Sommarlov
Jag är av uppfattningen att mer eller mindre allt bloggande egentligen handlar om att söka uppmärksamhet och ett behov av bekräftelse. Eftersom min blogg numera inte uppdateras tillräckligt ofta för att varken locka besökare eller generera kommentarer så ger den mig just nu inte den bekräftelsen som jag så innerligt önskar. Så istället för att driva en halv-bra blogg låter jag bloggen nu ta sommarlov. Om inget oförutsett händer så återkommer jag först när det börjar bli aktuellt att driva en hockeyblogg igen, det vill säga framåt augusti kanske. För er som ändå vill ha någon slags uppdateringar så hänvisar jag till http://www.facebook.com/Nittontjugotre som med all säkerhet kommer uppdateras med och annan kommentar med jämna mellanrum.
Tack
Det är dags att ta farväl av ännu en hjälte, en ganska oväntad sådan om någon hade frågat mig för 5 år sedan. När Lundström till slut kom till Tingsryd så kom han med en sedvanlig tung ryggsäck som de flesta föra detta Växjö-spelare bär med sig. Vi är många trångsynta grönvita som har väldigt svårt att acceptera spelare som har Växjö Lakers skrivit i sitt CV. Vissa spelare, läs Peter Andersson, blir aldrig av med den stämpeln. Vissa spelare, läs Erik Lindhagen, ges aldrig chansen att göra sig av med den. Och vissa spelare presterar så pass övertygande att stämpeln automatiskt bleknar. Tomas Lundström tillhör definitivt den senare kategorin.
Med rätt inställning kan en spelare ta sig från att vara ett kritiserat nyförvärv till att bli en respekterad spelare och uppskattad ledare. I samband med Matt Davidsons avsked skrev jag; "Jag påstår inte att Davidsson mer eller mindre än någon annan hade klubbkänsla för TAIF, men han hade en heder och en stolthet i det han gjorde. För Davidson innebar varje dag på jobbet en skyldighet att göra sitt bästa. Genom hans inställning, hans glädje och hans sorger så blev han en spelare och en kapten som vi kunde identifiera oss med." Det är lite samma känsla vad det gäller Lundström. Jag tänker inte göra någon analys av hans kärlek till Tingsryd AIF, men det var fullt uppenbart att han hyste en kärlek för sitt lag och för sina medspelare. Lundström var en ledare som gick i täten för det lag som representerade Tingsryd AIF, och för det är han värd all respekt.
Tomas Lundström är ännu en av de spelare som har varit med och tagit oss ett steg uppåt. Som nyckelspelare under många år i ettan så fick han samma belöning som oss andra i Sundsvall för ett år sedan. I år har han, trots skador, bidragit med sitt spel och sitt ledarskap till att hålla oss kvar i Allsvenskan. Skador sätter stopp för det hela och nu får vi i Tingsryd AIF fortsätta vår karriär utan Tomas Lundström. Samtidigt får Tomas Lundström fortsätta sin karriär utan Tingsryd AIF, något som jag önskar honom ett varmt lycka till med. Nästa gång jag springer på Lundström på Bishop Arms, Lagerlunden eller Grace så lovar jag att bjuda på en öl eller två.
kort och gott
Jag ska så småningom blogga om Tomas Lundström och ge honom det tack han förtjänar för sina insatser i den grönvita dressen. Men det kan hända att det får vänta till imorgon eftersom jag ska på någon slags date ikväll. Så tills dess får Tomas Lundström nöja sig med ett kort och gott tack. Tack Tomas!
***
Under tiden som ni sitter som på nålar och väntar på mitt fullständiga blogginlägg, eller i väntan på Erik Saade, så kan ni besöka den bästa facebooksidan på länge. Inte undra på att de kallar oss för bönner.
Dagens journalistskola
Lektion 1: Så här skriver du en vinklad artikel om hur TAIF uppenbarligen har lurat en ovetande Michal Zajkowski till att bo och spela för den lilla byn Tingsryd. Som jag har nämnt tidigare så kan jag tycka att man har ett ansvar att kvalitatitvt leverera när man trots allt har betalt för att skriva.
