Vilken röra

Julpyntet ska ner. Jag har inte bott länge i min lägenhet men det verkar inte spela någon roll. Likväl är det redan en röra på garderoben och jag vet inte vilken låda jag ska lyfta för att finna den rätta.
***
Conny Strömberg lämnar oss alltså, utan att ha gjort något större intryck. Visst har han ett poängsnitt som nog är högst i laget, det kan vi inte ta ifrån honom. Men ingen kan påstå att han dominerat eller varit framträdande. Med tanke på den ekonomiska situationen vi är i så finns det förstås ingen som helst anledning att behålla honom. Att han går till Örebro kan inte uppröra någon. Men man kan inte låta bli vad som sades i somras när han hamnade i Asplöven i förstaläget. Kanske sa Örebro till honom att kuska runt lite så var han välkommen tillbaka framåt våren när Örebro eventuellt skulle spela kval igen. Örebro såg bra ut utåt när man kickade Conny på grund av disciplinära skäl, och i utbyte fick Strömberg ett löfte om att få komma tillbaka när stormen hade lagt sig. Vem vet. 
*** 
Anton Abele alltså, undra hur han ska lyckas slingra sig ur det här.
***
Det kom inget besked från TAIF igår, nu sägs det komma i mitten av veckan istället. Samtidigt kan man i dagens SMP läsa om hur kommunen ställer krav på föreningen. Vettiga krav förvisso, men det känns som om de borde kommit från oss medlemmar istället. Jag börjar bli mer och mer orolig att vår ekonomi kanske är svårare att sätta sig in i än vad jag först oroades för. Som sagt, det bästa vore nog om alla kort kom på bordet och om alla fodringar och tillgångar kunde benas ut i två olika staplar. Först då kan vi nog förstå vad vi har framför oss. 
***
Fast å andra sidan kan jag minnas helt fel, det kanske inte var våren 2012 Strömberg fick kicken från Örebro efter att ha setts berusad på den där pizzerian. Hur som haver så är det en märklig tur han har tagit.

På bortaplan


Mina tankar om Troja upprörde visst. Jag vet inte vilken punkt det är som de egentligen tycker är så kontroversiell. Kanske tycker de att det är helt ok att närmast utebli från ett lördagsderby i Dackehallen. Trojafansen hellre vill att vi kommer överrens och att derbykänslan oss emellan fortsätter att vara låg. Men nu kan Troja-fansen andas ut. Jag ska inte skriva mer om lördagens stekheta derby som de missade. Vi får se om vi ses framöver, kanske åker jag till Sunnerbohov när vi har match där.
***
På Gröna Brigadens hemsida finns en sammanfattning från det möte som GB anordnade i mellandagarna. Jag tycker att det var ett bra möte och att det nog var nödvändigt för vissa att få lufta sina åsikter lite. Men det ger som sagt inga svar och jag kan inte undgå att känna att vissa av de svar som ges är lite för enkla. Men det återstår att se vad som sägs idag på ämnet.
***
Och för övrigt, jag hoppas aldrig vi flyttar en hemmamatch för att spela den på bortaplan 30 mil bort.
***
Biosöndagen förlöpte rätt bra. Jag var rädd att the Hobbit skulle vara lite för fjantig och med för mycket oneliners för barnens skull, men bortsett från Radagast som åker kälke efter ett gäng kaniner så håller filmen sig på rätt sida om tramsgränsen. När det dessutom är en film baserad på en bok som jag har läst ett antal gånger så är jag naturligtvis mer kritisk, men det fungerar bra och filmen håller sig relativt väl i förhållande till förlagan. Life of Pi har jag hört mycket bra om, men jag har aldrig läst boken så jag visste egentligen inte vad jag skulle förvänta mig. Det är ofta de filmerna som blir de bästa. Life of Pi är en oerhört vacker och underhållande berättelse, som knyts ihop oerhört bra och tänkvärt på slutet.
***
På söndag spelar TAIF borta mot Djurgården, och Gröna Brigaden anordnar resa. Är det någon bortamatch jag skulle vilja se det här året så är det Djurgården på Johanneshov. Senast jag såg TAIF på Hovet blev det förlust mot Hammarby, den här gången känns det både större och mer lockande. 

Troja, vi gillar er inte

Ni kan sången, "det finns inga Trojafans i hela vårat land". Igår blev den smärtsamt aktuell. Som TAIFare skäms jag å Trojas vägnar över deras representation i Dackehallen igår. Vi tyckte att vi var få grönvita i Ljungby senast, men då var vi ändå drygt 150 personer på bortasektionen. Tänk om vi en lördag skulle vara endast fyra på bortastå, vilket Trojanerna faktiskt var innan det bestämdes att stänga bortasektionen och placera dem på sittplats istället. Den dagen hoppas jag aldrig kommer.
***
Själv spelade jag innebandy igår, och efter matchen fyllde vi två bilar och åkte ner till Dackehallen. Så jag gjorde åtminstone min del för att få dit extra åskådare. I innebandyn gjorde jag både mål och det blev seger, så igår fick vi snabbt skaka av oss hockeyförlusten för att kunna ge oss ut och likväl ta en segeröl. En öl som blev fyra eller fem. Idag blir det därför en ganska lugn dag. Halv två går jag och ser på the Hobbit och klockan nio ikväll går jag och ser Life of Pi. Förhoppningsvis hinner jag med lite tvätt däremellan, för annars blir det en jobbig vecka ur den aspekten.
***
Om någon nu har missat det, här är den märkliga figuren Janne Gunnarssons tweet från häromdagen. Vad han menar är oklart, men det låter inget vidare. Kanske satt han i en bilkö någonstans och kände sig lite stressad.
***
Matchen igår tycker jag det inte var mycket att säga om, trots allt. TAIF kändes inte riktigt på tårna, och jag vill inte påstå att Troja inte vann välförtjänt. Men så som matchen och slutminuterna gestaltar sig så grämmer man sig naturligtvis över de tappade poängen. Och ofrånkomligen kan man inte gräma sig över den Trojautvisning som domaren inte tar på slutet. Det går inte blunda för att det var en solklar utvisning som säkerligen hade dödat matchen och inneburit tre poäng. Det går inte heller gräma sig över några av de andra utvisningarna, som den när Smootherman har en back mellan sig och Bengtsberg i Trojamålet, men likväl får två minuter för interference när Bengtsberg dök. Eller det läget när Trojabacken kastar sig i hopp om att få med sig en utvisning, med enda resultatet att han totalt missar sin markering och Åhsberg kan göra 3-2. Lite skamset och pinsamt för backen som får åka ut till båset och låtsas halta lite. Om inte annat får man vara glad att Troja kommer till Dackehallen och påminner oss om hur illa vi egentligen tycker om dem. En känsla som har glöms bort dessvärre det senaste decenniet. Och att David Åslin får kvittera och på Patrik Ross-manér provocerande åker mot Tingsrydklacken för att fira förstärker bara den känslan.

