Stolthet, Hjärta, Tradition

Min bil har varit sönder ett tag nu. Men med ett ordentligt ingrepp med lite starkablar och dylikt så är den nu igång igen och fungerar som den ska. Återstår att se om den gör det imorgon bitti också...

Igår kväll när jag pulsade hem genom knähög snö efter hockeyn så stötte jag på en mer än lovligt berusad tjej vid stationen i växjö. Utan varken vantar eller jacka raglade hon omkring. Jag tog mitt samhälleliga ansvar och frågade hur det var med henne och vart hon var på väg. Hela hon var snöig och hade väl ramlat ett par gånger redan så jag erbjöd att följa henne hem, eftersom jag inte trodde hon skulle klara av det på egen hand. Givetvis feltolkade hon min vänlighet och blev skitskraj och aggressiv istället. Hon skulle minsann ta sig hem på egen hand och släpade sig uppför stationstrappan. Jag kände dock att jag inte hade samvete nog att låta henne frysa ihjäl i en snödriva någonstans så jag smög helt enkelt efter på hundra meters avstånd. Så jag gömde mig bakom buskar och träd för att inte synas och fick på så vis spendera 20 extra kalla minuter ute på söder innan hon hittade in genom en port till ett hus och jag kunde gå hem. En god gärning rikare men ett par bortfrusna fingrar fattigare.

Jag brukar vara ganska kvick på att såga Bloggar som inte håller måttet och som lägger av allt för snabbt. André Peterssons JVM-Blogg är naturligtvis värd en skopa då han inte orkade med mer än 9 inlägg under hela turneringen. För dåligt. 

Nu är det dags att lägga Hästen-matchen bakom sig och fokusera på söndagens TAIF - Nybro. Det är nog bäst man förköper en biljett till söndagens match för jag tror nog det kan bli trångt. Dessutom spelar jag innebandy före matchen och kommer missa hockeyns första minuter, och då är jag inte sugen på att stå ett par extra minuter ute i kylan och frysa.

I eftermiddags kom Italienskan på besök. Hon har varit hemma över jul och nyår men åker imorgon tillbaka till den eviga staden igen. Medans vissa vänner sviker och andra försvinner så är hon en som står fast. En kanna kaffe och ett par bullar gjorde oss sällskap och mer än så behövs inte för att det ska bli en väldigt trevlig eftermiddag. Nu dröjer det till slutet av mars innan hon är tillbaka nästa gång, men det går nog ganska fort.

Så visar det sig att det har tagits tråkiga men i mina ögon nödvändiga beslut inom innebandy-laget. Det är helt klart positivt för egen del vilket gör att min halvdana innebandybojkott är över.