Under attack
Bland nyheterna den senaste veckan går det att läsa att grannlandet i norr misstänks för cyberattacker mot National Agricultural Cooperative Federation. Jag börjar misstänka någon liknande attack mot oss TAIFare då både min blogg samt Gröna Brigadens forum har vägrat att fungera de senaste 12 timmarna. Hur ska mitt långdistansförhållande med TAIF nu kunna fungera?
Hörs det?
Trots att vi har fler före detta TAIF-spelare i ett hockey-VM än på väldigt länge så är det svårt att drabbas av någon så kallad hockeyfeber i Sydkorea. Folk i min omgivning har fortfarande väldigt svårt att skilja på ishockey och den innebandy jag spelar, något som dock inte hindrade engelskspråkiga Korea Times att ha "Sweden looses to Norway in the world cup" som huvudrubrik på sportsidorna häromdagen. Det verkar nu som om jag även efter sommaren kommer att fortsätta förbrylla koreanerna med min floorball snarare än att återvända till Dackehallen och se nästa generations landslagsspelare. Saker och ting öppnar sig på så vis att en fortsättning i Korea blir mer och mer möjlig, samt mer och mer önskvärd. Kanske går det till och med att skaka fram en eventuell anställning som innebandycoach här, något som nog skulle överträffa alla tidigare förväntningar på vart min innebandykarriär skulle ta vägen eller vad som skulle hålla mig kvar i Korea.
Frågan är då vad som händer med mitt supportskap. Jag har genom åren missat väldigt mycket TAIF på grund av diverse utlandsresor, men jag har aldrig missat en försäsong. Aldrig missat uppbyggnaden till en ny säsong eller en premiär. Jag känner ett band till Tingsryd AIF och de spelare som bär våra tröjor och även om jag har varit utomlands så har jag ändå alltid vetat vilka spelarna är. Just nu känner jag Sebastian Ottosson, Chris Higgins, Joe Pereira och Michal Zajkowski till namnen, och så lär det vara även i september, oktober och november, vilket minst sagt känns lite lustigt. Om ett träd faller i skogen och ingen är där för att höra det låter det ändå? Om Tingsryd gör ett mål i Dackehallen men jag inte är där för att höra det, låter det ändå? Hur mycket kommer det vara värt att via avstånd följa ett lag som jag aldrig har sett? Det känns förstås naivt att tro att det inte skulle jublas, och troligtvis lär allt vara precis som vanligt till hösten, bortsett från att jag är i Korea förvisso. Men det är ändå en tanke som jag inte kan låta bli att tänka.
Harpsund?
Det är dags att börja ta tag i den här bloggen igen. Medans jag funderar på lämpliga uppdateringar så passar jag på att berätta att jag inatt drömde att jag såg på nätet hur Matt Davidsson gjorde mål för sin nya klubb Skarpsund.
Här håller vi oss kvar i allsvenskan
Här håller vi oss kvar i allsvenskan, direkt i legendariska LG Sports.
Det här fungerar till och med bättre än Kanye West som uppladdning för utekvällen.
Funnet på twitter
Härligt LNU!
Ett meddelande från Mr Davidson
Jag skickade över en länk till Mr Davidson med spellistan från youtube som jag skapade häromdagen. Med hans svar så låter jag ämnet nu vara för att istället faktiskt fokusera på de spelare som trots allt representerar TAIF.
***
Hi,
Thanks for the link to the Youtube videos! There are lots of good memories for me in watching that. A lot of good times in Dackehallen!
Thank you for all your support over the last two years, I will miss wearing the green and white of Tingsryds AIF.
I hope you have a great summer and one day I hope to see you and the Grona Brigaden again.
Best wishes,
Matt
***
Hi,
Thanks for the link to the Youtube videos! There are lots of good memories for me in watching that. A lot of good times in Dackehallen!
Thank you for all your support over the last two years, I will miss wearing the green and white of Tingsryds AIF.
I hope you have a great summer and one day I hope to see you and the Grona Brigaden again.
