Stolthet, Hjärta, Tradition

I helgen har jag stundtals från och till kikat på Karjala Cup som visats på tittarvänliga tider. En rad saker slog mig och förvånade. Har inte finländare någon skam i kroppen? I vanlig finsk ordning var förstås isen översållad med reklamloggor, men det var jag förberedd på så det kan jag köpa. Men att det i läktargångarna stod cheerleaders i korta klänningar har jag svårare att köpa. För det första så förstår jag givetvis inte vad det tillför hockeyn. Jag har aldrig förstått på vilket sätt stämningen blir bättre av att ett gäng tonårstjejer står och dansar i takt med musiken. Men än mer har jag svårt att förstå tjejerna själva. På vilket sätt kan man som tjej ursäkta för sig själv att man står och dansar där? Det känns aningen förnedrande på många vis.

Likaså ställer jag mig tveksam till mycket av vad som föregick på läktarna. Där satt alla finnarna och slog med någon slags klappa i sin hand. Klappor som är som en slags hopvikt solfjäder av hård papp som ger ett rasslande ljud när man slår den i handen. När jag var i Rom i somras så stötte jag på dessa klappor. Jag och Italienskan tog oss till Villa Borghese för att via storbildsskärm följa Italiens VM-match mot Paraguay. I Italien fanns en utbredd irritation mot vuvuzelorna, men likväl så satt tusentals italienare i publiken och hade liknande klappor i handen vilket gjorde att oljudet blev i klass med vuvuzelorna.

Problemet med de där klapporna är för min del inte oljudet, utan att det är en sponsor som har delat ut dem. Samma fenomen sker på arenor där svenska fotbollslandslaget spelar. Utanför arenan står allt som oftast en från Sportbladet utsänt lastbil som delar ut souvenirer till förbipasserande. Det är uppblåsbara handskar, små flaggor, mössor, peruker och halsdukar i sveriges färger. Problemet i sig är bara att souvenirerna på ena sidan är målade med Sportbladets logga, så helt plötsligt sitter hela publiken och agerar levande reklampelare för Sportbladet utan att ens fundera över det.

Likadant är det när svenska lag vinner kval, går upp en serie eller vinner ett mästerskap. Innan man vet ordet av så står halva publiken och håller upp löpsedlar från någon av de stora kvällstidningarna för att visa att man har vunnit. Nedanför läktarna brukar det stå folk och fullständigt dränka läktarna i dessa löpsedlar. Varför är det ingen som ifrågasätter vad man gör? Varför ställer publiken upp på att obekymrat vifta med reklam för diverse företag eller tidningar på läktarna? På vilket sätt bidrar man till stämningen genom att hålla upp en löpsedel? På vilket sätt gör det mitt firande bättre? Enda anledningen till de där löpsedlarna är att folk har sett det på TV, och därför antar att det är så man gör när man firar. Att företagen köper upp arenanamn, är matchsponsorer eller har sin logga på matchtröjan har vi fått vänja oss vid, men det betalar de för. För företagen är givetvis den perfekta reklamen den som är gratis och som får stor uppmärksamhet. Att göra publiken till omedvetna annonsörer torde med andra ord vara den ultimata lösningen. Men, det här är väl den moderna ishockeyn och den har vi ju otaliga gånger blivit tillsagda att vi måste anpassa oss till...