Torsdagstankar


Få sporter kan vara lika engagerande som handboll. Men ikväll i Växjö klaffade det inte riktigt. Evenemangspublik av det slaget är svårflirtad. Det är klappor, popcorn och en publikuppvärmare. Det blir inte mycket pinsammare. "Kom igen nu hela hallen, nu kör vi vågen. Heja heja! Klappa händerna med!" skriker han inför en lagom trött och ointresserad publik. Engagemang och passion är inget man kan lura fram så enkelt. Men hur som helst, kul att se handboll igen, även om jag fick en plats varifrån det var svårt att se riktigt hela planen. Det bör dock påpekas att jag kände mig oerhört felplacerad, och nog helst undviker diverse event i den arenan i framtiden, vad det än må vara.
***
Bra gjort Boateng och Milan.
***
Vilken dag det blev. Småkronorna tog en trots allt ganska trevlig seger i semifinalen i JVM. Jag gav mig obehindrat ut på en 7 km lång löptur i Fyllerydskogen. Men framför allt tog TAIF en oerhört tung och härlig seger i Uppsala. Att Owesson får avgöra igen är förbaskat roligt, och välförtjänt. Och när vi inte släpper in något mål, så räcker det ju faktiskt att bara göra ett framåt. Nu är vi, återigen ikapp både Asplöven och Almtuna igen, och det vore väl fan om vi inte kunde bita ihop på lördag och göra en bra insats mot ett Troja som har känts oerhört svajiga och rent ut sagt usla på sistone. Dessutom vankas det storpublik och fullsatta läktare på lördag.

Mitt avlatsbrev


Min syster fyllde år igår och det blev en timme bowling med familjen. I en sådan familjekamp har jag nog egentligen inte mycket att vinna, men en seger med 100 poäng över två rundor får man vara nöjd med. Ikväll fortsätter firandet med handbollslandskamp. Det är oerhört många år sedan jag såg en handbollslandskamp, så det var med glädje jag tog emot en biljett. Dock förutsatte jag att matchen skulle spelas i en handbollshall, i Teleborgshallen eller något liknande. Hade jag vetat var matchen verkligen skulle spelas hade jag kanske inte köpt biljett. Nu har jag istället klistermärken nerpackade i jackfickan.
***
TV-producenterna borta i Ryssland verkar gilla att zooma in de lättklädda cheerleader-tjejerna på läktaren. Härligt att det är lite show också, och inte bara hockey...
***
Mitt gamla gäng Suwon Blue Wings värvar Jong Ta-sae från Köln. Vi brukar tycka att det är intressant att se hur olika spelare accepteras av publiken i Dackehallen, jag hade väldigt gärna sett hur fotbollspubliken i Suwon tar till sig nordkoreanen Jong.
***
Nu verkar det som om NHL-lockouten lider mot sitt slut. Redan ikväll slipper vi nog inte Jhonas Enroth, men nog gynnar det oss i bottenkampen om han inte är med mycket längre till. Jag har skrivit det så många gånger nu, så jag tror inte längre på att vi ska lyckas skapa något betryggande avstånd ner till kvalstrecket. Men jag hoppas innerligt att vi i alla fall ska se till att Almtuna, och även Troja, även efter de här två matcherna oroligt måste blicka neråt i tabellen.
***
Gröna Brigadens hedervärda insamling går vidare och på TAIF-bloggen finns en mängd auktioner till förmån för TAIF. Det finns dock en begränsad mängd TAIFare som kan skänka pengar, till slut kan vi inte hoppas på att enbart gåvor ska lösa detta. Man kan vrida och vända på det hur mycket man vill, men vår främsta inkomstkälla är trots allt hemmamatcherna. Jag vidhåller att det är enklare att få folk att betala 140 kronor för en hockeymatch än att få dem att lägga 140 kronor i en insamling. Det har funnits x antal lediga platser kvar i Dackehallen vid de senaste hemmamatcherna, och om vi kan fylla de stolarna får vi in oerhört mycket enkla pengar. Fullsatt på lördag mot Troja skulle innebära ett par hundra tusen extra i inkomster till föreningen jämfört om det är de vanliga 2 000 som kommer. Enklare än så blir inte pengarna. Hur ser vi då till att de där extra åskådarnar kommer på lördag? Vilka tar du med? Vilka extra tar jag med? 
***
För en kompis goda hälsas skull så har jag ingått ett vad om att trissa upp träningsmängden en aning. För egen del är det svårt att hitta fler träningstillfällen utöver innebandyn, men jag får göra så gott jag kan. Plusgraderna kommer väl till pass så i eftermiddag drar jag på mig löparskorna och långkalsongerna för en runda i elljusspåret. Det är alltså inte ens jag som har avgett något nyårslöfte, men att får ge mig ut och löpa i början av januari ser jag som en väldigt olycklig effekt av det vadet.

