Stolthet, Hjärta, Tradition

Det har kommit ut att det ska bli så kallade power-breaks i hockeyallsvenskan. Jag skulle inte vara den folkrörelse-romantiserande, naive, vänstervridna bloggaren som ni tycker, om jag inte skulle tycka att det är fel. Det kan tyckas vara väldigt oskyldigt, men för vart steg som kommersialiseringen tar över idrotten, desto längre bort känner jag mig från den. Att det likt i Malmö Arena snart även i Dackehallen kommer att spelas jinglar som signalerar att "Den aktuella matchtiden 19.23 sponsras av Big Bengts Brobyggare" är ingen tanke som lockar mig. Någonstans tror jag att företagens intressen kommer att ta över, och relationen mellan idrotten och åskådaren kommer att bli allt mer ytlig. Amerikansk proffsidrott kommer nog till exempel aldrig att tilltala mig särskilt mycket, då releationen mellan klubb och supporter mer påminner om den mellan företag och konsument. Korea är förstås ett utmärkt exempel på var kommersialiseringen har gått för långt, här är det inte två städer som möts i proffsligorna, här är det Samsung mot Hyundai, KIA mot LG och så vidare.

***
I inlägget om Almtuna skrev jag något om att det inte finns så många Almtuna-fans, vilket gör att de känns lite anonyma. Då dök det upp förstås en Almtuna-supporter i kommentatorsfältet vilket föranledde att flera frågor ställdes, och besvarades. Till exempel varför det i Uppsala eventuellt ska byggas en arena med plats för 8 000 (!) åskådare. Jag klipper in det svaret här, så ingen ska missa det;