvat den rätta versionen av
'Peter den Store' samt Olof Svensson torde också vara allmänt känt nu. Lycka till säger jag både till Peter, Svesse och Mörrum. Två hjältar och en förening som man kan unna en framgång någon ynka gång.Talangen Simon Dahl valde LHC och David Jonsson hamnade i Skövde. Men resterande då, vart tog de vägen?
Ismo Siren,
Alamäki och min personliga favorit
Johan Forsander? Ismo är tydligen klar för Virkiä som spelar i finska fyran... kan det verkligen stämma? Alamäki är efter två säsonger i Tingsryd tillbaka Asplöven medans Forsander har ännu inte skrivit på för något lag. Vidare lägger gamlingarna Åkesson och CJ av med ishockey. Och övriga...?
...de spelar i Allsvenskan med
Tingsryd AIF!
Jag är nöjd med mitt val
Direkt från Öster-festen på Staglaberget. Tacka vet jag Skybaren...
So long Marianne
Tanken var idag att jag med några vänner skulle gå på Öster-Norrköping på vallen. Dessutom anordnar Öster supporterförening East Front en förfest på Staglaberget som vi också hade tänkt besöka för att dricka en öl eller två och mingla lite. Istället för det solsken som vi har vant oss vid den senaste månaden så kom idag höstväder in över Växjö och då är jag inte sen att ändra mina planer. Istället för att sitta på vallen och frysa sitter jag nu i en fåtölj i min nyinredda salong, lyssnar på Leonard Cohen och läser en förträffligt intressant bok om den stora statsmannen Olof Palme. Inte fy skam att tillbringa en eftermiddag på det viset i väntan på att TV4Sport sänder samma match som jag egentligen skulle se live.
Kloka ord från Schönbeck
Kul förresten att
SMP tar en indirekt ståndpunkt i frågan om Växjö-lag som slänger sig med fräcka engelska efternamn i gårdagens intervju med Växjö IBK's tränare Johan Schönbeck.
"Och nu är du i Växjö Vipers. Vad tycker du egentligen om det namnet?
– Jag har faktiskt inte funderat så mycket på det, men är kanske inte människan som faller för sådana namn. Växjö IBK är bra för mig personligen, men jag säger alltid Vipers. Läste faktiskt om huggormar (=vipers) och de slår till snabbt. Kanske passar en del i laget, men huggormen är rätt skraj och slår till när den blir skrämd. Vi vill ha mer respekt med oss och inte fly när någon kommer."
10 år sen sist
Så var det där med målningen på Växjö Ishall. Om banderollen som dök upp förra veckan var välplanerad så var det här attentatet lite mer stundens ingivelse. Det var sommaren 2000 och känslorna gick heta efter att en hel rad spelare valde att lämna Tingsryd för Växjö. Macke Andersson, Johan Johansson, Christian Jacobsson och Fredrik Persson var de namn som rörde upp mest känslor. Ryktena som gick var många om hur Kapten Åkesson kastade ut fd lagkapten dubbel-Johans tillhörigheter på gruset utanför Dackehallen när nyheten kom. Hur som haver så tog sig ett par berusade grönvita upp till Växjö Ishall en sen natt och sprejade ordet 'svikare' på ena väggen. Nu, tio år senare, står det fortfarande kvar. Ett halvdant försök att tvätta bort det gjordes men jag har svårt att se att någon verkligen ansträngde sig. Jag vet inte om ansvariga för ishallen kanske tycker att det är en bra påminnelse om vad som är rätt och fel, vilka som är män och vilka som är möss. Men hur som helst så står dessa bevingade ord fortfarande att läsa när man är på väg mot Värendsvallen för att se på fotboll.
Dagens Ros
TAIF.nu har i många år stått fast i snålblåsten, och när den under något år sjönk en aning från sin tidigare väldigt höga kvalitet så dröjde det inte länge innan klagandet satte igång. Under något år så var allting folk från taif.nu tog för sig helt uppåt väggarna fel och från vissa håll bedrevs det web-kampanjer mot de ansvariga. Själv höll jag som vanligt en låg profil och tycker rent generellt inte att man ska klaga när man inte själv bidrar. Däremot kan man berömma, och beröm är taif.nu verkligen värd just nu, något som folk uppenbarligen tycker är betydligt mer omständligt och komplicerat än att klaga. Nu håller taif.nu återigen hög kvalitet och mängden intervjuer som dyker upp med jämna mellanrum har varit stort uppskattade från min sida.