Nytt år, samma tankar

En god vän briljerade igår kväll med ett foto han hade tagit tillsammans med Zlatan när de sprang på varandra i Åre under julhelgen. Det är en historia man har hört många gånger redan, och säkerligen kommer att få höra många gånger om. Själv replikerade jag med ett foto jag tog i Dackehallen under Malmömatchen, storheter på sitt sätt. Mina vänner är TAIFare, så även igår kväll blev det en hel del TAIF-nostalgi. Säsongerna 99-00 och 00-01 är kära minnen för de flesta av oss. Linköpingsmatchen och flera av Pasi´s citat har blivit oförglömliga och kan inte undvikas att komma på tal. Jag har ett gammal VHS-band liggande någonstans med en hel del TV-inslag om TAIF från den tiden. Det är nog snart dags att jag får det bandet konverterat till digitalt format. Men hur som haver, det var ett trevligt nyår och nu blickar vi framåt. 2012 blir 2013, men saker blir nog varken bättre eller sämre. Världen är densamma även om den skrivs med nya siffror. Det viktiga är att vi rör på oss, och att vi rör oss framåt.
***

Igår kväll strax efter middagen trillade min senaste följare in på Twitter. Den goda Ulvskog kan inte ha haft mycket på schemat om det är sånt hon ägnar sig åt vid halv sju på nyårsaftons kväll. Jag klandrar henne dock givetvis inte, det finns nog sämre twittrare att följa.
***
Helgerna är nu över, och som vanligt är det förhållandevis skönt att komma in i vardagens rutinre igen. I alla fall känns det så på förhand. Men efter ett par dagar tillbaka i skrivbordsstolen kanske det skulle kännas skönt med ett par lediga dagar igen. Det nya året startar i vanlig ordning med innebandy och återigen innebandy. Idag vilar vi men sen blir det träning både onsdag och torsdag samt match fredag och lördag. Det är för väl att jag tycker det är roligt i alla fall.
***
Även i år valde Ivanhoe fel tjej. Vad han ser i den bleka och ointressanta Lady Rowena kan jag inte förstå.
***
Jag måste komma med en liten rättelse. I mitt senaste inlägg kallade jag någon för att vara en "välkänd TAIF-hatare". Personen ifråga har nu hört av sig och vill påpeka att hans uppseendeväckande beteende, som kunde tolkas som en TAIF-hatares beteende, gjordes med glimten i ögat. Svårare än så behöver det alltså inte vara att sona gamla synder. Så från och med nu hoppas jag att ni betänker att mina eventuella snedsteg eller förlämpningar görs med glimten i ögat.

Vilken kväll

Tänk om man kunde bryta ut en enskild match från sitt sammanhang och leva i stunden, då vore det här en perfekt kväll för det. Vilken insats och vilken nerv. TAIF-killarna gick knappt att stoppa ikväll, och den vilja och frenesi som fanns i laget smittar av sig på alla som fanns i hallen. Det fanns många hjältar på isen ikväll, men att det finns en förkärlek för de egna killarna är ingen hemlighet. Så att se Owesson tugga i sig Malmöspelare tillsammans med Jacob Nilsson var en fröjd för ögat. Att se nämnda killar spela boxplay ihop med Robin Olsson och Adam Åkesson glädjer. Att få se en lineup där även Christoffer Törngren och Hannes Johansson visar att det trots allt finns hopp. Kvällens starkaste insats svarade Owesson, Nilsson, Forsström och Card för när de under slutminuterna spelade säkert två och en halv minut nertryckta i egen zon. TAIF-spelarna närmast kröp runt egen målbur för att hjälpa Zacke, och det gav resultat.
***
Vi verkar äntligen ha hittat en lösning på Macke Lenhovda-problemet. Det är ju center han ska vara. Jag kan inte minnas att jag på år och dar har sett Macke så bra som ikväll.
***

Högt uppe under taket står de som två gudar och spanar ut över sina forna domäner. Saker och ting var inte nödvändigtvis bättre förr, men de var helt klart annorlunda.
***
Vid ställningen 6-2 får Malmö powerplay efter en märklig utvisning på Owesson. Mattias Persson slår hål i luften och Jacob Nilsson kan komma fri med målvakten. Han försöker sig på en klassisk Mattias Persson-fint, missar och Malmö kontrar in 6-3. 15 sekunder senare stod det 6-4. Det hade varit en minst sagt tråkig vändning av matchen.
***
Ofrånkomligen kan man inte låta bli att efter en sådan här seger gräma sig lite över våra förluster. På de senaste fyra matcherna har vi slagit Örebro och Malmö, samt förlorat mot Asplöven och Karlskrona. Det måste bli ändring på dessa förluster mot bottenkollegorna nu. I de nästkommande matcherna möter vi Almtuna och Troja. Ett Troja som imorgon spelar borta mot Karlskrona. Med andra ord kan vi återigen blanda in Almtuna och kanske även Troja i den absoluta bottenstriden, eller kan vi släppa iväg dem framför oss igen.

100 000 ?!?

