Stolthet, Hjärta, Tradition

Snön bara fortsätter falla och det verkar inte finnas något slut på det hela. 93-åringen börjar bli orolig för sitt altantak så imorgon är jag ditkommenderad för att skyffla undan snön innan den knäcker taket. Jag vet inte om det är läge att erkänna min svaga höjdrädsla eller om jag helt enkelt får lov att bita ihop för familjefridens skull.

Miljonmannen håller uppenbarligen med mig i mitt beröm av Gröna Brigaden och klarar dessutom av att någorlunda gramatiskt korrekt hänvisa till supporterklubben. Vi får med andra ord valuta för miljonerna. Även om det var ett osedvanligt innehållslöst blogg-inlägg som Davidson bjöd på så är det lite kul att höra hur spelarna ser på saker och ting. En blogg kan jag köpa, men mer än så får det inte bli. Jag har gärna en distans till spelarna och vill inte ha någon personlig kontakt med dem. Genom åren har jag givetvis stött på spelarna i diverse sammanhang men jag försöker hålla avstånd så gott jag kan. Det sista jag skulle önska mig vore en bowlingkväll med spelarna i stil med den de anordnade nere i Blekinge för ett par veckor sedan. Så länge spelarna för mig bara är ett namn på tröjan så är jag nöjd, när personliga relationer och värderingar blandas in så blir det allt för grumligt.

Ikväll pulsar jag hem till Lidhultarn för lite OS-tittande. Det är Sverige - Vitryssland i ishockey samtidigt som Kalla & c:o tar sig an den klassiska OS-distansen Skiathlon. Några öl plockar jag inte med mig men hoppas i alla fall på något gott till kaffet.

Idag var förresten Ewa Jonsson, en av mina verkliga idoler, med i Västergatan i Radio Kronoberg. Ewa Jonsson jobbar med flyktingar på Röda Korset och har i många år jobbat som flyktingkonsulent. I dagens Västergatan valde hon musiken och det blev ett samtal om att resa, flyktingar och om musik. Har ni en timme över så tycker jag ni ska lyssna på programmet och ta åt er en del av vad som sägs. Här finns del 1 och här är del 2.