Stolthet, Hjärta, Tradition

Nu när kylan verkar vara här så är det nog dags att jag plockar fram min gamla mössa. När det är så pass kallt som jag ansåg det var i morse så finns det inte längre några regler för hur man bör se ut. Då kan det vara både skönt och nödvändigt att knyta en tjock palestinasjal för ansiktet, dra ner den grön-röda mössan djupt ner i pannan och fälla upp den polarliknande luvan på min vinterjacka.

Oavsett grönvita palestinasjalar och polarliknande luvor så har en förkylning tagit över mig lika raskt som kommentarerna till mitt senaste inlägg rasade in. Egentligen skulle jag iväg på annat ikväll men istället har jag suttit hemma med en kopp te och sett på Troja - Sundsvall. Jag vet inte vilket som är sorgligast egentligen, bilden av mig själv med en kopp te eller den så kallade match jag såg mellan nedflyttningskandidaterna i Ljungby. Jag må vara partisk, men nog ser det vårt spel oftast både bättre och självsäkrare ut än det Troja och Sundsvall har visat upp de gånger jag har sett dem. Hos oss finns det en inneboende styrka som verkar vara svår att få fram, medans det i Troja och i Sundsvall mest känns ängsligt och osäkert. Men nåväl, såväl förkylningar, istider, formsvackor och kommentarstormar är övergående så imorgon tar vi nya tag på alla fronter.