Stolthet, Hjärta, Tradition

Samlade Matt Davidson-klipp

Det har varit mycket snack om hjältarna som tog oss upp i allsvenskan för ett år sedan. Tveklöst störst av dem alla var Matt Davidson. Det skulle bara vara tjatigt om jag återigen drog historien om hur han hånades, hur han växte och hur han likt Atlas själv tog oss på sina axlar och bar oss hela vägen till Allsvenskan. Den historien kan ni bland annat läsa här, här eller här. Den historien kan vi så väl, det är en historia som vi kommer att berätta för efterföljande generationer och som nu tråkigt nog är slut.

Rent ekonomsikt eller hockeymässigt så är det möjligt att det är rätt beslut, det vet jag ingenting om. Men vad jag mycket väl vet är att Davidson lämnar ett enormt hål efter sig. När vi summerade säsongen 2009/2010 så hade Davidson gjort 74 poäng, varav 12 kom i kvalserien där han gjorde nio mål på tio matcher. Men det är inte alla poäng som är det anmärkningsvärda med Davidson. Han är ingen poängkung, Matt Davidson är en grovjobbare, en ledare och en härförare. I vintras när Lundström gick skadad så har Davidson fått ett 'C' ditsytt på bröstet och Miljonmannen var allt vad vi vill att en kapten ska vara.

Jag påstår inte att Davidsson mer eller mindre än någon annan hade klubbkänsla för TAIF, men han hade en heder och en stolthet i det han gjorde. För Davidson innebar varje dag på jobbet en skyldighet att göra sitt bästa. Genom hans inställning, hans glädje och hans sorger så blev han en spelare och en kapten som vi kunde identifiera oss med. En spelare som med all tydlighet led lika mycket som vi, precis som han av jublade av glädje som vi. Matt Davidson blev en älskad ledare som för alltid skrev sig in i historieböckerna. Inte för de poäng han gjorde eller de segrar han tog, utan för sättet han gjorde det på.

...ett bra exempel på hur mycket bättre journalistik hade kunnat vara om journalister gjorde sig besväret att granska sina källor innan de skriver. Jag brukar kritisera personer, skribenter och bloggare som ger sig ut för att tycka saker baserat på andrahandsuppgifter, rykten eller hörsägen. När källkritiken närapå är noll så är det inte svårt att vaska fram lite åsikter, vilket sker i väldigt stor utsträckning nu för tiden. Det här är ingen kritik mot specifikt Nils Montan-Lund, utan mer generell kritik mot alla de som har tagit på sig uppdraget och ansvaret att tycka offentligt. Att han skriver att Christian Jacobsson är klar som nyförvärv inför nästa år må vara en sak, men meningen att han "Förutsätter att man inte förlänger med någon av de finska föredetta stjärnorna", samtidigt som så gott som alla Tingsrydfans hoppas och ber för att Koivisto ska stanna i föreningen tycker jag känns lite underlig. Det är populärt att tycka saker och ting om Tingsryd, och det finns många forum man kan läsa på om man till exempel vill skaffa sig en skev bild av "de där jävla finnarna" eller andra företeelser inom vår förening. I dagens mediasamhälle kan alla med ett tangentbord nå ut med sina tankar och åsikter, och för den som inte lärt sig att läsa mellan rader eller ifrågasätter varifrån åsikterna kommer så kan antingen propaganda eller förtal lät tas för sanningar. Som journalist eller betald skribent har man därför ett ansvar att  basera sina texter på den reella världen, och faktakollen bör vara aningen grundligare än vad som till exempel skett ovan.

...don't criticize what you can't understand.

Tiderna förändras. Hansson-linan är nu med all tydlighet spräckt. Fredrik Hansson får inte förnyat kontrakt och kvar står Bankelius och Stark utan sin gamla lekkamrat. Vem ska de nu lira Fifa med? Förra veckan skrev jag; "Jag vill ha kvar Hansson, jag vill att han ska spela ihop med Banke och Stark och att vi får tillbaka den där kedjan som vi tyckte så mycket om. Jag vill så gärna." Nu får jag inte som jag vill, och det känns tråkigt. Jag, som de flesta andra, ser alla som tog oss upp i Allsvenskan som stora hjältar. Fredrik Hansson är en av dem. Ingen kan glömma hans mål mot Hästen. Ingen kan glömma de triumfer som han firade flankerad av vapendragarna Stark och Bankelius. Hansson får nu lämna och jag tror bestämt att fler än hans kedjekamrater kommer  att sakna honom. Jag hoppas för Hanssons skull att han finner nya lekkamrater, och jag hoppas för min egen skull att det blir i en respektabel klubb.
***
Det sker förändringar på fler plan. Att vissa klubbar byter färg och logga för att snygga till brevpapper och visitkort är inte vidare anmärkningsvärt i en förening där hockey är en produkt och supportrar är kunder. Att Hilding går till Färjestad passar perfekt in i Växjösupportrarnas ständiga mässande och hyllande av den moderna hockeyn där allt uppenbarligen är till salu och är därför heller inte särskilt anmärkningsvärt. Vad som däremot får mig att höja på ögonbrynen är vissa av reaktionerna på ovan nämnda händelser. Hilding anklagas för att inte ha hjärta och kallas för judas och svikare. Det finns supportrar som menar att det är fel att byta logga och färg (och även namn?), eftersom där finns delar av föreningens tradition och själ. Helt plötsligt finns det Lakers-fans som använder sig av våra argument. Det talas om hjärta och själ, ord som enligt uppgift tillhör det förflutna. Moderaterna tar socialdemokraternas politik och lakersfansen börjar använda sig av vår retorik. Tiderna förändras då sannerligen.