Keep it up!
Inredningshysteri
Inget ont om hur 94-åringen och hans hustru valde att inreda sitt hus, men jag känner att jag nog vill göra det lite till mitt eget trots allt. På väggarna hänger här det sedvanliga utbudet av tavlor, familjepoträtt, broderier och porslinstallrikar som äldre människor föredrar. Mycket av mina egna tavlor och fotografier är nu upphängda, men jag känner att nu när jag har en villa istället för en etta att inreda så är det dags att förnya sig lite. Så därför sitter jag nu och kollar igenom
Eva-Lenas bildarkiv efter bilder som kan vara lämpliga att förstora och rama in. Det tror jag kommer göra sig bra i sovrummet.
Borta bra men...
Så var vi hemma från Öland igen. Nog för att det är trevligt att sola och bada i ett par dagar. Men fyra nätter i en stuga på 10 kvadratmeter i sällskap med min syster och tre vildar i åldrarna 3-10 år tar på krafterna för en barnlös som mig, och jag måste säga att det är ganska skönt att vara hemma igen. Något jag inte var helt förberedd på var vilken ohygglig kraft som solen strålar med på Öland. Man kan tycka att efter 3 månader i Afrika så borde jag vara van vid solen, men så var uppenbarligen inte fallet. Kanske har de tre senaste veckorna framför ett skrivbord gjort att lite av min resistans har runnit av mig, men så här illa trodde jag inte det var. Naturligtvis brände jag mig dessutom på värsta möjliga stället, knävecken. Nu är jag hur som helst hemma i den förträffliga sommar-staden Växjö och den här så kallade bloggen kan återuppstå åter igen.
På vägen hem stannade vi till vid Kalmar slott för att insupa lite kultur. Jag hade inte besökt slottet sedan den minnesvärda sommaren 1994 men nu har jag varit där två gånger på tre veckor. För tre veckor sedan när vi var där så var det gratis inträde till slottet, men då fick vi heller inte komma in bland salar och torn på insidan vilket gick bra idag för en liten peng. Även om jag rent generellt är mer intresserad av nutidshistoria så är den svenska historien stundtals väldigt fascinerande. Säga vad man vill om Kalmariternas dialekt, men det är baske mig en fin sommarstad. Att ha ett stort slott från medeltiden mitt inne i stan är helt klart något som politikerna i Växjö borde satsa på att införskaffa. Hur som helst, nu är jag hemma igen och ikväll ska jag ägna mig åt att fortsätta inreda min fortfarande ganska nyinskaffade villa, för att imorgon ta nya tag och börja bli flitig igen.
...
Här på Öland har jag fått en försmak av vad som väntar i Växjö Ishall när det är dags för hockeypremiär. Barnfamiljer, sockervadd, cirkustält, hoppborgar och...
...hungriga Tigrar!
Min stad
En lång helg har börjat nå sitt slut. Nu när jag har både hus och trädgård att tillgå så ökar såväl antalet gäster som antalet fester. Sen i onsdags har jag hunnit vara på Loft, De Luxe och Bishops tre gånger samt haft två hemmafester. Nu är villan återigen städad och jag drar till Öland för lite rekreation i en vecka. Veckans intressantaste iakttagelse skedde på Loft som tydligen känner att det finns behov för en meny på franska i baren.
Loft har alltid varit ett strålande exempel på Växjö-fenomenet att försöka klä sig i lite för stora kostymer. Inget ont om Loft egentligen, även om det inte är mitt slags uteställe så tillför de något till Växjös så kallade klubbscen och är trots allt bäst i stan på vad de gör. Jag får lite samma känsla när Lakers-fans har humor nog att kalla oss grönvita för bönder. Ibland känns det som om Loft, och många Växjöbor i allmänhet, kunde behöva komma ner på jorden och inse vilken stad de verkligen bor i. Loft är ingen high-class nightclub i någon stor världsmetropol, och Växjö är ingen stor stad. Jag gillar Växjö, här har jag mina vänner, min familj och mitt liv. Men Växjö är med sina 59 200 invånare blott Sveriges 20e största tätort. No more, no less.
