På besök i en annan värld
Vi har den senaste tiden fått lära oss att en ishockeymatch är en vara som vi köper av arrangören av evenemanget. Just i Malmö igår blev det påtagligt hur Malmö försöker leverera en produkt inslagen så glammigt och pråligt som möjligt. Malmö Redawks är en hittepå-klubb, så jag kan förstå att det är enklare för dem att gå i bräschen för en sådan utveckling än vad det vore för till exempel Tingsryd. Eftersom vi och Malmö har vitt skilda bakgrunder och vitt skilda förutsättningar så har även lagens supportrar vitt skilda sätt att anamma den nya tidens ishockey. Tingsryd och Malmö blir på så vis ideologiska hot mot varandra. 'Stolthet, Hjärta, Tradition' är våra ledord och samtidigt vår styrka. Vi har inte de ekonomiska musklerna att flexa med som finns i Malmö, och därför måste vi också trycka på mjukare värden och förlita oss på folkhemstanken och gräsrotsrörelsen. Hotet mot oss är givetvis den corporativismisering av idrotten som breder ut sig allt mer. För Malmö å andra sidan, som inte har samma grund som vi att falla tillbaka på, så är vi ett hot. För Malmö, och deras fans, kommer det alltid vara ett hot att det genuina och det historiska inom idrotten fortfarande har viss betydelse. På samma sätt som vi försöker lyfta fram de aspekterna, eftersom de är vår räddning, så finns det en vinning för Malmö att försöka kväva dem. Den dagen det ena eller andra synsättet blir fullständigt dominerande så finns det nog tyvärr inte plats för det motsatta längre.
Ett besök i Malmö Arena bjuder inte på någonting genuint eller historiskt. Ett besök i Malmö Arena är en blick av en alternativ framtid. En framtid där matcherna förvandlas till evenemang och inkomsterna finns i reklam och Vip-loger. Efter ett besök i Malmö Arena så är det ofrånkomligt att inte spinna vidare på det inlägg jag förra veckan skrev om företagens inmarsh i och utnyttjande av idrotten. Malmö Redhawks vill skapa en produkt som lockar den breda massan. En produkt för familjer som saknar söndagsunderhållning och som kan tänka sig att gå till Malmö Arena för att se lite mål och kunna jubla åt kärleksparen som pussas i Kiss-cam på jumbotronen. Det finns inga gränser för hur långt man kan gå för att skapa en så vacker yta som möjligt på denna produkt. Reklamjinglar, ismaskiner, jumbotroner, barer, loger och pausunderhållning andades alla reklam och företagsvärlden. I slutet av andra perioden förkunnar speakern att 'Den aktuella matchtiden 18:49 sponsras av företaget XXX'. Evenemangen i Malmö Arena blir ett sätt för företagen att få ut sitt budskap och ett sätt för Malmö Redhawks att tjäna pengar genom att sälja reklam.
Jag påstår inte på något vis att vi står utöver allt detta. Givetvis har vi också sponsorer och vi hade inte överlevt en vecka utan dem. Givetvis har vi också en bar som är döpt efter ett företag och vi har också matchvärdar som delar ut priser till matchens första målskytt. Men, i Dackehallen känns allt det sekundärt och något som finns där tack vare hockeyn. I Malmö känns det tvärtom och snarare som att ishockeyn finns där tack vare företagen.
Så länge vi diskuterar corporativism och skapandet av en så ytligt vacker produkt så ligger förstås Malmö flera mil före oss. Vill vi gå den vägen så har vi oerhört mycket att lära. Men om vi diskuterar det rent ishockeymässiga så är vi trots allt på samma nivå (inte just igår kanske), hur pass skilda förutsättningar vi än må ha. I vanlig ordning vill jag inte säga att det ena eller det andra sättet är fel, men jag vet också prcis som vanligt helt klart vilket sätt jag föredrar.
Spana in en elitseriematch i Linköping och återkom i ämnet,icing-arna sponsras likaväl som offside-arna.Allt som händer är sponsrat,snart är nog t o m bortaklacken presenterad av något företag.
Det gäller att trycka in reklam på varje kvadratcentimeter,det ligger i tiden och är oerhört enerverande.
Nu kommer det bli intressant om Växjö´s nya arena följer in i samma mönster och paketerar in allt i små sponsorpaket.Dagens nollpoängare presenterades av Fonus..
Det finns ju alltid gränser
Tror du jag njuter idag eller? hohohohoho!!!
Så in i helvete..
Jag har svårt att se att vi kommer möta Linköping borta inom den närmsta framtiden, så med mitt bristande hockeyintresse innebär det nog med all sannolikhet att jag inte kommer att få se hur det går till i Cloetta Center.
NHL (som ju verkar vara alla klubbdirektörers stora förebild i det här landet) är ganska illa ute om jag får säga min mening i ämnet. Kolla hockeyn där för 15-20 år sen, då var det folkfest och galna fans och familjedag i arenan med hockeyn i fokus. Idag är det en enda stor cirkus med aktiviteter, tävlingar och reklam (fantasin har inga gränser där, snart är väl varenda stol i arenorna sponsrade). Det stora felet är att klubbarna tjänar såna summor på allt detta (och tv-avtalen såklart, som ger fantasisummor även i vårt land (mycket tack vare att de sponsras)) så de behöver i princip ingen publik på matcherna. Det räcker med fulla loger och utsålda abonnemang. Sen att läktarna gapar tomma kvittar. Det är väl det som händer när allt ska exploateras in absurdum? Att folk tröttnar..
Man vill ju bara att hockey ska få vara hockey.
Men som sagt, det kanske bara är att acceptera faktum och rätta in sig i ledet?
Kan hålla med dig i mycket av det du skriver.