Kommer ni ihåg den här busringningen? Jag hörde den på radion häromdagen och slogs av hur väl den beskriver dagens läge. Kommer ni ihåg Örebros märkliga sportchef som i sin blogg spred lögn efter lögn om oss? Kommer ni ihåg hur frustrerande det var att folk tog hans skitsnack på allvar enbart eftersom han nådde ut till så många fler. Seriösa försök att bemöta hans påhopp bemöttes bara av än fler antagangen och märkliga uttalanden från hans sida. Ungefär som för telefonisten i Hassan-klippet. Ibland surfar jag in på motståndarlagens forum för att läsa hur de skriver om oss, och det blir tydligt att man inom vissa supportergrupper har man byggt upp en hel mytologi om TAIF och om oss som supportrar. En mytologi uppbyggd på lögner och påhitt som har upprepats tillräckligt länge för att de till slut tas för att vara sanna. Adolf Hitler sa en gång att "det är lättare att tro på en lögn man har hört tusen gånger än att tro på fakta som ingen tidigare har hört" samt "gör lögnen stor, gör den enkel, fortsätt berätta den och så smånimgom kommer de att tro på den". Och han om någon borde väl veta. Undra om de som ifrågasatte det nationalsocialistiska partiet på 30-talet fick höra att de är så jävla PK. Det här med att sprida lögner var givetvis inte enbart förekommande på 1930-talet. Idag finns det en mängd extrema grupper med vitt skilda politiska eller religiösa agendor som gör sitt bästa för att upprepa en lögn tillräckligt många gånger för att vinna sympatier. Det kan vara bra att tänka på nästa gång vi ser en grupp på facebook eller en insändare berätta om någon märklig händelse i det så kallade PK-Sverige. Vem är det som säger vad, och vad är det som avgör vem jag tror på? Intressanta frågor att ställa sig själv ibland när två olika versioner verkar stå tvärtemot varandra.
***
Lite på samma ämne tycker jag nästan man kan ta upp TAIF´s ekonomiska situation. Jag påstår inte att någon, men det är väldigt svårt att veta vilken information man ska ta till sig och vem man ska tro på. Jag kan inte låta bli att vara aningen ifrågasättande inför vad det egentligen är som gäller. TAIF´s silenzio stampa verkar fortsätta och den efterfrågade tydligheten har uteblivit. TAIF-ledningen går ut och säger att vi går i konkurs om vi inte får in 2.7 miljoner, sen tystnar de. TAIF-supportrarna har slutit upp ordentligt och gör sitt bästa för att stödja föreningen, men utan någon märkbar respons från föreningshåll. Vi vet inte vilka datum som gäller och vi vet inte hur allvarligt läget verkligen är. Det enda vi egentligen har hört är när Torsten Liljegren i en välkänd TAIF-hatares blogg säger att vi / de ska ta det ihär nternt, så han vill inte gå in på det där. Men han säger även att det kommer att lösa sig, och att inget konkurshot råder. Det gör mig förvirrad, och det är svårt att veta vad man ska tro. Jag skrev en insändare om att det är tid att stötta föreningen och lägga kritik och personlig prestige åt sidan, men ofrånkomligen kan man inte låta bli att ifrågasätta det sätt som föreningens representanter hanterar den uppkomna situationen på, och hur de möjliggör / omöjliggör för föreningens supportrar att stötta densamma. Idag anordnar Gröna Brigaden ett informationsmöte kl 17.30 i bollhallen, och där hoppas jag att det finns några svar på de frågor vi har.

God jul

Jag återkommer igen i mellandagarna.

Vi går inte under

Koreanerna tar över de svenska jultraditionerna. Snart får vi säkert inte ens prata svenska längre. Folket rasar!
***
Allt prat om mayakalendern och den planerade undergången imorgon, det är så dumt så jag vet inte vad jag ska säga egentligen.
***
TAIF fortsätter att krisa lite i det tysta. Det är uppenbart att krisen är här, men vilka tidsrymder det handlar om eller vilka summor som verkligen måste in är svårt att tyda. 21/12 är ett datum som har nämnts, men det låter väldigt märkligt. Inte kan väl föreningen hoppas att supportrar och andra berörda ska samla in 1,4 miljoner på tre dagar? TV4 har kört det vanliga kamerasvepet utmed sargen i Dackehallen och visat en grubblande Torsten Liljegren som de alltid kör när det vankas dåliga nyheter om TAIF, men vi hör inga uttalanden från föreningen. Ett brev har offentliggjorts men i övrigt har Gröna Brigaden och dess representanter synts mer på barrikaderna än vad TAIF har gjort. Insamlingar pågår och krafter samlas, men det är på gräsrotsnivå det händer saker. Som sagt, ska det här gå vägen så tror jag att tydlighet och prestigelöshet från föreningens sida vore av väldigt stor vikt.
***
Om en timme tar vi bussen ner mot Karlskrona, något som känns hyfsat irrelevant just nu.

Så var krisen här.

