Stolthet, Hjärta, Tradition

Hösten har kommit till Seoul. Temperaturen har sjunkit till ner runt 10 grader, men det finns mycket som värmer mig idag. Det är ett härligt väder, luften är frisk och klar, löven har skiftat färg, solen skiner och det är perfekt tillfälle för mig att plocka fram min Gröna Brigaden-hoodie och den grönvita palestinasjalen. Här finns det ingen som förstår vad symboliken betyder, men för mig personligen är det värmande för själen.
***
SMP skräder inte orden.
***
Gårdagens seger mot Troja värmer. Att vi har tre raka hemmasegrar värmer. Att spelet är bättre och att Kevin Carlsson återigen får speltid värmer mig. Men det är inte allt. Av väldigt förståliga skäl så saknar jag relation till många av lagets spelare. Jag såg inte vårsäsongen 2010, vårsäsongen 2011 eller någon av matcherna den här säsongen. Därför lever jag i sinnet på sätt och vis mycket kvar i div1-åren. Det är spelarna från den tiden som jag fortsätter att känna mig närmast till. Jag vill att Bankelius, Stark, Björklund, VRC osv ska få spela mycket, och få göra det bra. Därför glädjer det mig oerhört att läsa om Christoffer Björklunds gårdag, och att hans spel uppenbarligen har höjts betydligt från föregående år.

***
Att vi har en talför ordförande som klarar av att se trevlig ut mot okunniga reportrar värmer mig också.