Stolthet, Hjärta, Tradition

Samlade Matt Davidson-klipp

Det har varit mycket snack om hjältarna som tog oss upp i allsvenskan för ett år sedan. Tveklöst störst av dem alla var Matt Davidson. Det skulle bara vara tjatigt om jag återigen drog historien om hur han hånades, hur han växte och hur han likt Atlas själv tog oss på sina axlar och bar oss hela vägen till Allsvenskan. Den historien kan ni bland annat läsa här, här eller här. Den historien kan vi så väl, det är en historia som vi kommer att berätta för efterföljande generationer och som nu tråkigt nog är slut.

Rent ekonomsikt eller hockeymässigt så är det möjligt att det är rätt beslut, det vet jag ingenting om. Men vad jag mycket väl vet är att Davidson lämnar ett enormt hål efter sig. När vi summerade säsongen 2009/2010 så hade Davidson gjort 74 poäng, varav 12 kom i kvalserien där han gjorde nio mål på tio matcher. Men det är inte alla poäng som är det anmärkningsvärda med Davidson. Han är ingen poängkung, Matt Davidson är en grovjobbare, en ledare och en härförare. I vintras när Lundström gick skadad så har Davidson fått ett 'C' ditsytt på bröstet och Miljonmannen var allt vad vi vill att en kapten ska vara.

Jag påstår inte att Davidsson mer eller mindre än någon annan hade klubbkänsla för TAIF, men han hade en heder och en stolthet i det han gjorde. För Davidson innebar varje dag på jobbet en skyldighet att göra sitt bästa. Genom hans inställning, hans glädje och hans sorger så blev han en spelare och en kapten som vi kunde identifiera oss med. En spelare som med all tydlighet led lika mycket som vi, precis som han av jublade av glädje som vi. Matt Davidson blev en älskad ledare som för alltid skrev sig in i historieböckerna. Inte för de poäng han gjorde eller de segrar han tog, utan för sättet han gjorde det på.