Stolthet, Hjärta, Tradition

***
Även TAIF´s säsong är över, och även om många känner en viss tomhet just nu så är det oerhört skönt. Vi har gjort det bra och tagit ännu ett steg, om än ett litet steg framåt i vår utveckling. Ingen ska inbilla mig att det är enkelt att etablera sig i Allsvenskan och av flera skäl kan det säkerligen vara än tuffare för oss. Men vi har gjort det bra än så länge, och jag hoppas innerligt att jag kan vara med på nästa steg av den utvecklingen. 
***
På torsdag morgon åker jag till Filippinerna för lite rekreation i en vecka. Tillbaka i Korea återstår det sedan två veckor innan familjen kommer på besök. En vecka senare åker vi till Vietnam och förhoppningsvis är det i alla fall inledningen på en resa hem mot Sverige igen, om allt vill sig väl. Eftersom TAIF's säsong är över, och jag förhoppningsvis kommer att tillbringa den närmsta tiden mer eller mindre på luffen så känns det inte värdigt att försöka hålla liv i den här bloggen. När jag dessutom inte för tillfället är kapabel att hålla bloggen på den nivån som jag önskar så finns det än mer anledning att ta ett uppehåll.  Men både jag och ni vet att jag har både lagt ner och startat upp bloggen igen, så vi får se vad som händer framöver.

De minst sagt lugna protesterna utanför den Kinesiska ambassaden fortsätter. Jag var där även ikväll för att dra mitt strå till stacken som sydkoreanerna tyvärr inte bryr sig så mycket om som jag önskar att de hade gjort.

***

Det är alltså klart att Joakim Fagervall lämnar Tingsryd efter den här säsongen. Jag har lite blandade känslor för det. Helst hade jag nog sett att Fagervall stannade och gav oss lite kontinuitet. Det hade varit skönt med en tränare som kunde fortsätta bygga på vad han har inlett. Nu får någon annan fortsätta på den resa som Micke Tisell inledde för ett par år sedan. Det känns inte rättvist att på avstånd betygsätta Fagervalls insats, men jag har fått för mig att även han har fått svårt med ideér på slutet när energin verkar ha tagit slut. Även om vi har gjort en bra säsong så var det först i näst sista omgången som vi säkrade kontraktet. Nu får en ny tränare ta över rodret och förhoppningsvis kan han bygga ett bredare och tyngre lag av det Tingsryd AIF som Jocke Fagervall har hållit kvar i Allsvenskan två gånger om. Tack ska du ha Jocke, och lycka till i fortsättningen.

***

Igår tog hockeysäsongen slut, imorgon avslutas den koreanska innebandyligan. Redan i näst sista omgången säkrade vi guldet, så morgondagens match är mest av akademiskt intresse. Men nog vore det roligare att gå igenom serien utan tappade poäng, och nog vore det roligt för mig att som lagkapten få spräcka min irriterande målnolla. Oavsett vilket så ser vi väldigt mycket fram emot att ta emot pokalen och ställa till med en mindre guldfest efter matchen. En nationell mästerskapstitel är trots allt en nationell mästerskapstitel, och dem har jag inte särskilt många av.
***
Vad säger man om en sån här video förresten?

***

Det var på förväg ganska uppenbart att både spelare och supportrar åkte till Ljungby igår med en inställning som inte var värdig ett Kronobergsderby. Men det var en inställning väl värd firandet av ett lag som har genomfört en godkänd säsong.

Och så var det den där insändaren i SMP som det har kommenterats en del om. Det är förstås aldrig rätt om någon person hotas för att de håller på fel lag. Men, jag har svårt att se att Gröna Brigaden unisont framförde något hot till de här personerna. Det står i insändaren så var det en storvuxen man som bad/rådde/tvingade/ dem att byta läktare, och om det stämmer så tycker jag det låter förnuftigt. Jag hade nog också gett dom det rådet. Man är helt enkelt inte särskilt streetsmart om man som bortasupporter ställer sig bredvid hemmaklacken. Sunt förnuft kallas det bland gemene hockeysupporter tror jag. "I andra delar av Sverige förs man samman av hockeyintresset, inte av vilket lag man håller på" skriver Malin Radegård i sin insändare. För egen del kan jag bara komma på två hockeylag i Sverige vars supportrar som märkligt nog försöker driva den linjen, i de flesta andra hallar brukar det vara mindre förbrödring och mer tävlingsmoment mellan hemma och bortalag. Idrott är trots allt ett ganska bra exempel på ett nollsummespel där alla inte kan vara vänner. Tråkigt om Malin kände att hon blev hotad i Dackehallen, men också tråkigt att hon ska dra lite väl stora proportioner av en sån småsak.