Stolthet, Hjärta, Tradition

Det är inte bara koreanerna som går all in. Helgen har varit aningen turbulent för oss TAIFare och TAIF-hatarna går då naturligtvis i taket och är till sig av glädje. Jag tycker inte om argument som att "Tingsryd berör" och att det skulle vara något positivt. Det är argument som Karlskrona och Växjösupportrar försöker lyfta fram för att visa att det per automatik är bra när någon bryr sig. Bättre ökänd än okänd, typ. Men jag håller inte med. Hagamannen, Nazismen och Usama Bin-laden har också berört, men jag tror inte man kan vända det till något positivt. Men hur som helst, vad det är som gör att vi sticker så oerhört i ögonen på vissa förbryllar mig. Vad är det som gör att det finns så många som mår bra av våra eventuella motgångar och som störs av våra framgångar? Avundsjuka? Nja, det låter väl också som ett ganska utkänt argument som inte håller.

I lördags gick jag och en vän på ligamatch i den koreanska fotbollen. Det är markant hur låg kvalitet det är på den koreanska fotbollen. Misstagen och felpassen är så pass många (se till exempel 1-0 och 2-0) att jag undrar om inte jag själv hade kunnat passa in genom att minimera misstagen och i alla fall inte göra bort mig om jag fått chansen som en defensiv högerytter. Men oavsett vilket så tar det lite tid innan man inser den låga kvaliteten på fotbollen, för det finns så oerhört mycket annat att titta på. I Korea har kommersialliseringen verkligen gått all in och tagit över fullständigt. Det är företagslogos, events, tävlingar, cheerleaders, maskotar och en publik som via storbildsskärmarna uppmanas att blåsa i sin vuvuzela eftersom det är "FC Seoul Vuvuzela time". Allt är exempel på saker som tar upp uppmärksamheten medans fotbollen pågår i bakgrunden.

Nu har jag bara sett firma Higgins och Perreira lira innebandy, och där glänste de inte särskilt mycket. Hur de är som hockeyspelare tänker jag inte uttala mig om. Men det känns som om de flesta kan vara överrens om att de inte har varit så pass bra som vi har hoppats. Då är de värvningarna med andra ord misslyckanden. Svårare än så är det inte. Men när vi har konstaterat det misslyckandet så är ju frågan vad nästa steg är. Där tycker jag TAIF och amerikanerna har agerat rätt och agerat tidigt. Istället för att hålla på stoltheten och vägra inse sanningen så sker nu förändringen i god tid för att hinna åtgärda misstaget. Något som givetvis glöms bort i all hast att kritisera Tingsryd för vad som har skett i helgen. Det är trots allt bättre att inse sina misstag än att stoppa huvudet i sanden, vad folk än säger.