Stolthet, Hjärta, Tradition

Det är ingen hemlighet att mitt innebandylag ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Sedan i augusti har vi spenderat ett antal timmar i veckan tillsammans för att nå vårt mål. Sedan vi knöt näven i julas och gjorde en nystart i laget så har vi nu radat upp segrarna och idag nådde vi måls ände. Allt verkar som om vi har nått det mål vi satte upp och just nu infinner sig en känsla av... tomhet. Jag är väldigt förtjust över känslan av att ett lag kämpa tillsammans mot ett gemensamt mål. Nu är vi där och jag kommer sakna den här resan väldigt mycket. Stora delar av laget är på fest på annat håll ikväll, medans jag är kvar i stan. Tror nästan att det är bäst så ikväll.