Så var den här. Krisen. I några veckor nu har man väntat på att den ska komma över oss. Tidsfrister har passerats och ingenting har sagts. Idag kom bomben och nu vet vi vad som gäller. Föreningen har 2.7 miljoner i uteblivna kundfakturor och vänder sig nu till supportrar och medlemmar för att täcka upp det tappet. På sverigesradio.se kan man läsa det brev som gått ut till medlemmar där årskortsinnehavare och andra ombeds att redan nu betala inträdet för resterande hemmamatcher. Vad som krävs nu är åtgärder och att det kommer fram sätt och metoder för folk att skänka pengar. Det går inte förvänta sig att folk bara ska föra över pengar till ett bankgiro, även om det givetvis vore välkommet det också. Det är förstås enklare att få folk att lägga pengar om man får något tillbaka. Så om jag tolkar brevet så kanske det räcker om vi börjar gå på matcherna i större utsträckning. Elva utsålda hemmamatcher under resten av säsongen kanske skulle räcka en bit på vägen. Sitter du redan på ett årskort och inte har råd att betala extra inträde vid varje match, ta med dig en vän istället. Kan vi ta med oss varsin extra åskådare till varje match så är vi på god väg. Det är trots allt inte enorma summor det här handlar om, och det finns mycket kvar av säsongen att arbeta med. Dock krävs det att vi nu inser att krisen är här och att var och en måste ta sitt ansvar.
***
Inför matchen hemma mot Malmö 28/12 anordnar Gröna Brigaden ett möte för medlemmar och andra TAIFare för att diskutera det uppkomna läget och hur vi löser det. Gröna Brigaden har också jobbat fram en lösning där vi kan skänka valfritt belopp som gåva/bidrag via Gröna Brigadens bankgiro. Sätt in valfritt belopp till BG 202-6615. Märk insättningen med "RÄDDA TAIF" samt för- och efternamn samt mobilnummer. Alla bidrag är naturligtvis välkomna!
***
Jag tycker inte vi ska skuldbelägga allt för mycket i den här sörjan. Men nu om någonsin är det dags att TAIF-styrelen lär sig vikten av öppenhet. Låt oss veta vad som gäller och visa vilka åtgärder som görs från föreningens sida för att förändra situationen. Det ryktas om att föreningen har varslat anställda, lägg fram det på bordet och visa vad det har inbringat. Om föreningen kan göra fler åtgärder, och kan visa vad det har inneburit i besparingar så är jag övertygad om att det även gör det enklare för supportrar och medlemmar att bidra.
***
Som jag skrev i en insändare häromdagen, det här är inte tid för att kritisera sittande styrelse, inte tid för föreningens styrande att inte försvarsställning och det är definitivt inte tid för inbördes stridigheter. Det finns många som vill byta styrelse, och det kan man kanske förstå, men innan vi tar de besluten så gäller det att vi ser till att det finns en förening kvar att leda. Likaså måste styrlsen sluta kommunicera med föreningens medemmar på det aggresiva sätt man har gjort tidigare. Det brevet som nu har gått ut innehåller inte varken det beskyllande eller det ursäktande språkbruk som tidigare har provocerat många. Personliga fejder och individuell stolthet måste nu läggas åt sidan för att istället fokusera på föreningens bästa. Annars löser vi nog inte detta.

Är det inte svårare än så?

Svårare än så här ska det alltså inte behöva vara. Det är möjligt att vi mötte ett Örebro som inte direkt var på topp, men de fick definitivt möta ett Tingsryd som var bra ikväll. När man ser insatser som ikväll så blir sämre insatser desto mer provocerande. Ikväll visar vi på de kvaliteér som tydligen finns i laget. Den här matchen vann vi helt rättvist. Det fanns en energi bland TAIF-spelarna som jag inte har sett många gånger den här säsongen, och det var ett lag där ingen föll ur ramen. De enskilda misstagen lös med sin frånvaro, längst bak agerade Zajkowski säkert och framåt ledde ett par fina kombinationer till mål. En trevlig kväll i Dackehallen på många vis.
***
När telefonen fungerar i Dackehallen, då vet man att det i alla fall inte är fullsatt.
***

Luciatåg i Dackehallen, sannerligen en trevlig tradition. Att jag dessutom hade glömt bort att det nyss var Lucia gorde det hela till en trevlig överraskning.
***
Kim Karlsson alltså, han är ofattbart bra ibland.
***
1 700 pers på läktarna en kväll som ikväll är väl godkänt. Inga lag lockar mycket folk just nu och som det bottenlag vi är kanske vi inte kan förvänta oss mer. Det hade dessutom varit väldigt naivt att tro på något större genomslag för min insändare, men jag träffade i alla fall på tre bekanta som sade sig vara där på grund av min text. Det räcker för att göra mig nöjd.
****

Jag brukar gilla spelare med coola namn. Southwells som var inne på isen ikväll vid powerbreaken kan säkert bli en sådan favorit framöver. Finns det någon som vet vilket lag han spelar i?
***
Det var ganska bra tryck i souvenirboden ikväll. Om alla TAIF´s utrymen vore så välbesatta så hade vi inte haft några problem. Den riktiga storsäljaren verkade vara TAIF´s kokbok, så jag antar att jag inte är den enda som ger den till min mor i julklapp. Jag fyllde även på med en liten t-shirt till 5-åringen. Nu var en liten del av julklappsinköpen avklarade, nu är den svåra biten kvar.
***
Örebro påminde stundtals om det gamla Örebro. De är stora, buffliga, småfula och tjuriga. På slutet när Örebroarna ägnade sig mer åt det mesta annat än att spela hockey kom jag att tänka på den där matchen för 4-5 år sedan när Örebro kom till Dackehallen och fick storstryk. Jag tror vi vann med 7-1, mestadels eftersom Örebro lät oss spela powerplay mest hela tiden. Samtidigt gjorde Örebrofansen sitt bästa för att stjäla rubrikerna genom att bränna ner Dackehallen.

Dagen efter


Igår kväll hade vi julfest med innebandylaget för att fira en oerhört lyckad inledning av säsongen. Eftersom jag utgör halva festkommitten gick större delen av dagen åt för förberedelser av diverse slag. Festen i sig blev oerhör lyckad och det var i klackar i taket i ordets rätta bemärkelse. Men en dag som idag får man betala priset för det. Det är märkligt hur mycket stryk kroppen tar numera trots att man bara är ute efter att dricka några öl. Och det är minst sagt lika märkligt att man inte lär sig.
***
Gårdagens insändare i SMP har fått en hel del reaktioner. Jag är nöjd både med texten jag knåpade ihop och med repsonsen på den. Jag var inte riktigt beredd på att insändaren skulle få så mycket utrymme, eller att den skulle ses av så många. Igår morse när jag vaknade hade jag fått många sms som tackade, berömde ellre undrade. På smp.se kan man läsa tre kommentarer som alla menar att kommunen har gjort tillräckligt för TAIF. Men då har man inte läst texten ordentligt, det här var ingen text riktad till kommunen. Och det var inte heller någon kritik mot dagens styrelse eller lag. Det var en text som var menad att väcka åtminstone lite liv i en slumrande eld. Förhoppningsvis ger det någon effekt också, förhoppningsvis var det en och annan som fick lite sämre samvete eller som kände sig manad att åka till Dackehallen imorgon.
***
Jag träffade en läsare igår på krogen som också ville berömma insändaren. Men han lyfte också fram att han inte höll med om de politiska bitarna, och det köper jag. Men jag ser inte det som skäl nog att sluta skriva om de bitarna, speciellt inte med tanke på vad man kunde läsa i dagens DN om ideella föreningen Mattecentrum hjälper närmare 4 000 elever gratis med läxhjälp varje vecka i Sverige. Nu nekas de 500 000 kronor i bidrag av Stockholms stad. Orsaken är att de anses konkurrera med de kommersiella läxläsningsföretagen. Finns det en logik i det resonemanget så är den väldigt svår att finna. Var är upprördheten och de ilskna facebookgrupperna?
***
Jag träffade sent inatt även en bartender som utgav sig för att ha varit målvakt i elitserien för Linköping för något år sedan. Av kroppshyddan att döma så kan jag tänka mig att han stod i vägen för många skott i alla fall.

