Stolthet, Hjärta, Tradition

Club Ellui har precis öppnat i Seoul. Den uppges vara asiens största klubb och igår var det dags för premiärbesöket. Att klubba i Korea är på många sätt och viss som att gå på ishockey i Växjö. Det är ballonger, konfetti, discomusik, rökmaskiner och laserljus som spelar över besökarna. Men i Korea älskar jag det! Idag vaknade jag dels med träningsvärk i benen efter allt dansande, och, vad betydligt värre är, ett enträget pipande i öronen. Jag hoppas sannerligen att det ger med sig omgående, för tinnitus är verkligen inget jag suktar efter.

***

"Fantastisk livsupplevelse", säger Fredrik Ljungberg om att flytta till Japan för att sparka boll. Och jag är den första att hålla med. Japan är ett galet ställe, en intressant historia och en fascinerande kultur. Att få chansen att bo och leva där på riktigt är få förunnat. Om man dessutom är en fotbollspelare på nedgång, eller en som inte kan räkna med fler stora segrar så tycker jag det är helt rätt att se sig om i världen. Likadant med alla dessa hockeyspelare av relativt god kvalitet som harvar runt i Sverige. Nu är TAIF i allsvenskan och då är nivån trots allt relativt god, men div1-spelare i mindre klubbar som till exempel Olofström eller Mörrum kunde jag unna att ge sig ut ett par år på äventyr. Varför gör inte fler som Anders Olsson, som spelade något år i Nordamerika och i Italien?Men visst, jag förstår att inte alla har samma levnadssituation som jag, då det är ganska enkelt att riva upp rötterna och ge sig ut i världen med jämna mellanrum.

***