Hemmapremiär
Ett inlägg som borde handla om nattens hemmapremiär, men jag kan inte låta bli att börja med vår gamla vän Skövde IK. "Skövde IK, Stolthet, hjärta och tradition". Alltså, hur tänkte ni här? Det är en bra slogan helt klart, men något fel måste det uppenbarligen ha blivit.
***
Det är dags för hemmapremiär och det är dags att vi (ni) uppfyller allt det som det har pratats om. I Holgers blogg kommer en uppmaning från bland annat Joakim Fagerwall. Gröna Brigadens medlemmar bör läsa det här. Dackehallen ska vara likt det Polen som Torgny Bendelin en gång talade om, likt det jävla mörker som Peter Messa liknar det vid. Det ska vara jobbigt att komma till Tingsryd, och publiken har givetvis en stor del i det. Vi är inte i allsvenskan för att vara trevliga eller för att bjuda på enkla poäng. Förra säsongen försvann mycket av det hemska som det ska innebära att komma till Dackehallen. Nu ändrar vi på det och ikväll är första chansen att göra avtryck.
***
På tal om Svenska fans. Tingsryds redaktion slog idag till med en läsvärd intervju inför kvällens hemmamatch. Det är så jag vill se en svenskafans-sida. Som tillför något nytt, precis som jag tycker bloggar ska göra.
***
Hade det här varit för ett år sedan så hade jag skrivit upp en hemmapremiär betydligt mer. Likaså med en premiär i Sundsvall. Men det är svårt för mig just nu att bli upphetsad av enskilda matcher. Just nu är det övergripande resultaten och bilden av TAIF det viktiga för mig. Jag känner mig så pass långt borta att en förlust inatt oroar mig inte, en seger räddar inte min morgondag. Just nu är mitt förhållande till TAIF väldigt stabilt och absolut. Hade jag haft en livesändning att se på inatt så är jag dock ganska säker på att den platoniska känslan hade försvunnit ganska snabbt. Hur som helst, de eldiga känslorna överlåter jag åt er medans jag svarar för de mer distansierade betraktelserna.
***
KÄMPA TINGSRYD!
***
Hade det här varit för ett år sedan så hade jag skrivit upp en hemmapremiär betydligt mer. Likaså med en premiär i Sundsvall. Men det är svårt för mig just nu att bli upphetsad av enskilda matcher. Just nu är det övergripande resultaten och bilden av TAIF det viktiga för mig. Jag känner mig så pass långt borta att en förlust inatt oroar mig inte, en seger räddar inte min morgondag. Just nu är mitt förhållande till TAIF väldigt stabilt och absolut. Hade jag haft en livesändning att se på inatt så är jag dock ganska säker på att den platoniska känslan hade försvunnit ganska snabbt. Hur som helst, de eldiga känslorna överlåter jag åt er medans jag svarar för de mer distansierade betraktelserna.
***
KÄMPA TINGSRYD!
Kommentarer
Trackback
