Stolthet, Hjärta, Tradition

"Men, väl på plats så vet jag mycket väl att så många av känslorna kommer tillbaka. Troja är Troja och kommer så att förbli", skrev jag i förmiddags. Mer fel kunde jag knappt ha. Dagens tillställning speglade till stora delar hur jag mådde, det var avslaget, långsamt, ångestladdat och taffligt. Allt som kännetecknar en rejäl bakfylla. Idag ska vi vara väldigt nöjda att det var Troja som stod för motståndet, ett bättre lag hade nog straffat oss i en sån här match.

Men Tingsryd vinner till slut. De två första perioderna var så passiva och oengagerande så det var nästan jag förväntade mig att publiken skulle börja gå hem. Det bristande engagemanget på isen leder till mycket frustration på läktarplats. Men istället för att gå hem så klappar Dackehallen igång och de gröna brigaderna höjde rösten. Laget fick en behandling i tredje perioden som de desto längre perioden led gjorde sig allt mer förtjänta av. Helt plötsligt visar Elomo verkligen varför han är i Tingsryd, följt av att Kejsaren av Ungern avgör matchen med två nya mål.

Även om det inte var någon storslagen insats, från något av lagen, så gick vi segrande ur mötet och tog trots allt vår tredje raka seger. TAIF har börjat röra på sig och har minskat avståndet till övriga lag. För Troja ser det allt annat än ljust ut.