Stolthet, Hjärta, Tradition

Igår kväll blev det ett efterlängtat besök hos Skånskan i Hässleholm. Den Vackra Damen från Flen kom söderifrån och plötsligt var vi samlade igen. Vår bästa tid var då, men likväl är det roligt att träffas igen. Jag tycker väldigt mycket om vänskap, och jag gläds alltid åt att upptäcka att vänskap sällan försvinner bara för att man inte träffas. Sanna vänner finns alltid kvar, vilket jag gång på gång återupptäcker.
***
Angående Kopparbergshyllan är en ickefråga som jag tror har passerat obemärkt för de flesta. I vissa ishallar tillåts sponsorer, kringarrangemang och happenings ta överhanden. Så har fallet hittils aldrig varit i Dackehallen och jag tror inte en sponsorsoffa heller riskerar att göra det. Sponsorerna är tillsammans med publiken vår styrka, därför blir jag inte särskillt upprörd över det här.

Det som blöder i din kropp när du hör om vad Carema gjort kallas ”hjärta”. Rösta med det och inte med plånboken nästa gång du röstar. Och när vi ändå är igång och talar politik så vill jag påpeka att det känns oroande med en utrikesminister som ska försöka frita två jounalister som är gripna under sina försök att de försökte granska utrikesministerns företags förehavanden. Det känns inte helt optimalt.

Det blir en lugn dag. Nyhetsgenomgång och en stor kopp kaffe är en bra start. Idag firas dessutom lillejul hemma på gården så det är nog bäst att jag börjar slå in mina julklappar som just nu ligger utspridda i huset. Weeping Willows och världens bästa jullåt blir dagens soundtrack.