Det här är vårt TAIF

Det är ingen munter tid för oss TAIFare. Laget sladdar i tabellen, i media får vi följa de ekonomiska turerna och kritiken haglar. Stoltheten vi kände över att vara den lilla klubben i den stora världen har ersatts av uppgivenhet, besvikelse och irritation. Det finns många där ute som likt mig har en grönvit halsduk liggande på hatthyllan, men som har tappat bort sig. Vilka är Tingsryds AIF nu och vad står vi för? I media får vi följa hur föreningens representanter gör det ena märkliga uttalandet efter det andra. Hur sköts ekonomin egentligen? Hur kan vi återigen hamna i denna situation? Kritikerna kanske har rätt ändå, kanske är orten för liten för att spela i allsvenskan. Kanske är ni som jag kritisk till lagbygget. Jag kan inte identifiera mig med detta laget på samma vis som förr. Det finns inte längre någon relation mellan spelare och publik, i alla fall inte i positiv bemärkelse. När knappt någon spelare har varit i föreningen mer än ett år eller två så är det inte lustigt. Från laget som gick upp i allsvenskan våren 2010 finns det t.ex inte en enda spelare kvar. Vilka traditioner finns då det i detta lag? Betyder ens ett derby mot Troja något extra för dem? Det här är kritik man kan läsa på olika hemsidor och som man får höra från de som har tröttnat. Jag har också tänkt de tankarna, och jag har också ifrågasatt vad som sker i dagens TAIF. Vart är vi på väg? Vad är det som har gått fel? Vems fel är det? Jag vet faktiskt inte, och just nu spelar det ingen roll. Det går inte att straffa dagens TAIF utan att därmed också straffa det historiska och det framtida TAIF.

 

TAIF av idag är inte hela vår förening. Det här är inte Torsten Liljegrens eller Anders Gustavssons TAIF. Det här är inte Conny Strömbergs eller Mark Santorellis TAIF. Det här är vårt TAIF, mitt och ditt. Det är Limmas TAIF. Mats Hammarströms och Materialarns TAIF. Alle och Bultens TAIF. Det är Erland Gustavssons, Matt Davidssons och Bjarne Hurtigs TAIF. Conny Ingemarssons och Niedomysls TAIF. Ola P´s TAIF. Det här är föreningen som vände mot Vita Hästen för tre år sedan. Kommer du ihåg? Var du där? 59.40! Darren Treloar och Larry Pilut! Föreningen som spelade elitseriekval vid sekelskiftet och föreningen som kämpade på i div 1 under flera år. Det är TAIF som spelade elitseriehockey på 70-talet. Föreningen som har fostrat landslagsmän som Kjell Samuelsson, Emvall, och Oliver Ekman Larsson. Det här är föreningen som i generationer har vårdat bygdens ungdom, och som ska göra det i framtiden.

 

Men det fungerar inte att protestera mot dagens TAIF utan att också straffa det historiska eller det framtida TAIF. Hur mycket du än ogillar dagens styrelse, dagens lag eller den hockey laget spelar så måste du nu plocka ner din grönvita halsduk från hatthyllan igen. På måndag spelar vi hemma mot Örebro, och då ska du också vara på plats. Du ska vara där för att visa din uppskattning mot det Tingsryds AIF som i åratal har underhållit och berikat. Men du ska även vara där för att ge framtida generationer chansen att växa upp med ett grönvitt favoritlag. Nu har du chansen att påverka, och ett första steg är att visa både för dig själv och för omgivningen att vi inte lägger oss ner och dör. Nu är inte tid att sitta hemma och vara missnöjd eller ointresserad. Nu är tid att sluta upp och ta ansvar. Vi ringer våra gamla vänner och tar oss gemensamt till Dackehallen. På måndag finns vi på läktarna. Vi är inte där för att stötta dagens styrelse eller det lag som finns på isen. Vi är där för att visa den kärlek och den uppskattning vi hyser för Tingsryds AIF. För allt vad den har betytt, och för allt var den kommer att betyda.


När de bästa bitarna är plockade...