Nya kapitel
Så har 94-åringen flyttat in på ålderdomshem och jag har officiellt tagit över som innehavare av sjurummaren på väster i Växjö. Det mobila bredbandet är införskaffat, rummen möblerade och Tingsryd-flaggan är upphängd på väggen. 94-åringens lägenhet i Sandsbro är inredd och han har efter några om och men insett att han nog får det ganska bra där. Själv har jag flyttat runt lite möbler och skapat mig ett tv-rum, ett sovrum och gjort om det förr så förbjudna finrummet till ett litet kontor / ölrum. Just nu känns det oerhört inspirerande och lockande att bo i hus. Även om jag har svårt att se mig själv slå ner några djupa bopålar eller binda upp mig för en längre tid så känns det nya, och aningen otippade, kapitlet i mitt liv helt rätt. Vi får se vad som händer i framtiden men året ut så är jag i alla fall husägare. Igår kväll bjöd jag in till lite lagfest med innebandylaget och ikväll verkar nya gäster vara på ingång för att syna mitt nya hus.
De senaste dagarna har vi ägnat mycket tid åt att bära möbler och tömma garderober och byrålådor. 94-åringen har, som de flesta andra äldre, en egenskap att samla på sig oerhört mycket saker och ting så att tömma en garderob kan ta ett par timmar. Det finns oerhört mycket dokument, tidningsutklipp och fotografier som man inte kan slänga utan att kika igenom. Bland alla dessa papper fanns ett matchprogram anno 2002/2003 från Dackehallen. Tingsryd AIF hade precis blivit nerflyttade i division 1 och över en sommar tvingats värva ihop ett helt nytt lag med bland annat legender och stolpskott som Jon Alm, Puumalainen, Tim Dickinson, Daniel Brasar, Kristoffer Berglöf och Patrik Ruiz. Samma år drabbades 94-åringens livskamrat av en stroke och han blev långsam. I åtta år varade den långa vandringen innan vi tog oss tillbaka till allsvenskan och kan se fram emot ett nytt kapitel i berättelsen om Tingsryd AIF. I åtta år kämpade 94-åringen på i sin villa innan det var dags även för honom att börja skriva på nästa kapitel i berättelsen om sitt liv. Det återstår att se vad framtiden har att erbjuda, men jag tror både 94-åringen och Tingsryd AIF mår bra av att ha tagit detta steg.
Storebror är tillbaka
Jag väcktes imorse av ett sms; "Du borde ta med dig din kamera och ge dig upp till Värendsvallen. Det sägs att det hänger en banderoll där du borde se". Sagt och gjort...
Vi är tillbaka!
Vad som är skrivet på teglet under banderollen är en annan historia som vi kan ta imorgon.
Alla indianer i kanoten
När jag kom hem från Korea för ett år sedan så lyckades jag återskapa mitt liv i Växjö ganska omgående. Men det var en sak jag aldrig lyckades hitta, det nyckelband som jag tidigare hade använt. Sedan dess har jag fått nöja mig med att helt enkelt ha nycklarna i fickan, något som inte är det enklaste om man är van vid bättre lösningar. Häromveckan när jag letade igenom mina föräldrars skrivbord i jakt på ett kuvert så låg min gamla nyckelknippa där och väntade på mig. Nu ska det sägas att den nyblivna pappan bestämt hävdar, vilket han säkert inte har fel i, att det egentligen är hans nyckelband och att jag enbart fick låna det av honom för ett par år sedan när mitt eget gick i bitar. Hur som helst så kommer bandet verkligen till nytta nu när jag har ett överflöd av nycklar att se efter.
Några andra som definitivt inte har alla nycklar i nyckelskåpet och som nog skulle kunna behöva ett nyckelband är det
Israeliska parlamentet Kneset som går från klarhet till klarhet. Det känns som om Israel har förlorat en hel del goodwill det senaste året och på något vis hoppas jag att de klantar till det ytterligare ett par gånger så världen till slut tröttnar på dem. Dra ett par israeliska generaler inför krigsförbrytartribunalen i Haag så vi får ett slut på deras övergrepp mot den palestinska befolkningen. Jag tycker givetvis inte Hamas verkar särskilt trevliga, men jag kan förstå att man reagerar när man lever i den situation som palestinierna trots allt gör. Jag tror inte att fortsatt förtryck, flygräder och blockader är rätt sätt att få palestinierna nöjda med sin situation och trivas i det fängelse som kallas Gaza. Varför inte sträcka ut en hand och prova
solskenspolitik...?
