Stolthet, Hjärta, Tradition

Jag börjar min söndag med att se SVT´s magasin inför Friidrotts-VM i Daegu. Om inte annat så är det kul att se vilken bild SVT visar av Sydkorea, ett land som jag nu trots allt känner ganska väl. Vad jag har förstått så är mästerskapet ganska kallt hemma i Sverige, och lite så känns det även i Korea. Nu har jag ingen TV, och läser enbart koreanska tidningar på engelska, men det är svårt att få grepp om någon VM-feber i alla fall. Nästa helg beger vi oss dock till Daegu för två dagars tävlande. Biljetterna var så pass billiga så det hade känts dumt att inte passa på när det väl händer. Det känns inte helt fel heller att jag via mina diplomatiska kontakter (vad fint det låter...) sett till att få en inbjudan till den svenska generalkonsulns mottagning för den svenska truppen nästa helg.

Igår kväll hade Stockholms-sektionen kick off med grillfest på Solnajohans innergård. Ett gott initiativ som jag kan avundas. Jag undrar vilka möjligheter det finns till något liknande här. Det bor trots allt runt 500 svenskar i Korea, så nog borde jag tycka att det i alla fall finns en person till som håller på TAIF. Två av 500 personer, 0,4 %. Sett över hela svenska befolkningen så skulle det innebära 36 000 svenska TAIFare. Är det för mycket att hoppas på? Om jag lägger till de tusen svenskarna som finns i Japan, fanns innan Fukushima i alla fall, så skulle två TAIFare utgöra 0,013 % av svenskarna i området, med andra ord 12 000 svenska TAIFare totalt. En siffra som är helt klart i underkant. I så fall så kanske det går att starta Östasiatiska Sektionen?

Igår slog Joffemannen inofficiellt rekord i antal kommentarer och i att svara på sina egna frågor. Det är kul att se att kommentatorsfältet lever vidare även utan Fredrik Rohdin.