Den gångna säsongen var ett helvete. ”Mycket som kan gå fel har gått fel, men det är bara att lära av det”, säger Anders Gustavsson till SMP. Jo, det är vi väl alla väl medvetna om. Men, det här är något vi måste gå stärkta ur. Att lära av sina misstag är det bästa sättet att inte upprepa dem. "Vi försöker nu summera säsongen och ta fram recept på hur det ska gå bättre”, fortsätter Gusten. Man kan gärna skälla på den som gör misstag, men den som inte är villig att i framtiden förhindra att samma misstag upprepas i framtiden är värd betydligt mer skäll. Både under och efter den här säsongen har TAIF beskyllts för både det ena och det andra från alla möjliga håll. Men vad som just nu är viktigast är inte vad andra tycker, det är vad vi tycker. Att vara omtyckta i Vellinge, Karlskrona, Norrköping eller Sundsvall är för oss ganska ointressant, vad som är viktigt är att vara omtyckta på hemmaplan. Det är viktigt att vi, föreningen, supportrar, spelare och sponsorer känner att vi kan stå för Tingsryds AIF gör. Det är viktigt att vi kan stå enade under den grönvita baneret och vara säkra på att våra färger verkligen betyder Stolthet, Hjärta, Tradition som vi så gärna stoltserar med. I år har så inte varit fallet. I år svarade både spelare och ledning i föreningen för insatser som gjorde att många inte kände igen sitt TAIF.

Men som sagt, vi ska lära av våra misstag. Och de känns tryggt att veta att det är en process som sker just nu. Just nu finns det en känsla av anspråkslöshet och ett erkännande att saker inte har skötts som det borde. Steget till allsvenskan blev stort och den ökade medieexponeringen gjorde oss sårbara. Uddamålsförlusterna i början av säsongen blev för många och när paniken började sprida sig så blev bristerna tydliga. Nu har röken dock lagt sig och TAIF visar upp en ödmjukhet och en vilja att lära sig av andra som gör att jag vågar se med tillförsikt på framtiden. Nyheter är på väg till TAIF som gör att vi i framtiden förhoppningsvis kommer känna en större gemenskap med den förening som vi påstår oss älska.

Det är stor skillnad mellan att vilja och att tycka, och ibland väger viljandet och hjärtat över. Jag kan ibland vara väldigt svag för vad hjärtat säger, och har ibland svårt att hindra känslorna från att påverka rationaliteten i mina beslut. Nu läser jag på forum och bloggar om att det ska rensas i vår trupp och att spelare ska få lämna. Varje säsong brukar jag ha svårt för det där, det brukar vara svårt att peka på vilka som inte ska få vara med längre. Flera av de hjältar som ifjol tog oss upp till allsvenskan var av diverse skäl inte med oss på nästa steg av resan. Den här säsongen kom en hel del nya lirare in och nu inser jag att det inte var många av dem som tog en plats i mitt grönvita hjärta.

Nedan kommer de spelare som jag vill och önskar ska spela i TAIF nästa år. Vad jag tycker är delvis en helt annan sak, men det har jag inte hjärta nog att skriva rakt ut. Jag kan dessutom allt för lite om ishockey för att ge mig på att tycka och bedöma allt för mycket. Känslor och mjuka värden är mer min grej i en värld som i grund och botten handlar om resultat. Så här ser vårt lag utför nästa säsong. Med fler spelare som känner varandra och som drar åt samma håll och med ett koppel av spelare från våra egna juniorled så kanske det kan bli lite bättre.

Målvakter:
Victor Tisell – Lill-tisse är stor i mina ögon och självklar i en TAIF-trupp.
Johan Salomonsson – kvar.

Tero Leinonen - bort, var nödvändig för att hålla oss kvar i Allsvenskan. Men får lämna för någon bättre och mer utvecklingsbar.

Backar:
Tom Koivisto – En av allsvenskans bästa backar. Klart jag skulle vilja se honom i TAIF en säsong ytterligare.
Robin Olsson – Egen produkt som har visat att han håller i Allsvenskan.
Robin Jacobsson – Jacobsson är svängig, men fortsätter hela tiden att utvecklas.
Christoffer Björklund – Björka har gjort för mycket för den här föreningen för att bara kastas bort. Han ska få en chans till.
Christopher From-Björk – Jag behåller gärna Frommen, men han får avgöra själv om det är värt en chans till.

