Stolthet, Hjärta, Tradition

'Festen som kom av sig' kallade SR Kronoberg det, och det känns väl som en ganska bra beskrivning. Jag, 9-åringen och två lagkamrater från innebandyn kom ner till Tingsryd strax efter kl 16 och då var grusparkeringen stängd så vi fick lägga ytterligare ett par minuter på att hitta parkering. Strax utanför entrén fick vi höra måljubel över Einarssons kvittering och i entrén fick vi höra att det var en kvittering, och inte ett ledningsmål som vi hade hoppats. Väl inne i hallen kändes det lönlöst att försöka tränga sig upp på läktarna så jag och mina två vänner fick ta plats på trappan vid kiosken bakom ena målet. Det vore synd att säga att det är Dackehallens bästa platser direkt. Vi hade dock bra utsikt över Robin Jacobssons ribbskott i PP, men mycket mer av värde än så såg vi inte.

Till andra och tredje perioden tog vi oss upp på läktarplats, men jag vet inte om det var så mycket mer att se där egentligen. Tingsryd kändes väldigt trött och avslaget medans Nybro var betydligt bättre. Hade vi haft onsdagens flyt så hade kanske Åkessons ribbskott i slutminuten gått in, men sånt flyt håller inte i sig för evigt. Nybro kändes hetare och hungrigare än Tingsryd ikväll, och vann således välförtjänt. Att säga att Tingsryd borde träna powerplay är väl som att slå in en vidöppen dörr, men under kvällens match så var spelet i numerärt överläge närapå skrattretande.

Nu är det lite upp till oss och visa var skåpet ska stå och vad vi vill ha ut av denna säsongen. Det är Skövde borta på onsdag och då hoppas jag att det är rejält laddade Tigrar som åker ut till match.