Stolthet, Hjärta, Tradition

Idag när jag vandrade i sjukhusets korridorer mötte jag en kvinna som stoppade mig. Det visade sig att det var min mors kusin och att hon hade varit på besök hos 94-åringen. Tydligen kände hon mycket väl till mig, vad jag har företagit mig de senaste åren och mina planer för framtiden. Där stod jag som ett fån och hade ingen aning vem jag pratade med men nickade och låtsades som om jag hade koll på läget. Efter vårt 20 minuter långa samtal var jag dock tvungen att ringa min för att fråga vem det var jag egentligen hade pratat med.

Lite samma känsla blir det de gånger då okända människor kommer fram till mig för att diskutera min blogg. På något vis kan det kännas lite obehagligt när folk som jag aldrig har träffat tidigare känner till detaljer i mitt liv. Men när det kommer till bloggen så kan jag ju inte skylla på någon annan än mig själv. Jag verkar dock inte behöva oroa mig för att besväras av Fredrik Hansson som uppenbarligen inte läser bloggen.