Stolthet, Hjärta, Tradition

Jag hatar att säga adjö. Nu stundar resor och nya äventyr för min del så då är det dags för den gamla tradiga visan igen. Idag kom ett väldigt tidigt, men ändå inte särskilt trevligt farväl. Alltid när jag säger adjö till folk så finns det en liten känsla som talar om ifall man kommer ses någon gång igen. Även om de är på andra sidan jorden så vet jag att det finns folk i Korea, Japan, Kanada, USA, Italien och Guatemala som jag tveklöst kommer träffa igen. Jag vet inte när eller hur, men jag vet att det kommer hända. Idag sa jag adjö till en av sveriges snyggaste tjejer, och något säger mig att vi kommer ses igen. Någon gång.

Så var bägaren full. Nu släpps inga kommentarer igenom innan jag har godkänt dem. Så från och med nu kommer inga politiskt eller gramatiskt inkorrekta kommentarer att godkännas. Tyvärr.

Ikväll står det jazz på schemat. Det finns en trevlig liten taiwanes i min närvaro som ville hitta på något och då är jag inte sämre än att jag tackar ja. Känner jag mig själv och Växjö stad rätt så slutar nog kvällen med en öl eller två på Kafe de luxe innan det bär hemåt igen. Jag är ganska nöjd med såna här torsdagar, simpel vardagslyx kan vi kalla det.

Ska vi snacka någon hockey så hoppas jag verkligen att MoDo kan vinna mot Linköping ikväll. SM-slutspelet skulle bli ett par klasser roligare om MoDo med Peter Forsberg deltog. Det finns ingen profil i elitserien som är i närheten av Peter Forsbergs nivå.