Inte helt nattsvart
Just nu är det såna dagar då man gör ett aktivt val vilken sida om vägen man ska gå på. Den ena sidan är fortfarande mörk och kall, medans den andra sidan påminner i alla fall lite om den vår som snart kommer. Det kommer garanterat mer bakslag framöver, men nu ser vi i alla fall de första solstrålarna som tecken på att den är på väg.
***
***
Igår kväll var jag i Dackehallen på ett sent utlyst informationsmöte med TAIF. Det är många som kritiserar TAIF för att vara omoderna och bakåtsträvande. Igår var jag med om en videokonferens i Dackehallens lokaler. Sug på den! Jag vet att representanter från Gröna Brigaden tog anteckningar och förhoppningsvis publicerar ett protokoll från mötet, så den biten hoppar jag därmed över. Men jag vill lyfta fram några andra bitar som jag känner var viktiga. Jag vet sedan tidigare att den här krisen har fått fler personer att engagera sig inom organisationen TAIF. Fler kloka, och framför allt unga, hjärnor har tillkommit och jag tror det kommer vara nyttigt för TAIF. Dessutom deltog Ulf Pettersson från TAIF´s styrelse på mötet igår, och i alla fall jag mådde bra av den ödmjukhet och öppenhet som han faktiskt visade upp. Sidor som jag inte har sett från TAIF-ledningens sida så tydligt tidigare. De svåra tiderna är långt ifrån över, men jag tror att de insatser som nu görs kommer vara nyttiga för framtiden.
***
Uppdrag Granskning körde häromkvällen ett program om skidåkningen på 90-talet och det eventuella fusk som då förekom. Jag har mer och mer börjat inse att jag nog fan inte tror på någon längre. Det känns, tyvärr, som om de flesta har fuskat så mycket som möjligt, eller i alla fall tänjt på reglerna i största möjliga mån. Jag tycker skidåkning är jäkligt kul att titta på, men det känns så tråkigt och frustrerande att såna här moln kommer att ligga över både skidåkningen och idrotten i stort. Jag tror väldigt mycket på öppenhet, så att lägga så mycket siffror, dokument och information på bordet som möjlighet vore bara av godo. Det är möjligt att Uppdrag Gransknings tes inte höll hela vägen in i mål, men det är likväl bra att sån här skit dammas av och att debatten kommer upp till ytan. Sen är det upp till skidsportarna att hantera informationen på bästa vis.
***
Uppdrag Granskning körde häromkvällen ett program om skidåkningen på 90-talet och det eventuella fusk som då förekom. Jag har mer och mer börjat inse att jag nog fan inte tror på någon längre. Det känns, tyvärr, som om de flesta har fuskat så mycket som möjligt, eller i alla fall tänjt på reglerna i största möjliga mån. Jag tycker skidåkning är jäkligt kul att titta på, men det känns så tråkigt och frustrerande att såna här moln kommer att ligga över både skidåkningen och idrotten i stort. Jag tror väldigt mycket på öppenhet, så att lägga så mycket siffror, dokument och information på bordet som möjlighet vore bara av godo. Det är möjligt att Uppdrag Gransknings tes inte höll hela vägen in i mål, men det är likväl bra att sån här skit dammas av och att debatten kommer upp till ytan. Sen är det upp till skidsportarna att hantera informationen på bästa vis.
***
Efter mötet igår så satt vi kvar ett par stycken i Dackehallen och såg matchen mot Mora. Vad som har skett de senaste omgångarna känns både oerhört frustrerande och oerhört märkligt. Almtuna vinner så gott som allting och den form vi hade efter jul har till stora delar försvunnit. Det är på något vis märkligt hur vi har kunnat tappa det guldläge vi hade för någon vecka sedan för att nu vara efter Almtuna med en match mindre kvar att spela. Imorgon avgörs det hela, och nu känns det inte längre som om hockeykvalité kommer att avgöra. Nu är det snarare vem som kan hålla nervositeten i styr som avgör. Och då möter vi två lag som bägge har någo att spela för, så detsamma gäller även för dem. Nu är läget så pass tråkigt att kanske inte ens en övertygande seger med 3-4 mål räcker. Hur kunde det bli så här?
***
Helgen stundar och det innebär innebandy som vanligt, det är match både ikväll och imorgon. Det är en märklig känsla men den brukar komma varje vår, den där lilla längtan efter uppehåll. Nu återstår det två matcher och sen tar vi lite ledigt. Det är mycket att stå i nu, på alla håll och kanter så jag kan inte låta bli att känna att det vore skönt att ligga i soffan en kväll eller två. Och då vill jag inte att något jävla kvalspel till allsvenskan ska komma och störa.
Efter mötet igår så satt vi kvar ett par stycken i Dackehallen och såg matchen mot Mora. Vad som har skett de senaste omgångarna känns både oerhört frustrerande och oerhört märkligt. Almtuna vinner så gott som allting och den form vi hade efter jul har till stora delar försvunnit. Det är på något vis märkligt hur vi har kunnat tappa det guldläge vi hade för någon vecka sedan för att nu vara efter Almtuna med en match mindre kvar att spela. Imorgon avgörs det hela, och nu känns det inte längre som om hockeykvalité kommer att avgöra. Nu är det snarare vem som kan hålla nervositeten i styr som avgör. Och då möter vi två lag som bägge har någo att spela för, så detsamma gäller även för dem. Nu är läget så pass tråkigt att kanske inte ens en övertygande seger med 3-4 mål räcker. Hur kunde det bli så här?
***
Helgen stundar och det innebär innebandy som vanligt, det är match både ikväll och imorgon. Det är en märklig känsla men den brukar komma varje vår, den där lilla längtan efter uppehåll. Nu återstår det två matcher och sen tar vi lite ledigt. Det är mycket att stå i nu, på alla håll och kanter så jag kan inte låta bli att känna att det vore skönt att ligga i soffan en kväll eller två. Och då vill jag inte att något jävla kvalspel till allsvenskan ska komma och störa.
Kommentarer
Trackback
