Jag var förberedd. Jag har googlat fram bilder och ritningar på hur man bygger en guiljotin. Huvuden skulle rulla. Nu gick det inte enligt förväntningarna, vi klarade oss kvar. Jag vet inte hur det gick till men jag kan nu montera ner min imaginära guiljotin igen, och glädja mig åt att säsongen äntligen är över och att vi kan se fram emot en ny säsong som på intet sätt kan bli hemskare. Innan gårdagens match kändes det närapå likgiltigt, och nu efter matchen är det också svårt att sätta ord på känslorna. Jag är nöjd, och jag inser att en degradering kunde varit ödesdiger. Men just all den negativa press som har funnits gör att det nu mest infinner sig en tomhet.
Spelarna för den delen försvinner nu hem till sitt. Vissa av dem kan lämna med huvudet högt, vissa med svansen mellan benen och vissa gör nog bäst i att smyga bakvägen ut ur Dackehallen. Vissa av dem kommer att komma tillbaka nästa år, vissa ser vi aldrig igen. De som kommer tillbaka hoppas jag hjälper till att bygga upp mycket av det som den här säsongen har gått förlorat. I somras skrev jag att det viktigaste vår första säsong i allsvenskan var att hänga kvar. Men inte kunde jag då ana på vilket sätt vi skulle hänga kvar. Vi har inte bara förlorat matcher den här säsongen, vi har på många sätt även förlorat mycket av det som vi försöker bygga vår förening runt.
Jag har pratat med några andra likasinnade under säsongen om att TAIF borde få viss hjälp med sin PR, hjälp med att bygga en image runt föreningen som stärker vår tro på Stolthet, Hjärta och Tradition. Det är slagord som inte bara kan användas på hemsidan, från styrelse, represenationslag, knattelag och till supportrar så bör det vara en gemensam ledstjärna för vår verksamhet. Den här säsongen har föreningens uppträdande varit väldigt spretigt och i mångt och mycket gått tvärt emot vad vi tror på. Detta är värden som vi måste återupprätta om gemenskapen och trofastheten runt föreningen ska kunna bestå.
Att vi klarar att hålla oss kvar i allsvenskan känns just nu inte helt rättvist, det fanns nog lag som förtjänade det mer än oss. Men nu är vi kvar, vi får en andra chans. Nu hoppas jag verkligen att vi kan ta vara på den chansen. Utrensning, omstart och kontinuitet känns som nödvändigheter. Vem eller vilka som får kvar lägger jag mig inte i. Vilka som blir del av vår omstart, och hur den ska ske vet jag inte heller. Men jag vet att i september när det är dags igen så ger vi det en ny chans, då är det återigen dags att visa att vi trots allt hör hemma i hockeyallsvenskan.
Vilka ni än var som höll oss kvar igår, tack. Till alla er som stod på läktarna igår, tack. Till alla oss som vägrade att ge upp, tack.
