En natt i Seoul
Seoul är en stad med över tio miljoner invånare, så det är ganska uppenbart att det utbud av möjligheter som fascinerade mig i Malmö är oändligt mycket större här. Även om koreanerna är ett väldigt kollektivt folk så finns det utrymme för alla inriktningar, och ingen är för alternativ eller för smal. Framåt småtimmarna igår hamnade jag och ett par vänner av oklara anledningar på ett födelsedagskalas på en liten bar på en bakgata. Inne på baren spelade ett koreanskt liveband Cranberries-covers och bland gästerna större jag på allt från de obligatoriska engelskalärarna till backpackers, volontärer, musiker, studenter, japaner och ambassadfolk. När bandet pausade lyckades jag till och med få DJ’n att spela Robyn, vilket visade sig fungera även på de koreanska dansgolven.
Jag hamnade i samtal med en kanadensare som bar Vancouver Canucks matchtröja. Han frågade mig vilket lags logga jag skulle bära på bröstet om jag fick välja. Hur svarar man på det? Hur beskriver man så enkelt som möjligt Tingsryd AIF för någon som inte hört talas om oss? Är det möjligt att på en högljudd rökig bar bryta ner vår förening till en mening på tio sekunder? Jag försökte inte ens. Att svara Tingsryd AIF, utan att förklara vilka vi är hade känts tomt och vanvördigt.
- “I’m in love with the finest club in the world. A club you’ve never heard off”, sa jag och bytte samtalsämne.
Klart han visst vilka vi var om du bara sagt namnet. Precis som vi känner till namnen på ett gäng småklubbar runt om i världen som inte spelar i högsta serien.
Som typ Flin Flon menar du?
