En härjad man
Så var en oerhör trevlig och traditionstyngd helg över. För sjunde året i rad samlades vi återigen i Växjö och det blev som det brukar bli vid såna tillfällen, sena nätter och många skratt. Nu är min lägenhet återigen tom och de enda spår som finns kvar är oredan i köket. Imorgon är det måndag igen, det ska bli rätt skönt på sätt och vis. Det är skönt att en helg som dessa inte är mer än två dagar lång. Med sex goda vänner på besök i staden så är det svårt att fokusera på annat än just att vara värd, så därför fick både TAIF och bloggen stå åt sidan över helgen.
***
Fyra poäng på bortamatcherna mot Västerås och Leksand, det var naturligtvis mer än vad någon hade kunnat hoppas på. I de nästkommande fem omgångarna möter vi alla de tre lagen som just nu ligger under oss i tabellen. Så med andra ord går vi in i ännu en ganska viktig period där vi återigen har chansen att skapa en lucka neråt, eller å andra sidan att cementera oss än mer där nere i botten.
***
En gång varannat år så där brukar jag se en innebandymatch som inte innefattar mitt eget lag. Det blir av förklarliga skäl ofta att jag ser VM-finalen, och så även idag. Jag varvade finalen med Manchester-derbyt och jag måste erkänna att det inte tynger mig att det dröjer två år innan jag ser en VM-final igen. Min innebandyanalytiska förmåga räcker inte till för att förklara dagens match, men när Sverige gjorde sitt sjunde, åttonde och nionde mål började det bli lite genant. Men, som jag brukar säga när jag får frågan om hur nivån var på innebandyn i Korea, det spelar väl ingen roll hur dåliga de andra är, vi kan ändå inte vara mer än bäst. Men likväl ska det nu säkert klagas och poängteras hur pinsamt innebandy är och vilken pajassport det är. Folk i allmänhet verkar ha väldigt enkelt att bli provocerade där hemma framför sina datorer. Men ni hockeyfans där ute som känner er hotade av innebandyn och gärna vill poängtera, oroa er inte! Låt innebandyfolket glädjas över sin innebandy och över att vara bäst i världen. Bara för att innebandy är lite annorlunda och skrämmande så betyder det inte att ditt intresse för hockey är hotat.
***
Besöken är inte lika frekventa som förr, men igår blev det en tur till Kafe de Luxe igen. Utekvällarna ser inte ut riktgt som förr, och det krävs aningen mer för att de ska anses vara lyckade, men igår föll alla bitar på plats och det blev en kalaskväll. Jag träffade till och med en TAIFare som frågade när jag skulle börja blogga igen.
***
En axel i bröstkorgen och nu har jag för fjärde gången på 6-7 år fått en spricka i ett revben. En ganska otrevlig erfarenhet som jag hade hoppats jag inte skulle behöva gå igenom än en gång.
***
Fyra poäng på bortamatcherna mot Västerås och Leksand, det var naturligtvis mer än vad någon hade kunnat hoppas på. I de nästkommande fem omgångarna möter vi alla de tre lagen som just nu ligger under oss i tabellen. Så med andra ord går vi in i ännu en ganska viktig period där vi återigen har chansen att skapa en lucka neråt, eller å andra sidan att cementera oss än mer där nere i botten.
***
En gång varannat år så där brukar jag se en innebandymatch som inte innefattar mitt eget lag. Det blir av förklarliga skäl ofta att jag ser VM-finalen, och så även idag. Jag varvade finalen med Manchester-derbyt och jag måste erkänna att det inte tynger mig att det dröjer två år innan jag ser en VM-final igen. Min innebandyanalytiska förmåga räcker inte till för att förklara dagens match, men när Sverige gjorde sitt sjunde, åttonde och nionde mål började det bli lite genant. Men, som jag brukar säga när jag får frågan om hur nivån var på innebandyn i Korea, det spelar väl ingen roll hur dåliga de andra är, vi kan ändå inte vara mer än bäst. Men likväl ska det nu säkert klagas och poängteras hur pinsamt innebandy är och vilken pajassport det är. Folk i allmänhet verkar ha väldigt enkelt att bli provocerade där hemma framför sina datorer. Men ni hockeyfans där ute som känner er hotade av innebandyn och gärna vill poängtera, oroa er inte! Låt innebandyfolket glädjas över sin innebandy och över att vara bäst i världen. Bara för att innebandy är lite annorlunda och skrämmande så betyder det inte att ditt intresse för hockey är hotat.
***
Besöken är inte lika frekventa som förr, men igår blev det en tur till Kafe de Luxe igen. Utekvällarna ser inte ut riktgt som förr, och det krävs aningen mer för att de ska anses vara lyckade, men igår föll alla bitar på plats och det blev en kalaskväll. Jag träffade till och med en TAIFare som frågade när jag skulle börja blogga igen.
***
En axel i bröstkorgen och nu har jag för fjärde gången på 6-7 år fått en spricka i ett revben. En ganska otrevlig erfarenhet som jag hade hoppats jag inte skulle behöva gå igenom än en gång.
Kommentarer
Trackback