Äntligen!
Idag kom så äntligen de saknade delarna till min laptop som varit på flykt någonstans i det malawiska postnätet. Tanken var att jag och paketet, som skickades i början av maj, skulle komma hem till Sverige ungefär samtidigt, men så blev inte fallet. Nu fungerar i alla fall allt som det ska och förhoppningsvis innebär det att jag kan börja göra den här bloggen rättvisa igen. Det håller inte att bara uppdatera när jag är hemma hos vänner alternativt på någon av de statliga institutioner som jag hänger på dagtid. Nu återstår bara att hoppas att någon av 94-åringens grannar bjuder på trådlös uppkoppling.
Att välja lag
Fest i Porto efter Sverige - Italien, 1-1.
De sista fem veckorna av mitt äventyr i Afrika så hade jag sällskap av två kanadensare. Den enda kände jag sin min tid i Korea och den andra lärde jag känna i Afrika. Vi hade alla fotbolls-VM i afrika som destination, skillnaden var att jag skulle se en match medans de hade biljetter till sex matcher. Jag hade ett otal diskussioner med den ena kanadensaren om vilka lag man kan hålla på. Hann höll uppenbarligen stenhårt på Italien medans jag försökte förklara att man inte kan välja att hålla på ett landslag. Man mer eller mindre födds till det. Givetvis kan man känna sympatier för diverse lag till höger och vänster, vilket jag uppenbarligen är ett bevis på. Men jag tror verkligen inte denna kanadensare kan uppleva de känslor jag och mina vänner kände i Portugal -04 eller Tyskland -06. Att tillsammans med tiotusentals andra gulklädda svenskar spendera en eftermiddag på stadens uteserveringar och torg är en mäktig känsla. Det finns en känsla av gemenskap och samhörighet, även om jag inte känner någon där. Jag försökte flertalet gånger förklara för kanadensare att det inte räcker för honom att dra på sig en Italien-tröja för att bli en del av den gemenskapen.
Likaså som man inte kan välja landslag så finner jag en charm i att man inte aktivt väljer sitt klubblag. När jag efter OS i Lillehammer fick ett intresse för ishockey så var Tingsryd AIF det enda och det naturliga valet. Likaså är det med många av er andra Tingsryd-fans, det har aldrig funnits något snack om vilket lag som gäller. Tingsryd har en hel del såna fans, som egentligen inte bryr sig men som är väl medvetna om att när frågan väl kommer så håller de på Tingsryd. Mitt innebandylag består till allra största del av såna personer. Det är inte ofta de åker på matcher, men likväl frågar de vecka efter vecka om hur det går och vilka vi möter i nästa match. I lördags eftermiddag var jag ute och fiskade med två lagkamrater som passar in perfekt i kategorin TAIFare som inte tvekar i frågan om vilket lag de håller på men som ändå inte på något vis är några hardcore-taifare. De var på två-tre matcher föregående säsong och åkte bland annat till Nybro en söndagseftermiddag för att se Tigrarna spela ishockey. Den ena av de två brukar dessutom allt som oftast presentera sig som Henrik Bankelius när han går på fest.
Vad jag vill säga är att jag uppskattar när man håller på sitt lag rätt och slätt. Folk som väljer ett lag och sen försöker övertyga både sig själva och sin omgivning om hur hängivna fans de just för tillfället är. Folk som idag skriker ut sin besvikelse alternativt glädje över gårdagens VM-final hamnar i min skamvrå.
På tal om meningslösa inlägg
För en dryg vecka sedan flyttade jag återigen in till Växjö. En villa modell större stod tom på väster och som det ansvarstagande barnbarn jag är så agerar jag nu husvakt på obestämd framtid. Det är än så länge en ganska trivsam tillvaro och jag kunde inte vara mer nöjd. På morgnarna stiger jag upp, tar en löptur på ett par kilometer, lyssnar på Morgonpasset på P3 och äter frukost medans jag läser dagens SMP ute i trädgården innan det är dags att sätta igång dagen på allvar.
