Stolthet, Hjärta, Tradition

Jag hörde talas om Torstens besök i Vida Arena ganska omgående efter matchen. Jag har ganska starka misstankar om var filmen kommer ifrån, och vad syftet med att sprida den är. Men jag brukar försöka att lägga mig i interna grönvita maktkamper, och gör så även denna gång tror jag. Dock blir jag ganska obekväm av att se det. Dels blir jag obekväm av att se vad som sker på filmen, men även över folks reaktioner på den. För mig känns det närmast fånigt att diskutera vad som sker på filmen, för jag tycker det är väldigt tydligt. Vill man verkligen få det till att han klappar händerna lite oengagerat så är det kanske också vad man ser. För mig är vad jag ser på filmen oförståligt, oförlåtligt och oförsvarbart. Punkt. Sen blir jag också besviken på den acceptans och molokenhet som verkar finnas bland många TAIFare, något jag långt ifrån kan förstå. "Lakers spelar i elitserien och vi är bottenlag i allsvenskan, då är det helt okej att man klappar händerna när de gör mål", verkar många tycka. Helt plötsligt verkar många ha accepterat och förlikat sig med att vi inte längre är konkurrenter eller rivaler. Det handlar inte om huruvida man ska hata Lakers eller inte, det får lov att vara ett individuellt val tycker jag. Men det handlar om att man inte kan sätta sig ner och vara nöjd, man måste sträva efter något och vilja ta tillbaka vad som är vårt.

I ishockeysammanhang så får vi som bekant väldigt ofta höra om att Växjö är en storstad av rang. Jag är född och till stor del uppväxt i Växjö, så jag vet ganska väl vad som stämmer och vad som inte stämmer i den beskrivningen. I Korea får jag med all rätt en hel del gliringar om Växjös storlek, eller brist på storlek snarare. Som mått för att beskriva Växjös storlek och urbanisering så brukar jag nämna antalet rulltrappor i staden, storleken på stans enda storbildsskärm samt den flera år långa debatten om hur högt hus man egentligen ska få bygga i Växjö. Nu krymps Word trade center ordentligt och verkar förlora nästan hälften av de planerade våningarna. Antingen får jag börja ljuga, eller så kommer Växjö krypa ännu mer i mina koreanska vänners ögon.
***
Hela historien om youtube-klippet ovan får mig att bli både ledsen och besviken. Det enda jag kan göra är att dra en oerhört djup suck. Så ledsamt.