Vad gör man?
Så, oavsett vilken fot man väljer att stå på så kan ingen nu undgå att känna att det är oerhört tungt för de grönvita. Att med en dåres envishet hävda att snart lossnar det eller snart vänder det tror jag är livsfarligt. Jag tror inte på slumpen, och alla dessa hederssamma uddamålsförluster var ingen slump. Att tro att det beror på oflyt gör att man ställer in sig på att jobba vidare på samma vis, och skjuter insikten att något måste förändras än längre ifrån sig. Nu har förlusterna förvandlats till helt vanlga förluster, inte ens hederssamma längre och då finns lösningen än längre bort.
Jag hävdar dock med en dåres envishet att vi har ett bra lag, vi har kvalitet. Men vi har ingen spets. Ingen kan påstå att Kauppila och Elomo har levererat vad som förväntades av dem. Det är snart dags att göra ett vägval där. Jag tänker inte, som andra roas av, sitta och gissa löner men nog kan även jag ana att de inte är de billigaste spelarna i laget. Lundströms uttalande idag känns lite märkligt, och om han verkligen är rätt citerad så kan man ju ana att det är en förändring på gång. Dock är det ju inte så enkelt att man bara kan sparka spelare. De har ju ett kontrakt, och vill någon nu bli av med dem så tror jag det är bäst att det även finns en klubb som är beredd att ta emot dem. Sen ska de förstås ersättas också...
Men, men, men... våra resultat beror givetvis inte enbart Elomos och Kauppila uteblivna succé. Jag, som total hockeyanalfabet, förstår att det nu även är mentala frågor som spelar in här. Förluster tär på psyket, att alltid jaga i underläge tär på psyket, att aldrig få något gratis kan vara förbannat jobbigt. Även om vi har lika många poäng som Troja så har de -22 i målskillnad, vi har -11. Vi har inga stora förluster, vi har varit med mer eller mindre i alla matcher. Detta känns givetvis bra på många sätt och vis, men det blir också fan så mycket mer frustrerande i längden.
Jag sitter inte på några lösningar. Jag vet inte om det är en lösning att sparka folk, att göra stora förändringar eller bara jobba på. Däremot vet jag att det nog är många som är väldigt oroliga just nu, och som dessutom har en hel del att fundera på. Den enda lösningen jag ser för egen del är att inte ge upp. Samtidigt som man förväntar sig att ledningen ska hitta lösningar och genomförbara förändringar så ska vi fortsatt kräva att samtliga spelare tar sitt ansvar.
Gårdagens förlust var nog den som fick vågskålen att väga över och dammluckorna att öppnas. Nu skrivs och debatteras det öppet om vad som har gått fel, för fel har det gått. Och även om vi vet hur mycket det glädjer forumtroll i Växjö och Karlskrona så är det en smäll vi får ta. Finns ingen mening att hymla om något bara för att frånta dem den glädjen. Ibland är det en styrka att visa sig svag och erkänna sina fel, och det här är ett sånt tillfälle.
"Av Lundströms uttalande idag så kan man ju ana att det är en förändring på gång"
Var hittar man uttalandet?
Sorry, länkat nu.
Tack!
Har tänkt på det tidigare och det blir väl än mer uppenbart nu att det finns "slitningar" inom laget. Kärngänget känner nog ett enormt ansvar över TAIF, och känner nog uppriktigt en frustration över de nya spelarnas insatser som inte hjälpt föreningen.
Ser man till prestationer är det ju "kärnan" som levererar, formeln "motivation slår klass" bevisas ständigt känns det som. I övrigt känner jag samma ambivalens som du. Om vi nu ska behålla våra värvningar (vilket jag förutsätter att vi måste p.ga. kontrakt) så är mitt svar (även om det tar emot) att vi förmodligen behöver en ny ledare som kan mixtra med komponenterna för att kanske få igång dem.
Det enda jag vet är att jag innerligt hoppas att det hela vänder snart, och jag känner stor sympati med Loket, Stark, Jacobsson osv. och tycker INTE de ska bära hundhuvudet, utan hoppas att de känner vårt stöd.
Jag skrev något om det i somras, om var sympatierna ligger.
"Det har talats om bomber i form av Elemo, Kauppila, Öberg, Thegel och Koivisto till Tingsryd AIF. Just nu är detta spelare vars öde jag inte bryr mig det minsta om. Värvningarna av dem har varken påverkat mig positivt eller negativt känslomässigt. Mina hjältar och idoler i laget heter Stark, Davidson, Tisell, Robin Jacobsson, Fredrik Hansson, Bankelius, Rollin-Carlsson, Olof Einarsson, Tomas Lundström, Juha Gustavsson, Björklund och From-Björk. Dessa är alla spelare som alla har varit med på i alla fall en del av samma resa som jag och många av er andra har gjort. Vi har tagit oss tillbaka till Allsvenskan, vi har nått vårt mål och det var vägen som var mödan värd. Vart framtiden tar oss har jag ingen aning om, men jag vet varifrån vi kommer och hur vi har tagit oss till var vi är idag. Och det är något jag är oerhört stolt över."
Utan att ha sett ha sett en enda träning så känns det som att de nya har dragit ner träningskvaliteten. Det är äldre spelare som verkar väldigt bekväma. Ingen av dem verkar på allvar ha anammat Tisses filosofi från tidigare år där man enligt utsago tränat stenhårt med högt tempo och drivit varandra framåt. Det är just det som är så viktigt för ett framgångsrikt lag att man aldrig låter varandra slappna av på träningen. Att skapa en kultur där det är tabu att inte gå för fullt. Precis som du säger så är det de som har varit med tidigare som har presterat bäst på matcherna med.
Det svider så klart att inse fakta och jag ser mig själv som en obotlig optimism, men sättet som förlusten igår kom på enligt rapporterna var oerhört deprimerande.
Förmodligen har alla knutit näven i fickan nu när det gått emot och haft viljan att göra allt för att vända trenden på matcherna, men gör man det en och en så hjälper det inte hur mycket man vill.
Frågan är då om Kauppila Elomo och kanske Öberg vill lägga ner det arbete som krävs för att vända trenden. Det är förmodligen däri motsättningarna som R pratar om ligger. Attityden till problemet.
allt bra?:)