Best wishes,
Matt
En intervju med mig själv
Efter lite mailväxling med Montan Lund på Expressen så ville han göra en intervju med mig i egenskap av TAIF-supporter. Eftersom ni läser min blogg av ett intresse för mina åsikter så kanske även ni vill ta del av mina svar, exklusivt publicerade innan de hamnar på en expressen-blogg. Frågorna Lund ville ha svar på var; 1. Vad var det som gick fel den gångna säsongen? 2. Vilka spelare från förra säsongens trupp vill du se stannar och vilka vill du att man inte förlänger med? 3. Vem är drömvärvningen till kommande säsong? 4. Avslutningsvis: Du gillar inte riktigt hur Tingsryd framställ(t)s. Kan du utveckla vad det är för skev bild av Taif som du upplever att flera utomstående och media har?
Genom att klippa och klistra lite bland gamla blogginlägg så blev texten nedan det svar han fick;
"Sent om sider ska du få ett svar. Grejen är den att jag bor i Sydkorea så därför är min syn på just enskilda spelare och deras prestationer inte helt tillförlitlig, och det känns därför fel att döma för mycket. Men jag såg så pass mycket av säsongen så jag har ändå mina åsikter, och jag försöker ha koll på vad som skrivs om TAIF iaf.
1. Vad var det som gick fel den gångna säsongen?
Vi kan skriva en hel bok om vad som gick fel, men det tänker jag inte göra här. Det viktiga är att vi lär oss av vad som gick fel och åtgärdar det till nästa säsong. Utomstående drar ganska snabba slutsatser, men det är förstås inte så enkelt som att "finnarna" inte levererade. Vi började allsvenskan ganska bra, spelade jämnt i många matcher men förlorade ständigt med uddamålet. Brister på målvaktssidan, för många hederssamma förluster och tilltänkta stjärnor som inledningsvis inte levererade gjorde att osäkerheten, och så småningom paniken, spred sig. När bollen väl var i rullning nerför den negativa spiralen så var det svårt att få stopp på. Ett par av nyförvärven var inte tillräckligt intresserade, och ett par av nyförvärven räckte inte till.
2. Vilka spelare från förra säsongens trupp vill du se stannar och vilka vill du att man inte förlänger med?
Det är redan klart att spelare som Öberg, Elomo, Thegel, Julius Larsson och Janos Vas får lämna vilket känns mycket förnuftigt med tanke på insatser och bristande inställning. Att Fredrik Hansson och Victor Tisell får lämna är tråkigt, än tråkigare är det att Matt Davidsson får lämna. Vidare hoppas jag givetvis att vi kan förlänga med i alla fall två av Lundström, Einarsson och Stark för att stärka upp kontinuiteten och att några av våra starkaste kulturbärare blir kvar. Att Koivisto och Kauppila blir kvar tror jag är bra. Många utomstående stirrar sig blida på ordet finnar, men vägrade inse att Koivisto var en av allsvenskans bästa backar föregående säsongen. Kauppila var många besvikna på, men mycket av kritiken han fick var obefogad. Det är två klasspelare som stannar ytterligare en säsong, och utan Elomo kan det bara bli bättre.
3. Vem är drömvärvningen till kommande säsong?
Matt Davidson, givetvis.
4. Avslutningsvis: Du gillar inte riktigt hur Tingsryd framställ(t)s. Kan du utveckla vad det är för skev bild av Taif som du upplever att flera utomstående och media har?
Jag vet inte om bilden av oss stämmer sämre än den av andra föreningar, tror det är ett ganska generellt förekommande fenomen. Men eftersom det är TAIF jag följer så reagerar jag givetvis extra när utomstående försöker måla upp en bild av TAIF som inte stämmer. Det är populärt att tycka illa om TAIF, det står helt klart. Det finns en mytbild av oss TAIFare som bakåtsträvare och att vi lever i en bubbla där allting fortfarande fungerar som i pilsnerfilmerna. Motståndarfans och utomstående tror gärna att vi vill se ett hockeylag där alla spelarna är födda på orten, där det är ’Mjölnarns pojk’ som är back och den nya skyttekungen är hämtad bland 17-åringarna i juniorlaget. Många vill måla upp en bild av oss att vi är emot värvningar och att vi hytter med högaffeln mot alla som tycker annorlunda.