Det klassiska dödläget. Det enda som finns kvar är Körsbär i likör, Romrussin och Likörtryffel. Alla väntar ut varandra för att sedan kunna vara först ut på andra lagret.
***
Reglerna för antal icke europeiska spelare i elitserien ändras alltså från två per lag till obegränsat antal. I sak vill jag naturligtvis inte ha lag som fylls upp av ännu fler ointresserade eller medelmåttiga nordamerikaner som inte gör jobbet bättre än vad en svensk junior kan göra. Men som regeln har fungerat de senaste åren har det mest blivit löjligt. När spelare som har en kusin eller farmor som eventuellt har bott i Europa lyckas skaffa ett dubbelt medborgarskap så blir regeln väldigt urvattnad. Jag är av princip inte automatiskt emot regleringar, så jag ser gärna någon slags regel för att begränsa antalet utländska spelare i de svenska lagen, men då ska det vara en regel som inte är så enkel att kringgå som den nyss avskaffade.
***
Rasisterna klagar först på att invandrarna hotar våra traditioner, sen blir de arga när invandrarna vill vara med och fira Lucia.
***
Gårdagens Debatt i SVT svarade för många hisnande ögonblick. Ämnet var om pedofiler ska hängas ut och förföljas även efter avtjänat straff. Rent känslomässigt är det lätt att skrika bifall till det, den jäveln som ger sig på ett barn ska förstås inte få chansen att leva ett normalt liv. I studion fanns Patrik Sjöberg som gick i täten för pöbeln och ropade i princip på att låsa in förövarna och kasta bort nyckeln. Det blir inte så mycket utrymme för seriösa argument i en sådan debatt. När folkpartisten i studion försöker prata om förebyggande arbete och att förhindra återfall bland tidigare straffade förbrytare vänder sig Sjöberg om och utbrister "Kan du personligen garantera att de inte begår några övergrepp igen?. Jag skulle vilja se den seriösa politiker som är beredd att göra ett sådant löfte. När sedan Katrin Zytomierska tar över utrymmet så inser man att de bästa debattpralinerna redan är tagna och det mest var romrussin kvar i studion.

Bra jobbat

Första oktober skulle jag flytta in i min nya lägenhet. Jag hämtade ut nycklarna, som jag ett par timmar senare fick lämna tillbaka till Växjöhem eftersom de ringde och meddelade att lägenheten var vattenskadad och behövde renoveras. Inflyttningen sköts upp och 7/11 fick jag återigen nycklarna i min hand. Det var med andra ord en månad och sju dagar som jag inte bodde i lägenheten. Efter många telefonsamtal och mailväxling har jag fått tillbaka hyran som jag hade betalat för lägenheten som jag inte bodde i. Jag fick dock inga pengar tillbaka för parkeringen som tillhörde lägenheten som jag inte bodde i. Inte heller den hemförsäkring som var ett krav för att flytta in i lägenheten fick jag ersättning för. Nu har det kommit en elräkning för nämnda månad då de enda som var i lägenheten, mig veterligen, var hantverkarna. Även den fakturan tycker Växjöhem att jag bör stå för, trots att jag fick tillgång till lägenheten först efter den period som räkning avser. Växjöhems servicevilja fascinerar.
***

Tomma tunnor...

Patrik Lundberg skriver i Helsingborgs Dagblad om hur en ex-nazist i fullmäktige är lugnt medans att man måste säga chokladboll är ett hot mot yttrandefriheten. Det nuddar lite i vad jag skrev angående innebandyn häromdagen, om hur folk verkar känna sig hotade så fort något nytt och främmande dyker upp. Jimmie Åkesson talade i sitt jultal om hur man snart inte får ha adventsljusstakar i fönstren eller julpynt där hemma. Seriöst? Tror Sverigedemokraterna att någon skulle förbjuda adventsljusstakarna? Ibland vore det önskvärt om fler tänkte efter vad frågan egentligen handlar om innan man börjar slå på stora trumman.
***
Det där med revben är ett helvete. Det har gjort ont sen i lördags och varit svårt att ligga på mage att sova. Ikväll är jag soffliggande och nu gör det även ont när jag ligger på rygg. Liggsår kanske det kallas.
***
På taif.nu skriver Roger Waldemar ett brev som känns lite svårtolkat. All heder åt Roger, hans arbete och hans goda vilja, men frågan är vad det här brevet är menat till. Vill man nu tona ner läget? Givetvis publiceras inte det här om det inte är sanktionerat uppifrån, så det känns lustigt att tro att Waldemar uttalar sig enbart som privatperson. Och ska man då tolka brevet och den övriga tystnaden från TAIF som att läget är lugnt nu? Det må vara så att det inte är lätt att vara ledare i TAIF, men varför måste ansvariga eller anställda inom TAIF ofta kasta ur sig "men vem är beredd att ta över då?"? Varför alltid ha taggarna utåt? Den taktiken har inte fungerat särskilt bra hitills. Var gärna hård mot Trojaner och Lakejer, men mot supportrar och eventuella sponsorer bör man inte gå i polemik. Det är dags att sluta leden.

Dansa fastän hjärtat brister

 
Till dagens SMP sa Conny Strömberg något om att de flesta lag som kommer till Happaranda egentligen inte vill vara där, spelar av matchen fort och sedan helst åker därifrån så fort som möjligt. Kanske beskriver Strömberg en sanning, och kanske var det vad som drabbade TAIF ikväll. Men för mig är det obegripligt hur man kan lägga tre dagar på en bortaresa och sen under matchens sextio minuter inte prestera. Så får det inte gå till. Det finns trots allt en heder och ära i att utföra det jobb man är anställd för, både för sin egen och för andras skull. Jag godtar aldrig en lagkamrat som drar på sig tio minuter för protest mot domslut, så jävla dum och egoistisk tycker jag inte man får vara. Och om jag hade släpat mig själv hela vägen till Happaranda så hade jag för min egen skull sett till att inte dra på mig en sådan utvisning.
***
Ikväll har jag äntligen hämtat min bil igen. Efter sju sorger, åtta bedrövelser och elva tvåor på besiktningen så stod den återigen och väntade på mig. När jag väl grävt fram den ur snön, hämtat en nyckel hos grannen, laddat batteriet med startkablar och fyllt den tomma bensintanken kunde jag stoppa det nya besiktningsprotokollet i handskfacket och köra hemåt. Det är en viss frihetskänsla att åter veta att jag har min bil, och att på ett år kan ingen ta den ifrån mig. När jag rullar ner för backen på Teleborgsvägen med Växjösjön och Domkyrkan till vänster och stadens ljus framför mig spelar musikhjälpen Jeff Buckleys "Hallelujah" och livet var just där och då sorgligt nog finare än på länge.
***
Men nu då? Den första av de tre måstematcherna är förlorad. På måndag tar vi emot Örebro och nu glömmer vi de senaste tidens oroligheter för en stund. Nu tar vi oss samman för att vi älskar vårt TAIF. Skit i vilka det är som bär våra tröjor, skit i vilka det är som sitter i vårt styrelserum. Nu handlar det här om föreningen TAIF och vi måste se till att fylla Dackehallen. Imorgon kommer jag med mina tankar om hur i alla fall jag ska kunna bidra till det. Hur bidrar du? Vilka är dina extra fem vänner som du lyfter ur soffan för att åka med? Är ni med mig TAIF-systrar och bröder? Dansa för att hjärtat blöder. Och jag ska dansa för att hjärtat blöder. Ska dansa för att hjärtat blöder. Om ett år eller två kommer det här va över.