Jag bor själv i Malmö men är en ur Taifare, detta gör att jag går på en hel del matcher här och ser när Malmö spelar och det oangagemang man ser från publik och folk i allmänhet här är väldigt långt ifrån det man ser i Tingsryd. Ju tuffare det är för Taif ju mer ställer taifarna upp för sitt lag, vilket inte stämmer här. När det går bra fyller man arenan med 13 000 pers och är det är lite tungt så är det 3000 på matcherna.
Det jag däremot inte håller med om är att det inte skulle gå att kombinera det komersiella som man har här i Malmö med den publik man har i T-ryd.
Sen blir det väldigt väldigt skevt när man jämför dessa klubbar då det är så mycket som spelar in.
Malmö är en fotbollstad och kommer alltid att förbli.
Malmö har så fruktansvärt mycket större utbud vilket gör att väldigt många klubbar dra i publiken och lockar på olika sätt. Hade T-ryd varit storleksmässigt det samma som Malmö så hade man blivit tvungen att locka med loger, god mat, underhållning innan, på och efter matcherna. Jag går själv med mycket kunder på matcherna och många av dom har ett ganska svalt intresse av hockey vilket gör att det hade varit omöjligt att få dom att tacka ja till att följa med på en match i Dackehallen. Tror för övrigt att det finns plats för båda sortens klubbar (i alla fall på alsvensk nivå).
Ja, jag menar inte att det ena måste utesluta det andra. Jag tänkte bara att om det går så långt att Malmös koncept vore det i längden mest gångbara så skulle det nog inte finnas utrymme för småklubbar som TAIF som till stor del drivs på ideel basis. Men än så länge är det ju uppenbart att det rent ekonomiska inte är det enda avgörarande, eftersom vi än så länge ryms på samma nivå. Och det glädjer mig.
Bra inlägg! Tänkte i liknande banor under gårdagen.
När vårt muntra sällskap äntligen fann ingången till arenan fick vi ett glatt tillrop om att vi inte kunde lösa biljett av dem, utan de kunde enbart scanna biljetter.
Snopna och något förlägna fick vi återigen försöka orientera oss i den smått Kafka-liknande situationen. Bakom en liten svängdörr fann vi slutligen att Ticnet sålde biljetter på entreprenad. Sedan fick vi komma in.
Det är lätt att hamna i en nostalgisk gnällposition, men det finns grader i helvetet, och det är uppmuntrande att även Lakejen där ovan noterat detta.
Vi kan aldrig återfalla till den tiden då medlemsavgifter finansierade verksamheten. Men vi ska bedriva verksamheten utifrån gräsrötterna och supportrarna.
Den stora skillnaden mellan föreningarna är att i den ena betraktas supportrarna som storögda konsumenter som snällt betalar för att roas av pussbilder och bultande techno-musik. Här gör sig supportrarna icke besvär att sälja biljetter, det sköter evenemangsföretaget som kvällen innan krängde plåtar till Pop-Madonnan Lady Gaga som för kvällen förärade hallen sin uppenbarelse.
I Tingsryd byggs föreningen underifrån, gräsrötterna formar och deltar i föreningens funktion och själva mening. I biljettkassan står någon ungdomsledare eller frivillig, och på läktarna huserar människor som hellre snackar med Larry Pilut på Börjes än att få möta Lady Gaga backstage.
Måhända en trivial iakttagelse, men den symboliserar två olika utgångslägen som finns till buds i framtiden. Jag tror och hoppas att det finns rum för en förening som Tingsryd på denna nivå, där vi förenar två världar men där det som verkligen betyder något alltid kommer att prioriteras.
Ja man är minst sagt klyven i frågan.
Har även funderat på vad jag hade tyckt gällande detta om det var så att jag inte höll på Taif....
Har bott både i Sthlm och Malmö de senast 15 åren och jag har gått på mycket hockey i båda städerna. Detta har gett mig den hockeydos jag behövt i avsaknad av Taif, kanske pga att det har varit ett jippo med middagar, bekväma sittplatser och en mojjito i pausen mm. Frågan är om jag hade gått om jag tex hade varit bosatt i säg : örebro, borås, ljungby eller sundsvall. Jag är tyvärr tveksam.
Med detta menar jag att lokaler/arenor och arangemag nog drar in en välbehövlig skara av allmänt intresserat hockeyfolk/medgångsupportrar.
Sen tycker även jag att det är tråkigt att allt drivs som företag nu mer. Det var trevligare kännsla när Johan Clarberg stog i målet och ens klasskompisar var "stjärnorna". :-)
Glöm ej bort att TAIF gick i bräschen när det gäller att ha betalda spelare. Jag minns på -60-talet när TAIF lockade över nästan hela Östers hockeylag. De fick bra betalt redan då.
...på tal om?
På tal om ditt fina inlägg var det många vettiga och roliga kommentarer utifrån. Men ordet corporativismisering ? Är det inte ett hot mot dem isf ?
Jag ser nu att 'corporativismisering' ger en enda träff på google, och det är det här inlägget som är den träffen. Så jag antar att jag försökte krysta fram ett nytt ord där.
Med det menar jag alltså att företagen tar över mer, att VIP-kunderna blir de viktiga och att sponsorerna till större del kan styra innehållet i den produkt som de förknippas med. Givetvis skulle det på sätt och vis kunna ses som ett hot mot Malmö, men en klubb som Malmö bygger ju mycket på de kunderna och de sponsorerna. Vi, å andra sidan, har inte underlag för att kunna leva på den nivån om det nu skulle visa sig att den framtiden har blivit en reell verklighet.
Välkommen till 2010-talet.
Vad menas med det? Att man bör acceptera att saker utvecklas i fel riktning enbart för att det är 2010-talet? Är det ute med kritik och ifrågasättande på 2010-talet?
