Stolthet, Hjärta, Tradition

Det är dags att ta farväl av ännu en hjälte, en ganska oväntad sådan om någon hade frågat mig för 5 år sedan. När Lundström till slut kom till Tingsryd så kom han med en sedvanlig tung ryggsäck som de flesta föra detta Växjö-spelare bär med sig. Vi är många trångsynta grönvita som har väldigt svårt att acceptera spelare som har Växjö Lakers skrivit i sitt CV. Vissa spelare, läs Peter Andersson, blir aldrig av med den stämpeln. Vissa spelare, läs Erik Lindhagen, ges aldrig chansen att göra sig av med den. Och vissa spelare presterar så pass övertygande att stämpeln automatiskt bleknar. Tomas Lundström tillhör definitivt den senare kategorin.

Med rätt inställning kan en spelare ta sig från att vara ett kritiserat nyförvärv till att bli en respekterad spelare och uppskattad ledare. I samband med Matt Davidsons avsked skrev jag; "Jag påstår inte att Davidsson mer eller mindre än någon annan hade klubbkänsla för TAIF, men han hade en heder och en stolthet i det han gjorde. För Davidson innebar varje dag på jobbet en skyldighet att göra sitt bästa. Genom hans inställning, hans glädje och hans sorger så blev han en spelare och en kapten som vi kunde identifiera oss med." Det är lite samma känsla vad det gäller Lundström. Jag tänker inte göra någon analys av hans kärlek till Tingsryd AIF, men det var fullt uppenbart att han hyste en kärlek för sitt lag och för sina medspelare. Lundström var en ledare som gick i täten för det lag som representerade Tingsryd AIF, och för det är han värd all respekt.

Tomas Lundström är ännu en av de spelare som har varit med och tagit oss ett steg uppåt. Som nyckelspelare under många år i ettan så fick han samma belöning som oss andra i Sundsvall för ett år sedan. I år har han, trots skador, bidragit med sitt spel och sitt ledarskap till att hålla oss kvar i Allsvenskan. Skador sätter stopp för det hela och nu får vi i Tingsryd AIF fortsätta vår karriär utan Tomas Lundström. Samtidigt får Tomas Lundström fortsätta sin karriär utan Tingsryd AIF, något som jag önskar honom ett varmt lycka till med. Nästa gång jag springer på Lundström på Bishop Arms, Lagerlunden eller Grace så lovar jag att bjuda på en öl eller två.