Juha Gustafsson – Det verkar redan klart att förra säsongens bästa defensiva back ska flytta hem till Finland igen. Utan Juha Gustafsson hade vi aldrig gått upp i Allsvenskan.
Jan Öberg – bort, motivering överflödig.
Harlan Pratt – bort, fyller inte den roll som han värvades för att göra.
Julius Larsson – Tveksamt, jag fick aldrig någon bild av Julius Larsson, vilket gör att jag nog gärna ersätter honom.

Forwards:
Henrik Bankelius – Given.
Simon Stark – lika given.
Matt Davidson – Han må kosta hundra miljoner. Men utan Davidson hade vi aldrig spelat i Allsvenskan. Och Davidson förtjänar att få göra samma intryck på allsvenskan som han har gjort i Dackehallen.
David Fredriksson – Publikfavorit som dalade. Det känns nästan som om han tröttnade på vissa lagkamraters obefintliga inställning.
Olof Einarsson – behövs.
Victor Rollin-Carlsson – Kommer bara fortsatta att bli bättre.
Janos Vas – Målskytt som dalade. Men utan andra energitjuvar som sänker laget så tror jag att den ungerska kejsaren kan komma igång igen.
Markus Molin – Klart vi behåller Molin. Kanske hade vi för få spelare av hans sort i år?
Fredrik Hansson – Jag vill ha kvar Hansson, jag vill att han ska spela ihop med Banke och Stark och att vi får tillbaka den där kedjan som vi tyckte så mycket om. Jag vill så gärna.
Tomas Lundström – En frisk Lundström? Ja tack!

Henrik Thegel – levererade absolut ingenting. Bort.
Christian Jacobsson – har gjort sitt.
Jari Kauppila - bort, fyller inte den roll som han värvades för att göra. Poängkung, men inte tillräckligt.
Teemu Elomo - bort, fyller inte den roll som han värvades för att göra. Poängkung, men inte tillräckligt. Det fanns under säsongen ett svart hål i truppen som åt upp väldigt mycket energi, och mycket av den negativa energi som skapades riktades just mot Kauppila och Elomo.  Om det var deras fel eller inte att säsongen gick som det gick, det vet jag inte. Men jag vet att alla beskyllningar riktades åt det hållet och att det stundtals såg väldigt oinspirerat ut. Om Kauppila och / eller Elomo var dessa energitjuvar så ska de bort.

Sett till min uppräckning ovan vill jag alltså ha en ny målvakt, fyra nya backar samt 4-5 nya forwards. För att stärka upp identiteten så är tre av dessa platser vikta åt Robin Larsson, Olof Svensson samt Rasmus Johansson. Då har vi åtta spelare i truppen som har kommit upp genom de egna juniorleden och som inte bör acceptera att Troja kommer till Dackehallen och pissar på oss.

Jag vill ha en utvecklingsbar målvakt som på allvar utmanar Lill-Tisse om att vara Allsvenskans bästa målvakt nästa säsong. Vi har en tradition av goda målvakter och den senaste säsongens dribblande på målvaktsposten var inte värdigt.

På backsidan riskerar det att bli tomt. Men jag ser gärna att vi plockar in backar som inte skäms för att spela sarg ut, backar med god självinsikt och som klarar av att bedöma när det är rätt läge att gå framåt och när det är rätt läge att spela säkert.

Framåt behöver vi givetvis folk som gör lite enkla mål. Folk som inte har så svårt att kasta in lite puckar på regelbunden basis. Det är dags att vi hittar en ny Mattias Persson som gärna är poängkung i den lilla klubben. Vi behöver i mångt och mycket en ny förstakedja som vi kan lita på i varje match, inte varannan eller var tredje.

För den som har sett fler matcher än vad jag har gjort och som står med fötterna lite mer på jorden så känns kanske önskelista mest naiv, men det är så här jag vill att det ska se ut nästa år. Får jag den här truppen och vet att de kommer motiverade och vältränade till nästa säsong så är jag övertygad om att det blir enklare att både älska och identifiera sig med det laget. Och på många sätt känns det just nu viktigare än resultat.

Vaknar upp till strålande vårväder på den första April. Solen skiner och för första gången lämnar jag vinterjackan kvar hemma. Vid varje gathörn förväntar jag mig att Jan Öberg & C:O ska hoppa fram och utbrista;
-"April, April! Åh vad vi har lurat dig! Hela säsongen har ju varit ett skämt!"

Det hade gjort min dag fullständig. Men det hade likväl varit ett dåligt skämt. Ett aprilskämt ska vara oväntat och komma med överraskning. Att den här säsongen är ett skämt har vi vetat om väldigt, väldigt länge. Nu är det tre matcher kvar. Sluta tramsa och ta det här på allvar nu. Det är ni skyldiga oss.