Stolthet, Hjärta, Tradition

Minns ni det här gänget, den där säsongen. Vilka hjältar de var, vilken kärlek vi kände för det laget. Jag blir tårögd bara av att se det.
***
Idag åt jag Wallenbergare med rårörda lingon och potatismos till lunch. Det är sannerligen en måltid som hade passat in i Sverigedemokraternas modell för vad som är typiskt svensk kultur. Sverigdemokraterna å sin sida verkar göra sitt yttersta ör att försätta sig och sitt parti i en så ofördelaktig position som möjligt. Ändå fortsätter väljarundersökningarna visa på att ökat stöd för SD. Positivt är i alla fall att ingen kan längre påstå att det inte är ett rasistiskt parti man röstar på.
***
Nej, jag köpte givetvis inte sändningen av KHK-DIF. Jag har misslyckats med att säga upp mitt Viaplay-konto, så när det ändå låg där och skräpade kände jag att jag lika väl kunde logga in för att se det makalösa TIFOT. Eftersom Viasat inte visade något TIFO kan jag inte uttala mig om det är blekingehockeyns främsta genom tiderna och därmed förpassar gravad lax-tifot i Jössarinken till andraplats i den maratontabellen.
***
På tal om kärlek som går åt skogen så förstår jag vad många Östersupportrar känner just nu. Besvikelsen över att tränaren Roar Hansen lämnar för seriekonkurrenten är stor, upprördheten över att han rycker i Östers nyckelspelare och andratränare är större. Alla förstår givetvis vad som lockar med att träna Helsingborg istället för Öster, speciellt för en man som bor utanför Helsingborg. Det finns övergångar som är förståliga, och som ingen skulle uppröras särskilt mycket över. Men vad många spelare, numera även tränare, och allmänna supportrar till den moderna idrotten inte förstår är att man kan sköta en övergång snyggt, och man kan sköta det mindre snyggt. Roar Hansen har definitivt skött den här affären mindre snyggt.