Samtidigt utanför vår bubbla så pågår det en hockeycirkus som snurrar allt snabbare. Där värvningarna blir fler, discomusiken högre, företagens inflytande allt större, spelarkontrakten allt kortare, klubbkänslan mindre, popcornoset tätare och folkhemskänslan allt mindre förekommande. Det här är en värld där ett Tingsryd AIF med ’mjölnarns pojk’ i laguppställningen skulle vara oerhört vilset och föga framgångsrikt. Men, ska vi då överge våra ideal och spela i tvåan eller ska vi vara pragmatiska och motvilligt acceptera den nya hockeyn och göra det bästa av situationen?
Jag har skrivit det tusen gånger tidigare, men jag upprepar det igen, vi tycker inte om utvecklingen men vi anpassar oss eftersom det i nuläget är enda utvägen. Betyder det då att vi måste överge vårt ’Stolthet, Hjärta, Tradition’? Gick den devisen i graven i och med att Anders Åkesson gick till Karlskrona? Var det Mattias Elm, Jesper Karlsson, Janne Leppänen, Jeff Hällegard och Per Kellman som bar upp den devisen på 90-talet? Eller finns det kanske något mer, kanske finns det något mer i Tingsryd AIF än just de spelare som för tillfället spelar i vårt representationslag. Man kan säga vad man vill om det lagbygge som vi i år ställer på isen. Föreningen har valt en väg för att etablera sig i allsvenskan, och om det är rätt eller ej återstår att se. Men att det valet ska ha urholkat föreningens själ på det vis som många försöker hävda känns både naivt och oseriöst.
Spelare kommer och går. I och med att Anders Åkesson till slut har lagt skridskor och klubba på hyllan så har jag stått på Dackehallens läktare längre än någon av spelarna i laget har representerat föreningen. Är kanske inte jag då en bättre bärare av ’Stolthet, Hjärta, Tradition’ än att försöka klämma in Jari Kauppila i det konceptet? För visst är det väl vi supportrar och medlemmar som i mångt och mycket är föreningen. Nog är det väl vi som år efter år återvänder till Dackehallens läktare och som vid vinster och förluster står för stoltheten, hjärtat och traditionen. Visst är det Egon Lindberg, Patrik Larsson, Roger Waldemar, P Jacobsson och alla andra gamla rävar som rör sig i korridorerna som utgör föreningens ryggrad, inte Tero Leinonen eller Harlan Pratt.
Spelare kommer och går, men känslan och tryggheten består. Det vore inte rättvist mot någon att förvänta sig att Tom Koivisto ska stå för våra värderingar eller stolt bära upp föreningens fana. Sanningen är den att han är en hockeyspelare som är här för att göra det jobb han får betalt för, det är vi så klart medvetna om. Spelarna är tillfälliga ambassadörer som i ett steg på karriären spelar för Tingsryd AIF. Så ser hockeyvärlden tyvärr ut och om vi vill spela i det svenska hockeysystemet så är det tyvärr en sanning vi måste likställa oss med. Men oavsett vilka ambassadörer vi har på isen så står vi där på läktaren. Människor jag inte känner men efter närmare 20 års samvaro på läktarna så känner vi igen varandra. Vi hälsar igenkännande, vi vet var vi har varandra och vi vet att vi delar en kärlek till TAIF.
Värsta tänkbara scenariot sportsligt i år hade förstås varit att åka ur allsvenskan och att dessa spelare som kallas för legoknektar därmed försvinner. Hade det inneburit att vi var slut då? Eller hade gjort vi som för snart nio år sedan när vi senast blev nedflyttade och spelarflykten var ett faktum? Då knöt vi nävarna, slöt oss samman, planterade skog, samlade in pengar, köpte lotter och ställde ett nytt lag på benen. Föreningen levde vidare och vi stod fortfarande på läktarna, spelarna var nya men allt annat var detsamma. Det är det som är ’Stolthet, Hjärta, Tradition’."
