Stolthet, Hjärta, Tradition

När jag kom hem från Korea för ett år sedan så lyckades jag återskapa mitt liv i Växjö ganska omgående. Men det var en sak jag aldrig lyckades hitta, det nyckelband som jag tidigare hade använt. Sedan dess har jag fått nöja mig med att helt enkelt ha nycklarna i fickan, något som inte är det enklaste om man är van vid bättre lösningar. Häromveckan när jag letade igenom mina föräldrars skrivbord i jakt på ett kuvert så låg min gamla nyckelknippa där och väntade på mig. Nu ska det sägas att den nyblivna pappan bestämt hävdar, vilket han säkert inte har fel i, att det egentligen är hans nyckelband och att jag enbart fick låna det av honom för ett par år sedan när mitt eget gick i bitar. Hur som helst så kommer bandet verkligen till nytta nu när jag har ett överflöd av nycklar att se efter.

Några andra som definitivt inte har alla nycklar i nyckelskåpet och som nog skulle kunna behöva ett nyckelband är det Israeliska parlamentet Kneset som går från klarhet till klarhet. Det känns som om Israel har förlorat en hel del goodwill det senaste året och på något vis hoppas jag att de klantar till det ytterligare ett par gånger så världen till slut tröttnar på dem. Dra ett par israeliska generaler inför krigsförbrytartribunalen i Haag så vi får ett slut på deras övergrepp mot den palestinska befolkningen. Jag tycker givetvis inte Hamas verkar särskilt trevliga, men jag kan förstå att man reagerar när man lever i den situation som palestinierna trots allt gör. Jag tror inte att fortsatt förtryck, flygräder och blockader är rätt sätt att få palestinierna nöjda med sin situation och trivas i det fängelse som kallas Gaza. Varför inte sträcka ut en hand och prova solskenspolitik...?