Stolthet, Hjärta, Tradition

Det kinesiska nyåret firades in i Busan längst ner i söder. Det är en stad som ligger fint vid kusten. Men när det är minus tio och vindarna piskar in från havet så är det inte behagligt. Den koreanska vintern är tuff. Temperaturen kryper ner mot minus tio grader, och i combination med vinden och fuktigheten så känns det som minst det dubbla. “Men du som är från Sverige borde ju vara van”, får jag ofta höra från mina koreanska vänner. Men det är jag inte. På något vis går det inte att jämföra den svenska och den koreanska vintern. Aldrig har jag i småland upplevt den bitande kylan som jag gör här i Korea. Hur väl jag än klär mig så letar sig kylan in innanför min jacka och min grönvita halsduk. Vi går hukade mot vinden och försöker vara ute så lite som möjligt. Affärerna som är öppna mot gatan värms upp av infravärme som i alla fall ger en viss lindring medans vi med raska steg skyndar från tunnelbanan hem till våra lägenheter som är uppvärmda med den traditionella koreanska golvvärmen.

I en blogg som bjuder på skarpa iaktagelser har det konstaterats att Tingsryd har "en sunkit arrangemang. Här har klubben inte lagt en spänn på att bygga upp förväntningarna hos publiken". Ja, där snackar vi verkligen en skarp iaktagelse. Att påpeka att Tingsryd inte ligger i framkant vad det gäller pyroteknik och discointron är minst sagt en nyskapande tanke. Har en Blekingeskribent verkligen kunnat undgå vår trögflytande Trabant som tillhör det förflutna? Inser han först nu hur omkörda vi blev för länge sedan?

2009 inleddes Tigerns år och vi gick upp i allsvenskan. I fjol var det kaninens år och vi var räddhågsnare än någonsin och lyckades med ett nödrop hålla oss kvar i Allsvenskan. I måndags inleddes drakens år, och hur det ska tolkas hockeymässigt har jag svårt att se. Men det finns en risk att det inte bådar gott inför ett möte med ett lag vars supportrar har kallat sig Red Dragons.