Även om jag inte har någon Morris Harris (...Harris Morris?) som jagar på i motionsspåret så har jag insett att det är dags att sätta igång barmarksträningen på allvar. Utan något att jaga eller någon direkt målsättning kommer jag aldrig nå några topptider, men jag hinner garanterat bygga upp en respektabel grundkondition om jag fortsätter på inslagen väg. Det är lite drygt tre veckor kvar till försäsongen drar igång på allvar så jag känner mig ganska trygg.
Imorgon är det dessutom en månad kvar till Tingsryds första träningsmatch. Dagens artikel i SMP (som jag inte finner på nätupplagan) bygger till viss del på oron om att ombyggnationen av Dackehallen inte ska bli klart i tid till seriestart. Men eftersom de har insett detta faktum över två månader innan hemmapremiären av Allsvenskan så tycker man att det borde gå att åtgärda. Mest förbryllad blev jag dock av att journalisten skrev att Dackehallen nu genom att bygga ut minskar sin publikkapacitet från 4500 till 3800, samtidigt som vi föregående säsong som mest hade 3400. Det var väl ganska många säsonger sedan som Dackehallen officiellt rymde 4500 åskådare?
Funnet på Facebook
Bildtext: 'Ferrarin jagar Trabanten, men kommer aldrig att komma ifatt.'
Bilden är tagen på väg till Sundsvall och funnen i ett av alla dessa album som jag inte kan sluta att titta i. Jag kan inte förstå att jag inte var på plats.
Goda Nyheter
Som bekant så har jag tidigare år haft svårt att se ishockey på onsdagar eftersom vår tränare av oklar anledning alltid har valt att lägga innebandyträningar då. Nu har vi ny tränare och bland det första han sa var att 'nu när Tingsryd är i allsvenskan så är det ju inte tal om att träna på onsdagar'. Våra träningar är nu istället förlagda till tisdagar och torsdagar. Idag har jag skrivit ut spelschemat för allsvenskan och ser hur perfekt detta passar in. Om detta schemat står sig så innebär det att jag på grund av innebandyträningar enbart kommer missa en match, såväl hemma som borta. Resterande matcher spelas på någon av veckans övriga fem dagar. Nu gäller det bara att skaka fram spelschemat för innebandyn också så att jag kan börja planera in lite weekends här och var i Sverige. De stora förhoppningarna ligger på Västerås och Malmö där jag redan har fått officiella, och inofficiella, inbjudningar av diverse vänner och TAIFare i förskingringen. Det blir en rolig säsong detta!
Rätt sak på rätt plats
Häromkvällen satt jag och klickade mig omkring på Elit Skybars eminenta och mycket läsvärda hemsida. Roligast läsning var det förstås när jag läste om bartipset och kunde se mitt namn bland segrarna. Tråkigt nog missade jag finalen på grund av diverse tramsiga utlandsvistelser, och trots att jag försökte få in en vikarie till finalen så stod tydligen min stol tom. Men lika bra är väl det kanske när jag ser att priset bestod av en Joakim Laudius-tröja. Vad skulle jag haft den till?
Utan att rikta kritik åt något håll så var vi många som var frågande till porträtten av spelarna som satt på väggen i baren. Eller rättare sagt, vi var frågande till försäljningen av dem. Som en komplett samling fyller de sin funktion, och på väggen i baren fyllde de helt klart en funktion. Men att köpa tavlorna en och en tar dem lite ur sitt sammanhang och det skulle kunna te sig lustigt att ha en golfspelande Tomas Lundström eller en hästridande Anders Åkesson hemma på väggen. De tavlorna som vi var många som var ute efter var David Jonsson och Simon Stark som tillsammans blev ett väldigt bra motiv. Nu såg jag dessutom att de såldes till samma person så det var fler som tänkte i samma banor vilket glädjer mig. Men den tavlan som har hamnat allra bäst hänger nog trots allt hemma hos den nyblivna pappan. Där hänger han, Ismo Siren. Och var hänger tavlan? I bastun förstås.
