Stolthet, Hjärta, Tradition

Den senaste veckan har varit oerhört disig och ett slags töcken har lagt sig över allting annat. Men idag har jag varit ute vid flygplatsen i Incheon och återigen tagit ett farväl, och därmed återgår livet eventuellt till mer bekanta former. Därmed även bloggen i vanlig ordning. Men oavsett vad jag har tänkt på och grubblat över de senaste dagarna så satt jag framför datorn i lördags natt för att se vilken födelsedagspresent TAIF hade förberett åt Gröna Brigaden. 1-6? Efter 23 minuter dessutom. För mig var det på sätt och vis ganska tacksamt då jag därmed kunde stänga av datorn och åter fokusera på vad som verkligen, verkligen betyder något. Min relation till TAIFär en envägskommunikation där TAIF är relativt ovetandes om min kärlek. Vid besvikelsen över 1-6 så glädjer det mig att det även finns relationer där det finns både förväntningar och gensvar.