Insamling

Tomas Larsson skrämde livet ut mig med en tweet som dock visade sig handla om Inter och Wesley Sneijder, och inte om den förening som ligger oss närmast om hjärtat. TV4 hade idag ett inslag om att kommunen idag skulle besluta om det borgenslån som föreningen hoppa på. Nu har det rapporterats om att beslutet dröjer till 31/1. Räcker det för oss? Vad är det jag missar i historien? Behövde vi inte få ett jakande svar innan jul? Kan vi vänta till slutet av januari? Om inte så vore det kanon om TAIF började skicka ut fakturor för vad de julklappar vi beställer i föreningens webshop. Det om något vore enkla och lätta pengar som trots allt bara ligger där ute och väntar.
***
En mer välkommen insamling är den som ikväll inleddes på SVT och Sveriges Radio. För någon som tycker om svensk popmusik, P3, julstämning och välgörenhet, då är sannnerligen Musikhjälpen svårslaget. Äntligen är det här igen och jag är mer än nöjd här där jag ligger tillbakalutad i soffan med en bra tidning och Musikhjälpen på i bakgrunden. 
***
Men på tal om insamlingar. Hur gör vi för att fylla Dackehallen nästa måndag när Örebro kommer på besök? Det är uppenbart att det just nu finns en trötthet, besvikelse och mätthet som gör att publiken inte kommer lika enkelt som den gjorde. En fullsatt Dackehall skulle innebära ett stort ekonomiskt tillskott, helt klart. Så hur gör vi för att se till att det sker? Räcker det att vi uppmanar folk att komma? Ibland känns det som att TAIF´s sätt att kommunicera utåt oftast gör mer skada än nytta. Folk stannar hemma i protest mot ledningen, och därmed blir föreningen lidande. Vi som har stått där i så många år, det är vi som blir lidande av den tysta protesten det innebär att folk stannar hemma. Hur ser vi till att det blir garanterat fullsatt på måndag? Hur ser vi till att folk förstår att det handlar om TAIF, inte om personerna som just nu är i ledningen?

En härjad man

Så var en oerhör trevlig och traditionstyngd helg över. För sjunde året i rad samlades vi återigen i Växjö och det blev som det brukar bli vid såna tillfällen, sena nätter och många skratt. Nu är min lägenhet återigen tom och de enda spår som finns kvar är oredan i köket. Imorgon är det måndag igen, det ska bli rätt skönt på sätt och vis. Det är skönt att en helg som dessa inte är mer än två dagar lång. Med sex goda vänner på besök i staden så är det svårt att fokusera på annat än just att vara värd, så därför fick både TAIF och bloggen stå åt sidan över helgen.
***
Fyra poäng på bortamatcherna mot Västerås och Leksand, det var naturligtvis mer än vad någon hade kunnat hoppas på. I de nästkommande fem omgångarna möter vi alla de tre lagen som just nu ligger under oss i tabellen. Så med andra ord går vi in i ännu en ganska viktig period där vi återigen har chansen att skapa en lucka neråt, eller å andra sidan att cementera oss än mer där nere i botten.
***
En gång varannat år så där brukar jag se en innebandymatch som inte innefattar mitt eget lag. Det blir av förklarliga skäl ofta att jag ser VM-finalen, och så även idag. Jag varvade finalen med Manchester-derbyt och jag måste erkänna att det inte tynger mig att det dröjer två år innan jag ser en VM-final igen. Min innebandyanalytiska förmåga räcker inte till för att förklara dagens match, men när Sverige gjorde sitt sjunde, åttonde och nionde mål började det bli lite genant. Men, som jag brukar säga när jag får frågan om hur nivån var  på innebandyn i Korea, det spelar väl ingen roll hur dåliga de andra är, vi kan ändå inte vara mer än bäst. Men likväl ska det nu säkert klagas och poängteras hur pinsamt innebandy är och vilken pajassport det är. Folk i allmänhet verkar ha väldigt enkelt att bli provocerade där hemma framför sina datorer. Men ni hockeyfans där ute som känner er hotade av innebandyn och gärna vill poängtera, oroa er inte! Låt innebandyfolket glädjas över sin innebandy och över att vara bäst i världen. Bara för att innebandy är lite annorlunda och skrämmande så betyder det inte att ditt intresse för hockey är hotat. 
***
Besöken är inte lika frekventa som förr, men igår blev det en tur till Kafe de Luxe igen. Utekvällarna ser inte ut riktgt som förr, och det krävs aningen mer för att de ska anses vara lyckade, men igår föll alla bitar på plats och det blev en kalaskväll. Jag träffade till och med en TAIFare som frågade när jag skulle börja blogga igen. 
***
En axel i bröstkorgen och nu har jag för fjärde gången på 6-7 år fått en spricka i ett revben. En ganska otrevlig erfarenhet som jag hade hoppats jag inte skulle behöva gå igenom än en gång. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0