Med gott samvete

Häromdagen skedde det oundvikliga och nu är jag återigen en laglydig betalare av TV-avgiften. Även om jag har fått det förklarat för mig så oerhört många gånger om hur enkelt det är att komma undan så har jag alltid betalat den skatten. Jag hade nog helt enkelt fått för dåligt samvete annars, och dessutom är jag så oerhört dåliga på att ljuga. Sen jag kom hem i somras och flyttade in i lägenhet i oktober så har det dock inte blivit av, mestadels av lathet skulle jag tro. Igår kom det en förfrågan på posten och då var det inte mycket annat att göra än att skriva under och skicka in. Nu har jag väl dessutom räddat min framtida politiska bana också.
***
Det känns inte helt okej att inte åka till Ljungby ikväll. Framför allt inte efter alla mina hån mot Trojanerna som inte åkte till Tingsryd senast. Men, TAIF-supportrarna är ett kollektiv och inte en individ och eftersom det rullar minst en full buss mot Ljungby så känner jag mig inte alltför skyldig. Men efter ett hårt löppass i måndags kväll och en innebandyträning igår där jag fick mer stryk än vad som är nyttigt så undrar jag hur mycket nytta jag kan göra på ännu en innebandyträning ikväll. Men, även där har man sitt samvete och att stanna hemma från träning utan en oerhört bra anledning tycker jag aldrig är okej, hur mycket kroppen än hade uppskattat det. Det handlar helt enkelt om att gå till jobbet och ta sitt ansvar.
***
Jag fick hem ett utdrag ur brottsregistret häromdagen, och det var skönt att se att den där olycksaliga fredagskvällen i Ljungby för ett par år sedan inte lämnade några skriftliga spår.
***
Och precis som jag tar mitt lilla ansvar ikväll så räknar jag med att TAIF-spelarna gör detsamma. Ikväll räknar jag med att samtliga stämplar in på arbetet och gör kvällens match värd att kalla ett derby. Senast mot Troja kändes snarare som en hemmamatch mot Tranås och det håller inte. Efter jul har vi spelat som ett mittenlag och det har tagit en strid ström av poäng, men likväl kan vi inte låta bli att titta neråt i tabellen. Det räcker med en seger för Almtuna för att vi ska börja behöva bli nervösa på allvar. Men det räcker också med en seger för oss för att det återigen ska kännas så oerhört mycket tryggare. Vi vann senast i Ljungby, och jag ser ingen som helst anledning till varför vi inte skulle göra det ikväll igen.
***
Igår kväll efter innebandyträningen så hamnade jag framför "När hjältarna ljuger", en dokumentär på SVT om när det finländska skidlandslagets systematiska doping avslöjades i samband med hemma-VM i Lahtis. Det är en märklig historia man ser. Jag har så svårt att sätta mig in i hur någon tänker som fuskar på det viset. Var finns samvetet? Och vad jag har ännu svårare att förstå är hur man kan glädjas över en sådan seger. Var finns värdet i att vinna på ohederligt vis?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0