Stolthet, Hjärta, Tradition

När flickan som jag berättade om i ett inlägg nedan kom till Sverige så hade hon med sig en bok; "Culture Shock! Sweden: A Survival Guide to Customs and Etiquette". En bok om hur man som utlänning tar sig an Sverige och svenskarna, utan att bli upprörd över de egenheter som vi trots allt har. För en svensk som umgås mest med andra svenskar så ter sig svenskheten som ganska enkel och lättförståd. Men för den svensk som umgås med personer från andra kulturer så infinner sig ganska omgående insikten att det finns en hel del inom svenskheten som är svårt att förstå för en utomstående. Det kan vara ganska roande att ibland se vissa fenomen från en utomståendes ögon, och att försöka få förståelse för varför vi uppfattas som vi gör. Flickan i fråga träffade jag i vintras på en fest och det har nu i efterhand visat sig att inledningsvis tyckte hon att jag var både osocial och ovänlig. Hade hon läst boken ingående så hade hon insett att min brist på vänlighet inte betydde att jag var ovänlig, snarare att jag var reserverad. Svensk med andra ord. Nu när hon har lämnat landet så boken i min ägo och jag både roas, och lär mig en hel del om mig själv, av att läsa den.

Lite samma känsla får jag när jag nu, om än väldigt sent, läser att Enestubbe i ett inlägg jämför oss med Israel. Samma sak när Dan Magnusson skrev "Inga är så enögda som Taifs fans" i sin krönika dagen efter det allsvenska avancemanget. Är det vår styrka eller vår svaghet? Bland många andra, de flesta antagligen, så uppfattas vi som oerhört enögda och trångsynta supportrar. Själva ser vi oss som väldigt hängivna och rättvisa supportrar. Vi ställer värderingar som stolthet, hjärta och tradition framför mycket av det som annars idag genomsyrar idrotten. Vi ser oss som ett bidrag till ishockeyn och allsvenskan som kommer göra det till en bättre plats. Med historiska anspelningar anser vi att den platsen tillhör oss och att vi nu är tillbaka där vi rättmätigen hör hemma. Läser man meningarna ovan så går de tolka både som en parallell till Israel eller som en beskrivning av det faktum att rättvisan faktiskt har segrat. För er som har läst den här bloggen ett tag så vet ni mycket väl vad jag tycker om Israels politik och självbild, och förstår säkert vad jag tycker om liknelsen. Men jag förstår den. Jag är dessutom övertygad om (och det har mina erfarenheter lärt mig) att jag en Israel inte delar min bild av dem, och det är förståligt. Därför torde det inte vara en skräll att utomstående inte delar min bild av Tingsryd-fans.

Kanske vore det bra med fler böcker om kulterchocker, överlevnadsguider till traditioner och etikett. Helt klart hade en "Culture Shock! Tingsrydfans: A Survival Guide to Customs and Etiquette" behövts så att utomstående kunde förstå hur vi resonerar och varför vi agerar / reagerar som vi gör. Kanske hade den även varit nyttig så att vi kunde förstå hur utomstående ser på oss...