Stolthet, Hjärta, Tradition

Nyårsdagen är uppenbarligen den dag på året då svenskarna äter mest pizza. Någon kebabpizza finns inte att tillgå i Korea men en pepperonipizza och en bra rysk livestream från Sverige-Ryssland i JVM är inte helt fel. Jag är som sagt väldigt dålig på att hantera jetlag, så jag har inte varit helt pigg de senaste dagarna. Igår kväll blev det därför en relativt stillsam nyårsafton. Jag firade in det nya året med mina koreanska vänner i de södra delarna av stan och var hemma klockan tre. 2011 är slut och 2012 har inletts. 2011 är svåranalyserat, men likväl ska jag försöka mig på att ge er en årssammanfattning framåt kvällen.

***

I morse när jag inde kunde sova så såg jag Moneyball med genomgående underskattade Brad Pitt. Den verklighetsbaserade berättelsen om Baseball-laget Oakland Athletics ägare Billy Beane som bestämde sig för att värva spelare med hjälp av en strikt budget och databaserade analyser. En oerhört naiv amerikansk film om idrott med budskapet om att mest pengar nödvändigtvis inte måste vinna. Suck, vem försöker de lura? Den nya och moderna idrotten innebär att man inte kan vinna om man inte har flest sponsorer, finast arenor och mest pengar. Hur kan de ha mage att hävda något annat?
***
Adele!

***

Jag har ingen insyn i Tingsryd Kommun, Tingsryds ekonomi eller fastighetsaffärer överlag. Därför tänker jag inte uttala mig direkt om vad som har skett angående diverse försäljningar och återköp, av Dackehallen och dess interiör. Det är ju dock ingen nyhet att Dackehallen, restauranger, omklädningsrum och så vidare har bytt ägare flera gånger de senaste åren. Däremot tänker jag uttala mig om SMP´s rubriksättning här, "Ishallen var såld när den skulle säljas". I artikeln kan man sedan läsa; "...han är noga med att försäljningen till privatpersonerna återtogs hösten 2011 i samband med att ju samma objekt nu skulle säljas till kommunen.