Förfrågan
På något vis har jag hamnat som prenumerant av en sms-lista som sänder ut diverse TAIF-nyheter. Denna service var ovärderlig då jag kunde ligga i ett safaritält i Zambia, en husbil i Zimbabwe eller en lerhydda i Mozambique men likväl omgående få rapporter hemifrån om nyförvärv som blivit klara och andra händelser runt vår förening. Nu vibrerade det precis till i fickan och det kom en förfrågan om det finns någon som har en bra bild till att trycka på en mus-matta. Jag är ju inte sämre än att jag bjuder tillbaka lite så om du sitter på en bra bild så tycker jag att du mail du den hit. Tänk dock efter på vad eller vilka som syns på bilden innan du skickar in den. Det finns ju ryggtavlor på fd spelare som är mer eller mindre lämpliga att hamna på en eventuell souvenir.
En helg i solen!
I fredags eftermiddag trillade en av trollungarna in på Växjö Station. Hon lever ett liv som jag stundtals kan avundas henne väldigt mycket. Hennes liv finns i hennes ryggsäck och hon styr sina steg i den riktning där hon kan finna en gata att uppträda på. Även om det inte är så mycket säkerhet att försörja sig som gatuartist i centralamerika så innebär det en frihetskänsla som kan locka mig oerhört ibland. Nu är hon i alla fall hemma i Sverige för ett par veckor och fick sig i helgen en ordentlig dos av sommar-Växjö. I fredags kväll blev det en tur till de Luxe där dansgolvet fullkomligt exploderade när DJ'n valde att lägga Broder Daniels 'Underground' på skivspelaren.
I lördags blev det ett par timmars häng i solgasset på spetsamossen. Det var skatebord-tävling och eftersom flera av mina vänner ännu inte har insett att de är för gamla för att åka rullbräda så kändes det som en lämplig aktivitet. Efter ett besök på systemet och en tur till Konsum för att köpa Tingsryd-öl så trivdes jag dock ganska bra vid skateparken. Dock kände jag mig som vissa av mina vänner nog har gjort när de varit med på ishockey. Skateboarding är inte direkt min grej och mest hela tiden så tittade jag åt fel håll och missade vad övriga i publiken tydligen såg och ansåg vara värt en applåd. Mina vänner fick förklara både regler och uttryck för mig som är oinvigd. Men trevligt, det hade vi. Eftermiddagen och kvällen fortsatte med obligatoriska kvartsfinaler från VM varvat med folkölsdrickande på Staglaberget, Växjös vackraste punkt.
Igår tog vi oss till Ryttartorpet för årets första bad och läsa böcker på en filt. Av någon anledning så har jag gett mig på att sent om sider läsa Stieg Larssons Millenium-triologi. Och även om deckare inte brukar vara min grej så antar jag jag har funnit den första delen läsvärd eftersom jag både har hunnit börja samt läsa ut den mellan allt ölande i helgen. Nu har dock trollungen lämnat stan igen och livet återgår till det normala, så vi får väl se om det erbjuds tid att sitta i solen och läsa böcker de närmsta dagarna.
Spelas just nu: Kent - En plats i solen
En lång första juli
Lika mycket som värvningen av Jan Öberg kom som en blixt från klar himmel så visade det sig att
kent helt plötsligt skulle
släppa nytt. Även om man sorgligt nog har vuxit ur kent-kostymen lite så är det helt klart lyssningsvänligt. De rör ju sig trots allt åt samma elektro-håll som jag gör, så ett tag till kan vi nog umgås. Så nu sitter jag här efter en förhållandevis jobbig dag på växjös vårdinrättningar och kopplar av med en folköl och snurrar ett gäng nya kent-låtar på spotify.
Det var som sagt löp-test igår på innebandyn. Slingan var lagd till 3 km och vi råddes att ta oss runt på under 12 minuter. En väldigt generös tid kan man tycka, men för mig som inte har utövat någon slags motion de senaste tre månaderna fanns det risk att det skulle bli en utmaning. Jag la dock upp en strategi som visade sig mycket lyckad och kastade mig i mål på fina 11.15. De första två varven tog jag på grundkondition och det sista varvet gick på ren inställning, precis enligt planen.
Ansträngningen igår, och den långa dagen idag har tagit på krafterna så ikväll blir det tidig säng-gång. Det kan dock behövas eftersom det ryktas om en tur till de luxe imorgon.
