Att välja lag
Fest i Porto efter Sverige - Italien, 1-1.
De sista fem veckorna av mitt äventyr i Afrika så hade jag sällskap av två kanadensare. Den enda kände jag sin min tid i Korea och den andra lärde jag känna i Afrika. Vi hade alla fotbolls-VM i afrika som destination, skillnaden var att jag skulle se en match medans de hade biljetter till sex matcher. Jag hade ett otal diskussioner med den ena kanadensaren om vilka lag man kan hålla på. Hann höll uppenbarligen stenhårt på Italien medans jag försökte förklara att man inte kan välja att hålla på ett landslag. Man mer eller mindre födds till det. Givetvis kan man känna sympatier för diverse lag till höger och vänster, vilket jag uppenbarligen är ett bevis på. Men jag tror verkligen inte denna kanadensare kan uppleva de känslor jag och mina vänner kände i Portugal -04 eller Tyskland -06. Att tillsammans med tiotusentals andra gulklädda svenskar spendera en eftermiddag på stadens uteserveringar och torg är en mäktig känsla. Det finns en känsla av gemenskap och samhörighet, även om jag inte känner någon där. Jag försökte flertalet gånger förklara för kanadensare att det inte räcker för honom att dra på sig en Italien-tröja för att bli en del av den gemenskapen.
Likaså som man inte kan välja landslag så finner jag en charm i att man inte aktivt väljer sitt klubblag. När jag efter OS i Lillehammer fick ett intresse för ishockey så var Tingsryd AIF det enda och det naturliga valet. Likaså är det med många av er andra Tingsryd-fans, det har aldrig funnits något snack om vilket lag som gäller. Tingsryd har en hel del såna fans, som egentligen inte bryr sig men som är väl medvetna om att när frågan väl kommer så håller de på Tingsryd. Mitt innebandylag består till allra största del av såna personer. Det är inte ofta de åker på matcher, men likväl frågar de vecka efter vecka om hur det går och vilka vi möter i nästa match. I lördags eftermiddag var jag ute och fiskade med två lagkamrater som passar in perfekt i kategorin TAIFare som inte tvekar i frågan om vilket lag de håller på men som ändå inte på något vis är några hardcore-taifare. De var på två-tre matcher föregående säsong och åkte bland annat till Nybro en söndagseftermiddag för att se Tigrarna spela ishockey. Den ena av de två brukar dessutom allt som oftast presentera sig som Henrik Bankelius när han går på fest.
Vad jag vill säga är att jag uppskattar när man håller på sitt lag rätt och slätt. Folk som väljer ett lag och sen försöker övertyga både sig själva och sin omgivning om hur hängivna fans de just för tillfället är. Folk som idag skriker ut sin besvikelse alternativt glädje över gårdagens VM-final hamnar i min skamvrå.
