Stolthet, Hjärta, Tradition

Det är inte en kringla, men nästan. Nu går de sista lussekatterna åt. Äntligen lägger vi julen bakom oss.
***
Det var ingen ursäkt, men nu skriver Janne Gunnarsson och förklarar vad han menade att allt blir bättre vid konkurs. "Jag menade inte det blir bättre vid konkurs ! Taif har bra juniorer som borde få chansen ! Dom har ju taif hjärta !" Han menade alltså inte vad han skrev, tydligen det allra bästa, och framför allt enklaste, sättet att be om ursäkt på.

***
"The perk of being a wallflower", inte fullt lika bra som Juno, men nästan.
***
Nu har TAIF alltså släppt den 258 ord långa redovisningen om det ekonomiska läget. Jag är förstås naiv som hade hoppats på mer. Men vi får göra det bästa av vad vi får. Målet sägs vara 2 miljoner kronor. 600 000 har alltså kommit in från medlemmar och årskortsinnehavare, Brigaden har samlat in strax över 100 000 och auktioner som pågår eller har pågått kanske landar runt 50 000 kronor. 750 000 av 2 000 000 har vi alltså fått in, men sen då? Hur löser vi resten? Det är jättebra med alla som skänker pengar eller saker till auktioner. Men det är inte alla som antingen kan eller vill skänka pengar på det viset. Jag vet att jag är tjatig, men för mig är det oförståeligt att vi inte har haft fullt på läktarna de senaste matcherna. Samtidigt har jag svårt att förstå varför TAIF inte blåser upp det större. Har vi fullsatt på de återstående 8-9 matcherna så har vi räddat TAIF. Varför säljer vi inte paketpriser till dem? Köp biljett till alla matcherna och få en "Jag räddade TAIF-tshirt". Det finns inget val, alla som kallar sig TAIFare måste se till att gå på hemmamatcherna nu. Och ingen ska gå dit ensam. Ta med dina vänner, ta med dina ovänner, ta med vem fan du vill och se till att de betalar inträde och köper varsin hamburgare.